Betygen som kontroll och information 34

Riksrevisionens rapport Betyg med lika värde? (Riksrevisionen 2004) slår fast att betyg- sättningen på grundskolan inte kan sägas vara likvärdig och att ansvaret för problemen vid införandet av det nya betygssystemet i mycket hög grad ligger hos de statliga myndigheterna som inte erbjudit skolorna tillräckligt stöd i form av fortbildning och stödmaterial. Det hävdas vidare att staten (Utbildningsdepartementet, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling) inte har skapat förutsättningar för skolorna att arbeta med betygsättning på ett likvärdigt sätt samtidigt som Skolverkets direktiv till skolorna varit för otydliga.

Ytterligare undersökningar har gjorts på grundskolan av bland annat Selghed (2004:201ff) som för det första forskade i hur lärare i grundskolan såg på det målrelaterade betygssystemet, för det andra vilket stöd lärarna ansåg sig få av betygssystemet i yrkesutövningen samt för det tredje vad lärarnas betygsunderlag bestod av. Lärarna i undersökningen var alla behöriga, de flesta av dem hade lång erfarenhet och de hade nationella prov till sin hjälp vid betygsättningen. Hans sammanfattande konstaterande lyder:

Ambitionen att skapa ett fungerande betygssystem i grundskolan kan enligt denna studie sammanfattas med orden eller omdömet ÄNNU ICKE GODKÄNT. (Ibid:201)

Bland annat visar undersökningen att lärare tar hänsyn till elevens personlighet, skolorganisa- toriska aspekter samt externa krav och förväntningar vid betygsättningen. Till och med lärarens personliga läggning kan spela roll (Ibid:176). Tholin (2006:179) berör frågan om makten över betygen och menar att lärarnas makt över betygsättningen är absolut i och med att de betyg som väl är satta gäller oavsett om läraren följt gällande styrdokument eller ej. Han tycker att det är anmärkningsvärt att det inte finns något sätt att överklaga betyg med tanke på att betygsättning handlar om myndighetsutövning. Lärare kan också göra andra tolkningar av intentionerna med styrdokumenten än vad de som tagit fram dem avsett (Selghed 2004:17). Skollagskommittén föreslog i slutet av 2002 att elevers rätt att överklaga betyg skulle regleras i den nya skollagen. Hela förslaget mötte dock mycket kritik (Tholin 2006:99) och vi har ännu inte fått någon ny skollag.

Efter att ha jämfört olika ämnens kursmål och betygskriterier med varandra hävdar Kroksmark (2002:67-68) att det ”saknas ett gemensamt och samlat grepp över hela kursplanekonstruktion- en”. Han menar också att det finns orimligt många krav som en lärare, enligt mål och kriterier, ska ta hänsyn till i sin bedömning av varje elev. Selghed instämmer i Kroksmarks kritik och framhäver svårigheterna för lärare i detta system.

Svårigheten att betygsätta kanske mer än 100 elevers individuella kunskapsutveckling utifrån det antal delkrav som kan härledas ur nationellt angivna mål och kriterier får inte underskattas (Selghed 2004:78f).

Han menar vidare att det stöd lärare får i styrdokumenten vid betygsättningen är svagt med tanke på att det för grundskolan bara finns nationella kriterier för vårterminen i årskurs nio och då bara för betyget Väl godkänd och numera även Mycket väl godkänd. Han anser också att uppdelningen på de olika måltyperna, mål att uppnå och strävansmål, är oklar liksom skillnaden mellan mål och kriterier. En risk med systemet blir därför att betygskriterierna, istället för målen, blir styrande för undervisningen, vilket också Carlgren varnar för (Carlgren 2002:18). Kroksmark (2002:59) hävdar att misslyckandet inte i första hand kan tillskrivas lärare och rektorer utan att målen är formulerade på ett obegripligt sätt och därför inte kan omsättas till praktik.

Efter att 2004 ha granskat betygsättningen rekommenderar Riksrevisionen (2004) att ansvars- fördelningen för betygsfrågor ska klargöras på ett tydligt sätt. Vidare anser man att skolverket ska utarbeta allmänna råd och kommentarmaterial som svarar på följande frågor.

