Ensamhet bland äldre ett verkligt problem?

Ensamhet bland äldre – ett verkligt problem?

Enhetschefers konstruktion av ensamhet och deras förebyggande arbete på kommunala äldreboenden.

Loneliness among the elderly – a real problem?

Unit managers’ construction of loneliness and their preventive work in municipal nursing homes.

Moa Jansson Högblom

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Sociologi, Samhällsanalytiker

15 högskolepoäng, grundnivå Handledare: Kristin Wiksell

Examinator: Anna-Lena Haraldsson Datum: 2021-06-28

Löpnummer: 37

Sammanfattning

Statistik från Socialstyrelsen (2019) visar att en stor mängd av den äldre befolkningen besväras av sin ensamhet i dagens Sverige. Äldre personer som bor på äldreboenden tycks besväras i större utsträckning av ensamhet. Folkhälsomyndigheten (2019) menar att det finns tydliga kopplingar mellan ensamhet och psykisk ohälsa och där depression bland äldre är så pass vanlig att det idag klassas som ett folkhälsoproblem i Sverige.

Regeringskansliet (2018) skriver i sin handlingsplan utifrån Agenda 2030 att de ska arbeta förebyggande för att minska den psykiska ohälsan tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Därför fokuserar den här studien på hur enhetschefer inom kommunala äldreboenden arbetar förebyggande genom att minska den ensamheten som bidrar till psykisk ohälsa bland äldre. Studiens syfte var att genom forskningsintervjuer undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. I undersökningen användes socialkonstruktivismen som teori för att analysera enhetschefernas konstruktion av ensamhet bland äldre. New Public Management, individualisering, destabilisering samt medmänsklighet och empati är andra teorier som användes för att se analysera hur organisatoriska förutsättningar kunde influera det förebyggande arbetet för att minska äldres ensamhet.

I undersökningen intervjuades fem enhetschefer och resultatet visade att det inte finns någon nationell överenskommelse för hur enhetschefer ska driva ett förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre. Det finns ingen gemensam överenskommelse för vad ensamhet är och därför konstrueras äldres ensamhet olika beroende på individuellt intresse vilket leder till olika möjligheter för de boende. Även enhetschefernas specifika arbetsuppgifter som sker i uppdrag från kommunpolitiker, deras närvaro i verksamheten och andra aktörer påverkade konstruktionen av ensamhet som influerar det förebyggande arbetet för att minska ensamhet bland äldre.

Nyckelord: Enhetschef, ensamhet, socialkonstruktivism, New Public Management, empati.

Förord

Uppkomsten till ämnesområdet till mitt examensarbete uppdagades egentligen för tvåhundra trettiofem dagar sedan på en vindsvåning i norra Frankrike. Jag studerade utomlands en termin och fördjupade mina kunskaper om Sveriges folkhälsa. Statistiken som visade hur många äldre som besväras av sin ensamhet naglades fast i mig och jag ville som vanligt försöka göra någon förändring.

Jag vill tacka min handledare Kristin Wiksell för god vägledning och ett stort engagemang.

Utan dig hade arbetet inte kunnat realiserats. Jag vill också tacka samtliga enhetschefer som har medverkat och på så vis förverkligat studien.

Att tänka att mitt examensarbete skulle vara något revolutionerande är att drömma högt men jag hoppas på att den kan vara ett startskott för mig som vill arbeta med samhällsutveckling.

För vårt samhälle står inför många olika utmaningar idag och jag vet att den sociologiska ansatsen är en viktig aspekt när vi ska förstå dagens samhällsproblem. För det räcker inte med att veta om att problem finns. Vi behöver ha kunskap och bli medvetna om de sociala strukturerna och varför det är svårt att förändra människor som medlemmar av grupper, organisationer och samhällen. Men även om det är svårt så kan vi inte vänta längre och vi måste snart göra ett val som kommer att påverka hela framtiden.

”… there will be a time when we must choose between what is easy and what is right.” (Harry Potter and the Goblet of Fire, 2005).

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Tidigare forskning ... 4

3. Teoretisk referensram ... 7

3.1. Vad är ensamhet? ... 7

3.2. Socialkonstruktivism ... 7

3.3. New Public Management ... 10

3.2.1. New Public Management och den offentliga sektorn ... 10

3.4. Individualisering och destabilisering ... 12

3.5. Medmänsklighet och empati... 13

4. Metod och material ... 15

4.1. Urval ... 15

4.2. Framställning av intervjufrågor ... 17

4.3. Genomförande av intervjuer ... 18

4.4. Bearbetning av data och analys ... 19

4.5. Reliabilitet, validitet och transferabilitet ... 19

4.6. Forskningsetiska resonemang ... 21

5. Resultat och analys ... 24

5.1. Enhetschefers syn på ensamhet bland äldre – ett verkligt problem? ... 24

5.2. Offentlig sektors struktur och ansvarsfördelning ... 26

5.3. Den bittra sanningen – tid är pengar ... 28

5.4. Enhetschefers individualistiska medmänsklighet ... 31

6. Slutdiskussion ... 34

Källförteckning ... 38

Bilaga 1 ... 41

Bilaga 2 ... 42

Bilaga 3 ... 43

1

1. Inledning

I dagens Sverige visar statistik att en stor mängd av den äldre befolkningen lider av ensamhet.

Socialstyrelsen (2019) rapporterar att äldre som bor på äldreboenden i större utsträckning besväras av sin ensamhet än de som väljer att bo kvar i det privata hemmet. 47% av de äldre som bor på äldreboenden uppger att de då och då besväras av sin ensamhet medan 18% menar att de ofta besväras av sin ensamhet. Dessa siffror har under de senaste tre åren varit oförändrade.

