fenomenet informationskompetens och vad detta kan tänkas ha för implikationer för användarundervisningens utformning och innehåll.
De flesta bibliotekariers uppfattningar ansluter mer eller mindre explicit till den vedertagna definitionen av informationskompetens, dvs. ”att söka, kritiskt värdera och kreativt använda information.” Även om de flesta bibliotekarier naturligt nog relaterar informationskompetens till informationssökning finns det också som kommer att framgå uppfattningar som anlägger mer av ett samhälleligt perspektiv på fenomenet. Nedan följer en schematisk översikt över de olika uppfattningar relaterade till de tre förmågorna söka, kritiskt värdera och kreativt använda information jag identifierat. Jag är medveten om att denna uppdelning blir tämligen förenklad och konstlad då förmågorna som vi ska se sällan låter sig avgränsas. I den efterföljande redogörelsen och analysen hoppas jag emellertid att med hjälp av citat kunna ge en mer rättvis belysning av de olika uppfattningarna. Här kommer jag också att presentera en uppfattning av informationskompetens som inte låter sig hänföras till de tre förmågorna söka, värdera och använda information, nämligen att inta ett metakognitivt förhållningssätt till informationssökningsprocessen.
Söka information:
• Uppskatta ett informationsbehov • Uttrycka sitt informationsbehov • Lokalisera relevanta källor
Värdera information:
• Bedöma informationens och källans relevans mot bakgrund av det aktuella informationsbehovet
• Kritiskt värdera information Använda information:
• Omvandla informationen till kunskap • Generera ny kunskap
• Presentera och kommunicera sina resultat
Att veta vart man kan vända sig beroende på det aktuella informationsbehovet är en framträdande uppfattning om vad som utmärker en informationskompetent person. Detta kan också inkludera mer informella källor som att kunna ta hjälp av en person för att lösa sitt informationsbehov.
Ja det är en person som vet vart han eller hon ska vända sig beroende på vad det är för fråga som man ska hitta litteratur till. Det kan vara på fritiden och det kan vara i arbetet eller ja vad som helst, i alla fall vet vart dom ska kunna vända sig. (kontaktbibliotekarie 1)
Denna kategori erinrar sålunda om Bruce the information source conception då att kunna lokalisera relevanta informationskällor tillskrivs en avgörande betydelse. Enligt en uppfattning förutsätter detta en kännedom om vissa grundläggande biblioteksrelaterade källor:
Just den här allmänbildningen så att säga att man känner till libris man vet vad det är för nånting och när man börjar på högskolan att man får en slags allmänbildning på så sätt och artikelsök och sen också att man känner till internet, ja de grundläggande fakta hur man ska kunna söka reda på olika sökmotorer och att allt finns inte på internet […] att det finns saker på internet som man inte kommer åt till exempel om man inte går via bibliotekets hemsida. (kontaktbibliotekarie 1)
Informationskompetens liknas således vid en slags allmänbildning där att känna till vissa biblioteksrelaterade källor ses som viktigt. Denna biblioteksorienterade uppfattning kan jämföras med ett måhända mer pragmatiskt synsätt på denna aspekt av informationskompetens:
Ja det viktigaste är ju att känna till vilka källor man ska gå till var egentligen man hittar informationen och sen så kan det ju då variera som man kan ju vara
informationskompetent i olika situationer. […] låt säga att man kommer hit och så lär man sig att vara informationskompetent och så lär man sig att dom här och dom här källorna finns och är bra att använda. Sen börjar studenten i fråga plötsligt jobba på ett företag där det inte finns tillgång till några av dom här källorna som han eller hon är förtrogen med. Då gäller det ju att kunna anpassa sig också när det gäller så att säga…finna informationen eller finna var man kan söka den (kontaktbibliotekarie 8)
Där det förra synsättet betonade vikten av att känna till vissa specifika källor antyder det senare att man endast kan vara informationskompetent i relation till en given situation. Informationskompetens betraktas således enligt den senare uppfattningen inte som ett normativt utan ett relativt fenomen ”man kan ju vara informationskompetent i olika situationer”.
Att kunna uppskatta ett informationsbehov anses vidare enligt en uppfattning utmärka en informationskompetent person:
En person som vet var den ska söka information och vet vad det är för sorts information den behöver kanske eller kan ställa sig dom rätta frågorna och sen söka den information alltså det svaret dom vill ha och veta i vilka kanaler dom ska söka informationen. (kontaktbibliotekarie 4)
Att kunna ”ställa sig dom rätta frågorna” anses sålunda enligt denna uppfattning som viktigt i sammanhanget. När informationsbehovet väl är preciserat förväntas informationen eller ”svaret” kunna identifieras. Detta synsätt betonar således nödvändigheten av att kunna precisera ett informationsbehov för sig själv och innan själva informationssökningsfasen tar vid: ”man ska ha en diskussion med sig själv, att man ska veta vad man vill ha [min kurs.] och det kräver en intellektuell process”. (kontaktbibliotekarie 6) Att söka information förefaller här betraktas som ett huvudsakligen rationellt, individuellt fenomen och skulle möjligen kunna ses som ett uttryck för det bibliografiska paradigmet ”att precis veta vad man är ute efter alltså”. (kontaktbibliotekarie 4)
Detta synsätt på informationssökningen som ett till synes huvudsakligen rationellt fenomen skiljer sig uppenbarligen från följande uppfattning:
sen är det väl så att det fungerar ju inte på någon slags snörrät rad utan gör man en informationssökning så man rör sig efter den här söklinjen men man går tillbaka och förändrar och fortsätter och omvärderar och alltså man kanske har en sökfråga från början och efter två steg in i processen så måste man formulera om igen och så funkar det ju. (kontaktbibliotekarie 7)
Att söka information förefaller här uppfattas som en interrogativ och dynamisk process där användaren påverkas av och interagerar med informationen. Detta
konstruktivistiska synsätt på informationssökningen förefaller således ligga mer i linje med Kuhlthaus osäkerhetsprincip. Det förra synsättet betonade vikten av att kunna precisera ett informationsbehov innan själva informationssökningen som sedan antogs vara statiskt.
