Biografen som mötesplats

Men Mats Erixon ser fl er möjligheter. Inom ”hubben” skulle även plats kunna skapas för människor som jobbar på distans men som tröttnat på att sitta hemma. Även läkarbesök skulle kunna göras via nätet med vad han kallar för telemedicinstugan. ”Stora delar av det lokala stödet för den fjärran läkaren handlar om smarta tillbehör till den kamera som används för mötet. De olika kit som gör det möjligt för DD (distans doktorn) att få titta i öron, ögon, näsa eller på hud och andra kroppsdelar är nyckeln i systemet” (Erixon, 2001:45). Erixons vision för landsbygden andas ovanifrån perspektiv när han avslutar med att: ”Årets äventyr är när doktorn kommer på vardagsbesök till telemedicinstugan – bara av rent sociala skäl” (ibid). Men kärnverksamheten ligger i biografen som kan vara värd för distansunderhållningen ”där landsortsborna får sin kulturella skatteåterbäring” (ibid). Denna underhållning består inte enbart av fi lmvisningar, vilka dock kommer att höja statusen på biografen tack vare sitt aktuella premiärutbud, utan även underhållning från olika andra medier såsom opera, teater, danspalats, sportevenemang med mera. Denna underhållning möjliggörs via HDTV som även kan erbjuda en helt ny evenemangsform – distansevenemanget i 3D. Erixon jämför detta med IMAX biografernas 3D fi lmer. McLuhans digitala by får genom Folkets Hub en konkret skepnad även om den också kan uppnås via en dator i hemmet med internetuppkoppling. För att återkoppla till Lasse Svanberg kan även Folkets Hub ses som ett konkret exempel på helheten i den digitala utvecklingen som han sammanfattade i T.I.M.E. Möjligheterna som den digitala tekniken och framtidens biograf kan erbjuda är som synes ovan oändliga. Endast fantasin och storleken på bredbandsuppkopplingen är hinder och biografsalongen är inte längre ett självklart unikum för fi lm utan kan agera värd för otaliga underhållningsformer.

Det fi nns bara en brist i det resonemanget. Biografen i sig och den bild och förväntan vi som publik har på både biografen och dess innehåll. Hur kan den bilden komma att förändras? Peter Törnblom på Folkets Hus menar att biografens roll alltid kommer att vara en mötesplats för människor oavsett om du visar fi lm eller annan underhållning:

Ja och då skapar du ju också förutsättningar för att få en annan publik till biografen än fi lmpubliken./…/ Det är lite granna åt detta hållet som är så spännande nu för jag tror vi står inför ett skifte här nu: Vad är biografens roll, vad kommer biografen att spela för roll i framtiden? För det som talar för oss i alla fall, oavsett vad vi visar på stor duk är ju det att folk vill umgås! Man vill ha en gemensam upplevelse med andra människor (Törnblom, 2005-02-07).

Mats Kullander på SF Bio håller inte med om att det enbart räcker att visa nåt på vita duken:

Alla stora upptäckter har till att börja med en teknisk fas då alla pratar om form i stället för innehåll. För att biografen ska överleva som massmedial form, måste inte bara visningsformen och därmed upplevelsen vara överlägsen alla andra, även innehållet måste vara bra (Kullander, 2005-02-07).

Mats Kullander ser ändå den digitala biografen som ett starkt konkurrensmedel till andra mediaformer:

När digitalbion kommer kan den med den höga kvaliteten, snabbheten och fl exibiliteten betyda räddningen av biografbranschen i en värld befolkad av Me Me generation, Homo Zappiens och Triabalizationists (ibid).

Kristina Pesznecker tror inte att den digitala revolutionen kommer att börja med fi lmen eftersom kostnaderna nu initialt är alldeles för höga:

Jag tror att digitalbio kommer att börja som events, David Bowie- konsert och fotbolls-VM och annat. Men det måste vara stora grejer för att locka ny publik till biograferna. Det fungerar nog bra i landsorten men även i Stockholm om det är unikt nog (Pesznecker, 2005-02-09).

