Slutligen, 12-16 veckor efter flytten till särskilt boende, genomfördes den avslutande intervjun. Detta intervjutillfälle berörde de äldre personernas tidigare utsagor kring uppfattningar om trygghet, beskrivning av rutiner, tankar, känslor och förhoppningar inför flytten, följdes upp. De frågeområden som hade diskuterats och de åtgärder som hade tagits fram i genomförande- planen, kunde också följas upp. Denna sista intervju varade i ca 2 timmar.
Delresultat 1 - så upplever den äldre flyttprocessen
Resultatet av varje enskilt intervju och observationstillfälle presenteras nedan i de respektive fyra olika tillfällena; ”Inför flytten”, ”De första dagarna på särskilt boende”, ”Två till tre veckor efter inflyttning” och ”Efter cirka fyra månader”. Stycket avslutas med en resultatsam- manfattning av äldres upplevelse av flyttprocessen utifrån ett salutogent perspektiv.
Inför flytten till särskilt boende uppfattades som känsloladdad, men samtidigt som något positivt. Det positiva berörde framförallt tryggheten i att ha personal nära till hands. Trots att de kände sig trygga i sina ordinära hem, så beskrev de samtidigt en otrygghet i form av att ha svårare att bibehålla vardagliga rutiner och att inte klara av de vardagliga kraven som dessa medförde. Genom personalens närhet ökade tryggheten och genom deras hjälp önskade de äld- re också få hjälp att förbättra sin hälsa. Någon såg fram emot att flytta tillbaka hem igen efter att ha fått hjälp till att förbättra sin hälsa. Att det också fanns andra äldre i närheten beskrevs också som en positiv aspekt av flytten:
”Jag inser ju själv, jag kan inte klara mig. Jag måste ha hjälp varje dag... med att sätta på skor, jag ser inte fötterna och då behöver jag ju hjälpen, inte sen utan nu”.
De första dagarna på det särskilda boendet uppfattades tryggheten vara relaterad till att genomföra, upprätthålla och förstå nya rutiner. Att genomföra och upprätthålla rutiner rörde möjligheten att exempelvis fortsätta promenera och att ta medicinen då man själv var van vid att ta den. Betydelsen av att förstå den nya miljön beskrevs också som viktigt för att både
8 . S TÄ R K A T R Y G G H E T E N I F LY T T T IL L S Ä R S K IL T B O E N D E
uppfatta trygghet och för att känna sig välkommen i den nya miljön. Det handlade exempel- vis om var man skulle sitta i matsalen, att förstå anledningen till att det serverades fikabröd istället för vitaminer och att också förstå anledningen till att det inte fanns tid att träna varje dag. Den fysiska miljön uppfattades mer positiv efter inflyttning än vad förväntningarna var innan flytten. De var alla noga med möbleringen och trygghet uppfattades av samtliga av de äldre personerna relatera till att ha kontroll över privata tillhörigheter såsom möbler, tavlor och kläder.
”Nej, men jag har ju min väninna här också... det är ju hon som har gjort att jag ville flytta just hit, hon bjöd liksom hit mig (skrattar). Jag såg direkt att här vill jag bo, det var inte det där vita sterila. Ja, allt det vackra... möbler och allt… Ja, det gör ju jättemycket för mig... det betyder så jättemycket för mig...”
Två till tre veckor efter inflyttning ägde mötet om genomförande planen rum. Genomförande- planen lyder under socialtjänstlagen (SoL) och dess syfte är att den äldre och kontaktpersonen tillsammans skall planera hur insatserna skall utföras på det särskilda boendet. Resultatet visade att de äldre blev överraskade när mötet skulle äga rum, eftersom de inte hade uppfattat detta möte. De hade visserligen fått information om mötet i förväg men inte uppfattat vare sig tiden eller innebörden av mötet. De områden som berördes under mötet var mat, sömn, hygien, medicinering, hälsoproblem, gemenskap, kontaktmannens uppgifter och aktiviteter på boendet.