De flesta bibliotekarier tycks hysa uppfattning av informationssökningen som en dynamisk process där affektiva aspekter ibland antyds spela in ”man ser ju på dom som är i den här processen att dom är smått förvirrade”. (kontaktbibliotekarie 2) Ibland relateras informationssökningen också explicit till en inlärningsprocess:
Att man kan identifiera var man ska söka efter informationen någonstans och att man vet hur man söker fram den sen, att man sen kan bedöma den, värdera den och välja ut och sen sammanställa den och liksom omvandla den till någon slags kunskap ungefär så är det man kan se på det. Och det gör ju att det inte alls är någon mekanisk process utan det är ju en mental process, en inlärningsprocess. (kontaktbibliotekarie 7)
Sökandet, värderandet och användandet av information samspelar således enligt denna uppfattning inom ramen för en vidare inlärningsprocess. Användaren konstruerar mening ur informationen genom att välja ut, syntetisera och omvandla den till kunskap.
Just distinktionen mellan information och kunskap är enligt detta konstruktivistiska synsätt på att söka information ett återkommande tema:
Men att det inte är samma sak som information och kunskap, säger man ju. Men det är väl om man har liksom bitar av information och så läser man alltsammans och så reflekterar man över det och får ihop det till nån slags världsbild eller nånting sånt då är man väl en bit på väg […] man måste tänka över det också och kanske sätta in det i ett sammanhang med det andra man läst (kontaktbibliotekarie 2)
Informationssökning uppfattas sålunda som en i hög grad selektiv och reflexiv aktivitet där användaren förmår relatera och tolka informationen mot bakgrund av sina tidigare erfarenheter. Detta och det föregående citatet kan jämföras med Bruce the knowledge construction conception.
Om kunskap sålunda uppfattas som något kvalitativt skiljt från information betonas i en uppfattning betydelsen av att tillämpa den erhållna kunskapen:
Alltså kunskap ger ju inte givet färdigheter […] men kunskaper kan ge färdigheter […] för jag menar du kan ju bli skicklig på grund utav din kunskap men du kan ju även sitta på din kammare och liksom ruva på kunskapen. (kontaktbibliotekarie 9)
Denna uppfattning tycks implicera ett reciprokt förhållande mellan kunskap och färdigheter. För att kunna omvandla kunskapen till färdigheter som sedan kan förfinas till skicklighet måste den tillämpas. Om inte kunskapen omsätts i praktisk handling kan den inte generera ny kunskap utan förblir statisk.
Att informationskompetens är något mer än färdigheter och kunskaper och ständigt måste utvecklas är också en framträdande uppfattning:
För vad ska man med kunskap, och det är väl därför jag började med dialogen då, vad ska man med kunskap om man inte kan förvandla den till nånting och bygga vidare på […] det är väl där då man också ska ta hand om den där informationskompetensen då det ligger ju en rörelse i begreppet […] det är ett tillstånd naturligtvis men man kan ju aldrig stanna, för då missar man ju det här, då blir det bara en slags kunskap och inte en sån här kompetens som vi talar om. (kontaktbibliotekarie 6)
Som antytts förefaller informationskompetens ofta uppfattas som ett relativt snarare än normativt fenomen som måste ses i relation till en given kontext: ”men kompetensen är att ta situationen och utgå från den alltså till att utvecklas i den situationen”. (kontaktbibliotekarie 6) I detta sammanhang antyds att kunna evaluera sitt informationsbeteende vara viktigt för att informationskompetensen ska kunna utvecklas: ”Hur den här informationen man har samlad har växt till kunskap. Alltså har jag bara samlat den för att det fyller kravet? Vad har jag lärt mig, vad har jag fått för kunskap.”(kontaktbibliotekarie 3) Detta metakognitiva förhållningssätt antyder således betydelsen av att kunna utvärdera och relatera sökandet efter information till den vidare kontext som lärandeprocessen utgör.
Att kunna använda sig av informationen på ett kreativt och personligt sätt betonas i följande citat:
nästa steg som åtminstone förväntas då inom den akademiska världen är att man ska ta steget till att man själv tillför nånting, att man utifrån det man så att säga har fått in av litteraturstudier eller empiriska observationer, experiment att man liksom kommer på nåt nytt va, man gör nånting kreativt med informationen, det är ju det som är så att säga grunden för den här universitetsmiljön (kontaktbibliotekarie 8)
En informationskompetent person förmår enligt denna uppfattning inta ett personligt och analyserande förhållningssätt till informationen. Användaren förvandlas således från att vara en passiv recipient eller konsument av information till att bli en aktiv producent av ny kunskap med potential att förändra omgivningen. Denna uppfattning påminner sålunda om Bruces the knowledge extension concept.