Att definiera ensamhet är inte helt okomplicerat. Det är ett komplext begrepp eftersom ensamhet kan vara frivillig och oproblematisk samtidigt som ensamheten kan vara ofrivillig och till besvär. Den här studien kommer att fokusera på den ofrivilliga ensamheten som kan definieras som en ”upplevd social isolering, och en känsla av att inte ha de sociala kontakter man önskar att man hade” (Wahlström, 2018, andra stycket). Jan Kallenberg (2018), skribent för 1177 Vårdguiden menar att den ofrivilliga ensamheten sedan kan delas in i den sociala, den emotionella och den existentiella ensamheten, vilka kommer att diskuteras mer utförligt i studiens teoretiska referensram. De tre nämnda dimensionerna av ensamhet kan leda till hälsorisker. Det finns en parallell mellan ensamhet och depressiva symptom och ångest enligt Folkhälsomyndigheten (2019). Sannolikheten för psykisk ohälsa ökar ju mer ensam en individ är men det finns också en ökad risk för fysiska besvär som hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens (Kallenberg, 2018). Folkhälsomyndigheten (2019) uppger att depression bland äldre är så pass vanligt att det idag klassas som ett folkhälsoproblem i Sverige och där ensamhet är en bakomliggande orsak.

Samtidigt så har Sveriges ledande politiker åtagit sig uppdraget i att genomföra Agenda 2030 som är en internationell överenskommelse över globala mål som ska leda till en hållbar, inkluderande och rättvis utveckling för alla (FN, u.å.). Delmål 3.4 i Agenda 2030 syftar bland annat till att förebyggande insatser ska drivas för att främja psykisk hälsa och välbefinnande (Globala målen, 2021) vilket Regeringskansliet (2018) i sin handlingsplan brutit ned till nationella mål

Regeringen har beslutat en proposition om en utvecklad folkhälsopolitik. Folkhälsopolitikens mål är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Folkhälsoarbetet fokuserar på insatser som förbättrar villkoren för de mest utsatta som löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död. (Regeringskansliet, 2018 s. 14).

2

Stora satsningar görs på psykisk hälsa, bl.a. genom årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Staten och SKL är överens om att det behövs en utveckling som omfattar såväl främjande av psykisk hälsa, förebyggande och tidiga insatser som behandling, stöd och rehabilitering för personer med allvarliga psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar. (Regeringskansliet, 2018, s. 14).

Staten, Sveriges Kommuner och Landsting är överens om att förebyggande insatser behövs för att främja psykisk hälsa och välmående. Äldre människor på kommunala äldreboenden, som den här studien kommer att avgränsas till är de enskilda kommunernas ansvar och se till att varje individ får den hjälp och stöd som de behöver (SFS 2001:453, kap. 2 § 1). Varje äldreboende besitter sedan en enhetschef som ska navigera mellan uppdrag från kommunpolitiker och önskemål från sina anställda och de äldre. Därför väcks det funderingar kring om enhetschefer implementerar detta förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre och på så vis minska den psykiska ohälsan.

Utifrån ideologin New Public Management så menar Maria Wolmesjö (2005), filosofi doktor i socialt arbete, att organisationers styrning har förändrats och att enhetschefer idag har ett totalansvar över sin verksamheten. De måste hitta en balans mellan ekonomi och att erbjuda de boende en god omsorg. Trots det egna ansvaret så är enhetscheferna begränsade inom den formella ramen och har specifika arbetsuppgifter som sker på uppdrag av kommunpolitiker menar både Malin Sundström (2020), universitetslektor i omvårdnad och Lotta Dellve m.fl.

(2016), professor i vårdens ledarskap och organisering. Detta handlar mestadels om mål- och kostnadseffektivitet som styr vad enhetscheferna ska förhålla sig till i verksamheten och som påverkar beslut och arbetssätt. Dock kunde Dellve m.fl. (2016) i sin studie visa på att enhetscheferna uppgav att det var extremt viktigt att vara empatisk och tänka på de individer som påverkas av beslut. Det vill säga att budgetaspekten inte enbart styr verksamheten utan även etiska värderingar.

Utifrån denna bakgrundsinformation går det att konstatera att psykisk ohälsa bland äldre idag klassas som ett folkhälsoproblem och där ensamhet är en bakomliggande faktor. Staten och SKL är överens om att tidiga insatser behövs för att motverka psykisk ohälsa och utifrån Folkhälsomyndigheten (2019) vore det därför rimligt att försöka minimera ensamheten för att skapa förändring. Majoriteten av de som besväras av sin ensamhet bor på äldreboenden som enhetscheferna har ett totalansvar över utifrån styrningsideologin New Public Management.

Denna styrningsideologi skapar även en social kontext som kan påverka enhetscheferna i hur de väljer att driva verksamheten. Tidigare forskning kan ge oss kunskap om vad enhetscheferna

3 behöver förhålla sig till i verksamheten men vi saknar en förklaring på hur ett förebyggande arbetet faktiskt implementeras i verksamheten. Denna undersökning i form av forskningsintervjuer kommer att göras i en sociologisk ansats utifrån socialkonstruktivismen och New Public Management. Förhoppningsvis kan det ge oss svar på hur enhetschefer konstruerar ensamhet bland äldre och om konstruktionen influerar det förebyggande arbetet som inte finns författat i formella dokument och handlingar. Detta är viktigt för att öka förståelsen av de sociala processer som har betydelse för hur äldre på kommunala äldreboenden bemöts i verksamheten och hur deras ensamhet identifieras, hanteras och konstrueras som ett eventuellt problem eller inte.

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. Syftet har resulterat i följande frågeställningar:

➢ Hur konstruerar enhetschefer på kommunala äldreboenden ensamhet bland äldre som eventuellt problem?

➢ Hur ser enhetschefer på vem som har ansvar för att arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?

➢ Vilka andra organisatoriska möjligheter och begränsningar upplever enhetschefer att det finns för att arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?

➢ Kan dessa konstruktioner av och perspektiv på ensamhet, organisation och ansvar bidra till förståelse av vilket förebyggande arbete enhetschefer faktiskt genomför för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?

