I detta kapitel söker jag relatera de identifierade uppfattningarna av informationskompetens till hur bibliotekarierna uppfattar sin pedagogiska roll.
Undervisning i att söka och i viss mån kritiskt värdera information uppfattas allmänt tillhöra bibliotekariens uppgifter. Beträffande användandet av information förefaller däremot detta främst uppfattas som en angelägenhet för lärarna. Detta kan möjligen till viss del bero på att användandet av information ibland främst tycks uppfattas som att bedöma huruvida informationen ”går att använda”, dvs. är relevant för syftet eller det objektiva
informationsbehov som definierats av läraren.75 Enligt en i denna uppsats
identifierad uppfattning kan värderandet av information också utsträckas till att omfatta att kunna värdera tillgängliga källors relevans mot bakgrund av det aktuella informationsbehovet. I detta sammanhang anses bibliotekarien allmänt ha en mer självklar roll.
Nu vet inte jag…alltså hela den biten kanske inte vi har att göra med om man säger så, alltså inlärningsbiten. Men i alla fall den biten där man kan värdera dom olika källorna och liksom bedöma vad det är för nånting […] så att säga, om det är nåt som går att använda eller inte (kontaktbibliotekarie 2)
Också de uppfattningar av informationskompetens som betonar användandet av information i den betydelse Limberg tillskriver begreppet förefaller emellertid uttrycka en genuin osäkerhet om vilken roll bibliotekarien faktiskt bör ha i sammanhanget:
för det är inte den biten [använda information] som jag så att säga eller vi kanske är bäst utbildade för. Där handlar det ju om att så att säga kunna läsa texter dra ut väsentlig information, kunna formulera sig i skrift eller tal å så vidare och det har jag inte riktigt utbildning för utan det känns mer som att i den här bredare delen av informationskompetens så är det väl den här biten som handlar om sökandet och värderandet av informationskällor och material som är mer min bit så att säga. (kontaktbibliotekarie 8)
Att kunna uttrycka sig adekvat har identifierats som en uppfattad aspekt av informationskompetens. Härvidlag blir naturligtvis den språkliga förmågan av avgörande betydelse: ”ett annat väldigt grundläggande problem är med språket, dom fastnar i ett ord när det finns andra synonymer som kanske är mer vedertagna inom det här området”. (kontaktbibliotekarie 3) Detta implicerar
75 Limberg kallar detta att värdera informationen på ett internt plan i motsats till att värdera informationen på ett externt plan då man bedömer en källas äkthet. Se Informationssökning och lärande s. 82 ff.
enligt min mening fenomenets sociala eller sociokulturella dimension då vad som är vedertaget språkbruk alltid definieras inom ramen för en viss social
praktik.76 Överlag tycks den kommunikativa förmågan ses som en viktig aspekt
på fenomenet informationskompetens:
Ja, det har ju lite med dialogen att göra, hur man pratar med varandra om man är informationskompetent för att man jag tror i alla fall åtminstone om man ska prata med mig så kan jag ju uppfatta att en person är informationskompetent i själva dialogen, hur man uttrycker sig, hur man ja ställer frågeställningar. (kontaktbibliotekarie 6)
Däremot har jag inte kunna belägga den fokusering på rent tekniska aspekter på informationssökning som stundom antytts inom forskningen. Till skillnad mot Bruce kan jag inte heller se att en betoning av teknologiska aspekter på fenomenet informationskompetens skulle stå i något slags motsatsförhållande till uppfattningar som mer betonar användandet av informationen. Om tekniska aspekter på informationssökning överhuvudtaget påtalas förefaller de endast betraktas som ett medel att utveckla sin informationskompetens och följaktligen av underordnad betydelse. Förutom att behärska det vedertagna språkbruket framhävs istället förmågor som kreativitet, nyfikenhet och ”lateralt tänkande” som viktiga i sammanhanget.
