Bilder i boken Zhōngwén Hǎoxué

Till skillnad från Láiba innehåller bilderna i Zhōngwén Hǎoxué förutom fotografiska bilderna, även en hel del tecknade bilder och skärmavbilder. Det finns grafiska bilder av människor i olika situationer i Kina och porträtt av anonyma människor. Det finns också bilder av föremål, miljöer, sevärdheter, skyltar, affischer och kartor över hela Kina. De tecknade bilderna

handlar mest om de kinesiska teckens ursprung och bildning, kinesiska sagor och människans kroppsdelar. Skärmavbilderna handlar om kommunikationer via olika sociala medier på datorn. Bilderna är fördelade över de åtta teman som boken innehåller, med bland annat hem och familj, skola, tid, mat och dryck, fritid, färg och kroppen, samt vardag och yrken. Varje tema har tre korta kapitel med korta dialoger som texter. Bokens fram- och baksidan är också färgad med röd färg.

Bildmotiven är i stor utsträckning relevanta till bokens olika teman och den kinesiska kulturen som boken förmedlar. Exempelvis tecknade bilder på sidan nio visar om hur de kinesiska tecknen bildades, kinesiska muren (s. 21), kinesiska maträtter (s. 38), en kinesisk känd person (s. 54), kalligrafi (s. 61), chatta på kinesiska och sociala medier (s. 71), firandet av det

kinesiska nyåret (s. 84), födelsedagsfirande (s.102), kinesiska gudar (s. 105), gaturestauranger (s.114), marknad i Kina (s.119), mytologisk saga (s.121), etnisk grupp (muslim) (s. 129), den nationella symbolen (s. 147), Kung-fu (s. 154), traditionell kinesisk klänning (s.162), den kinesiska månkalendern (s. 176), kinesiskt vykort (s. 192) etc. Dessutom finns det en karta över hela Kina i boken.

De tecknade bilderna på sidan 8-9 handlar om hur kinesiska tecken formas. Från början var varje tecken en bild, ett piktogram. Ordet för häst var en ritad häst och ordet för människa var en enkel streckgubbe. Bilderna bidrar till att eleverna tar reda på de kinesiska teckens

ursprung på ett tydligt och förståndigt sätt, och dessutom underlättar det för eleverna att komma ihåg tecknen. Bilderna på sidan 20 visar hur ett kinesiskt vokalljud uttalas, hur munnen ser ut och hur tunga och tänder förhåller sig när ljuden kommer ut ur munnen.

44

Fruktbilderna på sidan 126 skulle kunna hjälpa eleverna att minnas olika frukter, speciellt de kinesiska frukterna. De färgstaka bilderna på sidan 151 och 159 drar säkert till sig mycket uppmärksamhet hos eleverna och hjälper dem att lära sig hur olika färger uttalas på kinesiska, liksom bilden på sidan 165 visar ansiktets olika delar på kinesiska. Det finns 12 små symboler som symboliserar 12 olika moment till varje tema i boken. För eleverna blir det tydligt och roligt när momenten skiftas.

Bilderna i boken bidrar på olika sätt till att öka läsarnas förståelse för den kinesiska kulturen i olika ämnesområden där kinesiska används. Till skillnad från Láiba visar Zhōngwén Hǎoxué på sidan 8-9 hela 17 st. tecknade bilder för att förklara från början att varje tecken var en bild, ett piktogram. De 17 tecknen är bland de vanligaste kinesiska tecknen och används ofta, och dessutom används de ofta som ett element till andra mer komplicerade tecken och också som ljudgivare. Zhōngwén Hǎoxué har också bilder på kinesisk fingerräkning på sidan 17. Det är också intressant att på sidan 105 finns en bild på de tre kinesiska gudarna Fú, Lù och Shòu. Många av bokens läsare har kanske sett de tre figurerna tidigare när de besökt exempelvis kinesiska restauranger och säkert undrat vad de här figurerna betyder för något. I bildtexten har boken förklarat att Fú är guden för lycka. Lù betyder lön, och om man har lön, då har man ett jobb och kan göra karriär, så därför är Lù en gud för yrkeslivet. Shòu är guds långa

livslängd. Dessa tre gudar symboliserar ideal för kineserna. För att få läsarna att förstå religionen Taoismen använder boken en tecknad bild när taoisterna tillverkar ”örten av

odödlighet”. Taoismen är en religion i Kina. Under antiken trodde anhängare av denna

religion, taoisterna, att man kunde få evigt liv genom ”Örten av odödlighet”. Eftersom de inte kunde hitta denna ört, så var de dödliga.

Det finns även bilder som kan skapar förvirring. Bilden på sidan 135 är en kapitelbild som visar två personer som spela pingis. Men kapitlet heter ”Spelar du tennis?”. Kapitlet ingår i temat ”Fritid”. Bilden passar självklart bättre någon annanstans under samma tema. Bilden kan vilseleda eleverna att blanda ihop tennis och pingis på kinesiska.