Undersökningen kommer att ske i en sociologisk ansats utifrån socialkonstruktivismen och styrningsideologin New Public Management. Även teorier om individualisering, destabilisering och medmänsklighet kommer att användas. Detta för att tydliggöra vilken social kontext enhetschefer befinner sig i som kan påverka konstruktionen av ensamhet samt hur det influerar det förebyggande arbetet.

Vidare i arbetet kommer först tidigare forskning inom området att presenteras för att sedan förklara studiens teoretiska referensram. Därefter följer ett avsnitt om studiens metod innan studiens analys av intervjuerna och slutdiskussionen presenteras.

4

2. Tidigare forskning

I det här avsnittet kommer tidigare forskning inom ämnet att presenteras. Studien förhåller sig främst till Dellves m.fl. (2016) undersökning som beaktar enhetschefers etiska värderingar, dilemman och organisatoriska förutsättningar inom äldreomsorgen. Den här forskningen kompletteras även med andra studier som berör New Public Management och vilka effekter denna styrningsideologi får för enhetscheferna och verksamheten. Dessa studier är viktiga och skapar en lärdom om chefers enskilda intressen men också vilka utmaningar som finns för att bedriva verksamheten. Även Sundströms (2020) undersökning kommer att presenteras vilket tydliggör vad som krävs av vårdpersonal och enhetschefer för att kunna bemöta den existentiella ensamheten. Samtlig forskning är svenska studier eftersom detta arbete undersöker just svenska äldreboenden.

Dellve m.fl. (2016) genomförde en enkätstudie där 500 yrkesverksamma chefer eller ledare inom äldreomsorgen deltog. Syftet var att beskriva chefers etiska värderingar, dilemman och organisatoriska förutsättningar för att kunna bedriva värdebaserat ledarskap inom kommunal och privat äldreomsorg. Resultaten av deras studie visar att cheferna värderade etiska värden högst som att inte skada individen och behandla dem med respekt. I beslutsfattande menade cheferna på att det är extremt viktigt att vara empatisk och tänka på de individer som påverkas av besluten. Etiska värden var chefernas starkaste drivkraft medan beslut som gynnande dem själva var en svagare drivkraft. (Dellve m.fl. 2016). Utfallet var liknande i Wolmesjös (2005) studie om enhetschefer inom den kommunala äldreomsorgen. Det vill säga att prioriteringarna i första hand skulle leva upp till socialtjänstlagens mål om att kunna erbjuda en god omsorg medan exempelvis budgetaspekten var en andrahands prioritering. Dock visar Dellve m.fl.

(2016) att vissa enhetschefer ansåg att ett överskott i verksamheten var viktigt eftersom det kanske skulle ge en vinst för chefen själv. Majoriteten ansåg dock att det var viktigt att använda resurserna optimalt för att verksamheten inte skulle utsättas för budgetsänkningar eller skattesänkningar för medborgarna. Men huvudpoängen i Dellves m.fl. (2016) undersökning var att majoriteten av enhetscheferna värderade etiska värden högst i beslutsfattande.

Dellve m.fl. (2016) menar att dilemman som finns inom den kommunala äldreomsorgen skiljer sig från den privata äldreomsorgen eftersom det är en politiskt styrd verksamhet. Inom offentlig sektor menar Wolmesjö (2005) att det har skett flera styrningsförändringar som New Public Management vilket har fått effekter på rollen som enhetschef. De har specifika arbetsuppgifter som sker på uppdrag av kommunpolitiker samtidigt som de har ett totalansvar för den egna

5 verksamheten. Ingrid Karlsson (2006), doktorand i socialt arbete skriver i sin studie om arbetsledares handlingsutrymme inom den kommunala äldreomsorgen att enhetschefer är begränsade inom denna formella ram, det vill säga politiska beslut och lagstiftning men att de sedan har en handlingsfrihet i att implementera detta i sina verksamheter. Det som visade sig vara intressant var att de specifika arbetsuppgifterna inte sågs som en begränsning utan som en trygghet för enhetscheferna när det stod klart vad de behövde förhålla sig till. Dock menar Dellve m.fl. (2016) att enhetschefers mellanposition skapar etiska dilemman där politiker ställer krav på mål- och kostnadseffektivitet medan vårdpersonal och de äldre har andra önskemål. De ekonomiska målen kolliderar med verksamhetens mål om att erbjuda en god omsorg vilket skapar moraliskt stressande situationer. Det här är ett betungande rollkrav när chefer förväntas vara lojal mot överordnade chefer samt sin egen verksamhet. Speciellt om enhetschefen måste förmedla beslut som missgynnar den egna verksamheten. Så även om styrningsförändringen New Public Management har resulterat i att enhetschefer har ett totalansvar över sin verksamhet så är de fortfarande begränsade i sitt handlingsutrymme utifrån specifika arbetsuppgifter och politiska beslut.

Det totalansvar som enhetschefen har över sin verksamhet är en följd av styrningsideologin New Public Management menar Wolmesjö (2005) och som har resulterat i ett mer företagsliknande tänkande. Hanna Antonsson (2013), doktorand i företagsekonomi berättar att i och med New Public Management har det skapats hårdare ekonomiska krav där fokus ligger på en budgetstyrning snarare än att utgå från de äldres behov. Till följd av dessa krav så menar Wolmesjö (2005) att det läggs mer fokus på personal, budget och effektiviseringar vilket resulterar i att administrationen ökar i form av uppföljningar och rapporteringar, vilket är centrala delar inom New Public Management. Den tid som behöver spenderas på administration påverkar tiden som enhetschefen kan spendera på verksamheten och sina medarbetare vilket även Dellve m.fl. (2016) menar. Så i och med New Public Management fokuseras det mer på ekonomi och effektiviseringar snarare än de äldres behov.

