Eken och Lönnen kommer i detta avsnitt att beskrivas med utgångspunkt i hur den fysiska miljön är upplagd. Vi beskriver och analyserar empirin från de båda förskolorna i sin helhet men försöker även att upptäcka variation dem emellan.
5.1.1 Förskolan Eken
Förskolan Eken (se bilaga 2) genomgick en stor renovering för cirka tre år sedan då personalen var involverade tillsammans med arkitekter och fick vara med om att utforma sina avdelningar. Syskonavdelningen vi besökte består av tre rum som pedagogerna kallar Stora, Lilla och Matrummet. I Stora har de valt att lägga en ljudisolerande heltäckningsmatta då rummet fungerar som bygg-, konstruktions- samt rörelserum. Lilla används till utklädnings- och familjelekar och ena väggen är klädd med speglar i barnens höjd. I Matrummet finns möjlighet till pyssel, ritande, spel, pussel, läsning och mindre konstruktionsmaterial. Där finns även ett avskilt hörn för lugn och ro. I detta rum äter de även sina måltider.
5.1.2. Förskolan Lönnen
Avdelningen Lövet (se bilaga 3) har tidigare varit en festlokal för bostadsområdet och består därför i stort sett av ett stort rum som pedagogerna sedan har delat i in små rum i rummen med hjälp av bokhyllor. Där finns även ett litet kök med tillhörande matrum, ett gammalt förråd som gjorts om till en liten lekvrå samt ett litet rum med gamla elektronikapparater såsom telefoner, kaffebryggare, hårfön och datortillbehör. I det stora rummet finns det fyra små lekhörnor – en med bygg- och konstruktionsmaterial samt djurleksaker i plast, en för pärlor, en förritande och pyssel samt en för Lego. Den lilla
vrån som tidigare var förråd fungerar som förvaring av pedagogiskt material samt som familjevrå med spis.
Avdelningen Stammen (se bilaga 4) är indelad i fyra rum - Sagorummet, Netto, Byggrummet samt Matrummet. Den senaste förändringen på avdelningen är Netto, som har tillkommit efter barnens intresse för att leka affär. Där finns även material och utrymme till utklädnings- och familjelek. I Sagorummet ligger madrasser och kuddar längs ena väggen, en vägg är täckt av ett skynke med pärlor och spets och där finns utklädningskläder, en CD-spelare samt flertalet myslampor. I Byggrummet finns diverse konstruktionsmaterial samt plastdjur. Matrummet används som matplats till alla måltider samt till pyssel och ritande, spel och pussel, Lego samt läsning i soffan som finns längs ena väggen. Där finns även ett akvarium med levande fiskar.
En ateljé förbinder de båda avdelningarna och utanför denna finns även där ett litet förråd som blivit omgjort till en myshörna med två små fåtöljer och en CD-spelare.
5.2 Intervjuerna
I detta avsnitt presenteras den empiri vi fått in genom intervjuerna med pedagogerna på de båda förskolorna. Vi har delat upp denna presentation i rubrikerna Genus och Fysisk miljö, för att öka tydligheten.
5.2.1 Genus
Det är ju skillnader på flickor och pojkar, alltså så, det är ju det (Anna på Eken).
Flera av de intervjuade pedagogerna uttryckte, när vi talade om barn och lek i allmänhet, att det är skillnader mellan flickor och pojkar. När vi ställde frågan ”Är det någon skillnad på var flickor och pojkar väljer att leka?” formulerade pedagogerna tydliga olikheter mellan flickors och pojkars lek. Även deras behov och personligheter formulerades på olika sätt.
Att man liksom inte bara tänker bygglek och bilar och sånt där utan man också tänker: ’Flickor vad är deras intressen?’ Med Dockrum och sånt här […] Sen blir det ju rätt könsbundet ändå, men pojkarna är ju inte gärna och leker i Dockrummet ju […] Att man inte enbart har byggmaterial och konstruktion och bilar, utan man får tänka på flickorna också ju (Felix på Lönnen).
Bygg och konstruktion – pojkar. Flickorna är mer rollekar […] Pojkar är mycket mer fysiska, de har större rörelsebehov. Inte alla, men det är rätt stor skillnad just i den åldern, det är det faktiskt. Och pojkar är mer fysiska, stor skillnad, alltså utvecklingsmässigt också. Flickor är ju betydligt längre komna än vad pojkarna är […] Pojkar är mycket mer fysiska, aktiva, mer energi. Flickor har betydligt lättare att sitta stilla längre stunder […] Pojkarna är ju starka, högljudda, buffliga (Felix på Lönnen).