I temat ”Färg och kroppen” på sidan 152 visas en bild av ett föremål med röd färg, men ingen vidare kommentar om bilden. Författaren kanske använder bilden just för färgens skull. Men jag tror läsarna säkert undrat, vad är det för föremål? Varför ser det ut såhär och vad betyder det? Föremålet heter Zhōngguójié (Kinesisk knut) på kinesiska. Knuten knyts av ett rött snöre som symboliserar en rörlig drake. Den röda färgen är älskad av alla kineser. Själva knuten symboliserar relationer och kan utvidgas till bibetydelser av styrka, harmoni och mänskliga

45

känslor. Det finns olika former av knutar, som till exempel ”lyckoknuten” som används till amuletter, för att hålla dåliga saker borta, undvika olyckor och bringa lycka. Detta förklaras alltså inte i boken.

Wictorin (2011) poängterar vikten på samverkan mellan text, bilder och bildtexter på ett sådant sätt att läsaren får hjälp att förstå sammanhanget i texten. Bilden på sidan 135 har fel bildtext och det kan vara ett omedvetenande slarvfel. Bilden på sidan 152 saknar bildtext och det kan vara att bilden placeras där bara för syns skull. I båda fall skapar boken förvirring och fundering för läsaren.

Precis som Láiba visar den här boken också bilder som väcker läsarnas uppmärksamhet och skapar intressen på olika sätt för att uppmuntra de att lära sig mer om Kina och den kinesiska kulturen. Bilder på mat (s. 38, 76, 114) och sevärdheter (s. 21, 29) förstås, fast inte så

djupgående jämfört med Láiba när det handlar om maträtter. Här visas någonting som den andra boken inte har gjort, nämligen hur det kinesiska nyåret firas (s. 84). Bilden visar hur det kinesiska nyåret firas med lejondans, röda smällare och fyrverkerier. Bildtexten visar att det firar på detta sätt för att driva bort onda andar, börja det nya året bra och ju mer det smäller desto bättre. Alla röda papper som återstår efter det att fyrverkerierna har exploderat ger lycka och glädje. På sidan 162 visas en bild med Qípáo (Shanghaiklänning). Det är en traditionell kinesisk klänning och blev mycket populär i början 1920-talet bland moderna kinesiska kvinnor i Shanghai. Under tiden har klänningen moderniserats, men det förblir en skräddarsydd klänning i siden och bärs vid högtidliga tillfällen.

I boken finns det minst fem, sex stycken skämavbilder som handlar om människor kommunicerar med varandra via sociala media i Kina. I Sverige och västvärlden

kommunicerar man via sociala medier såsom Instagram, Facebook, Snapchat, Twitter osv. men de är censurerade i Kina. Istället använder kinesiska ungdomar Wechat, QQ och Wēibó, som är tillåtna i Kina. För en västlänning som ska åka till Kina för att arbeta eller studera är det uppenbart att minst en av de sociala medierna som fungerar i Kina, behöver införskaffas. Det hjälper för att dels skaffa nya vänner och dels hålla kontakt utanför Kina, eftersom det kräver bara Wi-Fi vid användning. Skämavbilderna handlar kanske inte direkt om den kinesiska traditionella kulturen, men det kanske handlar om den kinesiska moderna kulturen, som säkert väcker intresse hos svenska ungdomar och lockar dem att vilja använda och testa apparna.

46

Precis som Láiba, instämmer Dahls (2015) undersökningsresultat även här också. Boken nöjer sig med att bara visa bilder på hur sociala medier i Kina fungerar, men vill inte gå längre för att förklara varför exempelvis Facebook inte fungerar i Kina. Här skulle boken kunna skapa ett diskussionsämne åt läsarna, nämligen om Kina är ett demokratiskt land och hur mänskliga rättigheter fungerar i Kina.

Enligt författaren är boken Zhōngwén Hǎoxué ett läromedel för nybörjare i kinesiska för högstadiet, gymnasieskolan, vuxenutbildningen och lärarledda kvällskurser. I boken finns fotografiska bilder, skärmavbilder och även en hel del tecknade bilder. De tecknade bilderna handlar mest om kinesiska teckens ursprung och bildning, kinesiska sagor, människans kroppsdelar, olika länders flaggor, olika frukter och så vidare. Fotobilderna ser ungdomliga ut och de flesta karaktärerna är ungdomar. Överlag anser jag att bilderna i boken är mer

anpassade till högstadieelever än till elever på gymnasiet och vuxenutbildning. Däremot skämavbilderna passar till alla målgrupper. Bilderna visar nya sorters sociala medier där kineserna kommunicerar med varandra och apparna kommer säkert att bli uppmärksammade av ungdomarna.