Utifrån ensamhetsaspekten så har Sundström (2020) genomfört en kvalitativ studie för att ta reda på hur vårdpersonalen bemöter ensamhet bland äldre eftersom det är dem som träffar dem i det dagliga arbetet. Sundström (2020) kunde i sitt resultat konstatera att vårdpersonalen behövde besitta viktiga egenskaper för att kunna bemöta den existentiella ensamheten som att vara empatisk, medkänslig, modig, nyfiken och öppen. Många upplevde det svårt att bemöta ensamheten då det ibland var svårt att tolka vad de äldre ville ha för stöd på grund av kognitiva svårigheter. Vissa äldre behövde mer stödjande samtal än vad vårdpersonalen kunde ge och

6 andra ville inte släppa in personalen i sin privata sfär. Personalen tyckte även att det var svårt att ge de äldre stödjande samtal och speciellt när dessa samtal handlade om ånger och skuld från tidigare händelser i livet eller samtal om framtiden och döden. Det här är samtal som kräver stort mod från personalen men som ofta undviks på äldreboenden eftersom vårdpersonalen själva känner en stor rädsla inför dessa ämnen.

Att genomföra stödjande samtal för de äldre upplever vårdpersonalen är svårt på grund av tidsbrist samt att de inte emotionellt kan hantera ämnena som de äldre önskar diskutera.

Enhetschefer uppger att de försöker ge sina anställda stöd genom samtal med chef eller sjuksköterska, erbjuda utbildning samt att de kan få handledning. Däremot är det svårt att organisera stödet på grund av de effekter som följer med New Public Management. De har en begränsad ekonomi, tidsbrist samt brist på handledare. Ofta går ekonomi före kvalitet.

(Sundström, 2020).

Den tidigare forskningen visar sammantaget att enhetschefer på kommunala äldreboenden värderar etiska värden högst i sin verksamhet. De har ett totalansvar över sin verksamhet samtidigt som politiska beslut och ekonomiska mål utgör begränsningar för vad som kan implementeras på kommunala äldreboenden. Dessa aspekter påverkar vad enhetscheferna kan bedriva i sin verksamhet. Den tidigare forskningen blir viktig kunskap att beakta i denna studie eftersom den beskriver enhetschefernas sociala kontext, vilket kommer att vara till hjälp i denna studie. Men denna studie med en mer sociologisk ansats behövs för att fördjupa förståelsen kring hur den organisatoriska strukturen kan influera enhetschefers syn på ensamhet bland äldre och vilka förebyggande åtgärder som kan implementeras i verksamheten. Den här fördjupningen är viktig och av betydelse för äldre på kommunala äldreboenden eftersom uppfattningen av ensamhet kanske kan vara avgörande för vilket stöd som erbjuds.

7

3. Teoretisk referensram

I detta avsnitt definieras begreppet ensamhet samt studiens teoretiska referensram vilka används som verktyg för att analysera det empiriska materialet senare i arbetet. De teoretiska begrepp som förklaras är socialkonstruktivism, New Public Management, individualisering, destabilisering samt medmänsklighet och empati.

3.1. Vad är ensamhet?

I denna studie syftar begreppet ensamhet på den ofrivilliga ensamheten. Men som nämndes tidigare så kan ensamhet bottna i olika dimensioner, vilka kommer att användas senare i studiens analys. Vi har den sociala ensamheten som Kallenberg (2018) kännetecknas av saknaden till nära band med vänner och bekanta som en person kan anförtro sig åt och känna samhörighet med. Den här dimensionen är ofta förekommande på äldreboenden där de äldre befinner sig i en gemenskap men där näringsgivande relationer är svåra att skapa på grund av dödsfall, sjukdomar eller funktionsnedsättningar som nedsatt hörsel (Carlsson & Dahlberg, 2002). Den andra dimensionen av ensamhet menar Kallenberg (2018) är den emotionella ensamheten som kan uppstå vid avsaknaden av en kärlekspartner att anförtro sig åt på djupet.

Den tredje dimensionen, existentiell ensamhet kännetecknas av att inte kunna dela sina innersta tankar och känslor för att ingen verkligen lyssnar eller förstår. Men det kan också handla om att personen inte känner sig delaktiga i en större helhet (Bartonek Roxå, 2019). Den sista dimensionen står ofta i relation till någon annan typ av ensamhet och är ofta förekommande inom äldrevården.

3.2. Socialkonstruktivism

Socialkonstruktivismen är ett perspektiv som inte tar det direkta eller omedelbara förgivet.

Inom socialkonstruktivism finns det olika positioner med mer eller mindre radikala perspektiv.

Denna studie utgår ifrån socialkonstruktivismen som en sociologisk teori och kunskapsteori.

Det menas att ett kritiskt synsätt tillämpas på sociala situationer som anses naturliga men som i själva verket är socialt inlärda samt att vår kunskap om verkligheten är socialt konstruerade.

Den här positionen befinner sig någonstans mellan den minst och mest radikala positionen inom socialkonstruktivism, då perspektivet medger att det finns en materialitet som inte är socialt konstruerad men att kunskapen om denna materiella verklighet är socialt konstruerad.

Perspektivet blir ett viktigt att använda i studien eftersom det möjliggör att kunna analysera enhetschefernas berättelser och förstå deras sociala verklighet. Søren Barlebo Wenneberg (2010), forskare inom politik och filosofi menar att fenomen som anses vara naturliga och

8 självklara i själva verket grundar sig i en komplicerad social påverkan. Som ett exempel anses det naturligt att uttrycka sorg genom gråt men i andra kulturer uttrycks sorg genom andra handlingar och därför är gråt något socialt konstruerat. Vårt vetande, vår kunskap, vårt språk och vår verklighet är sociala konstruktioner vilket skapar olika sociala verkligheter hos olika individer. Med andra ord, vår verklighet ser olika ut beroende på vilka perspektiv och synvinklar vi har lärt oss genom socialisation.