Den här delen med att söka information, dels är det ju naturligtvis en viss teknik som är genomgående oavsett källor va, men tekniken tror jag mera har att göra med nyfikenhet och lite fantasi när det gäller sökord och att använda synonymer och så här…snarare än att vara förtrogen med en massa ja specifik söksyntax (kontaktbibliotekarie 8)
Denna nedtoning av vissa specifika färdigheter förefaller kongenialt med uppfattningen att man endast kan vara informationskompetent i relation till en viss situation. Av detta följer att informationskompetensen måste gå att utveckla och anpassa efter en föränderlig omvärld:
Det är en evig process det tror jag för att jag menar vi som jobbar med det varje dag ibland…precis när man trott att man har kunnat en databas eller att man vet vad det innehåller, så nästa dag ändrar det interface och det är nåt nytt och så har det tillkommit eller blivit uppköpt av någon eller sålt till någon; allting ändras, det är en föränderlig värld och då måste min kompetens ändras hela tiden för att matcha det. Ja när blir man informationskompetent kan du svara på det? (skratt) (kontaktbibliotekarie 3)
76 För ett sociokulturellt perspektiv på språk och lärande se Säljö, Roger, Lärande i praktiken: ett
Istället för att behärska vissa färdigheter betonas följaktligen att informationskompetensen måste kunna generaliseras: ”inte haka upp sig på enstaka saker och försöka överföra det här att kunna söka, fundera över vad man får och varför och hela tiden såna här saker va”. (kontaktbibliotekarie 6) Som tidigare nämnts förefaller denna betoning av informationskompetens som ett relativt fenomen implicera betydelsen av en metakognitiv förmåga eller, för att använda ett mer vardagligt uttryck, att lära hur man lär.
Diskussion
Informationskompetens beskrivs oftast som ett relativt fenomen, varför att behärska vissa färdigheter eller förmågor tillskrivs en underordnad betydelse. Istället framhävs egenskaper som kreativitet, nyfikenhet, dialog och ”lateralt tänkande” som viktiga då informationskompetensen måste gå att utveckla och anpassa efter informationssamhällets föränderliga diskurser. Den kommunikativa förmågan i allmänhet och språkliga i synnerhet framhävs också som en viktig aspekt av fenomenet. Överlag kan jag i likhet med Bruce konstatera att uppfattningarna av informationskompetens som ett socialt i motsats till det individuella fenomen det inte sällan kommit att framställas som är påfallande. Att som Bruce framställa informationskompetens som ”a social responsibility” torde dock knappast kunna främja en vidare etablering av begreppet utanför biblioteksvärlden. I likhet med Christer Eld och Boel K. Gustafsson tror jag att begreppet riskerar att förlora sin trovärdighet om det behäftas med alltför vittsyftande implikationer.
Att kunna värdera informationens och tillgängliga källors relevans mot bakgrund av det aktuella informationsbehovet uppfattas allmänt som en viktig aspekt av informationskompetens. Här har bibliotekarien onekligen en viktig pedagogisk roll att fylla, i synnerhet mot bakgrund av det ständigt ökande informationsutbudet.
Användandet av information betonas i varierande grad, vilket i mycket tycks bero på att denna aspekt av informationskompetens inte i första hand uppfattas som en angelägenhet för bibliotekarierna. Som framkommit erinrar en del uppfattningar av informationskompetens där användandet av information betonas om Bruce the knowledge construction conception och the knowledge extension conception. Att kunna omvandla information till ny kunskap och tillämpa denna på ett kreativt och personligt sätt uppfattas enligt dessa uppfattningar karaktärisera en informationskompetent person. En användareundervisning med informationskompetens som mål skull vidare enligt en identifierade uppfattning kunna ta fasta på att utveckla studenternas metakognitiva förmåga. Denna förmåga till reflexion och utvärdering av sitt
informationssökningsbeteende förefaller också kongenial med den framträdande uppfattningen att informationskompetensen är ett relativt fenomen som ständigt måste vidareutvecklas. Ett förverkligande av dessa mer sammansatta uppfattningar av informationskompetens torde emellertid kräva en nära integration av undervisningen i informationssökning med ämnesinnehållet.
