Som torde ha framkommit kan de flesta av ovan berörda pedagogiska problem hänföras till den bristfälliga kommunikationen mellan lärare och bibliotekarier. Att etablera ett närmare samarbete med lärarna är också ett prioriterat område från bibliotekets sida. Ett konkret uttryck för detta är den tidigare omnämnda seminarieserien om högskolebibliotekets roll i den flexibla utbildningen som anordnats genom Forumet. Att utveckla ett kontinuerligt och djupare samarbete med lärarna är dock ett tids - och arbetskrävande företag:
Eftersom lärarna byts ut så även om man hade en lärare med ett bra samarbete ena året för vilken det var självklart att man skulle gå till biblioteket med gruppen så är det inte säkert att nästa lärare tänker på det viset men står det i utbildningsplanen då fungerar det ändå. (kontaktbibliotekarie 7)
Som nämnts är bibliotekets undervisning i de allra flesta fall inte obligatorisk utan bokas av lärarna. Under nuvarande förhållanden verkar det i realiteten i hög grad vara lärarna snarare än bibliotekarierna som direkt eller indirekt bestämmer förutsättningarna för användarundervisningens utformning och utfall. Så är det t.ex. lärarna som bestämmer huruvida bibliotekets undervisning ska schemaläggas och hur den ska benämnas:
Ja ofta så, vi kallar det ju inte för det [informationskompetens min anm.] utan det är ju undervisning i informationssökning eller ofta så är det ju lärarn som skriver nånting på schemat, det kan ju vara bibliotekskunskap och det kan vara information från biblioteket eller vad som helst. (kontaktbibliotekarie 1)
Mot bakgrund av det ovan sagda torde det vara uppenbart att utfallet av och kvaliteten på användarundervisningen i mycket kommer att bero på den enskilde lärarens intresse och förhållningssätt. Av kontaktbibliotekariernas uppfattningar att döma förefaller synen på biblioteket och bibliotekariens pedagogiska roll också variera åtskilligt mellan de enskilda lärarna. Detta verkar delvis vara betingat av vilka personliga erfarenheter man har av bibliotek men också skilda institutionella traditioner. Där vissa lärare tycks hysa ett påtagligt intresse för bibliotekets undervisning förefaller medvetenheten om biblioteket som en pedagogisk resurs inte lika väl förankrad hos andra. En del lärare kan sålunda antas ha en uppfattning av bibliotekets roll som föga överensstämmer med dagens verklighet:
många har ju liksom en uppfattning, alla har ju en uppfattning om bibliotek och alla känner till hur det fungerar å man tänker på sitt bibliotek, är man lärare kanske på sin utbildning för tio, femton tjugo år sen så ser ju inte biblioteket ut som det gjorde då (kontaktbibliotekarie 1)
En tänkbar konsekvens är att dessa lärare överför synen på biblioteket som i huvudsak en serviceinrättning till studenterna. Att upprätthålla ett pedagogiskt förhållningssätt mot de studerande blir under dessa förutsättningar lätt problematiskt:
men det är ju inte så lätt om det bara är vi som vill det och det kanske finns en målgrupp som inte alls är intresserade av att vi ska vara pedagogiska utan dom vill ha sin litteratur snabbt och det finns ju även lärare som säger att gå ner till biblioteket så fixar dom den där kurslistan till er och så möter dom en pedagogisk varelse i disken som inte alls vill hjälpa till då blir det ju liksom problem (kontaktbibliotekarie 1)
Det är också möjligt att lärarna hyser en begränsad uppfattning av innebörden i begreppet informationskompetens och bibliotekariens roll i sammanhanget:
Det visar sig ju att frågar man lärarna vad som menas med informationskompetens så är det många som uppfattar det som att det betyder att dom har elementa i det ämne som just dom jobbar med, då är dom kompetenta på information i historia till exempel inte att dom är kompetenta att hitta informations i historia. Det där med informationskompetens är nog en typisk biblioteksterm som inte har nått så långt utanför biblioteket. (kontaktbibliotekarie 7)
Man bör dock naturligtvis vara försiktig med att dra alltför vittgående slutsatser av det ovan sagda. Att med någon grad av visshet uttala sig om hur lärarna uppfattar begreppet informationskompetens och bibliotekariens pedagogiska roll skulle kräva en grundlig undersökning och faller utanför det egentliga syftet med denna uppsats. Det finns också tydliga tecken på att samarbetet med lärarna är på väg att förbättras generellt sett:
Om jag jämför med när jag började här så var det ju mera det här studiebesöket på biblioteket ungefär med studenterna att dom kom och man visade ja här har du det och här den hyllan och lite så där […] men nu är det ju mera att man samarbetar med lärarna och man försöker ta reda på vad det är för typ av studenter och gärna att dom liksom förbereder studenterna, helst skulle jag ju vilja vara med före också och presentera lite vad dom har att förvänta sig (kontaktbibliotekarie 1)
Att etablera ett närmare samarbete med lärarna och förändra deras attityder till bibliotekets roll är naturligtvis ett prioriterat men tidskrävande företag som försvåras av att biblioteket inte får någon information om nyanställda lärare. De senare får inte heller någon obligatorisk introduktion till bibliotekets tjänster. Ibland går man från biblioteket ut med en allmän inbjudan till lärarna men i regel är det få som infinner sig: ”ja ibland har vi ju bjudit in dom och det kommer ju alltid några det gör det men man kan ju inte säga att det är nåt slags allmänt förekommande och med regelbundenhet”. (kontaktbibliotekarie 7)
Genom Forumet arbetar man dock som nämnts för att tydliggöra bibliotekets roll i det flexibla lärandet. Denna marknadsföring som alltså främst riktar sig mot lärarna är naturligtvis i sig ett tecken på att biblioteket ingalunda har en självklar ställning som pedagogisk resurs.