Barlebo Wenneberg (2010) menar att dessa sociala konstruktioner grundar sig i att människan av naturen skapar vanor som sprider sig till andra individer som själva inte varit med att forma dessa handlingar, det vill säga att vanorna blir externaliserade. Därmed uppstår det institutioner som sträcker sig längre ut i samhället än bara till några få människors vanor. Individer internaliserar den sociala världens normer och institutioner under den primära och sekundära socialisationen, med andra ord under barndomen och arbetslivet som skapar deras inre bild av den sociala verkligheten och ses som naturligt. Barlebo Wenneberg (2010) skriver att det är en psykologisk lättnad för människor att utforma vanor. Vanor reducerar kognitiv dissonans, det vill säga den osäkerhet som vi upplever när vi befinner oss i situationer som vi inte är bekanta med och inte vet hur vi ska bete oss. Här hjälper vanorna oss att dagligen behöva möta sådana situationer.

Som nämndes tidigare så är vår kunskap socialt konstruerad vilket kräver en fördjupning.

Barlebo Wenneberg (2010) skriver att kunskap om den sociala verkligheten benämns som sociala fakta där faktorer som makt och intresse bestämmer vad som kommer att bli kunskap i samhället. Sociala fakta kan därför se olika ut beroende på den sociala kontexten eftersom makt och intresse kan variera. Sociala fakta eller kunskap om den sociala verkligheten skapas när vi blir överens om att vissa ting ska ha vissa egenskaper. Som ett exempel har vi kommit överens om att en stol ser ut på ett visst sätt och har specifika egenskaper vilket gör den kunskapsteoretiskt giltig som social fakta eftersom flera personer delar den uppfattningen.

Sedan finns det mer komplexa ting som är beroende av att vi tror på dem för att de ska kunna existera. Ting som har ontologiska subjektiva egenskaper som exempelvis känslor måste upplevas för att ha en existens och dessa är beroende av att någon tror på det för att det ska ses som sociala fakta. Pengar är också ett sådant exempel som inte kan existera om vi inte tror att det har ett värde. Kunskapen om den sociala verkligheten sprids genom språket och ofta då genom intresse och makt.

Diskurspsykologen och forskaren Jonathan Potter (1996) skriver likaså om socialkonstruktivismen men lägger större vikt på hur individen presenterar sin sociala

9 verklighet genom språket. Det är ett viktigt perspektiv i denna undersökning för att se hur enhetschefer konstruerar ensamhet och hur de legitimerar sina vägval utifrån denna konstruktion. Potter (1996) menar att språket genom beskrivningar och representationer speglar individens sociala verklighet som försöker vinna trovärdighet genom sina berättelser.

Berättaren konstruerar världen med sina beskrivningar men världen konstruerar även berättarens beskrivning. Som ett exempel ingår individer i sociala praktiker som använder sig av en viss diskurs för att skapa förståelse om någonting. För att klargöra begreppet diskurs så använder sig exempel olika vetenskaper sig av olika perspektiv och ordval för att beskriva ett och samma fenomen. Diskursen och den sociala verkligheten påverkas därför av den sociala praktiken.

Potter (1996) beskriver flera olika grammatiska tekniker som individer använder sig av i språket för att skapa förståelse och vinna trovärdighet. I denna undersökning används några av dessa.

Den traditionella socialpsykologin använder ofta begreppet kategorisering i relation till individer och deras sociala grupper. Men Potter (1996) menar att kategoriseringar också används inom individers beskrivningar där varje handling, person eller objekt har en bestämd karaktär. Kategorisering kan även kopplas till ontologisk gränsdragning vilket är ett begrepp som menar att något betonas i berättarens beskrivning men något annat ignoreras. Med andra ord så kategoriserar vi vissa fenomen med vissa bestämda egenskaper medan vissa egenskaper av samma fenomen glöms bort.

Normalisering är en annan teknik som används inom en diskurs för att beskriva vad som är normalt och avvikande vilket kan upptäckas i berättarens ordval. Som ett exempel kan en person berätta att ”den här morgonen tog min partner sovmorgon”, vilket inte är en utmärkande beskrivning. Om personen i stället säger att ”den här morgonen sov min partner i fjorton timmar” så används grammatiken på ett annat sätt för att beskriva något avvikande med ett extremvärde. Att använda sig av extremvärden och extremfall kan också vara en teknik för att rättfärdiga sin beskrivning vilket kallas att individen maximerar. Men personen kan även minimera sin beskrivning av ett fenomen genom att omarbeta samma information. Både maximering och minimering av fenomen används för att vinna trovärdighet för sin sociala fakta.

En annan teknik menar Potter (1996) är externalisering där grammatiken används på ett sådant sätt att berättarens andel i beskrivningen reduceras bort som exempelvis berättarens ansvar i en viss händelse. I stället för att säga ”jag tycker att…” används ”de tycker att…” och på så vis flyttas beskrivningen bort från berättaren.

10

3.3. New Public Management

New Public Management är ett koncept som växte fram under 1970- och början av 1980-talet till följd av urbaniseringen som skedde i Sverige under 1800- och 1900-talet. Det sociala skyddsnätet där familjer tog hand om varandra försvann när människor flyttande in till städer för arbete vilket resulterade i att människor var i behov av välfärdstjänster. Detta blev stora ekonomiska utmaningar för välfärdsstaten där effektiviseringar var nödvändigt för att undvika kraftiga budgetunderskott. Denna utveckling samt nationalekonomiska och nyliberalistiska perspektiv som var populära under andra halvan av 1900-talet gjorde att konceptet New Public Management växte fram och förändrade den offentliga sektorns organisering och styrning (Karlsson, 2017).