Peter Jansson ställer sig dock tveksam till lockelsen för andra events på just biograf:

Ja, visst absolut, man kan ta in annat. Men med tanke på dagens… med internet och pay-tv och allt som du så småningom kommer att kunna betala för på datorn så, jag vet inte…(Jansson,2005-02-09).

Uppfattningarna och gränserna för vad som egentligen är gångbart på framtidens biografer går isär. Att biografen är en mötesplats och att detta är en del av lockelsen i sig håller de fl esta med om. Frågan är vad som händer med den lockelsen om innehållet på biografen förändras.

6.4 Tv på bio?

Karin M Ekström och Magnus Mörck har genomfört en tvärvetenskaplig studie av Folkets Hus pilotprojekt Digitala Hus. De menar att den nya tekniken kan komma att ställa andra krav på biografen i sig:

Introduktionen av digitala projektorer påverkar också de till synes självklara förutsättningarna för den moderna biografen. Salongen uppmanar till ett visst publikbeteende genom de golvfasta bänkarna och den nedsläckta belysningen. Vi vet att vi ska vara tysta och titta åt samma håll så länge visningen pågår. Det är karakteristika som vi förknippar med biografen och uppfattar som utmärkande för den som medium. Samtidigt är det också dessa drag som ger oss innebörden hos andra jämförbara medier. Tv ses ofta som bions motsats genom att den är privat istället för offentlig (Ekström och Mörck, 2004:38).

Jämförelsen med tv är intressant eftersom det är just via tv-mediet som den digitala biografens utökade programmering ligger. Inom Digitala Hus har försök gjorts med direktsända valvakor, schlagerfestivaler, konserter och sportsändningar. Mörck menar att man säkert kan hitta fl er exempel på tv-sändningar som gjort sig bra på vita duken men menar samtidigt att det fi nns principiella skillnader mellan bio och tv som lyfts fram när biografen plötsligt blir ett multimedium (Ekström och Mörck, 2004: 42). Tv- produktioner görs inte bara för en annan typ av rum utan också för ett annat sätt att titta, sitta och röra sig. ”Kan en typ av visuellt material gjort för tv fl yttas till biografen? Håller det för biografens mörka salong och bundna betraktare, är det värt besväret att ta sig till bion – och vill nån betala för det?”(ibid). Här har vi nog kärnfrågan i biografens kommande utveckling. Att visa spelfi lmer ursprungligen producerade för biografmediet fast med den skillnaden att de är levererade och projicerade digitalt kan inte anses som någon större förändring för biografen i sig. Men när verksamheten utvidgas till att även omfatta tv-produkter blir gränserna något suddiga.

Ett problem med e-bio är att väldigt mycket blir tekniskt möjligt, sam- tidigt som konceptet förlorar i skärpa och formerna för konsumtionen kan bli svåra att föreställa sig (Ekström och Mörck, 2004:42).

