Den bittra sanningen – tid är pengar

Till följd av New Public Management så menar Karlsson (2017) att ekonomiska värden har prioriterats på demokratiska värdens bekostnad sedan 1980-talet. Likaså menar Sundström (2020) att enhetschefer oftare måste prioritera ekonomi före kvalitet. Hos de intervjuare enhetscheferna så var den generella bilden att ekonomi inte i så stor grad influerar det förebyggande arbete för att minska ensamhet bland äldre. Det vill säga att de fortfarande tycker att det finns en balans mellan ekonomiska och demokratiska värden. Men i deras berättelser så går det att ana en viss motsägelsefullhet och att ekonomi som diskurs kan influera enhetscheferna men också organisationen i stort.

29 Utifrån intervjuerna uppfattas det som att de har en fast budget att förhålla sig till och att merdelen av denna budget går till personalkostnader. Det som alla enhetschefer dock berättar om är att de får statsbidrag eller engångspengar. Det kan benämnas lite olika men det här är pengar som äldreboendena får extra utöver sin budget. Dessa är öronmärkta och ska användas i ett visst syfte som exempelvis digitalisering eller någon annan form av aktivering som sätter lite guldkant på vardagen. Problematiken med engångspengar är att det är en engångssumma och inget som äldreboendena får ta del av kontinuerligt vilket förklaras i följande citat.

Jag kan personligen tycka att politiken är lite… särskilt nu när vi närmar oss valår nästa år, då kommer det säkert bli ganska mycket valfläsk och säga att vi ska tillsätta pengar i äldreomsorgen och in med ex antal miljarder, men det är engångspengar och då kan vi inte höja bemanningen. Vi kanske kan anställa någon som jobbar med något särskilt inom ett projekt men då är det bara det året för sedan försvinner ju dem pengarna. (IP2).

Det framkommer som ett mönster i intervjuerna att det finns tillräckligt med engångspengar och statsbidrag för att arbeta med aktivering som en förebyggande åtgärd för att minska ensamheten bland äldre. Att arbeta med aktivering är ett sätt att minska den sociala ensamheten där individer får möjlighet att möta varandra i olika aktiviteter på boendet. Men dessa engångspengar är sällan riktade till att höja bemanningen så det kan erbjudas stödjande samtal, något som Sundström (2020) menar kan vara en lösning på den existentiella ensamheten.

Dessutom menar en enhetschef att samtal ofta är det som de äldre vill ha, det vill säga någon att prata med. Men det är detta som är problematiskt enligt många enhetschefer eftersom vårdpersonalens schema inte är tillräckligt ”luftigt”, som de beskriver det och som går att läsa i nedanstående citat.

Jag hade ju önskat att vi kunde ha lite mer personal, lite mer bemannat. Och speciellt om man ska titta ur ensamhetsaspekten framför allt. Att man inte alltid är på väg någonstans utan att man har möjlighet att stanna till, sitta fem minuter, det kan göra dagen för någon. (IP3).

Utifrån Potter (1996) tycks politikers statsbidrag och engångspengar vara en ontologisk gränsdragning i konstruktionen av ensamhet där fokus ligger på aktivering som en lösning medan andra förebyggande åtgärder för att minska ensamheten ignoreras. Som nämndes menar enhetscheferna att ett luftigare schema skulle underlätta att få tid till samtal alternativt att kommunen anställer en kurator som de äldre kan få prata med vid livets slut. Något som Sundström (2020) menar är svårt för vårdpersonalen själva att hantera. Därför skulle en kurator kunna fungera som en förebyggande åtgärd för att minska den existentiella ensamheten. Men dessa förebyggande åtgärder är en kostnadsfråga och för det behöver förändringar göras i den

30 fasta budgeten vilket är dyrare. Den fasta budgeten menar en enhetschef har förändrats mycket och att det har genomförts kostnadsbesparingar och effektiviseringar. Att det har skett kostnadsbesparingar inom den inre effektiviteten är en effekt av New Public Management menar Karlsson (2017) eftersom det är där prestationsmätningar kan genomföras och det är där resurser går att påverka. Även om enhetscheferna själva inte uppger att det är så stort fokus på sparande så berättar de att det görs prestationsmätningar inom den inre effektiviteten.

Tänka till hur man lägger schemat kanske eller korta ned gångsträckor. Ja, men om vi får ihop så många som möjligt till samma hus så slipper vi springa emellan olika hus, då sparar vi några minuter.

Det kanske inte låter så mycket men på 15–20 personer på ett helt dygn så blir det timmar. (IP1).

I det här citatet kan vi se att enhetschefen berättar hur de beräknar den inre effektiviteten. Två andra enhetschefer berättar att ekonomin följs upp en gång i månaden och analyseras för att se vad som fungerade och vad som fungerade sämre vilket är ett tydligt exempel på New Public Management utifrån Karlssons (2017) diskussion. Det sker kontinuerligt prestationsmätningar på kvantifierbar data som tid och pengar som behöver dokumenteras i form av administration.

Det som ofta får stå tillbaka är reflektion, analys och uppföljning av aktiviteter som har genomförts menar en enhetschef. Det finns inte mycket utrymme för att analysera kvaliteten och analysera vad som kan förbättras. Som Karlsson (2017) menar så påverkar dessa prestationsmätningar vad som anses som viktigt i verksamheten och leder till att ensamhet bland äldre inte är ett prioriterat ämne eftersom det helt enkelt inte går att mäta. Aktivering som en förebyggande åtgärd kräver reflektion och analys vilket det inte finns tid för och då går det inte att veta om dessa handlingar skapar förändring eller inte.

Enligt enhetscheferna så är det politiker som ansvarar för budgeten. Som det ser ut nu så konstruerar och kategoriserar politikernas budget ensamhet med hjälp av en ontologisk gränsdragning där den existentiella ensamheten ignoreras. Det tycks vara så att engångspengarna för aktiviteter är mer ekonomiskt försvarbart vilken kan vara en konsekvens av konceptet New Public Management. I vissa dimensioner av ensamhet går de ekonomiska värdena före de demokratiska värdena vilket blir legitimt genom att ignorera de andra dimensionerna. De ekonomiska värdena influerar det förebyggande arbetet i form av aktivering för att minska ensamheten bland äldre men det konstrueras högre upp i organisationen, dock blir det en del av enhetschefernas sociala verklighet. Men det verkar som att enhetschefer förstår att stödjande samtal kan vara en viktig åtgärd men här blir de begränsade ekonomiskt då politiker inte ger detta utrymme i den fasta budgeten.

31