New Public Management ska inte ses som en reform utan en samling av olika reformer som skapar själva konceptet (Karlsson, 2017). I detta avsnitt diskuteras och förklaras vad som kännetecknar New Public Management och hur konceptet påverkar den offentliga sektorns karaktär. New Public Management är en viktig styrningsideologi att belysa i denna undersökning eftersom det format de normer och sociala system som finns inom offentlig sektor idag och som kan påverka konstruktionen av ensamhet. Det ska uppmärksammas att det finns flera reformer och kännetecken för konceptet men i denna undersökning lyfts endast de aspekter som är relevanta för studiens syfte.

3.2.1. New Public Management och den offentliga sektorn

Det som kännetecknar New Public Management är att politiker idag inte blandar sig med de verksamheter som den offentliga sektorn har ansvar över. Politikernas uppgift är att sätta upp mål för verksamheterna för att sedan anställa professionella managers som ges mandat att uppfylla dessa mål. Därför får aktörer på lägre nivå i organisationen möjlighet att själv fatta beslut över verksamheten men som också kan vara begränsade ur ett ekonomiskt perspektiv då intäkterna i offentlig sektor inte kan påverkas. Professionella managers kan vara tjänstemän med chefspositioner men vars karaktär har förändrats i och med den nya styrningsideologin.

Tidigare har tjänstemän setts som en beskyddare av det allmännas intresse där kollektivet tillsammans arbetar för att bygga upp välfärden. Den här traditionella synen på tjänstemän kallas för ämbetsmannaskap. Men detta har förändrats till följd av New Public Management.

Perspektivet på tjänstemän har skiftats och blivit mer individualistisk där det är de som har rätt att fatta beslut och vara ansvarstagande över verksamheten. Framgångar och misslyckande kopplas inte till kollektivet utan till den enskilda individen som förväntas ta rationella beslut

11 med de mål och medel som de har att tillgå. Det ska dock tilläggas att tjänstemän, chefer och ledare måste parera mellan dessa beroende på vilken kontext de befinner sig i. Men New Public Management har förändrat organiseringen och styrningen och skapat ett nytt socialt system med normer där ett visst beteende är acceptabelt hos både medarbetare och tjänstemän (Karlsson, 2017).

Standarder och prestationsmått är en annan reform som kännetecknar New Public Management enligt Tom S. Karlsson (2017), docent i offentlig förvaltning. Det har blivit en trend att inhämta information om den egna verksamhetens aktiviteter för att sedan kunna utvärdera om dessa aktiviteter är bra eller om verksamheten är i behov av förändring. Det som är problematiskt är att den information som inhämtas är kvantifierbar data, som hur många ärenden hinns med varje dag, hur lång tid tog det och hur många deltagare behövdes för att genomföra ärendena.

Kvalitet, demokrati och rättssäkerhet är värden som inte går att mäta och kan därför inte utvärderas. Resultaten och utfallen visar därför på vad som har uppnåtts men inte hur det har utförts. Det tas förgivet att mål som har uppnåtts har utförts på ett korrekt sätt. Så behöver inte alltid vara fallet då personal får förändrade prioriteringar inom myndigheter. Om tid mäts så anses tid viktigt vilket kan skapa negativa konsekvenser i mötet mellan myndighet och medborgare när exempelvis snabbhet anses viktigare än långsamhet. Besvärliga fall nedprioriteras oftast eftersom det tar för lång tid. Till följd av dessa prestationsmätningar ökar det administrativa arbetet i form av dokumentation hos medarbetarna inom offentlig sektor eftersom mätningarna annars inte skulle vara till någon nytta.

Inom offentlig sektor finns det många olika målsättningar men syftet är att skapa en välfärd som både gynnar medborgarna och staten. Ekonomiska resurser är en förutsättning men också ett hinder för att verksamheten ska kunna bedrivas. Det primära målet kan dock inte vara de ekonomiska målen i och med att det kan vara en nackdel för andra målsättningar menar Karlsson (2017).

Det finns olika teorier för hur offentlig verksamhet ska kunna uppnå en balans mellan dessa olika värden och målsättningar. Karlsson (2017) nämner den kända statsvetaren Lennart Lundqvist som menar att tjänstemän inom offentlig sektor måste beakta olika värden, demokrativärlden och ekonomivärden. Demokrativärden syftar till öppenhet, medborgardeltagande, rättssäkerhet och en offentlig etik medan ekonomivärden bygger på en annan logik som rationalitet, kostnadseffektivitet och produktivitet.

12 Enligt Lennart Lundquist så har det varit en obalans mellan dessa värden och grunduppdrag sedan 1980-talet där ekonomiska värden dominerat på demokratiska värdens bekostnad.

Ekonomiska grundtankar och styrmodeller dominerar i den offentliga sektorn och har blivit en norm vilket kan resultera i oetiskt handlande. De ekonomiska faktorerna förknippas ofta med den inre effektiviteten det vill säga verksamheternas förmåga att göra saker på rätt sätt. Här är det enklast att få fram viss kvantifierbar data genom prestationsmättningar vilket ofta leder till mindre ingående resurser men verksamheten förväntas fortfarande att göra mer och nå målen.

Det går inte att mäta vilka aktiviteter som är viktiga för verksamhetens mål och därför ses de som mindre viktiga eftersom de saknas i utvärderingen. Fokus läggs på vad som kan göras mindre kostsamt och den här sparsamheten är ett kännetecken inom New Public Management.

Det blir en konstant jakt på kvantifierbara prestationer vilket försämrar verksamheternas möjlighet att göra saker på rätt sätt och erbjuda medborgarna vad de behöver. (Karlsson, 2017).

New Public Management har förändrat den offentliga sektorns organisering och styrning samt skapat ett nytt socialt system för tjänstemän och medarbetare att förhålla sig till. Därför är det aktuellt att lyfta denna styrningsideologi i denna studie för att skapa en förståelse för enhetschefernas sociala kontext och hur det kan påverka konstruktionen av ensamhet bland äldre och influera det förebyggande arbetet.