De flesta bibliotekarier beskriver informationssökandet som en i hög grad selektiv process där användaren aktivt söker och skapar mening ur informationen. Här har bibliotekarien således en potentiell roll att agera som den vägledare Kuhlthau beskriver. Om bibliotekarien ska kunna anta denna roll krävs emellertid enligt min mening att de får ökad kunskap om studenternas informationsbehov, vilket i sin tur implicerar nödvändigheten av ett närmare samarbete med lärarna. Detta är som jag ser det avgörande om bibliotekarierna verkligen ska kunna vägleda studenterna inte bara i att söka utan också kritiskt värdera och använda informationen. Uppfattningarna av sökandet och i viss mån värderandet av information förefaller också som nämnts mer homogena och förankrade i den pedagogiska rollen än att använda information. Detta är förvisso inget att förundras över mot bakgrund av rådande omständigheter. Beträffande användandet av information uppfattas detta i allt väsentligt som en angelägenhet för lärarna. Om både lärare och bibliotekarier hyser begränsade eller oklara uppfattningar av innebörden i användandet av information, vilket en del forskning antyder, kan detta förvisso leda till ett förmedlande av en ytinriktad inställning till lärande.
Att lärarna måste ta ett väsentligt ansvar för studenternas informationskompetens är också något som understryks i Studenternas bibliotek. Som framgått i denna undersökning finns det emellertid anledning förmoda att lärarnas uppfattning av begreppet informationskompetens inte överensstämmer med bibliotekariernas. Att närmare undersöka hur lärarna uppfattar begreppet informationskompetens och bibliotekariens roll i sammanhanget vore därför en angelägen forskningsuppgift.
Som Limberg påpekar kan sökandet och användandet av information inte alltid klart avgränsas. Flera uppfattningar av informationskompetens i denna uppsats antyder också att sökandet, värderandet och användandet av information samspelar inom ramen för en inlärningsprocess. Detta antyder att informationssökning inte bör ses som ett separat fenomen utan måste relateras till ett konkret innehåll. Av detta följer att undervisningen i informationssökning tydligt måste relateras till studenternas
mellan lärare och bibliotekarier. Att studenterna kan relatera undervisningen i informationssökning till sitt konkreta informationsbehov är som framförts avgörande ur motivationssynpunkt. Detta skulle också som jag ser det befrämja utvecklandet av den metakognitiva förmågan, dvs. att kunna reflektera över sitt individuella informationsbeteende som en del av en lärandeprocess, vilket här identifierats som en viktig aspekt på informationskompetens. Som tidigare nämnts förefaller denna metakognitiva förmåga betydelsefull om informationskompetensen ska kunna vidareutvecklas i förhållande till nya situationers fordringar.
Om bibliotekarierna ska ges möjlighet att utforma användarundervisningen på ett ändamålsenligt och för studenterna meningsfullt sätt måste de således i god tid få kännedom om studenternas varierande informationsbehov. Under nuvarande förhållanden är detta emellertid långt ifrån fallet beroende på det bristfälliga samarbetet mellan lärare och bibliotekarier. Då lärarnas intresse och förståelse för bibliotekets roll som pedagogisk resurs enligt samstämmiga vittnesbörd från bibliotekarierna varierar åtskilligt blir användareundervisningens kvalitet och utfall därefter. Lärarna bokar ofta in bibliotekets undervisning med kort varsel och utan att förbereda studenterna. Att upparbeta ett närmare samarbete mellan lärare och bibliotekarier i syfte att utveckla studenternas informationskompetens är uppenbarligen en långsiktig process som dock efter vad jag tror skulle kunna påskyndas om bibliotekets kurser i informationssökning gjordes obligatoriska. I Studenternas bibliotek betonas också att samarbetet mellan lärare och bibliotekarier vid behov bör ges mer organiserade former. Detta skulle också tydliggöra bibliotekets roll i det livslånga lärandet för studenterna. Risken är annars överhängande att lärarna överför en uppfattning av biblioteket som huvudsakligen en serviceinrättning till studenterna.
