Biologiskt mönster

I det här mönstret ingår sex av de 24 analyserade studierna. Beståndsdelarna utgörs av Flickor och pojkar som “naturligt” olika samt Biologiskt synsätt som oproblematiskt.

5.4.1. Flickor och pojkar som “naturligt” olika

Forskningen grundar sig i en tanke om att det endast finns två biologiska kön. Pedagoger har uppfattningen att flickor och pojkar av naturen är olika och beteenden och egenskaper förklaras främst utifrån biologiska skillnader. Forskningen visar även att det här synsättet får påverkan på den pedagogiska praktiken.

I en studie som gjorts av Jessica Prioletta (2018) i Kanada, granskas en slags förekommande uppfattning om att det råder jämställdhet i förskolan. Resultatet baseras på intervjuer och gruppdiskussioner med pedagoger och observationer av barns lek i förskolan. Prioletta identifierar att pedagogerna i studien inte ser könsseparerad lek som något som kan handla om ojämlika könsmaktsförhållanden. Snarare framhäver pedagogerna att det är ett resultat av att pojkar och flickor har förmodade naturliga preferenser när det gäller lek. Samtliga

pedagoger i studien påvisar därmed en slags biologisk determinism för att förklara skillnader i pojkar och flickors val av lek. Exempelvis uttalar sig en pedagog om att flickor är “prinsess- älskare” på grund av att det är något de ”enbart” fått leka med hemma. Biologisk determinism blir här en teori där barn förmodas vara passiva i konstruktionen av sin könsidentitet, barn känner inte till könens komplexitet och skillnaden mellan könen är naturlig och inneboende. En biologisk determinism synliggörs även i Gansens (2019) studie, eftersom pedagogerna har olika förväntningar relaterat till kön när det gäller pojkar och flickors beteende. Det

framkommer att pedagogerna ser könsrelaterade skillnader mellan pojkar och flickor, vilket grundar sig i just en tanke om att det finns ”naturliga” (biologiska) faktorer som påverkar hur barn beter sig, och att de därför även har olika behov. Pedagogerna framställer bland annat pojkar som mer aggressiva och flickor som ”bossiga”. Det här resulterar i att pedagogernas förväntningar och agerande kan ses som sammankopplat med pedagogernas uppfattning om könsrelaterade skillnader i pojkar och flickors beteende, som då blir något naturligt, medfött och oföränderligt. Sammantaget skapar pedagogerna ”gendered stories”, som innebär uttalanden om varför barn är och beter sig annorlunda beroende på kön, för att rättfärdiga deras könsrelaterade övertygelser, förväntningar och olika behandling av barn.

I Edströms (2014) studie framställs, förutom ett könsstereotypiskt synsätt och en förmodad könsneutralitet, även ett biologiskt synsätt som liknar Gansen och Priolettas. Pedagogerna beskriver att de arbetar könsneutralt eftersom de anser att de inte gör skillnad på flickor och pojkar. Resultatet visar snarare ett dualistiskt arbetssätt där pedagogernas teori och praktik inte överensstämmer. Vid diskussioner pedagoger emellan delas pojkar och flickor upp i två separata, homogena och motsatta grupper vilket tyder på ett essentiellt (biologiskt) synsätt och arbetssätt. Flickor och pojkar anses också ha olika behov och bemöts därför olika av pedagogerna.

5.4.2. Biologiskt synsätt som oproblematiskt

Även den här forskningen grundar sig i en tanke om att det endast finns två biologiska kön. Däremot framhävs en dimension i den pedagogiska praktiken som mer understryker ett oreflekterande och okritiskt arbetssätt där ett särskiljande mellan kön inte anses vara problematiskt.

Utifrån den lägsta nivån i Heikkiläs (2020) studie om hur jämställdhetsarbete sker i praktiken, visar resultatet att jämställdhetsarbetet inom den här nivån är sporadiskt och utan uppföljning eller målinriktning. Pedagogerna i studien anser sig relatera till flickorna i vad de väljer att leka med, i och med att pedagogerna själva är kvinnor. I resultatet framkommer det även att pedagogerna inte anser att en uppdelning av könen är ett dilemma eller något problematiskt. Heikkilä beskriver pedagogernas synsätt som en biologisk grundad förståelse av kön som de anser är irrelevant för förskolan som institution att hantera eller arbeta med.

Liknande resonemang förs i Chapmans (2016) studie där vissa av pedagogerna menar att olikheter i barns lek härstammar i biologiska skillnader mellan pojkar och flickor. Chapman använder begreppet gender bias i förklaringen av pedagogernas förhållningssätt, som understryker en partiskhet där pedagoger reagerar särskilt positivt eller negativt mot ett av könen baserat på generella uppfattningar om kön. Resultatet visar också att pedagoger som har ett biologiskt synsätt på kön inte utmanar barn lika mycket i deras uppfattningar om kön. Det här kan påverka barns skapande av sin egen könsidentitet negativt, eftersom barnen inte får verktyg till att tolka intryck från omvärlden.

Även Lee-Thomas m.fl. (2005) studie belyser det biologiska synsättet i samband med barns könsidentitet. Pedagogerna ser sig själva som begränsade i att påverka barns

könsidentitetsprocess. Snarare är det enligt pedagogerna biologiska faktorer som i slutändan avgör hur barn “är”.Pedagogerna positionerar därmed barn som passiva mottagare när det gäller kön. Att barn kan inta flera och motsägelsefulla könspositioner bortses eller nedtonas. I uttalanden från pedagogerna synliggörs en biologisk determinism som ”försvaras” genom en hänvisning till barnens återkommande könsstereotypa lekar. Det här kan enligt Lee-Thomas m.fl. tolkas som ett slags sabotage mot pedagogernas försök att motverka dominerande diskurser om kön. I pedagogernas diskussioner framkommer ett underliggande biologiskt synsätt, där en uppdelning av könen är oundviklig, normal och önskvärd. Det här anses dock varken vara problematiskt eller viktigt att förhindra. Resultatet visar att pedagogernas språk och handlingar oavsiktligt förstärker och återskapar ett biologiskt synsätt till kön.

5.4.3. Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar ett Biologiskt mönster att pedagogers förhållningssätt i relation till barns könsidentitet framställs som mer statiskt, snarare än som en process. Barn är passiva mottagare eftersom könsidentitet anses grunda sig i biologiska skillnader. Därför kan barn ses motarbetas i att utveckla och pröva könsidentiteter.