8.1 Sammanfattning
Syftet med detta arbete var att kartlägga och granska det specialpedagogiska värdet av att arbeta med bild och drama i försko- la/grundskola/grundsärskola/gymnasiesärskola och om/hur det kan medverka till att förstärka utveckling och upplevelser för barn/elever i behov av särskilt stöd. Våra intervjufrågor låg till grund för denna undersökning och de frågeställning- arna vi ville ha besvarade var:
• Hur pedagogerna arbetar med bild och drama?
• Vilka mål och syften pedagogerna har med sitt bild- och dramaarbete? • Vilken roll pedagogerna spelar i barns/elevers bildskapande och dramaar-
bete?
• Om pedagogerna kan se något resultat med arbetet i bild och drama ut- ifrån ett specialpedagogiskt perspektiv?
Utifrån pedagogernas uppfattningar kom vi fram till att bild och drama har bety- delse för barn/elever i behov av särskilt stöd för att förstärka deras utveckling och upplevelser.
Samtliga pedagoger ansåg att man utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kan se att barnet/elevens självförtroende stärkts i bild och dramaarbetet. Vidare ansåg de att barn/elever med ett dåligt verbalt språk lärt sig uttrycka egna tankar och att de utvecklats personlighetsmässigt, att de blir någon, en person som kan någonting. Det framkom också att det är viktigt att åskådliggöra och dokumente- ra barnets/elevens skapande. Detta gör att det sätts i ett socialt sammanhang vil- ket leder till att man får barnet/eleven att ”växa” och självförtroendet stärks, menar pedagogerna. De uttryckte också att miljön är en faktor som är av stor betydelse för att förstärka utveckling och upplevelser hos barnet/eleven. Peda- gogerna menade, genom att ha en tillåtande miljö med mycket och rikligt med material och att hitta kreativa lösningar för varje enskilt barn/elev, gör att man kan få dessa barn/elever i behov av särskilt stöd att känna att de kan något och att de är någon. Samtliga pedagoger betonade också vikten av att ha en helhets- syn på barnet/eleven, att det finns ett samband mellan barnet/eleven och miljön. De pedagoger som arbetade eller hade arbetat med drama hävdade att de kunnat se en personlighetsutveckling hos barnet/eleven. Eftersom man i drama använder alla språk, utvecklas barnet/eleven som helhet och drama kan därmed sägas vara personlighetsutvecklande. Pedagogerna menade att barn/elever som inte har tillgång till det verbala språket har möjlighet att hitta något av de andra språken som kroppens, röstens, känslans för sin utveckling. Genom att arbeta med drama lär man också barnen/eleverna hantera konflikter på ett sådant sätt
att det ger värdefulla kunskaper för livet. Barnen/eleverna lära sig visa respekt för varandra, lär sig empati och att sätta ord på känslor.
Det har i vår undersökning också framkommit att pedagogens roll är av stor vikt för att stärka barns/elevers utveckling och upplevelser i bild och dramaarbe- te. Att pedagogerna ska vara kunniga i ämnena och ha en positiv syn på alla barns/elevers förmåga att lära och utveckla. Vidare menade de att det är viktigt att man är stödjande, kan lyssna och anpassa arbetet efter varje enskilt barns/elevs behov och förutsättningar.
8.2 Diskussion
Vi valde att göra en delvis strukturerad intervjuundersökning. Den kan tyckas subjektiv eftersom vi utgick från de intervjuades uppfattningar, vilket bekräftas av den litteratur vi läst. Kvale (1997) menar att man får mer utvecklande och fördjupande svar om intervjupersonen är insatt i ämnet. Vi tyckte denna metod var bra vilket gjorde att vi kunde ställa följdfrågor och få mer uttömmande svar. Trots att vi inte gjorde någon pilotundersökning kunde vi bearbeta våra resultat på ett bra sätt då våra frågor var ganska omfattande. Hade vi haft mer tid till vårt förfogande skulle vi också vilja göra observationer och intervjuer med barn/elever och därmed kanske resultatet hade blivit annorlunda.