6.5 Antagonister

Men borde inte biografmediet i sig både förbättra och höja statusen på tv-sända events? I biografsalongen får man ju en publik med 100-procentig uppmärksamhet till skillnad mot hemma i tv soffan. Conrad Schoeffter menar att detta inte är helt givet då tv-mediet och biografen alltsedan tv introducerades fungerat som varandras antagonister. De båda medieformerna bygger helt enkelt på olika uppfattningar eller förväntningar hos publiken. Tv anses som ett verklighetsbaserat medium. ”Most television movies are rooted in fact. Talkshows are perceived as real. In game shows, real people truly win or lose” (Elsaesser and Hoffman, 1998:113). Schoeffter menar vidare att det som gör tv till ett så övertygande medium är att vi uppfattar tv som en vän eller en familjemedlem. ”For as long as the tube is on, you are not alone. The characters on the screen are there with you – not in a movie theatre that you go to and leave when it´s over, but in your own home. They become a part of your life” (ibid). Film på biograf däremot bygger på helt andra förväntningar hos publiken. Film på bio ska vara en visuell upplevelse och som publik ska man uppleva berättelsen. ”If you expect me to pay ten dollars, plus the cost of a babysitter on your fi lm, you have to deliver stars, production values, grand spectacle. A feature fi lm has to be an event” (ibid). När väl publiken sitter i salongen och upplever fi lmen kan regissören försöka tänja på gränserna, kanske till och med skrämma publiken. Det ingår i den överenskommelse som publiken och fi lmmakaren ingår då publiken går in på biografen. Det är inte på riktigt. ”We have checked reality at the door” (Elsaesser and Hoffman, 1998:115). Två motpoler är svårt att kombinera i ett och samma medium, Schoeffter tar upp en del av de kriterier som är karakteristiska för respektive medium och som påvisar de förväntningar vi som publik har på respektive medium:

Television Cinema

Daily habit Event

Low budget High production values

Local Escape

Fact based Fictional

Dialogue-oriented Visual

Viwed Experienced

Modular Dramatic arc

Man bör naturligtvis även lägga till privat och offentlig i dikotomin. Tv ser vi på i vår privata sfär tillsammans med vår familj eller vänner. Film på biograf upplevs i den offentliga sfären under helt andra förutsättningar och med helt andra sociala koder. Den tekniska utvecklingen är dock på väg att sudda ut distinktionerna mellan de olika begreppen. Genom den multimediala utvecklingen i samhället är vi ständigt tillgängliga eller uppkopplade till omvärlden via mobiltelefoner, sms, fax, internet, e-mail eller radio och tv. Denna tillgänglighet, tack vare en synnerligen forcerad teknisk utveckling, har börjat bre ut sig i våra egna vardagsrum, en tidigare helgad, privat zon, och bidrar till att sudda ut gränserna för offentligt och privat. Edgar Reitz sammanfattar utvecklingen som ”In this respect the home is no longer merely a place to retire to./.../ Now the world is awaiting me at home.” (Elsaesser and Hoffman, 1998:70). Reitz menar vidare att vi dock inte deltar aktivt i offentligheten hemifrån men “we are no longer sheltered at home as we used to be” (ibid). Reitz ser en framtida kamp om vardagsrummet och dess multimediala utveckling. ”We will be urged to switch on our multimedia-sets when coming home: Something is waiting for you there! “Coming home” will mean booming buisness for a huge, worldwide industry. The political debate has already moved to television, rather than any other reality, and of course our participation in the state and in society will take place in the livingroom” (ibid).

Att mixa de båda medierna ytterligare genom att ta in tv-mediet på biografen riskerar att uppfattas som än mer otydligt och blurrigt för publiken. En av biografens attraktioner är ju dessutom att få publiken att lämna den privata sfären och ”the media-jammed livingroom” (ibid). Peter Jansson på WB är inne på samma linje:

Jag är väldigt positivt inställd till att behålla biografen, plus att jag, det jag tror talar mest för biografen det är det faktum att man faktiskt tröttnar på sitt eget vardagsrum och sin egen fru eller pojkvän eller barn eller vad det nu är, vänner som alltid befolkar det där vardagsrummet och man vill ut alltså (Jansson, 2005-02-09).

Enligt Schoeffter är det tack vare skillnaderna, polariseringarna, mellan de båda medierna och konkurrensen dem emellan som lett till utveckling och där televisionen får anses som den drivande. ”Television made the cinema what it is today. The ride, the immersive experience, the special effects and digital soundsystem are there because television has not got them” (ibid). Konkurrensen har alltså framtvingat framförallt tekniska innovationer hos biografen för att stå emot televisionen. Detta har vi sett genom biograf- och fi lmhistorien där biografen var först med ljud, färg, olika bildformat och digitalt ljudsystem för bättre upplevelse.