Bilder i boken Láiba

De flesta bilderna i boken är fotografiska bilder som är fotograferade av författarna själva. Det finns bl. a. bilder av människor i olika situationer i Kina och porträtt av kända och anonyma människor. Det finns också bilder av föremål, miljöer, kända landmärken, skyltar, affischer samt kartor. I början av varje kapitel finns en stor kapitelbild tillsammans med en rubrik av ämnet till det aktuella kapitlet. De 10 kapitlen har texter och dialoger som bygger på vanliga

41

vardagssituationer som kan uppkomma när man är i Kina: att presentera sig och sin familj, siffror och telefonnummer, intressen, yrken, mat, shopping, resande m.m.

Bildmotiven anknyter i stor utsträckning till kapitlens innehåll. Det handlar om livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och områden i Kina. Några exempel på bilder är: gaturestauranger (s. 14), kinesisk kalligrafi (s. 19), kinesiska städer (s.31), kinesiskt landskap (s. 38), kinesisk känd person (s. 65), trafikmiljö (s. 66), vardagsliv i Kina (s. 82), kinesiska maträtter (s. 129), att handla i Kina (s.134), landmärken (s. 156), på tåget i Kina (s. 187) etc. Dessutom finns kartor över hela Kina, över huvudstaden Beijing och dess tunnelbana. Färg till omslagsbilden är den klassiska kinesiska röda färgen, vilket bidrar till att boken ser kinesisk ut.

Bilderna i boken bidrar på olika sätt till att öka läsarnas förståelse om den kinesiska kulturen inom olika ämnesområden där kinesiska används. En del av de kinesiska tecknen är stiliserade former av tretusen år gamla bildtecken, exempel tecknet ”dörr”. Bilden på sidan 21 visar en typisk kinesisk gammaldags ytterdörr, där det är lättare för läsaren att förstå att tecknet ”dörr” från början var en bild av en ytterdörr. I boken på sidan 113 finns en bild av en cykel utklippt i rött papper och bilden används för att förklara den kinesiska zodiaken. Enligt kineserna går tiden runt i en tolvårscykel, där varje år representeras av ett djur. Så det finns tolv djur i zodiaken. Bilden visar tydligt på vilka tolv djur som ingår i zodiaken och ordningen mellan djuren, samt hur läsaren ser vilket djurtecken man är född i. Bilden av kinesisk fingerräkning på sidan 155 visar hur kineserna hittade på ett system där de tog fingrarna till hjälp för att visa siffrorna. Från ett till fem är systemet detsamma som vårt. Från sex till tio blir det lite

komplicerat. Det visar sig att systemet bygger på hur de kinesiska tecknen sex till tio ser ut. Bilden visar logiken, samt hjälper läsaren komma ihåg tecknen. Fingerräkningen brukar användas vid shopping på marknader i Kina. Det kan behövas om mottagaren inte är säker på vilket pris som menas vid prutning. Där kan man ofta behöva förtydliga vad saker och ting kostar. På sidan 166 visas en bild av Pekings kända Hútòng (små gränder) och Sìhéyuàn (envåningshus med innergårdar). Ända tills för några årtionden sedan bestod Peking till stor del av myriader av små gränder. Pekingborna bodde där i envåningshus med innergårdar. Hela Peking var en stad med mycket låg bebyggelse, eftersom ingen fick bygga högre än kejsarpalatset. En bild säger mer än tusen ord. Men ibland är det inte säkert att tusen ord kan förklara exempelvis begreppen Hútòng och Sìhéyuàn.

42

Vad gäller frågan om bilderna har potential att väcka uppmärksamhet och skapa intresse för läsarna att lära mer sig mer om den kinesiska kulturen, så är undersökningens svar ja och bilderna bidrar till det på olika sätt. Kinas matkultur är unik i världen och i boken finns det ett helt kapitel som handlar om kinesisk mat och dryck. Dessutom finns det bilder på kinesisk matkultur både i kapitlet och i andra delar av boken. Bildernas storlek varierar och alla är närbilder. Bilderna visar olika maträtter i Kina från norr till söder, från riktiga restauranger till de enkla gaturestauranger som brukar öppna på kvällen och stänga sent på natten. Maträtterna på bilderna ser lockande ut och det drar läsarnas uppmärksamhet att vilja gå och pröva. Det varma klimatet i vissa delar av Kina är kanske en anledning till att gaturestauranger är så populära. Tillsammans med trångboddheten gör det att mycket av det vi gör inomhus i Sverige görs på gatan i Kina. På sidan 171 visas en bild på en gatumiljö där det finns en salong med en kund som sitter under öppet tak på en trottoar. I en utomhusmiljö ser vi också stora grupper medelålders- och äldre människor som utövar Tai chi tillsammans i någon park (s. 93), ungdomar tränar Kong- fu (s. 98), någon som spelar det kinesiska instrumentet èrhú (s. 82) och de kinesiska spelen Mahjong (s. 88) och Wéiqí, Go (s. 105). All dessa bilder visar oss läsare en stor bild om en kinesisk vardag, deras levnadsätt och intresse. Ytterligare två

välkända sevärdheter: Kinesiska muren (s. 169) och Himmelens tempel (s. 156) har hjälpt till att höja läsarnas intresse att se mer och lära mer Kina och den kinesiska kulturen.

Enligt Nordgrens (2011) interkulturella perspektiv, och bilderna som Láiba presenterar, så kan man konstatera att bilderna har tagits i norra delen i Kina. De representerar bara en del av Kina. Man ska komma ihåg att Kina har till yta ungefär som hela Europa och har totalt 56 olika etniska folkgrupper. Det är viktigt att visa läsarna en helhetsbild om Kina, ett

mångkulturellt samhälle genom att visa bilder som representerar den kinesiska kulturen från norr till söder och från öst till väst.

Boken Láiba är en nybörjarbok i kinesiska för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Överlag anser jag att bilderna i boken är anpassade till målgruppens ålder och förväntande kognitiva förmågor. Det finns bilder av människor i olika situationer i Kina och porträtt av kända och anonyma människor. Det finns också bilder av föremål, miljöer, kända landmärken, skyltar, affischer samt kartor. Fotobilderna ger relevant information och fakta till läsarna för att hjälpa dem att förstå mer om den kinesiska kulturen. Med målgruppens kognitiva förmåga så kan en del av bilderna med sina karaktärer ses som suggestiva bilder som Rune Pettersson (1991) kallar dem. Till exempel: en typisk kinesisk familj har bara ett barn (s. 81). På alla sedlar porträtteras bara ordförande Máo (s.155). Hade några frågor ställts tillsammans med

43

bildtexterna, skulle detta resulterat i att eleverna ur ett kritiskt och analytiskt perspektiv kunna få jobba med bilderna. Det kan bidra till att eleverna skulle kunna diskutera bilderna och söka vidare information och fakta om kinesisk politik, historia och kultur. Det är precis som Dahl (2015) har önskat, i hans egen granskning av valda läroböcker, där slutsatsen är att

läroböckerna verkar vara mer intresserade av att övertygade studenter, i text och bild, än att ge dem betydande analysverktyg.