6. TEKNIKSKIFTET AND BEYOND
6.6 Light-on och light-through
6.7 Interaktiv fi lm
Men det fi nns fl er motsatsförhållanden mellan tv och bio än ovanstående. Marshall McLuhan ställde metaforerna ”light-on” och ”light-through” mot varandra och använde dessa som verktyg för att illustrera och försöka förstå på vilket sätt medierna påverkade oss (Levinson, 2001:96). Film på biograf, motion pictures, möjliggörs av att stillbilder rör sig tillräckligt snabbt genom en projektor som belyser bilderna och publiken uppfattar dem som rörliga. Publikens placering i biografsalongen, på visst avstånd från fi lmduken, och utan möjlighet att ändra något i fi lmen eller interagera med densamme uppfattade McLuhan som ett statiskt medium och ”the movie for all its motion is still a projection on a surface and thus identifi ed by as light-on” (Levinson, 2001:100). Filmen kräver alltså ett mindre aktivt förhållande med betraktaren men representerar även en annan tidsaspekt, den har registrerat något som har inträffat, ett förfl utet. Tv däremot är motsatsen, ett light- through medium. Tv representerar nutid. Även om tv visar samma fi lmer som biografen är det enligt McLuhan en elektronisk sändning som sker i nutid. Vid livesändningar och reportage i realtid är det också en sändning av nutid, något som biograffi lmen inte klarar av. Därför blir tv ett mer aktivt och för tittaren mer involverande medium där tittaren ges möjlighet att reagera, och agera, under hela sändningen på faktiska pågående händelser (ibid). För att ytterligare förtydliga skillnaden mellan biografen och tv som medium menar McLuhan att:
For in reversing the movie theatre set-up in which the projection begins behind the viewer and ends up on a screen in front, to the tv set in which the projection begins behind a screen infront of the viewer and winds up literally in/on the viewers face./…/ By originating beyond rather than behind us, by suggesting something more rather than what already was, light-through is inevitabily a fi nger beckoning us to further investigate (Levinson, 2001:102).
Biografen och tv som medium agerar som beskrivits ovan som varandras motpoler. Att biografen representerar dåtid och tv nutid gör det svårt att på ett enkelt sätt sammanföra de olika medierna. Försök har gjorts med införandet av ett interaktivt moment i spelfi lmer där publiken påverkar fi lmens handling. Tanken var att förfl ytta biografen till något som händer just nu och som publiken kan reagera på och påverka. Frågan är hur stor frihet man som publik upplever att man har och om interaktivitet verkligen är något att eftersträva? Martin Sörnäs på Novemberfi lm ser dock inte interaktivitet som biografens framtid:
Det känns lite så när folk sitter och pratar om bio, att när dom byggde
[Filmstaden] Kista där ute så var det någon av SF direktörerna som snackade om det här med i-n-t-e-r-a-k-t-i-v bio att publiken skulle bestämma /…/det var ju också förberett för nåt internet digitalt tjosan i och med att det var Kista va, men jag menar sitta där med en massa dönickar som ska trycka på några knappar och bestämma slutet på en fi lm, det känns vad då interaktivt. Det är fortfarande att du väljer mellan några saker, men jag tycker att just begreppet interaktivitet är övervärderat på nåt sätt att allting. Jag menar, jag är interaktiv så fort jag trycker på fjärrkontrollen hemma i princip men jag är ju fortfarande bunden till ett visst antal alternativ. Nja, det kommer nog … fi lm kommer nog alltid att vara fi lm. Man går in och löser biljett och sätter sig ner och tittar. Bion kommer att leva kvar länge till (Sörnäs, 2005-02-02).