De stora pojkarna […] men även några av de yngre, ja de vill ju helst leka med dinosaurierna eller göra skjutvapen och katapulter och bygga sådana saker och så och gärna springa och jaga, brottas och slåss och sånt […] Och likadant går de ju inte in i Lilla så är det ju inte direkt mamma, pappa, barn de leker utan då är det mycket sånt att de är Spiderman […] Många tjejer är ju pyssligare och sitter och ritar och väva och klippa (Berit på Eken).
Affären Netto har varit jättepopulär […] Det är mycket flickorna som är därinne och så har de med sig nån liten, lille X eller, som får vara bebis då (skratt) (Felix på Lönnen).
Flera av pedagogerna påtalade även under intervjuerna det faktum att de genom sina attityder är med och formar barnens könsmönster.
Den fysiska miljön, det är ju det lätta att förändra. Tillgänglighet eller inbjudande och allt det här. Sen är ju det svåra att förändra ens arbetssätt och ens förhållningssätt (Felix på Lönnen).
[…] det handlar ju om en själv. Vad gör jag och vad har jag för bakgrund och tankar? […] Vad har jag för inställningar och attityd? (Diana på Lönnen).
[…] då tror man hellre att om man behandlar alla som barn så skulle man motverka könsrollerna, men det gör man inte va, utan då blir man ju omedveten istället, så märker man inte hur man gör […] att man själv bidrar till det här genom att inte agera (Berit på Eken).
Pedagogerna visade på detta sätt en personlig medvetenhet om att de som vuxna spelar roll i barnens syn på sig själva och sitt kön. Dock uttalade flera pedagoger att de inte tänker kring och diskuterar genus i någon större utsträckning på deras förskolor.
Så krävs det nog lite mer medveten pedagogik som åt det hållet. Man kan ju inte säga att vi debatterat det sådär jättemycket här precis […] Ja, som vi förmodligen skulle behöva jobba mycket mera med men vi har inte pratat så mycket om det. Jag tror det är lite risk när man jobbar i förskolan, man tänker inte så himla mycket på det hära med kön, utan de är barn (Berit på Eken).
(På frågan om de har tänkt på genusaspekten i inredningen av avdelningen) Alltså, nu ska jag vara ärlig och säga nej, det har jag inte tänkt. Det finns ju med där, men för mig som person har den inte betytt så mycket i mitt arbete, måste jag säga […] I denna åldern tycker jag inte det är så stor skillnad (Diana på Lönnen).
(Angående om de arbetar på något särskilt sätt utifrån ett genusperspektiv) Alltså, kanske inte medvetet så utan det är lite naturligt för oss, så att de är barn alltså. Men sen finns det ju barn som är väldigt, väldigt killiga och några som är väldigt flickiga […] Men man försöker ändå att det är okej, att man får leka med en docka och klä på dockan och mata och allt det, fast man är en pojke […] Fast vi tänker nog inte utan vi går med, i vår ryggrad här (Cecilia på Eken).
Svaren på frågan om förskolan arbetar på något särskilt sätt utifrån ett genusperspektiv såg olika ut beroende på vilken pedagog som tillfrågades. Flera menade att de tänker på genus i sitt arbete, men kunde inte ge några direkta exempel på, på vilket sätt. Även frågan om hur de själva definierar genus blev besvarad på flera olika sätt. När pedagogerna skulle beskriva hur de tänkte kring genusaspekten var det många som gav som exempel att barnen hos dem får leka med vad de vill och att det exempelvis är okej för pojkar att leka med dockor.
Hur jag tolkar begreppet genus? […] att man ska ju hela tiden ha i baktanken det här med flickor och pojkar, att där är olikheter och att barnen ska erbjudas samma möjligheter. Bara för att man är pojke så ska man ju inte bara erbjudas pojksaker och är man flicka ska man erbjudas dockor utan det handlar ju om att visa pojkarna att det är okej att leka med dockor liksom, de ska inte känna att det är fel att göra det och vice versa för tjejer (Anna på Eken).