Vi kan konstatera utifrån vår undersökning att pedagoger som arbetar med bild och drama med barn/elever i behov av särskilt stöd, måste vara väl insatt i och ha kunskap om ämnet och specialpedagogisk utbildning. Skoog (1998) framhåller att det är viktigt att som pedagog kunna koppla samman det pedago- giska förhållningssättet i bildverksamhet med gedigna kunskaper i bild, d.v.s. personligt erfaren estetisk aktivitet och kunskaper om de teoretiska teorierna. Vi konstaterade också att man som pedagog ska arbeta utifrån en helhetssyn på barnet/eleven. Att pedagogen har en helhetssyn på barn/elevers personlighetsut- veckling anser vi har stor betydelse och dessutom att man har ett bra bemötande och en empatisk förmåga. Fischbein och Österberg (2004) säger att utgångs- punkten för helhetsstrukturen är att människan samspelar med sin miljö, att or- saker till svårigheter i en pedagogisk situation inte enbart kan hänföras till bar- net/eleven eller till omgivningen utan till samspelet dem emellan. Antonovsky (2003) menar att KASAM (känslan av sammanhang) skapas i de tidiga livserfa- renheterna och att resultatet av negativa erfarenheter i unga år kan vara mycket svåra att förändra i positiv riktning. Vi hävdar därför att man tidigt måste fånga upp de barn/elever som är i behov av särskilt stöd, och hjälpa dem. Det framkom också i vår undersökning att miljön är av stor betydelse, att den är tillåtande och inspirerande i barns/elevers bild och dramaarbete. Imsen (2000) hänvisar till Vygotskij, som menar att kulturen och miljön har betydelse för inlärningspro- cessen. Vi tycker att finns det en miljö som är anpassad för barn/elever i behov av särskilt stöd, kommer de inte att känna sig utanför, utan en i gruppen.
Jonstoij och Tolgraven (2001) påpekar att i Reggio Emilia använder peda- gogerna inte uttrycket barn med särskilda behov utan barn med särskilda rättig- heter. Författarna säger vidare att kunskap skapas i ett samspel mellan barnen, de vuxna och miljön. Har vi inte pedagoger som är engagerade, delaktiga och kan samspela, skapas dåliga förutsättningar för barns/elevers bild och dramaar- bete och därför tror vi att det inte kan ske någon personlighetsutveckling hos dessa barn/elever i behov av särskilt stöd.
Idag är det vanligt att det förekommer mobbning inom förskola och skola. För att förhindra detta, tycker vi att man borde arbeta mer med drama på skolor- na. Det visade sig i vår undersökning att drama inte förekommer så ofta på de skolor vi besökt. Endast på en av skolorna vi besökte förekom det dramalektio- ner och då endast vid ett tillfälle i veckan. Här tycker vi att det borde vara som ett naturligt inslag i alla ämnen vid flera olika tillfällen. Lind (2004) menar att arbeta med konflikthantering i skolan gör att man kan förebygga mobbning och skapa en trevligare atmosfär inom skolan. På förskolorna förekommer det där- emot som ett naturligt inslag bl.a. i form av lek.
När vi ser på samarbetet mellan de estetiska ämnena och kärnämnena, var det en pedagog som betonade vikten av att få in så många ämnen som möjligt i dramaarbetet, men som menade att det var svårt schematekniskt. Här skulle vi vilja ha svar på om det är ledningen som ”styr” lektionspassens längd eller om det är lärarna själva som valt tiden. Likaså varför inte fler bild- och dramapeda- goger väljer att samarbeta med kärnämneslärarna, eller om det är kärnämneslä- rarna som inte vill ha ett samarbete. Vi tror att både lärare och elever får en stör- re helhetsbild på sitt lärande om ett samarbete sker mer mellan de olika ämnena. Rasmusson (2000) menar att olika ämnen ska gripa in i varandra och integreras och de praktisk-estetiska ämnena ska vara arbetsformer snarare än isolerade äm- nen. Vi tror att om undervisningen i de teoretiska ämnena sker på ett mer konst- närligt och levande sätt kommer barn/elever i behov av särskilt stöd att få en större förståelse och upplevelse i ämnena.
Antonovsky (2003) betonar att man måste ha en känsla av sammanhang (KASAM) för att förstå sin omvärld.
