Beskrivning av arbetet med Oskar

Beskrivningen av arbetet med Oskar ger exempel på vad jag arbetat med under de sessioner vi haft mellan 2009-10-06 och 2010-03-16.

Det jag observerade under de första sessionerna i FMT:n var att Oskar hade nedsatt stabilitet i kroppen. När han spelade på attributen fick han ta i och slog hårt och snabbt. Ayres (1988, s. 70) skriver hur en person med låg muskeltonus måste anstränga sig mer för att utföra en uppgift. Larsson (2000, s. 158) förklarar att tonus betyder spänning.

Muskeltonus är ett mått på muskelns förmåga att utveckla spänning efter olika sinnesintryck.

Den låga muskelspänningen påverkade också hur Oskar hanterade trumstockar och

klubbor. Han höll dem i ett löst grepp och spelade med instabila handleder. Ibland tappade han stockarna när han spelade.

Jag observerade också att Oskar blev fort trött och att hans uppmärksamhet inte alltid var här och nu. Eriksson (2001, s. 58) skriver om det retikulära aktiveringssystemet – RAS. Det har betydelse för muskeltonus men också för uppmärksamhet och vakenhet. Eftersom RAS påverkas av alla typer av sinnesintryck, bidrar sensorisk stimulering till ökad

uppmärksamhet. Om en situation plötsligt förändras, till exempel genom att man hör ett plötsligt ljud, vaknar man till och orienterar sig mot det nya.

Under inledningsmelodin kom Oskar in och satte sig. Jag angav en inledningston, räckte över ett par trumstockar och tittade på attributen så att Oskar kunde förstå att nu kunde han börja spela. Han spelade till en början mycket som en trummis gör och jag bekräftade hans spel. Sedan fick Oskar pröva att spela med en liksidig rörelse som han utförde ett tag. Jag avslutade och fortsatte i stället med att bearbeta en sida i taget hos honom.

Här observerade jag ganska snabbt att det blev ansträngande för Oskar när han spelade med höger sida. Hans handgrepp varierade väldigt från ett pekfingerstyrt grepp, där pekfingret låg utsträckt på trumstocken, till ett ”toppgrepp” där fingrarna omslöt änden på

trumstocken som då landade vertikalt på trumman. Oskars handled var instabil och han fick ta sats inför varje slag. När Oskar sedan arbetade med sin vänstra sida, började han med en mycket stel arm och samma typ av grepp i handen och även den handleden var instabil.

Efter ett tag fick Oskar ställa sig upp och blåsa i ACME-instrument. Jag angav

inledningston och sträckte fram ACME-göken. Han tog emot den och blåste. När jag sedan sträckte fram ACME-duvan visste han inte hur han skulle göra. Jag avslutade och han stod kvar medan jag plockade fram två stycken likadana cymbaler. Här fick han styra en rörelse mellan två likadana ting genom att spela omväxlande på den ena och andra cymbalen. När han sedan återigen blåste i de två ACME-instrumenten blåste han först i göken, sedan i duvan för att sedan fortsätta växla mellan dem utan svårigheter.

Den liksidiga rörelsen klarade Oskar lite senare under samma session. Här observerade jag från början en stor sidoskillnad. Höger sida var mer aktiv och höger hand höll stadigare i trumstocken. Det syntes att det var ansträngande för honom att hålla ”jämna steg” med sin vänstra sida. Han höll trumstocken i ett lösare grepp med vänsterhanden och den handleden var mer också instabil.

Oskar fick även arbeta med att spela från vänster till höger. Han spelade upprepade gånger på tre attribut i följd. Han fick börja med sin högra hand, som var den starkare, sedan sin vänstra samt till sist båda samtidigt. Han var lite tveksam till en början hur han skulle göra men klarade det med hjälp av min bekräftelse från pianot. När jag sedan lade till ett attribut så att de blev fyra, spelade han stadigt från vänster till höger utan tveksamheter.