Att utveckla lärarnas förståelse för biblioteket som pedagogisk resurs tycks således vara den springande punkten. Som framkommit i denna uppsats har ansatser företagits i denna riktning men mycket återstår uppenbarligen ännu att göra. Det flexibla lärandet och arbetandet i teamarbete skulle dock kunna vara en progressiv faktor vad gäller att fördjupa lärarnas förståelse för biblioteket som pedagogisk resurs och etablera ett närmare samarbete mellan lärare och bibliotekarier.
Jag har inte kunnat belägga begreppet informationskompetens i Mitthögskolans övergripande måldokument. I likhet med Boel K. Gustafsson måste jag således konstatera att färdigheter i IT förefaller vara vad som främst
uppmärksammats i någon större utsträckning inom högskolan alternativt betraktas som en biblioteksspecifik angelägenhet. Det senare vore förvisso olyckligt då att utveckla studenternas informationskompetens inte rimligen kan åligga biblioteket allena.
Som Gellerstam framhåller i Den första uppgiften måste en användareundervisning med informationskompetens som mål anknyta till ämnesinnehållet. Det har emellertid framgått av denna undersökning att bibliotekets undervisning är bristfälligt integrerad i Mitthögskolans övriga verksamhet. Där bibliotekets undervisning är väl förankrad inom de vård- och hälsovetenskapliga ämnena uppvisar de naturvetenskapliga och tekniska ämnena ett genomgående svagt intresse. Det förefaller således som om traditionellt betingade föreställningar om biblioteket som huvudsakligen en serviceinrättning skulle ligga bakom underutnyttjandet av biblioteket som en pedagogisk resurs inom dessa ämnen. Om informationskompetens ska ses som en slags allmänbildning och utrusta studenterna för ett livslångt och självständigt lärande i enlighet med Mitthögskolans pedagogiska policy medför detta förhållande naturligtvis olyckliga konsekvenser. Det enda sättet att bryta detta mönster torde vara att tydliggöra bibliotekets roll som pedagogisk resurs för Mitthögskolan genom att om inte poängsätta kurserna i informationssökning åtminstone göra dem obligatoriska. Här har Mitthögskolan uppenbarligen en del att lära av de stora tekniska högskolorna där bibliotekets användarundervisning har en självklar ställning.
Problemet med begreppet informationskompetens är kanske att det är så allmänt och öppet för tolkningar att det blir svårt att kommunicera med. Å andra sidan skulle begreppets allmänna karaktär kanske kunna ses som en möjlighet till dialog i syfte öka medvetenhet om varandras kompetenser när det gäller att utveckla studenternas informationskompetens. Onekligen är begreppet informationskompetens mer adekvat än bibliotekskunskap som figurerar i Mitthögskolans kvalitetsutvecklingsprogram. I likhet med Eld och Gustafsson tror jag emellertid att det krävs en utvecklad diskussionen om begreppets innebörd om det ska kunna etableras som det centrala begrepp det ofta framställs som inom biblioteksvärlden.
Under nuvarande förhållanden är informationssökning måhända ett mer realistiskt och rättvist begrepp än informationskompetens i den meningen att det anger vad Mitthögskolans bibliotek faktiskt kan förväntas bidra med. Informationskompetens med det ambitiösa innehåll som vanligen tillskrivs begreppet måste vara något för hela högskolan att sträva efter gemensamt och
något annat begrepp finns det uppenbarligen behov av en utvecklad dialog mellan lärare och bibliotekarier. Detta är enligt min mening en förutsättning om man ska kunna förverkliga de ideal som begreppet informationskompetens vanligen tillskrivs och tydliggöra bibliotekariens respektive lärarens pedagogiska roller i sammanhanget. Framförallt krävs det en större medvetenhet om och integration av biblioteket som pedagogisk resurs inom högskoleutbildningen.
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats har varit att mot bakgrund av Mitthögskolans övergripande pedagogiska policy undersöka hur kontaktbibliotekarierna på Mitthögskolans bibliotek ser på sin pedagogiska roll som förmedlare av informationskompetens. Hur uppfattar bibliotekarierna begreppet informationskompetens och sin pedagogiska roll inom användarundervisningen? Vilka hinder upplever kontaktbibliotekarierna vad gäller att utveckla studenternas informationskompetens?