3.4. Individualisering och destabilisering

Begreppet individualisering associeras ofta till Zygmunt Bauman. I den här undersökningen används dock statsvetaren Ulf Bjerelds m.fl. (2005) diskussioner eftersom de beskriver vad individualiseringen har för konsekvenser på makt och ansvar inom arbetslivet.

Individualiseringen är en teori som även speglas i New Public Management i och med de förändrade maktstrukturerna inom offentlig sektor men teorin har i detta arbete fått ett eget avsnitt för att det tydligt ska kunna definieras. Detta för att kunna förklara de utmaningar och möjligheter som följer enhetschefer när de själva bestämmer hur beslut ska implementeras i deras verksamhet utifrån de formella ramarna. Det ska tydliggöras att individualiseringen innehåller många aspekter men i detta arbete används de som är relevanta för studiens syfte.

I takt med globaliseringen har det skett en individualisering vilket innebär att individers identitet grundar sig mindre i grupptillhörighet och att individen har större möjligheter att välja sin identitet i större utsträckning än tidigare. Att tänka individualistiskt och sätta sig själv i första rummet snarare än gruppen har blivit en norm i dagens samhälle. Detta är en process som

13 gör att individers makt ökar på kollektivets bekostnad i och med att individen i större utsträckning kan prioritera att utforma sitt eget livsprojekt och livsstil (Bjereld m.fl., 2005).

På grund av individualiseringen så har det även skett en förändring av samhällsordningen vilket kallas för destabilisering menar Bjereld m.fl. (2005). Idag är det episodisk njutning, flexibilitet och rörlighet som genomsyrar samhällslivet i ställer för beständig lycka. Normen om individualisering gör att individer utformar sitt eget livsprojekt och kan då exempelvis många gånger under sin livstid byta arbetsplats. Denna rörlighet som idag präglar samhället resulterar i att makteliterna ofta blir ostabila och det är svårt att definiera vem det är som har makt i och med att det ofta skiftas vilket är negativt för kollektivet.

Något som också har förändrat samhällsordningen enligt Bjereld m.fl. (2005) är att de traditionella makteliterna inom nationalstaten skapar allianser med löst organiserade nätverk som är tillfälliga för att driva enskilda sakfrågor vilket skapar en otydlighet i vart makten och ansvaret ligger organisatoriskt. Den här utvecklingen är viktig att beakta i studien eftersom det är flera aktörer som står i relation till de äldre. Det väcks då frågor om det här organiserade nätverket skapar en otydlighet i vem det är som har ett ansvar för att driva ett förebyggande arbete för att minska ensamheten bland de äldre och om det används som en legitim förklaring till att inte behöva arbeta med det.

3.5. Medmänsklighet och empati

Socialpsykologen Bosse Angelöw m.fl. (2015) menar att empati uppstår i interaktionen med andra människor genom att förstå en annan människas känslor, psykiska och sociala situation.

Det är en känslomässig reaktion som utgör grunden för hjälpbeteende och där känslan motiverar oss till att minska en annan persons lidande. När en individ sedan uppvisar ett beteende som är omtänksamt mot en annan person så kallas det för medmänsklighet. Medmänsklighet och empati är begrepp som används i undersökningen för att det kan vara en grund till hur ensamhet konstrueras.

Det är många olika faktorer som spelar in när en person bestämmer sig för att hjälpa eller att inte hjälpa någon annan som lider. Dels så behöver personen bli uppmärksam på att någon annan behöver hjälp och för det andra behöver personen känna ett ansvar till att ingripa. Lägre ansvarskänsla skapas i en omgivning där det befinner sig flera personer som skulle kunna ingripa. I många situationer överväger även personen förmodade kostnader och intäkter för hjälpbeteendet vilket kan skapa en förnekelse som att de kostsamma handlingsalternativen verkligen är effektiva. Men personen kan också förneka att den utsatta personen verkligen

14 behöver hjälp eller helt enkelt att det inte är dennes ansvar. Det är vanligt att det blir en konflikt mellan känslan av att vilja hjälpa till samtidigt som personen vill undvika negativa kostnader (Krebs & Miller, 1985).

15

4. Metod och material

I detta avsnitt ges en beskrivning över hur studien genomfördes samt vilka beslut som fattades under arbetets gång utifrån resurser och forskningsetiska principer.

Metoden som används i denna undersökning är en kvalitativ metod i form av forskningsintervjuer. Just det här tillvägagångssättet bestämdes efter att ha samlat information om olika metoders för- och nackdelar. Sociologiprofessorn Göran Ahrne och Peter Svensson (2015a), docent i företagsekonomi menar att studiens syfte och frågeställningar påverkar vilken metod som bör användas. Om frågeställningarna innehåller ett hur eller upplevelser av något slag så kan kvalitativa metoder vara det bästa alternativet för att få fram användbar data. Likaså resonerar psykologiprofessorerna Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014) om att kvalitativa metoder kan vara med användbara när en forskare ska studera hur något görs eller hur något upplevs. Om vi däremot vill mäta något eller se hur ofta förekommande ett fenomen är så bör en kvantitativ studie användas. Den kvalitativa metoden ger oss möjlighet att förstå fenomen som känslor, tankar, upplevelser, intentioner och makt (Ahrne & Svensson, 2015a).

Med andra ord kan vi förstå intervjupersonens levda värld utifrån deras synvinkel vilket blir skälet till att tillämpa denna metod i denna studie som syftar till att undersöka hur enhetschefer konstruerar ensamhet bland äldre och hur det influerar det förebyggande arbetet.