Interaktiv bio har inte visat sig vara något som publiken anammat kanske just på grund av att de koder och förväntningar som vi som publik har när vi går på biograf inte överensstämmer med interaktivitet på det sättet. På bio tar vi del av en upplevelse, låt vara att den upplevs i dåtid. Men man skulle dock kunna hävda att det fi nns interaktiva fi lmer där det är upp till publiken att själva bestämma handlingen eller klura ut vad regissören tänkt sig egentligen. Paul Levinson menar att internets hyperlänkar, där det är upp till var och en om man vill ta del av mer information, påverkat olika populärkulturella yttringar däribland fi lmen. ”What is Pulp Fiction if not a hypertext movie, a presentation of disparate though intricately related swatches of narrative, with the viewer invited to put them together to tell his or her story?” (Levinson, 2001:117). Levinsons exempel med
Pulp Fiction visar hur fi lmen tar intryck av samhällskontexten och adapterar detta för
att passa biografmediet för vilken den ursprungligen är producerad för. Andra exempel förutom Pulp Fiction kan vara Innan regnet faller och Innan regnet fallerInnan regnet faller 21 gram som bygger på samma
fragmentariska berättarstruktur. Tyska Spring Lola och amerikanska Sliding Doors är en annan variant av intellektuell interaktivitet där olika versioner av fi lmens händelseförlopp framställs i parallella skeenden.
6.8 E-hallar
Magnus Mörck menade att den digitala tekniken möjliggör för nya former av kulturellt utbud men att detta kan komma att påverka förutsättningarna för den moderna biografen. Henric Benesch menar att dessa förutsättningar inte bara kan komma att påverka den uppfattning vi har av biografen och de sociala koder vi accepterar när vi går dit utan även biografsalongens fysiska utformning. Genom e-bio konceptet kan biografsalongen användas för andra aktiviteter än fi lm och fi lmliknande underhållning. Konferenser och utbildning är, som tidigare nämnts, några exempel. Genom att biografsalongen är optimerad för just fi lm, med sluttande golv och fastskruvade stolar, får de övriga verksamheterna anpassa sig efter lokalen och inte tvärtom, vilket Benesch anser vara en tveksam utgångspunkt för e-bions utveckling (Ekström och Mörck, 2004:93).
Arvet från biografkulturen riskerar i dag att hämma förståelsen för den digitala utvecklingen och dess rumsligt kollektiva förutsättningar. En utveckling bör ske utifrån e-bio konceptets egna premisser snarare än utifrån den analoga fi lmens premisser, vilket är fallet i dag (ibid).
Benesch föreslår utformning av en mer fl exibel lokal, en e-hall, som kan anpassas efter de behov som uppstår. Inledningsvis bör den traditionella biografsalongen vara kvar men den bör kompletteras med en e-hall för ”att kunna erbjuda ett rikare spektra av upplevelser” (ibid). Dessa upplevelser skulle kunna bestå av ”hybridiserade former av teater, musik och konferenser” (ibid). Benesch föreslår att denna e-hall lämpligast implementeras i en industribyggnad i närheten av biografen, för att utnyttja samma personalstyrka, och att den utformas enligt två huvudprinciper: projicerbarhet och möblerbarhet. Projicerbarheten bör omfatta backprojection såväl som frontprojection och möblerbarheten bör omfatta inte bara fysiska möbler utan även rummets utformning i form av väggar och höj och sänkbara tak. Som e-hallens viktigaste miljöskapande verktyg ser Benesch projektionsväggen som bör vara fl exibel och som delar upp hallen i en publikdel och en servicedel. Den digitala projektorn bör följaktligen också vara mobil. ”Med små justeringar, med en ommöblering eller med en ny ljussättning, är det lätt att förändra e-hallen från att vara en lokal för workshops till att ge plats för en onlinekonferens eller bara ett enkelt kafferep” (Ekström och Mörck, 2004:101).
Är det detta som är framtidens biograf? En fl exibel industrilokal som genom digitala miljöskapande kulisser kan inrymma en mängd olika kulturella underhållningsformer? Ett ställe där dataspelsfantaster kan ha X-box turneringar eller man kan få uppleva