Bland religionshistoriker är det vanligt att arbeta med material som inte enbart utgörs av texter. Still- bildsfotografi och videofilm är idag lika betydelse- fulla arbetsredskap som bandupptagningar och an- teckningar i fältforskning och intervjustudier. Det är lätt för den som har visuellt empiriskt material att som försvar hävda att man känner sig förhindrad att redovisa annat än sin egen syn på bilderna. På- pekas bör dock att ju större bilderfarenhet betrak- taren har, ju större intresse har tolkningen – även med denna begränsning. Söker man ett bredare tolkningsunderlag är en möjlighet ett traditionellt historiskt studium, baserat på olika källor som in- tervjuer och skriftliga dokument. Risken är att även omfattande försök bara kan täcka ett starkt begrän- sat antal aspekter av en bild. En annan möjlighet är emellertid att den enskilde forskaren lever sig in i hur bilder uppfattas av andra människor och lägger detta till grund för en tolkning. Denna inlevelse kan vara inriktad på betraktare i allmänhet eller på en viss kategori av betraktare.
Bilder är användbara endast om de är åtkomliga. För den som väljer att arbeta med arkivmaterial är detta ofta förbundet med rent praktiska svårigheter. Visuellt material i svenska arkiv har länge särskilts från sitt ursprungliga sammanhang och förtecknats som egna serier. Men för historiker med intresse för tidskrifter som en ingång till det förflutna be- höver bristen på visuellt material inte vara ett pro-
Människor och makter 2.0
Bildanalys
blem. I tidskriften Judisk krönika, det grundläg- gande källmaterialet för min avhandling8, läste man
under mitten av 1900-talet inte längre enbart om
nyheter, kända personer och exotiska platser – man kunde också se dem. Sällan publicerades en bild utan bildtext eller utan att vara sammankopplad med långa texter. Mot bakgrund av avhandlingens syfte, att studera hur minne och historia gestaltades i Judisk krönika valde jag att återge bildmaterialet så som det var publicerat med sin undertext. Fotogra- fierna skildrar nationen Israel i ett uppbyggnads- skede. Det är vardagliga bilder, lätta att identifiera sig med. Under perioden för min studie fungerade Anna Riwkin Brick (1908–1970) som tidskriftens speciella bildleverantör. Hon var väl förankrad i sin samtids modernistiska ideal och förhållningssätt och skildrade det moderna livet, ofta med politisk medvetenhet. Riwkin tog fasta på det som ansågs vara specifikt för den framväxande nya staten, det vill säga barn, ungdom och harmoniska landskap. Bilderna är många gånger lokaliserade utomhus, i naturen. Men hon inriktade sig också på att fånga dynamiken i ”det moderna livet” i Israel. Rörlighe- ten sattes i system genom fotografier av parader (bild 2), flaggor som vajar och träd som planteras. Bilder av unga, vackra, friska kvinnor i kakibyxor, bomullsskjortor och sandaler ler från sidorna.
De kvinnliga soldater som porträtteras i Judisk
krönika är påfallande unga, vackra och späda med
långt hår och skärp i midjan. Det faktum att de-
ras kvinnlighet är så starkt betonad kan också tolkas som ett tecken på fridsamhet. Det ger en oskuldsfull bild av Israels armé, givetvis ägnad att väcka sympati. Det hebreiska namnet chen, med sin dubbla betydelse av kvinnoarmé och charm, beto- nar de dubbla krav som ställdes på kvinnorna, en jämställdhetsaspekt som säkert var tilltalande. Den redaktionella text som finns i anslutning till bilder- na betonar att en armé i vilken kvinnor tjänstgör sida vid sida med män är psykologiskt och mora- liskt överlägsen kvinnolösa arméer. Sammantagna förstärker text och bild en ideologisk bild av en jämställd, frigjord israelisk kvinna som fungerade perfekt för kollektivet och starkt bidrog till Israels självförståelse som en progressiv modern nation.
Bild 3 illustrerar en artikel publicerad i Judisk krö-
nika i september 1949. Artikeln handlar om barn,
som efter sin ankomst till Israel ”åter känner sig som normala barn” och ”åter kan leva normalt”. Artikeln avslutas med meningen: ”Vilket annat land än Israel kan bereda barn de faktorer, som kan giva det åter självjämvikt och självförtroende”.9
Bilden visar hur glada och friska barnen blir. Inte
bara språkliga grepp, även gester och poser har betydelse för förståelsen av bilderna som retorik. Catherine Lutz och Jane Collins hävdar att i mötet
Bild 2. Foto: Anna Riwkin Brick.
Människor och makter 2.0
Bildanalys
med en annan kultur är det viktigt att den avbildade framstår som någon som det går att kommunicera med. Leenden kan göra att den andres situation värderas positivt.10
Också själva bildtexten ”laddar” fotografiet. Ro- land Barthes har beskrivit den funktion bildtexter har för fotografier, ”burdening it with a culture, a moral, an imagination”.11 Bildtexten leder läsaren
mot en viss förståelse men bort från andra. Enligt bildtexten till bild 4 föreställer bilden en ”europe- isk-judisk flicka som omplanteras i Israel”. Bildtex- ten är talande för dåtidens retorik. Flickan beskrivs som europeisk och att hon
”omplanteras i Israel” var ett för 1950-talet vanligt förekommande uttryck för både nationell och kulturell renässans. Medan hästen på bilden inledningsvis gör fotografiet intressant och väcker frågor som ”Hur kommer det sig att flickan har en häst?” ”Var rider hon?”, hindrar bildtex- ten sådana tankar och för tolkningen mot perspektiv som inte är direkt synliga för läsaren. Hästen blir var- ken mer eller mindre än en symbol för de möjligheter bildtexten beskriver – den fysiska bekräftelsen på att saker och ting är bättre i Israel.