Efter tre sessioner observerade jag att det blev mer ansträngande för Oskar att spela. Han arbetade vidare med den liksidiga rörelsen men den krävde allt mer energi av honom. Oskar lade sig gärna ned över trumman efter att koden var klar. För att han skulle få lite förnyad energi fick han ställa sig upp och använda blåsinstrumenten. Ofta började han skratta och det gjorde det hela roligare men också effektivare. Oskar experimenterade gärna med olika sätt att blåsa i form av starka eller svaga attacker med långa eller korta

utblås. När han sedan gick tillbaka till den liksidiga rörelsen var han mer uthållig och arbetade koncentrerat trots ansträngningen.

Vi arbetade vidare med den liksidiga rörelsen på så sätt att jag byggde ut den med två attribut på varje sida. När det var fler attribut blev det svårare för Oskar att komma ihåg rörelsemönstret. Jag kunde observera samma sak när det gällde att blåsa i mer än två flöjter i en följd .

När Oskar skulle blåsa i flöjterna var min tanke att skapa ett handlingsmönster som gick ut på att ta emot en flöjt med ena handen och blåsa, flytta över samt ge tillbaka den flöjten med den andra handen, samtidigt som han gjorde sig beredd att emot en ny flöjt med den första handen igen, osv. Här tog han till en början emot med omväxlande höger respektive vänster hand. En vecka senare tog han alltid emot med höger hand när han blåste i flöjterna och lämnade tillbaka med vänster. Dessutom klarade han den utbyggda liksidiga rörelsen som vi påbörjade sessionen innan.

Under den fjärde sessionen började Oskar att arbeta med fötterna som ett led i att bearbeta KFU och stabiliteten i kroppen. Han fick spela omväxlande med höger respektive vänster fot på en fotpedal mot en bastrumma stående på golvet. Även här var det ansträngande och han lutade till en början huvudet fram emot knäet. Det blev märkbart lättare att hålla upp huvudet om han fick blåsa i ett ACME-instrument samtidigt som han trampade.

Under session fem och sex arbetade vi vidare med att blåsa i flöjterna och strax innan jullovet hanterade Oskar sex flöjter som han i tur och ordning tog emot med höger och lämnade tillbaka med vänster hand. Oskar fortsatte också att blåsa ACME-ankan samtidigt som han trampade på golvtrumman. Här blev det nu så att han började koordinera sina utblås med fottrampet. När han trampade med höger fot blev det korta blås samtidigt med foten som trampade. Vid spel med vänster fot blev det långa blås i ACME-ankan medan foten trampade.

Efter juluppehållet arbetade vi vidare med de tidigare beskrivna rörelsemönstren. För att Oskar skulle få kroppserfarenheter av en effektiv sittställning lade jag en kudde som är

formad som en kil på stolen. Formen på kudden gör att stolsitsen blir lite framåtlutad och det påverkade Oskar på så sätt att han sträckte upp sig mer och fick en rakare hållning där han satt. Sedan ett par sessioner tillbaka har Oskar suttit på en ny stol med olika

inställningsmöjligheter för både ryggstöd och sits.

Han fick också sätta fötterna på olika typer av klossar och plattor för att få känna hur fötternas placering påverkade kroppen. När jag senare tog bort kilkudden och fotplattorna började Oskar så småningom sträcka på sig självmant och placera fötterna på avvägt sätt så att det såg mindre ansträngande ut att spela.

I slutet på februari under session elva började vi utveckla rörelsen att styra fyra attribut till att spela genom att gå medsols runt i en ring. Till en början spelade Oskar på de tre första attributen medsols. Men inför den sista vände han tillbaka och tog den sista från andra hållet. Så gjorde han ett par gånger.

Under session tolv ställde jag upp åtta attribut i en tydlig ring där mellanrummen mellan dem inte var så stora. Oskar stod bredvid och iakttog mig. Sedan började han spela utan tveksamheter. Han kunde gå medsols flera varv runt utan svårigheter. Oskar visade inga tecken på att bli yr trots att han gick runt flera varv och spelade i ett snabbt tempo. En vecka senare, under trettonde sessionen, när vi gjorde om samma sak blev Oskar lite yr efteråt. Han gnuggade sig i ögat med ena handen och ruskade på huvudet.