I detta kapitel tar vi upp de teoretiker som vi anser vara av betydelse för vårt ar- bete och har därför valt Vygotskijs och Antonovskijs teorier eftersom de ser till helheten och det sociala kommunikativa.
Syftet med vårt arbete är att kartlägga och granska det specialpedagogiska värdet av att arbeta med bild och drama i försko- la/grundskola/grundsärskola/gymnasiesärskola och om/hur det kan medverka till att förstärka utveckling och upplevelser för barn/elever i behov av särskilt stöd.
4.2 Vygotskij
Vygotskij (1995) anser att alla människor är kreativa, även det lilla barnet. Den kreativa aktiviteten gör att människan kan skapa något nytt och denna förmåga kallar Vygotskij för fantasi. I allt skapande i såväl vetenskapen som konsten och i mänskligt lärande och utveckling över huvud taget spelar fantasin en central och viktig roll. Författaren menar att den kreativa förmågan som också benämns fantasin inte är en förmåga som förunnats vissa människor utan en mänsklig funktion hos oss alla. Fantasiförmågan ses som en specifik medvetandeform som tolkar erfarenheter och skapar mening. Den kombinerar intryck, kognitiva och emotionella, bearbetar och tolkar dessa till sammanhang. Denna förmåga är basen för allt skapande och i barnets ständiga meningsskapande. Det förekom- mer ingen motsättning mellan rationalitet och estetik eller förnuft och känsla. Fantasiprocesserna är tolkningsprocesser där tanke och känsla utgör en dialek- tisk helhet och måste enligt Vygotskij (1995) få pedagogiska konsekvenser och menar att:
I själva verket är fantasin grunden för varje kreativ aktivitet inom alla områden och möj- liggör det konstnärliga, vetenskapliga och tekniska skapandet. I denna mening är absolut allt som omger oss och som skapats av den mänskliga handen, hela kulturens värld, i motsats till naturens, en produkt av den mänskliga fantasin och det mänskliga skapandet som bygger på denna fantasi (s.14).
Genom att se till hela medvetandeprocessen förenar Vygotskij estetik med ratio- nalitet. Han belyser också hur de estetiska formerna som framträder i barns lek, bild – och formskapande och drama medverkar till att deras kunskapsskapande fördjupas, blir produktivt och medverkar därigenom till förändring och utveck- ling av samhället och kulturen.
Imsen (2000) refererar till Vygotskij (1995) och hans tre viktiga huvudpunk- ter där han säger att för det första är det fel att beskriva människan som en ”ge- neraliserad” individ åtskild från det sociala och historiska sammanhang hon le- ver i. ”Människans levnadsvillkor påverkar hennes sätt att tänka” (s.182). För
det andra, att bruket av mentala redskap kan hjälpa människan att förbättra sina levnadsvillkor och för det tredje kan vi nå längre genom att hålla ihop, förena våra krafter och samarbeta.
Vygotskij (1995) tittar på hur individen har utvecklats över tid och menar att ”man kan inte förstå ett psykologiskt fenomen i ett enkelt här-och-nu-perspektiv, man måste se på förhistorien och den framtid som individen utvecklas mot” (s. 183) och att individen måste förstås både i tid och rum. En annan central punkt hos Vygotskij (1995) är att all intellektuell utveckling och allt tänkande tar sin utgångspunkt i social aktivitet. Han var också den förste som tog steget fullt ut att erkänna kulturens och miljöns betydelse i inlärningsprocessen.
Vygotskij (1995) ser i ordet en spegling av det historiskt och kulturellt be- tingade medvetandet. Detta medvetande är dialogiskt då människan även kom- municerar med sig själv, men det är i dialoger som betydelser och mening ska- pas. Han skiljer också på spontana/vardagliga och abstrakta/vetenskapliga be- grepp. Vardagsbegreppen bildas utifrån de vardagliga sammanhang som barnet deltar i. Barn uppmärksammar objekt som sorteras utifrån funktion eller vad sa- ker är och inte är.
De vetenskapliga begreppen som introduceras i skolan kännetecknas av att de bygger på definitioner och relationer mellan olika företeelser menar Vygots- kij (1995). Författaren menar att den formella undervisningen karaktäriseras av en interaktionsprocess som utspelar sig mellan spontana/vardagliga och abstrak- ta begrepp, men också att den förutsätter dialog och intersubjektivitet för att barnen ska träda in i utvecklingszonen.