Enligt Cathrine Lindqvist är det lättare att förankra en syn på biblioteket av idag beträffande distansutbildning där det inte tycks finnas samma tyngande tradition av föreställningar om bibliotekens funktion. Det flexibla lärandet och nätburen distansutbildning där samarbete i kurslag ses som centralt skulle sålunda kanske kunna tjäna som en förebild för den traditionella campusutbildningen. Ett problem beträffande distansutbildningarna har emellertid varit svårigheten att komma i kontakt med och informera de distansstuderande om högskolebibliotekets roll som pedagogisk resurs. En distansstudent som befinner sig långt från högskolans campusort vänder sig ofta till sitt närmaste bibliotek vilket vanligtvis blir ett kommunbibliotek som inte primärt har till uppgift att stödja högskoleutbildningar. Därför ämnar kontaktbibliotekarierna besöka kommunbiblioteken i länen och informera om
hur studenterna kan använda sig av bibliotekets databaser och nå sina kontaktbibliotekarier.
Beträffande att etablera ett närmare samarbete mellan bibliotekarier och lärare förefaller informationskompetens vara ett mer konstruktivt och adekvat begrepp än till exempel bibliotekskunskap eller användarundervisning. Bibliotekskunskap väcker lätt felaktiga associationer och fångar inte tydligt nog bibliotekets roll som en pedagogisk resurs. Användarundervisning kan för den oinvigde förefalla tämligen abstrakt och intetsägande. Som framkommit finns dock tecken på att bibliotekarier och lärare hyser tämligen disparata uppfattningar om innebörden i begreppet informationskompetens. Oavsett om man väljer att använda informationskompetens eller något annat begrepp finns det uppenbarligen behov av en utvecklad dialog mellan lärare och bibliotekarier.
Som antytts skulle lärarnas varierande attityder till biblioteket till viss del kunna förklaras av olika institutionellt betingade traditioner:
Ja, men sen har vi ju svårt att nå ut till vissa, det är liksom dom här som är engagerade dom är det ju lätt att jobba tillsammans med, men sen så har vi ju ett stort glapp inom vissa ämnen å jag vet inte riktigt hur man ska nå ut med det, den här undervisningen, för studenterna är ju i biblioteket och det märks att dom vill ha hjälp och så, men det är nåt vi jobbar med. (kontaktbibliotekarie 1)
Institutionen för vård- och hälsovetenskap uppvisar i särklass störst intresse för de kurser biblioteket erbjuder och är den enda av institutionerna som har undervisning i informationssökning integrerat på alla nivåer. Inte heller beträffande VHV är kurserna i informationssökning emellertid obligatoriska, varför mycket av samarbetet bygger på frivillighetsbasis och individuellt engagemang. Den goda samverkan med VHV är visserligen inte unikt för Mitthögskolan och torde till viss del kunna förklaras av att vårdämnena med Linköpings universitet som föregångare var tidigt ute med att implementera PBL.
De naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna uppvisar däremot genomgående ett svagt intresse för bibliotekets undervisning, vilket väl inte enbart torde kunna hänföras till skilda pedagogiska traditioner då ett undersökande och problemorienterat arbetssätt rimligen borde eftersträvas även inom dessa ämnen. Även om det torde vara svårt att överföra den modell som tillämpas på VHV till andra institutioner skulle den enligt en kontaktbibliotekarie kunna tjäna som det goda exemplets makt. För att tydliggöra hur intresset för bibliotekets undervisning varierar beslutade
tvärgruppen att skriva en gemensam verksamhetsplan för år 2002. Dokumentet ska ges om förslag till Mitthögskolans ledningsgrupp och användas för att nå ut till institutioner, prefekter m.fl. Dokumentet beskriver bl.a. verksamheten på Luleå Tekniska Universitet och Chalmers för att påvisa att bibliotekets undervisning är lika viktig för naturvetenskap och teknik som inom humaniora och samhällsvetenskap.