Pojkarna tar på sig klänningar och det är ingen som skrattar åt dem, utan de kan få lov att klä ut sig till prinsessa om de vill […] Men här är det tillåtet och att man inte skrattar liksom åt när de går i högklackade skor eller har på sig en klänning (Cecilia på Eken).
En av pedagogerna betonade att de tänker på genusaspekten genom att inte ha traditionella namn på sina rum. Istället för att benämna dem som Byggrummet och Dockrummet kallas rummen för Stora och Lilla. Detta för att inte skapa föreställningar om vad som ska lekas i de olika rummen.
Det här lilla rummet […] Vi kallar det inte för Dockrummet, för det är så styrt, utan vi kallar det för Lilla rummet (Cecilia på Eken).
Det kom även fram att pedagogerna medvetet försöker erbjuda barnen fler möjligheter än vad de traditionella könsmönstren kanske gör. Ofta handlade det om att flickorna skulle lyftas fram för att utveckla egenskaper som traditionellt kanske förknippas med pojkar.
Här tycker jag faktiskt att man behöver riktigt ’Kämpa på tjejer, ta plats’ för pojkarna tar över annars […] Jag försöker medvetet lyfta flickorna så att de också ska liksom få tid och plats […] När man sitter i samlingen till exempel, att man medvetet försöker lyssna och att höja flickorna också så att deras röster blir hörda liksom, så att de inte bara liksom sitter och är tysta (Felix på Lönnen).
Sen försöker man ju få de här flickiga flickorna som, om de får välja, alltid pysslar. De försöker man ju ändå få in i de Stora och för att bygga och göra någonting annat. Bara för att de ska ju ändå liksom pushas på att göra annat (Anna på Eken).
5.2.2 Fysisk miljö
Alla intervjuade pedagoger nämnde på ett eller annat sätt att de anser att den fysiska miljön ska vara föränderlig och/eller att den ska anpassas efter barnen och deras behov och intressen.
Det är ju det som är så spännande, på så sätt att det inte liksom när man själv kanske var liten och gick på förskola, så var det väldigt ’så här har det alltid sett ut’, utan vi förändrar ju miljön hela tiden […] Vad är denna barngruppen intresserade av? Tjoffs, så är det, haha, ett nytt rum! (Diana på Lönnen).
Den fysiska miljön ska vara föränderlig […] Man ska anpassa det efter barnens behov […] att man får ju inte stagnera (Felix på Lönnen).
Vi tänker ju självklart utifrån vad barnen tycker är roligt […] att det ska täcka alla behoven så att de har alternativ, olika val […] Man anpassar och ändrar om efter vad man tycker passar barnen bäst (Anna på Eken).
Samtliga pedagoger lade stor vikt vid att sätta barnet i centrum och därmed förändra miljön med barnens idéer och tankar i åtanke. Vi lade även märke till att de flesta pedagogerna vi intervjuade ansåg det centralt att det material barnen får använda skulle finnas i barnens höjd, så att de själva ska kunna plocka det de vill ha. Många påtalade också vikten av att barnen plockar undan efter sig och vet allt materials rätta plats.
Så att man ser att det är där man målar, det är där man pysslar och med bilder eller att man ser det […] På barnens nivå […] Om det inte är på barnens nivå så att de i alla fall kan peka så att man kan ta ner det […] Lära dem var sakerna är […] Bollarna bor här och bilarna bor här (Diana på Lönnen).
Materialet ska ju finnas i barnhöjd, som de liksom får använda och att de vet att allting har sin plats. För det är ju också viktigt, alltså, att man städar undan och att det är tydigt var allting ska stå (Berit på Eken).
Det kom också upp att trots att var sak har sin plats, får barnen lov att ta med sig ett material från ett rum till ett annat.
Det är ju inte så att man bara leker med dockor och leker kök inne i Lilla […] utan de får ju lov att gå ut och parkera sig en hörna i Stora rummet och ha picknick (Anna på Eken).
I intervjuerna gav en pedagog uttryck för att förskolan inte ska vara som ett hem utan att miljön istället ska se annorlunda ut och locka barnen och egga deras fantasi. Även en annan pedagog uttryckte att de på förskolan ville låta barnen prova på många olika sorters material och miljöer, som de kanske inte har tillgång till hemma.