Genom att låta skaparglädjen blomma i skolan, tror vi att det kan skapa väl- befinnande och hälsa hos barn/elever, men även hos pedagoger. Vi anser att när man arbetar med tema är det viktigt att ibland bryta ner allting till mindre och för barnet/eleven tydliga moment, att hitta och knyta an till barns/elevers intres- seområde och utveckla det. Dessvärre var det inte någon pedagog som nämnde att det var barnets/elevens intresse som styrde valet av skapande.
Rasmusson (2000) uttrycker att undervisningen ska bygga på barnet/elevens naturliga intresse och på dess vilja att skapa och uttrycka sig.
Vi kunde se utifrån vår undersökning, att många barn/elever i behov av sär- skilt stöd ofta har ett dåligt eller inget verbalt språk och därmed helt beroende av sitt kroppsspråk, därför menar pedagogerna att det är viktigt med drama där alla språk stimuleras. I Faktisk fantasi - barns språkutveckling genom skapande
(Myndigheten för skolutveckling, 2003) står det att när språkutvecklingen länkas till området kultur och estetik i lärandet vidgas synen på barns möjligheter att tillgodogöra sig basfärdigheter. Vi anser därför det viktigt att man arbetar med alla språk och tar tillvara det kulturella utbud som finns.
När det gäller bilden som språk säger Ahlner-Malmström (1991) att det finns begrepp, känslor och företeelser som är så svåra att beskriva i ord att de måste uttryckas med bilder. Detta framkom också i resultatet från vår undersök- ning, där pedagogerna framhöll att bilden är ett sätt att bli synlig på för barn/elever i behov av särskilt stöd som har svårt att uttrycka sig verbalt.
Vidare anser vi att pedagogen har en viktig roll för barn/elever i behov av särskilt stöd och deras utveckling. Samtliga pedagoger vi intervjuade ansåg ock- så att deras roll var av stor betydelse. De framhöll att man ska både kunna lyss- na, se till barnets/elevens möjligheter och inte hinder samt vara tydlig i instruk- tionerna.
Vi har i vårt resultat från våra intervjuer kommit fram till att bild och drama är ämnen som är utmärkta att samarbeta i, eftersom alla kan arbeta efter sina förutsättningar om uppgifterna är tydliga och genomtänkta.
Pedagogerna i studien använde sig av bild som en alternativ kommunika- tionsform för att utveckla ”djupare områden inom individen och också det intui- tiva tänkandet och kreativiteten” (Danielsson & Liljeroth 2002 s.209), eftersom deras bildundervisning syftade till att stärka självförtroendet. Det visade sig ock- så i vår studie att det är viktigt att pedagogen lyfter fram barnet/eleven genom att tala om för dem att de duger som de är. Att man ser till den enskilda individen och utvecklar dess möjligheter, att man har en tillåtande miljö som skapar tillit och ger eleverna lust att skapa. Därför anser vi det viktigt att man som pedagog är intresserad och engagerad av bild och dramaarbete.
Antonovsky (2003) säger att engagerade människor som bryr sig har alltid en möjlighet att vinna, att hitta förståelse och resurser. Vi tycker att, om man som pedagog inte är kunnig, intresserad och engagerad, får man inte motiverade, engagerade och delaktiga barn/elever. Vidare anser vi det viktigt att kunna möta barnet/eleven där den befinner sig. Därför hävdar vi att det måste finnas kunniga pedagoger som kan skapa möjligheter för barn/elever i behov av särskilt stöd, vara stödjande, kunna möta dem och utmana dem i deras skapande och lärande.
Ett kännetecken på att en förskola eller skola är gynnsam för skapande verk- samhet, anser vi är, att alla, både pedagoger och elever har insikt om och tole- rans för kreativitet. Att man som pedagog är bra på att kunna se barns/elevers möjligheter och inte begränsningarna. Vidare ska man också kunna se vad som behövs för att skapa utveckling, att se möjligheterna istället för problemen. Vi tror därmed man kan nå målen lättare och skapa en kreativ skola.
Utifrån de resultat vi kommit fram till, kan vi se att i vår kommande yrkes- roll är det viktigt att ha en helhetssyn och ett pedagogiskt förhållningssätt. Vida- re måste vi se till att det finns en tillåtande miljö. Vi vill också se en större inte-
grering mellan de praktisk-estetiska ämnena och de teoretiska, att de mer är ar- betsformer än isolerade ämnen.