I detta avsnitt beskrivs hur den fysiska miljön har utformats och reglerats på förskolorna Eken och Lönnen. Som enda avsnitt kommer paralleller dras mellan de båda förskolorna. Olikheter, som kan ha sitt ursprung i de olika pedagogiska grundsyner som finns på förskolorna, tas också upp.
6.1.1 Reglering av den fysiska miljön
I beskrivningen av Eken och Lönnen går det att dra paralleller med Nordin-Hultmans (2004) beskrivning av typiskt svenska och engelska förskolor. Ekens miljö liknar på många sätt den typ av förskola som länge har varit den vanligaste i Sverige – med tre rum, avgränsade från varandra med väggar och dörrar och med skilda aktivitetsområden i de olika rummen. I Matrummet kan barnen pyssla och rita, i Stora dominerar bygg- och konstruktionsleken och i Lilla kan de klä ut sig och leka familjelekar. På Lönnen representeras båda dessa miljöer, typiskt svensk och typiskt engelsk. På avdelningen Lövet har miljön i större utsträckning karaktären av en verkstad, med olika hörnor med olika sorters material, medan avdelningen Stammen består av olika mindre rum. Dock finns ändå verkstadstanken även på Stammen, i och med inspirationen från Reggio Emilia. Trots att Lövets miljö har denna verkstadskaraktär visade det sig dock att det ändå finns tydliga avgränsningar mellan de olika materialen. När ett barn ville ta material från Bygghörnan in till Elektronikrummet för att ha i sin lek, blev han eller hon tillbakaskickad av en pedagog med kommentaren ”De grejerna finns där” (Utdrag ur observationsprotokoll från Lövet). Detta trots att det kom upp i en intervju samt under våra observationer på avdelningarna att det var okej att ta material från ett rum till ett annat.
Det är ju inte så att man bara leker med dockor och leker kök inne i Lilla […] utan de får ju lov att gå ut och parkera sig en hörna i Stora rummet och ha picknick (Anna på Eken).
Detta visar att den reglering av den fysiska miljön som Nordin-Hultman (2004) talar om, i form av inrutnings- och avgränsningsprinciper, kan vara lika stark i en till synes mindre reglerad miljö med öppna ytor och rum i rummen.
Det till viss del olika sorters bygg- och konstruktionsmaterial vi observerade på Eken i förhållande till Lönnen visade sig ha betydelse för barnens bygglek. På Lönnen, där det finns ett större utbud av basmaterial, till exempel pappersrullar och brädor, observerade vi en större variation i byggleken. Barnen byggde egna konstruktioner i form av till exempel djurparker, torn och hus. På Eken var lek med de ”färdiga” materialen populärt, bland annat lekte många barn med tågbanan och hus byggda av gips. Det blir här tydligt att även materialet bidrar till regleringen av den fysiska miljön, som Nordin- Hultman (2004) talar om. Med ett mer varierat material har barns lekar förutsättning att bli mer varierade och utmanande. Skantze (1998) påtalar också vikten av att miljön i sig inte ska vara alltför aktiv, utan att det är barnen som ska aktiveras av miljön, varför alltför ”färdiga” material inte är att föredra.
6.1.2 Hemdiskurs och Verkstadspedagogisk diskurs på Eken och Lönnen
På de båda förskolorna påtalade flera pedagoger vikten av att barnen lär sig vad olika miljöer är till för, exempelvis var de kan rita, springa eller bygga med Lego. De menade också att det är viktigt att barnen plockar undan efter sig och lär sig att var sak har sin plats.Så att man ser att det är där man målar, det är där man pysslar […] Lära dem var sakerna är […] Bollarna bor här och bilarna bor här (Diana på Lönnen).
För det är ju också viktigt, alltså, att man städar undan och att det är tydigt var allting ska stå (Berit på Eken).
Denna aspekt har traditionellt varit viktig inom det Nordin-Hultman (2004) kallar för Hemdiskursen. Fortfarande finns föreställningar kvar om att förskolan på någon nivå ska symbolisera ett hem, där det ska vara ordning och reda och där materialen har sina bestämda platser och en miljö har ett bestämt syfte. Dock påtalade en av pedagogerna på Lönnen att de strävar mot att miljön inte ska vara så hemlik, utan istället lockande och fantasieggande. Dessa tankar kopplar Nordin-Hultman (2004) bland annat ihop med
Reggio Emilia-filosofin, som Lönnen är inspirerade av. På många sätt kan Reggio Emilia sägas vara en av representanterna för den Verkstadspedagogiska diskursen. En annan viktig tanke inom denna diskurs är att materialet ska finnas i barnhöjd, så att barnen själva kan ta fram det material de vill använda. Detta visade sig också vara viktigt för flera av de intervjuade pedagogerna på de båda förskolorna.
6.1.3 Fysisk miljö i förändring
Alla pedagoger gav i intervjuerna uttryck för en åsikt om att miljön på förskolan inte ska vara statisk, utan att den ska kunna förändras utifrån den barngrupp som finns på avdelningen och vad som intresserar dem för tillfället.
[…] utan vi förändrar ju miljön hela tiden […] Vad är denna barngruppen intresserade av? Tjoffs, så är det, haha, ett nytt rum! (Diana på Lönnen).
Man får ju ändra sig lite efter barngruppen, hur den är, för den förändrar ju sig (Cecilia på Eken).
Detta är någonting som Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) finner centralt för en förskolemiljö och menar att den ska vara flexibel och kunna användas och förändras beroende på barngruppen. Likaså påpekar de att barnen ska kunna använda alla utrymmen under dagen samt kunna möblera om och skärma av i rummen som de önskar. Dessa aspekter representeras olika på de olika förskolorna. På Lönnen, där de arbetar aktivt med miljön på ett annat sätt än på Eken, hade de nyligen förändrat flera av rummen för att ta tillvara det som för tillfället intresserade barnen (bland annat Netto) och de påtalade att förskolans miljö är i ständig förändring. På Eken hade de inte gjort några större förändringar i miljön under de senaste terminerna, mer än att flytta möbler från en plats till en annan. De talade mer om att ta fram annat material när barnen visade tecken på att ha tröttnat på det befintliga samt att i miljön betona det som barnen visar störst intresse för.
Dock fann vi det viktigt hur en ny miljö presenteras, och fortsätter presenteras, för barnen. På Lövet fanns det till exempel två rum som knappt användes under våra observationer. Vi uppfattade det som att barnen inte blivit tillräckligt introducerade till dessa miljöer för att finna dem lustfyllda.