- Hur är betygssystemet tänkt att fungera? - Hur ska det tillämpas ute på skolorna? - Vad förväntas skolorna göra?

Skolverket preciserar själva i sin lägesrapport för 2004 (Skolverket 2004d) de 6 största hindren för en rättvis och likvärdig betygsättning:

1. Bristande kunskaper hos lärare

2. För lite diskussion om kursplaner och kunskapsbedömning 3. Bristande lokal styrning och uppföljning

4. Oklart om hur bedömning och betygsättning behandlas i lärarutbildningen 5. Betygsättning ej obligatoriskt inslag i rektorsutbildningen

6. Otillräckligt statligt stöd

I Selgheds (2004:160) undersökning framkommer just att lärare upplever att betygssystemet ger för dåligt stöd och för att kunna upprätthålla en rättvis betygsättning krävs en ”tydligare nationell styrning”. När lärarna inte får stöd nog av betygssystemet använder de sig istället av andra strategier för att klara betygsättningen. Det kan handla om att man använder principer från det tidigare normrelaterade systemet25, till exempel att jämföra elever med varandra, eller att man från grundskolan vänder sig till gymnasiet för att anpassa sig till de krav som ställs på elever där, eller bara att man förlitar sig på sin egen kompetens eller erfarenhet. Ytterligare ett problem är de betygskriterier som ’saknas’ på grundskolan. Tholin (2006:16f) ställer en högst aktuell fråga: ”Vem värnar fjortisen?” med vilken han vill lyfta problematiken orsakad av den bristande nationella samordningen kring betygen i år 8. För fjortonåringarna är dessa de första betyg de får och följaktligen är de mycket viktiga för dem samtidigt som samhället signalerar att de inte är viktiga alls.

Tholin (2006:116ff) konstaterar också att tio år efter införandet av det målrelaterade betygs- systemet har en del grundskolor

- inte tagit fram lokala mål och betygskriterier alls i ett eller flera ämnen, - inte tagit fram lokala kriterier för år 8,

- inte någon gång reviderat de första lokala kriterierna,

25

- sänkt kraven rejält för godkänt,

- har lokala kriterier som strider mot de nationella eller som inte samordnats med målen, - tagit fram lokala kriterier för år 7.

När det gäller elevernas inflytande på de lokala styrdokumenten lyser den helt med sin frånvaro. Skolverkets direktiv kring hur de lokala målen och kriterierna ska arbetas fram har dessutom förändrats under tiden. Först skulle arbetet göras av enskilda lärare tillsammans med deras elever. Sedan förespråkades en samordning mellan skolor och numera stödjer både Skolverket och Myndigheten för skolutveckling projekt där man försöker harmonisera lokala skrivningar för hela kommuner eller regioner (Tholin 2006:132).

Skolverket har gjort en stor satsning kring betyg från och med hösten 2004 och har bland annat tagit fram följande skriftliga material som skolor kan använda sig av.

- Lokal planering för likvärdig bedömning (det lokala planeringsarbetet är en förutsättning för en rättssäker och likvärdig betygsättning)

- Bestämmelser för likvärdig bedömning och betygsättning (bestämmelser med tolkningar till exempel om flit och läxläsning, lärare måste använda sig av varierade bedömnings- former och flera olika bedömningstillfällen för sin betygsättning)

- Bedömningsexempel (endast på nätet) i några ämnen och kurser för både grund- och gymnasieskolan

I Skolverkets lägesrapport för 2007 (Skolverket 2007c) presenterar man följande förbättrings- initiativ.

- Följ upp och utvärdera skolornas verksamhet och resultat i högre utsträckning - Förbättra stödet till elever som har svårt att nå målen

- Förbättra stödet till elever med annat modersmål än svenska

- Stärka uppföljningen och kontrollen av bedömning och betygsättning - Vidareutbilda verksamma lärare utan lärarexamen

- Utveckla studie- och yrkesvägledningen - Förbättra arbetsron i skolorna

Överhuvudtaget producerar Skolverket nu så många rapporter att det blir svårt för de verksamma på skolorna att hinna ta del av dem. Det är ett tecken på att de försöker återerövra makt på formuleringsarenan enligt Tholin (2006:112).