Med utgångspunkt i en fenomenografisk forskningsansats har jag genomfört kvalitativa djupintervjuer med tio av kontaktbibliotekarierna på Mitthögskolans bibliotek. Därutöver har jag intervjuat chefen för Mitthögskolans bibliotek i Härnösand Elsa Gomez samt Brittmarie Myringer och Christine Lindqvist, verksamma inom Forum för högskolepedagogisk utbildning och flexibelt lärande. Tre teorier har tjänat som underlag vid analysen av resultaten: Carol Kuhlthaus osäkerhetsprincip och bibliotekariens pedagogiska roll som ”Counsellor”, Louise Limbergs fenomenografiska undersökning av samspelet mellan informationssökning och lärande samt Christine Bruces ”relational model of information literacy”.
De flesta i denna undersökning identifierade uppfattningar av fenomenet informationskompetens relaterar till de tre förmågorna att söka, kritiskt värdera och kreativt använda information. De uppfattningar där användandet av information betonas erinrar om Christine Bruces the knowledge construction conception och the knowledge extension conception. Därutöver antyds en metakognitiv förmåga som viktig för att informationskompetensen ska kunna utvecklas. Då informationskompetens ofta uppfattas som ett relativt fenomen tillskrivs behärskandet av vissa färdigheter eller söktekniker en underordnad betydelse. Den kommunikativa och språkliga förmågan betonas däremot, vilket antyder fenomenets sociala eller sociokulturella dimension.
I enlighet med Louise Limbergs forskning om informationssökning och lärande antyder en del uppfattningar att sökandet, värderandet och användandet av information inte går att separera utan måste ses mot bakgrund av en vidare
inlärningsprocess. Om bibliotekarierna ska kunna utveckla studenternas informationskompetens också med avseende på användandet av information torde detta förutsätta en nära integration mellan bibliotekets kurser i informationssökning och ämnesundervisningen. Under nuvarande förhållanden uppfattas att undervisa i användandet av information främst som en pedagogisk angelägenhet för lärarna. Som framgått i denna uppsats torde ett närmare samarbete mellan lärare och bibliotekarier vara en förutsättning om en användarundervisning med informationskompetens som mål ska kunna utvecklas på Mitthögskolan. En utvecklad dialog mellan lärare och bibliotekarier skulle vidare kunna leda till en fördjupad ömsesidig förståelse för varandras kompetenser beträffande möjligheterna att utveckla studenternas informationskompetens. Även om ansatser tagits i denna riktning från bibliotekets sida återstår mycket att göra. Det flexibla lärandet, Mitthögskolans förhållningssätt till utbildning och lärande, och arbetandet i kurslag skulle dock kunna befrämja denna utveckling.
Att utveckla lärarnas förståelse för biblioteket som en pedagogisk resurs har identifierats som en nyckelfaktor i sammanhanget. Risken är annars stor att studenterna när de lämnar högskolevärlden har en uppfattning av biblioteket som en serviceinrättning, vilket rimmar illa med Mitthögskolans betoning av det livslånga lärandet och behovet av generella ämnesövergripande kunskaper.
Medvetenheten om biblioteket som en pedagogisk resurs och begreppet informationskompetens tycks inte ha fått något allmänt genomslag på Mitthögskolan. Inom i synnerhet de naturvetenskapliga och tekniska ämnena förefaller uppfattningen av biblioteket som huvudsakligen en serviceinrättning förhärskande. Intresset för bibliotekets kurser i informationssökning är inom dessa ämnen genomgående lågt. Här finns ett uppenbart behov av ett mer formaliserat samarbete och en tydligare integration av bibliotekets pedagogiska verksamhet med Mitthögskolans som helhet. Detta skulle kunna åstadkommas genom att Mitthögskolan följde rekommendationerna i Studenternas bibliotek och införde poängsättning av bibliotekets kurser i informationssökning eller åtminstone gjorde dem obligatoriska.