Inte det här att det ska vara hemtrevligt, det ska liksom vara lockande, fantasin ska liksom bli eggade av miljön […] Det ska se inbjudande ut, färger […] Att man tog bort de hära gamla gardinerna som hade hängt. Och vi har försökt få in mer luft (Diana på Lönnen).
Att ha olika slags material så att de får känna på alla möjliga olika sorter helt enkelt […] Så man måste ha olika stationer kan man väl ändå säga […] När man är många barn måste man ju också ha lite olika ställen att ha dem på […] Man vill gärna dela upp dem […] Och för att göra det då roligare för dem att vara på olika ställen så erbjuder vi ju olika saker på olika ställen (Anna på Eken).
Eftersom Lönnen är inspirerad av Reggio Emilia-filosofin och då särskilt miljöaspekten, fann vi att det kändes relevant att belysa i vårt arbete. Även Eken har funderat i dessa banor och testat ett arbetssätt inspirerat av filosofin, men ansåg dock att det inte passade deras avdelning.
Vi har varit på studiebesök vet jag för flera år sedan. Då var vi ju på ett mera Reggio Emilia-inspirerat, men då kändes det som att hela förskolan liksom var uppbyggd efter utifrån det. Vissa impulser tar man ju alltid till sig, vad man kan göra liksom, olika tips (Berit på Eken).
För något år sedan så gjorde vi ett studiebesök på en annan förskola som hade gjort väldigt många rum i rummen, indelat. Och det försökte vi också och då blev vi också inspirerade. Så vi möblerade om med bokhyllor och försökte. Och det var ju bra i sig. Fast vi har nog för små utrymmen ändå för att göra mindre rum i rummen […] Det var väl (nämner en förskola som är känd för sin Reggio Emilia-inspiration) tror jag (Cecilia på Eken).
På Lönnen, där de arbetat med inspiration från Reggio Emilia i cirka åtta år, har arbetssättet blivit en naturlig del i förskolans vardag. En förskollärare menade att dessa tankar egentligen inte är nya, utan att Reggio Emilia-filosofin går väl ihop med Läroplanen för förskolan (Lpfö98). Båda förskollärarna vi intervjuade på Lönnen menade dessutom att filosofin inte är en fast pedagogik, utan att det går att anpassa efter förskolans intresse och behov.
Vi har ju allihop varit i Italien, Reggio Emilia. Vi har varit på massa studiebesök […] Alltså vissa ställen är väldigt, att de jobbar väldigt mycket i projekt […] Jag tycker det handlar mer om ett förhållningssätt och tankegångar. Och om man håller det till det så kanske man inte driver det för mycket (Felix på Lönnen).
Vi jobbar Reggio Emilia-inspirerat. Sen kan det ju vara vad tusan som helst, att det är ju inte en fast pedagogik på det sättet […] Både vi i vår läroplan är inspirerade av Vygotskij och det är ju Reggio också så. Det går ju väldigt hand i hand (Diana på Lönnen).
5.3 Observationerna
I följande avsnitt presenteras den empiri vi fått in under observationerna på förskolorna Eken och Lönnen. Vi har valt att i detta avsnitt inte dela upp presentationen i Genus och Fysisk miljö, utan låta dessa förbli sammanvävda.
5.3.1 Lekmiljöer
Innan vi påbörjade detta arbete ställde vis oss frågan: ”Var, vad och med vem eller vilka leker barnen? Är svaren desamma för både flickor och pojkar?” När vi sammanställde vårt observationsmaterial fann vi att tre miljöer särskilt lockade barnen. Dessa miljöer och de lekar som lektes där har vi tagit utgångspunkt i, i detta avsnitt. Vi har försökt att i vårt observationsmaterial finna mönster för hur olika barn använde de olika miljöerna.
Miljö för bygg och konstruktion
Alla tre avdelningar vi besökte hade någon form av Byggrum eller –hörna. Vid sammanställandet av observationerna upptäckte vi att pojkarna på två av tre avdelningar var i majoritet i dessa rum (se bilaga 2). Vi märkte också en skillnad på vad flickor respektive pojkar oftast lekte. För pojkarna verkade byggandet i sig vara det centrala, medan flickorna byggde en miljö för fortsatt lek, exempelvis byggde de ett stall till plastdjuren.