Teorin om utvecklingszonen är också ett inlägg i debatten, där Vygotskij (1995) dels vill bryta upp mot låsta föreställningar att se barns utveckling som ett resultat av mognadsstadier och dels vänder han sig mot den ortodoxa behavi- orismen. Istället vill han synliggöra den utvecklingspotential barn har som kan blir verksamt om det får tillgång till relevant stimulans från omvärlden.
Genom ett spännande innehåll och en miljö som utmanar barns kreativa po- tential berikas fantasin och nyskapande kan äga rum. Barns egna erfarenheter och sätt att tänka kring detta innehåll kommer till uttryck i handlingarna som följer på det initierade projektet (Vygotskij, 1995).
4.3 Antonovsky
Det går inte att förutsäga hur en stressfaktor påverkar människans hälsa enligt Antonovsky (2003), men det är det som den salutogenetiska inriktningen försö- ker lösa. Författaren menar att om man ställs inför en stressfaktor hamnar man i ett spännigstillstånd som måste lösas. Vad resultatet blir beror på hur framgångs- rik hanteringen av denna spänning är. Författaren ansåg det viktigt att studera bakomliggande faktorer i sättet att hantera denna spänning och utvecklade där- med begreppet KASAM sense of coherence (känsla av sammanhang). Han me- nade att alla stressfaktorer även har en positiv påverkan eftersom de bidrar till en
begriplighet och ett sammanhang. Denna känsla av sammanhang är ett centralt begrepp och innebär bl.a. att man får en tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar och att det finns en hög sannolikhet för att saker och ting kommer att gå så bra som man förväntar sig.
Tre centrala komponenter i KASAM är enligt Antonovsky, begriplighet, hanterbarhet och motivation - meningsfullhet. Dessa tre delar ses som en helhet dvs. hur de förhåller sig till varandra och att de är sammanflätade.
-Begriplighet. Syftar på hur man upplever inre och yttre stimuli dvs. informa- tionen som ordnad, sammanhängande, strukturerad och tydlig i motsatt till kaotisk, slumpmässig, oväntad och oförklarlig. En människa med hög känsla av begriplighet förväntar sig att de stimuli som han eller hon möter i framtiden är förutsägbara och går att förklara. Man kan hantera negativa saker som inträffar, begripligt utifrån sitt sammanhang. Vid stark KASAM ses livets svårigheter som erfarenheter som man kan handskas med. Svårigheter är utmaningar som ska möta livet.
-Hanterbarhet. Innebär att det finns resurser till ens förfogande. Med hjälp av dessa kan personen hantera en uppkommen situation och möta de krav som ställs på den. Resurserna kan kontrolleras av behöriga andra eller be- stå av egen kontroll. Personen måste känna att hon/han kan lita på och räkna med dessa andra. Vid hög hanterbarhet resonerar personen i termer som att olyckliga saker händer i livet men att det inte kommer att följa med en för evigt.
-Motivation och meningsfullhet. Det är värt att anta utmaningar även om det inte medför omedelbar behovstillfredsställelse. Meningsfullhet skapas ge- nom att vara delaktig i de skeenden som påverkar ens dagliga erfarenheter och framtid. Personer med hög KASAM har områden i sitt liv som är vik- tiga för dem, som de är känslomässigt engagerade i och dessa ses ofta som utmaningar. Meningsfullhet är den del som anses viktigast eftersom den leder till motivation (Lundgren & Persson, 2003; Antonovsky 2003). Antonovsky (2003) menar också att KASAM skapas i de tidiga livserfarenheter- na och att resultatet av negativa erfarenheter i unga år kan vara mycket svåra att förändra i positiv riktning.
Författaren säger vidare att engagerade människor som bryr sig har alltid en möjlighet att vinna, att hitta förståelse och resurser. Man behöver känna att allt i livet är högst meningsfullt, hanterbart och begripligt för att ha en stark KASAM.
Lundgren och Persson (2003) framhåller, att på det individuella planet hand- lar det om livsoptimism, tilltro till den egna förmågan och en upplevelse av att behärska även oväntade skeenden som kan uppstå i tillvaron. I samspelet med andra är det viktigt att veta var man kan söka hjälp om de egna resurserna inte räcker till. På samhällsnivån krävs att förutsättningar skapas för ett meningsfullt
och aktivt deltagande i för individen och gruppen betydelsefulla skeenden och aktiviteter.
5 METOD
I denna del tar vi upp allmänt om metod, metodval, undersökningsgrupp, ge- nomförande, databearbetning, tillförlitlighet och etiska aspekter.