Trygghet var inget som berördes under samtalets gång. Den stora mängd av frågeområden som skulle besvaras på cirka 60 minuter medförde att tiden var begränsad för de äldre perso- nerna att uttrycka sina egna tankar och känslor, så de var oftast tysta eller svarade kortfattat. Frågorna som ställdes var dessutom ofta ledande, vilket innebar att de äldre personerna fick litet utrymme att reflektera, beskriva och uttrycka sina åsikter. Ofta besvarade de frågorna med korta svar såsom ”ja” och ”nej”. Efteråt beskrev de äldre personerna mötet som trevligt, men svårt att förstå avsikten med.
Det var trevligt att träffa personalen, men att inte ha uppfattat information om mötet samt vad anledningen var till upprättande av genomförandeplanen, kän¬des inte bra. Genomföran- deplanen uppfattades inte leda till ökad trygghet av de äldre personerna.
Personal: ”Då ska vi göra den där genomförandeplanen,” Äldre: ”Va?”
Personal: ”Jo, vi ska ju göra den här genomförandeplanen du och jag nu, det har du ju varit med om en annan gång när du bodde på ditt trygghetsboende också?”
Äldre: ”Ehhhhh... vaddå överförandeplan, vad ska jag med den till?”
8 . S TÄ R K A T R Y G G H E T E N I F LY T T T IL L S Ä R S K IL T B O E N D E
Efter cirka fyra månader på särskilt boende hade de äldre personerna anpassat sig till livet på särskilt boende på olika sätt, vilket fick konsekvenser på hur trygghet uppfattades och erfors. De nya rutinerna, som exempelvis de återkommande måltiderna, var något att se fram emot och uppfattades som något positivt och som gav dagen en viktig struktur. Bibehållna vardags- rutiner och att ta egna initiativ bidrog till trygghet för de äldre personerna. Det var också betydelsefullt att vara en del av den sociala miljön för att bibehålla och stärka tryggheten, varför olika former av aktiviteter, såsom tidningsläsning och gymnastik, beskrevs som viktiga. Känslan att vara omtyckt och behövd av både kontaktperson, övrig personal och av äldre per- soner på det särskilda boendet ansågs också bidra till en positiv känsla och trygghet.
Brist på möjligheter att påverka vardagen erfors som negativt för trygghet. Anpassning till de nya rutinerna gav visserligen struktur i vardagen och uppfattades som en säkerhet, men inte nödvändigtvis som trygghet. Brist på frågor från personalen om upplevd sorg efter makens död eller att inte få mildra ensamheten genom att ha en vän att prata med bidrog till lägre grad av trygghet. De egna, tidigare uppsatta, målen som exempelvis att förbättra sin fysiska förmåga hade blivit lägre med tiden. Att inte känna mening i tillvaron, genom att känna sig behövd eller användbar av personalen, påverkade meningsfullheten och också tryggheten negativt. För att kunna uppfatta och erfara trygghet beskrev de äldre personerna en anpassning, genom att ex- empelvis bli mer realistiska än tidigare eller att skylla sig själva för att ha bidragit till att vara mer lata och asociala än tidigare.
Äldre: ”Det här med att bo här ... det här blir ett... ”jasså”. Det är en... ska vi säga kompromiss...”
Forskare: ”En kompromiss?”
Äldre: ”Ja visst finns det på så mycket andra sätt saker som är bra här, men idag har jag ju ont i benet och då skulle dom komma och titta på det och... och sådant så får jag anpassa mig efter alla men...ja, man får vara glad ändå... jag har försökt att vara glad i alla fall.”
Forskare: ”Ja... jag tänker att du inte ser så jätteglad ut”
Äldre: ”Nej, nej... jag är nog som vanligt... men eh... hur ska jag säga.. dagar- na går sin gilla gång i samma lunk och jag får anpassa mig, det blir en kom- promiss. Jag får nog skylla på mig själv, för jag har blivit så lat”.