I detta avsnitt beskrivs barnens ”fria” lek, med utgångspunkt i intervjuerna och observationerna på förskolorna Eken och Lönnen, ur ett genusperspektiv.
6.3.1 Könssocialisation i lekens värld
När vi sammanställde svaren från intervjufrågan: ”Är det någon skillnad på var flickor och pojkar väljer att leka?” kunde vi se att många pedagoger påtalade att flickor och pojkar befinner sig på olika platser i leken. De betonade även deras olika egenskaper. En majoritet av pedagogerna ansåg att flickorna tycker om att sitta och pyssla och väva samt att de kan sitta stilla i längre stunder. Pojkarna leker med bygg- och konstruktionsmaterial och har mer spring i benen än vad flickorna har, enligt pedagogerna.
Pojkar är mycket mer fysiska, de har större rörelsebehov (Felix på Lönnen).
Många tjejer är ju pyssligare och sitter och ritar och väva och klippa (Berit på Eken).
Enligt Svaleryd (2002) kan pedagoger ha förväntningar på flickor och pojkar och på hur de ska vara och bete sig. Förväntningarna är ofta att pojkar har större rörelsebehov än
flickor, och flickor möter kravet att de ska kunna sitta still. Dessaförväntningar kan leda till att pojkar omedvetet tror sig ha huvudrollen, för att pedagoger omedelbart behovstillfredsställer dem.
Under våra observationstillfällen var det ”fri” lek för barnen. Vi kunde märka att det var många barn som lekte längre lekar med varandra, och andra barn som sprang från rum till rum och hoppade in i olika lekar. Under den ”fria” leken är det oftast barnen själva som väljer kamrater och inriktning på sina lekar, och i förlängningen kan detta bli könsstereotypt. Svaleryd (2002) menar då att flickor väljer att leka med flickor i ett speciellt rum, och detsamma för pojkar. Detta stämmer till viss del överens med de observationer vi gjorde på Eken och Lönnen. Flickor och pojkar lekte ofta i samma rum, men av vad vi kunde uppfatta lekte barn i större utsträckning med barn av samma kön. Connell (2001) beskriver det samhälleliga genuskontraktet och menar bland annat att en människa formas av hur samhället ser ut. Om en person går emot detta genuskontrakt kan andra reagera starkt mot henne eller honom, eftersom personen inte följer de naturliga mönstren. Även i förskolan kan detta mönster synas. Svaleryd (2002) menar att barn i den ”fria” leken återskapar och upprepar de roller som de känner igen från andra sammanhang, det vill säga från samhället. Detta var en sak vi kunde se under våra observationer inne i Lilla, när barnen lekte mamma, pappa, bebis. Då tog barnen de könsstereotypa roller som finns i samhället, där mamma ”ska” handla, och pappa ”ska” mecka med bilen (barnvagnen). Även Davidsson (2008) nämner att barn skapar egna regler som sedan leder till en social ordning.
6.3.2 ”Pojkarna är ju inte gärna och leker i Dockrummet ju”
Vid första anblicken i våra observationer verkade Familjerummet användas på samma sätt och i samma utsträckning av flickor och pojkar. Det vi kunde urskilja efter ett tag var dock att lekarna kunde variera mellan könen. Till exempel lekte pojkarna riddare, Star Wars eller bråklek medan flickorna i större utsträckning lekte utklädnings- och familjelekar. När det gäller könsfördelningen var det både flickor och pojkar i Familjerummet, och det var ett flertal gånger då rummet bara bestod av pojkar, men bara en gång då det bara var flickor i rummet. Bjerrum Nielsen och Rudberg (1991) anser att det är skillnad mellan flickors och pojkars lek. Pojkar leker mindre symbollekar, och trots att deras lek kan vara mindre fantasifull än flickors, är deras
repertoar betydligt bredare. Under våra observationer fick vi möjlighet att följa en Star Wars-lek som fortskred över hela veckan. Denna rollek kunde befinna sig i Elektronikrummet, Legohörnan och inne i Netto. Star Wars-leken stämmer väl överens med Knutsdotter Olsofssons (1996) teori kring pojkars och flickors lek. Pojkars lek är mer gränsöverskridande samt inspirerade av hjältar och äventyr, som de har sett eller hört från massmedia. Författaren kallar pojkars lek för linjär och målinriktad.
Pedagogerna påtalade inte under intervjuerna att pojkarna ofta befinner sig i Familjerummen, som vi uppmärksammat i våra observationer, utan menade att de mest befinner sig inne i Stora (på Eken) och i bygghörnorna (på Lönnen). En pedagog påpekade dock om Familjerummen:
Det är mycket flickorna som är därinne och så har de med sig nån liten, lille X eller, som får vara bebis då” (Felix på Lönnen).
Både Bjerrum Nielsen & Rudberg (1991) och Knutsdotter Olofsson (1996) menar att då flickor bjuder in pojkar i sin lek blir pojkens roll ofta perifer och att det ofta är en yngre pojke som blir tilldelad denna passiva roll. Ett mönster vi lade märke till under observationerna var att på en av avdelningarna var det alltid en specifik pojke som var med i flickornas lek samt i en av pojkarnas lekar, men var då mer passiv och utan en tydligt definierad roll.
6.3.3 Vad ska Dockrummet kallas?
På de två förskolor vi har besökt har de valt att kalla Familjerummet för Lilla eller för Netto. På Eken motiverar de varför de valt att döpa om rummet till Lilla.
Vi kallar det inte för Dockrummet, för det är så styrt, utan vi kallar det för Lilla rummet (Cecilia på Eken).
På Lönnen har de valt att kalla Familjerummet för Netto, på grund av att barnen lekte mycket affär. Pedagogerna har ett stort ansvar i att skapa neutrala förväntningar på hur ett visst material eller ett visst rum presenteras för barnen. Om det framstår som ”flickigt” kan pojkar ta avstånd från materialet eller rummet (SOU 2006:75).
Trots dessa namnbyten på förskolorna påtalade ett barn att för henne var rummet fortfarande Dockrummet.
”Vi leker i Dockrummet. Det kallas Netto Café” (Utdrag ur observationsprotokoll från Lönnen).