Två pojkar och en flicka bygger med Kapla. De två pojkarna pratar lite med varandra under tiden, flickan sitter en liten bit ifrån. ”Så kan vi göra, X” – visar hur han bygger. ”Du rasar hela bygget – eller hur är det ballt”! Tio minuter senare bygger de fortfarande höga torn med Kapla och rasar dem sedan. Pojkarna blir hämtade (Utdrag ur observationsprotokoll från Eken).
Fem flickor, en pojke och en pedagog leker i Bygghörnan. Två av flickorna bygger ett högt torn. ”Det är ett hus” säger de. ”Här kommer en ambulansbil och en polisbil som kan hjälpa dig”. ”Jag är ambulans”. ”Och jag är polis”. Tre flickor och en pojke bygger stall. Flickan säger: ”Där bor de små bebisdjuren och där bor de stora farliga djuren. Vi har blockerat där” (pekar) (Utdrag ur observationsprotokoll från Lönnen).
Miljö för pyssel och ritande
Samtliga avdelningar hade också någon form av pyssel- och rithörna, alla befann sig öppet i ett område av det största rummet på avdelningen. Det var också där vi observerade majoriteten av pedagogerna. I detta rum var det, till skillnad från byggleken, flickorna som var i majoritet på samtliga avdelningar (se bilaga 3). Av de tillfällen vi observerade var det bara en gång en pojke satt och pysslade med pärlor, i de övriga fallen ägnade sig pojkarna åt att klippa, rita eller titta och lyssna på flickorna som pysslade eller ritade. I flickornas fall har vi noterat att pyssel och ritning eller klippning ägnades i princip lika många tillfällen. Samtal mellan flickorna handlade ofta om vad de ritade, vardagshändelser såsom födelsedagar samt vad de önskade sig ur kataloger de klippte ur. Pojkarna deltog sällan i de samtal som försiggick under våra observationer.
Två flickor ritar vid lilla Legobordet. De pratar om vad de ritar. ”Han är lite ledsen” (spöket hon ritar). En av flickorna har en gosekanin i famnen när hon ritar. De sjunger lite och pratar med varandra då och då. En flicka ritar vid mittenbordet, pratar lite med sig själv och med mig om vad hon ritar (Utdrag ur observationsprotokoll från Eken).
Två pojkar klipper vid ritbordet. De sitter på varsin sida av bordet, tysta. Efter ett tag har en av dem flyttat till den andra sidan. En flicka kommer dit och säger ”Vad gör du? Här ska jag vara. Den pennan behöver jag”. Hon börjar också klippa och rita (Utdrag ur observationsprotokoll från Lönnen).
Miljö för rollek och utklädning
På två av de tre avdelningarna fanns separata rum med material som inspirerade barnen till utklädnings- och familjelek. På den tredje avdelningen fanns en liten vrå med liknande material, men den användes inte vid någon av våra observationer. Vi förstod det som att denna vrå var relativt nytillkommen och vi fick intrycket av att pedagogerna ännu inte hade någon färdig tanke bakom denna. På de två övriga avdelningarna var könsfördelningen i de båda rummen relativt jämn (se bilaga 4). Det vi dock lade märke till var att lekarna såg olika ut beroende på vilka kön som representerades i rummen. Vid ett flertal observationstillfällen var det bara pojkar som lekte. De lekar som lektes vid dessa tillfällen var Star Wars, riddare, laga dockvagn samt en bråklek där vi inte kunde identifiera något lektema. När flickor och pojkar lekte tillsammans i dessa rum var de antingen lika många flickor som pojkar eller var flickorna i majoritet. Vid
samtliga dessa tillfällen lekte de familjelekar, ofta mamma-pappa-barn och något djur inblandat. På en av avdelningarna var det alltid samma pojke som var med i flickornas lek samt i en av pojklekarna, men var då mer passiv och utan en tydligt definierad roll. Intressant att notera var att på Eken lekte nästan enbart de yngre barnen i Lilla, medan det var de stora barnen som lekte mest på Netto på Lönnen. Ett annat mönster vi har identifierat i våra observationer av familjelekar på de båda avdelningarna är att de äldre flickorna i leken ofta var de drivande. De gånger (yngre) pojkar deltagit i dessa lekar har de ofta haft en mer nedtonad roll och följt den lekrytm flickorna angett.
Två flickor och en pojke leker familjelek inne i Lilla, där en flicka är mamma, en är storasyster och där pojken är pappa. Flickorna har klätt ut sig och står och diskuterar.