Sammanfattning av den kvantitativa analysen

Med det här redosivade resultatet kan nu de fyra första analysfrågorna besvaras. För att läsaren ska få en tydlig bild av resultatet kommer resultatet sammanfattas med direkta hänvisningar till respektive frågeställning.

1. Hur stor andel kulturrelaterade ord och fraser är med i gloslistorna i de två böckerna och hur fördelas de i olika ämnesområden där kinesiska används?

Andelen av kulturrelaterade ord och fraser i bägge böckernas gloslistor är förhållandevis låg, 17 % i Láiba och 8 % i Zhōngwén Hǎoxué. Samtidigt ser vi att Láiba har mer än dubbelt så stor gloslista som Zhōngwén Hǎoxué. Tittar man på fördelningen i bägge böckerna så ser man

38

nästan samma mönster. De flesta av kulturorden hamnar i huvudkategorin vardagsliv och cirka en tiondel i samhällsorientering. I Zhōngwén Hǎoxué saknas underkategorierna vikter, mått och valuta, samt transport som båda är under den dominerande huvudkategorin

vardagsliv.

Enligt Zhāng (2012) ska böcker som används i Kina för västlänningar för lära sig kinesiska innehålla ca.30 % glosor med kulturinslag. Hans egen undersökning med utvalda böcker låg på runt 20 % glosor med kulturinslag. Enligt Boel Englund (2011) har läroboken en

legitimerande och kunskapsgaranterad funktion. Läroboken innehåller de kunskaper som krävs för att kursmålen ska uppfyllas. Glosor eller ordförråd kan ses som stenar om ett hus byggs. Tillräckligt med stenar en förutsättning så att huset kan byggas.

2. Hur ser fördelningen ut i de olika ämnesområdena där kinesiska används, då man räknar totala antalet kulturrelaterade ord och fraser som finns i gloslistorna, grammatiska

strukturers förklararingar, extra ordförråd och övningar?

När man räknar in alla kulturrelaterade ord och fraser som finns i böckerna, det vill säga från gloslistor, texter, grammatiska strukturförklaringar, extra ordförråd och övningar så visar det återigen nästan samma mönster av bägge böckerna. Det är fortfarande huvudkategorin vardagsliv som dominerar, men inte lika stor andel som i fördelningen i gloslistorna.

Framförallt huvudkategorin kulturmöten har etablerat sig i bägge böckerna. Huvudkategorin samhällsorientering har procentuellt ökat mer i Zhōngwén Hǎoxué än i Láiba.

Ammert (2011) poängterar att läroböcker är den vanligaste typen av läromedel och att de överför ett innehåll, det är ett urval som ska svara mot styrdokumentens krav och behoven hos elever och lärare. Vi behöver en lärobok med innehåll som ska ge eleverna kunskap om kulturella företeelser och kunna hjälpa dem att utveckla medvetande om hur språk uppfattas och används på olika sätt för skilda syften, och därmed kunna få eleverna nå den allsidiga kommunikativa förmågan (Skolverket, 2014a). Ju mer kategorier en bok omfattar, desto allsidigare kunskaper om kulturella företeelser kan boken ge.

3. Hur skiljer sig de två böckerna åt procentuellt sett i andel kulturrelateradeord och fraser per ämnesområde?

När man jämför andelen av kulturrelaterade ord och fraser i olika underkategorier, men inom en och samma huvudkategori, så visar det sig att i huvudkategorin vardagsliv så har boken

39

vardagsuttryck. Den hade bara ett ord som representerade underkategorin vikter, mått och valuta. Kategorin transport lyser med sin frånvaro. I boken Láiba var det däremot ganska jämt fördelat, men kategorin mat och dryck sticker ut mycket, och procentuellt sett är den förbi vardagsuttryck, vilket skiljer sig jämfört med Zhōngwén Hǎoxué.

I huvudkategorin samhällsorientering visas fördelningen av antalet kulturrelaterade ord och fraser såhär: I boken Láiba handlar nästan alla ord om underkategorierna kinesiska städer, provinser och regioner, samt historiska sevärdheter och kända landmärken. Den har inte lika många sevärdheter och landmärken som presenteras i boken Zhōngwén Hǎoxué. Däremot tar Kinas historia, etnisk grupp och religion en betydande del i den här huvudkategorin i boken. Fördelningen av antalet kulturrelaterade ord och fraser som tillhör huvudkategorin

kulturmöten skiljer de bägge böckerna åt. De är inte alls överens om att vilken kategori som är viktig och därmed ska presenteras. I Zhōngwén Hǎoxué handlar häften av orden om högtid och folkseder. Teckensymboler verkar vara viktigare är andra symbolerna, t.ex.

siffersymboler som inte ens får vara med. Tvärtom lade Láiba sin tyngdpunkt på djur- och siffersymboler, och dessutom var kända personer mer representerade och högtider nämndes inte alls.

Det är inte ovanligt att en kinesisk lärobok för nybörjare innehåller mycket kulturrelaterade ord och fraser som handlar om vardagsuttrycker, namn och titlar, sevärdheter mm. Men i andra kategorier skiljer de bägge böckerna åt. Här kan jag instämma med Waltås (2011) teori, nämligen ”modelläsare”. Författarna till Láiba är två svenskar. I deras åtanke, ska en

modellläsare kunna klara sig på egen hand när man åker till Kina så småningom. Därför, förutom de vanligaste kategorierna, lägger de fokus på underkategorier som mat och dryck, skola och fritid, transport och valuta. Medan Zhōngwén Hǎoxués författare är en kinesisk kvinna och hon önskar att hennes modelläsare ska kunna lära sig den kinesiska kulturen som hon själv tycker är viktigast och grundläggande. Därför, förutom de vanligaste kategorierna, har hon lagt vikt på underkategorier som kinesisk historia, etnisk grupp och religion, högtid och folkseder och klädsel.

4. Hur många gemensamma kulturrelaterade ord och fraser finns i de två böckerna?

Det finns bara 40 st. kulturrelaterade ord och fraser som presenteras både i Láiba och i

40

olika fokuseringar enligt ovan. Det påverkar elevernas kunskapsinlärning beroende på vilken lärobok de väljer. Detta diskuteras mer om i nästa kapitel.

Resultatet av den kvantitativa analysen visar att båda läroböckerna har ett liknande mönster när det gäller betoningen på dels huvudkategorin vardagsliv, och dels underkategorierna historiska sevärdheter och kända landmärken, samt kinesiska städer, provinser och regioner inom huvudkategorin samhällsorientering. Däremot skiljer sig de båda böckerna åt främst inom huvudkategorin kulturmöten. Zhōngwén Hǎoxué dominerar orden på högtid och

folkseder, medan Láiba har sin tyngdpunkt på djur- och siffersymboler. I övrigt profilerar sig

Zhōngwén Hǎoxué på underkategorierna etnisk grupp och religion samt kinesisk historia,

medan Láiba trycker på underkategorierna mat och dryck samt valuta.