Men kvalitativ metod består inte enbart av forskningsintervjuer utan det kan även omfatta observationer och analyser av texter (Ahrne & Svensson, 2015a). Därför har det även gjorts överväganden om olika kvalitativa metoder. Det går att tänka sig att observationer också hade kunnat varit ett tillvägagångsätt där forskaren studerar enhetschefer i praktiken. Men det som också styr valet av metod menar Ahrne och Svensson (2015b) är resurser så som tid. Att göra observationer utifrån studiens syfte skulle vara mer tidskrävande samt att det hade varit svårare att få en inblick i hur enhetschefer konstruerar ensamhet bland äldre. Dessutom menar Kvale och Brinkmann (2014) att tillgängliga alternativ också påverkar valet av metod. På grund av att vi idag lever i coronapandemin där vi ska begränsa våra sociala kontakter så är inte observationer på äldreboenden ett tillgängligt alternativ. Därför sågs forskningsintervjuer som det rimligaste tillvägagångssättet utifrån studiens syfte och den sociala kontext vi lever i idag.

4.1. Urval

Det första steget i urvalet menar Ahrne och Svensson (2015b) är att ta reda på i vilken social miljö det man är intresserad av kan tänkas förekomma. Som Socialstyrelsen (2019) rapporterar så förekommer ensamhet bland äldre i något högre utsträckning på äldreboenden än i det privata

16 hemmet, det vill säga två olika sociala miljöer och där studien avgränsar sig till äldreboenden.

Vidare går det också att definiera kommunala och privata äldreboenden som två olika sociala miljöer och i denna studie har det skett en avgränsning till kommunala äldreboenden. Skälet till denna avgränsning är som Ahrne och Svensson (2015b) menar att det tar tid att lära känna två olika miljöer även om det kan generera spännande resultat i att göra en jämförelse samtidigt som studien av en miljö ger bättre inblick och kontinuitet.

När ett beslut om den sociala miljön hade bestämts så behövde det ske ett urval om vilka intervjupersoner som skulle ingå i studien. I och med att studien syftar till att undersöka hur enhetschefer konstruerar ensamhet och hur det influerar det förebyggande arbetet på kommunala äldreboenden var det mest logiskt att kontakta enhetschefer. Vanliga urvalsmetoder vid kvalitativa undersökningar menar organisationsforskaren Ulla Eriksson-Zetterquist och Göran Ahrne (2015) är slumpmässiga urval och snöbollsurval. Strategiskt urval är ett annat mycket vanligt alternativ som tillåter forskaren att mer medvetet styra urvalet och välja ut lämpliga intervjupersoner utifrån olika perspektiv. Vid slumpmässiga urval är forskaren ofta beroende av någon slags förteckning över individer som skulle kunna delta i studien. I denna undersökning fanns det ingen tillgång till en sådan förteckning över enhetschefer på kommunala äldreboenden. Däremot fanns det listor på vilka äldreboenden som fanns inom varje kommun.

Men i denna förteckning fanns olika typer av äldreboenden och därför kunde inte ett slumpmässigt urval ske. Med snöbollsurval menar Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) att forskaren tar hjälp av sin första intervjuperson för att hitta andra lämpliga intervjupersoner.

Detta är dock en urvalsmetod som kräver mer resurser i form av tid vilket var en begränsning inom denna studie. Så dessa urvalsmetoder var inte möjliga för denna undersökning, men inte heller viktiga för att uppnå syftet med studien. I stället gjordes det ett strategiskt urval i val av informanter (Öberg, 2015) som möjliggjorde att några få men specifika informanter valdes ut utifrån deras potential att kunna ge rik information om en specifik kontext.

Till en början kontaktades fyra enhetschefer via mejl inom samma kommun för att de skulle ha samma förutsättningar. Två av dessa enhetschefer återkopplade inte och två av dem hade inte tid att delta i undersökningen och därför behövde avgränsningen till en särskild kommun förkastas. I stället valdes två mellanstora kommuner med liknande inkomst, populationsstorlek och liknande antal kommunala äldreboenden. Dessa kommuner kommer dock inte urskiljas i studien. Inom dessa två mellanstora kommuner kontaktades åtta enhetschefer via mejl varav tre inte återkopplade men fem enhetschefer tackade ja till att medverka i studien. Som nämndes tidigare finns det idag olika typer av äldreboenden. Genom det strategiska urvalet gjordes en

17 avgränsning i att välja enhetschefer som delvis arbetar med äldre som har sin kognitiva förmåga kvar, varav ett trygghetsboende som inte arbetar med kognitiva svårigheter i lika hög utsträckning. Den här avgränsningen var nödvändig för att enhetscheferna skulle ha relevant erfarenhet och lika förutsättningar eftersom sjukdomar kan påverka vad som kan implementeras i verksamheten.

Det ska tilläggas att det hade varit möjligt att kontakta andra aktörer som politiker, de äldre, vårdpersonal, volontärer och anhöriga som är viktiga för frågan. Men i och med att dessa aktörer inte är relevanta för studiens syfte så var dessa grupper inte aktuella att intervjua. Men det ska poängteras att studiens syfte och urval anpassades efter GDPR eftersom det hade inneburit en risk att inhämta känsliga personuppgifter ifall studien och urvalet hade utformats efter exempelvis de äldre.

4.2. Framställning av intervjufrågor

Manuset som användes i intervjuerna bestod av en intervjuguide (se bilaga 3) det vill säga en struktur för intervjuns förlopp. Kvale och Brinkmann (2014) berättar att det går att använda sig av antingen en strukturerad intervjuguide med bestämda frågor eller en halvstrukturerad intervjuguide med olika teman som diskuteras under intervjun. I undersökningen användes det en halvstrukturerad intervjuguide med fyra teman, det vill säga aktuell position, förebyggande arbete idag, svårigheter i förebyggande arbete och beslutsfattande. Varje tema strukturerades med ord och förslag på tydliga frågor som kan likna en strukturerad intervjuguide. Vissa frågor författades även med stödord i kursivstil som intervjuaren kunde ta hjälp av under intervjuernas gång. Exempelvis under temat förebyggande arbete idag finns bland annat punkten verksamhetens förebyggande arbete och till höger om detta hittas stödord som relationer, aktiviteter och samtal. Vid några intervjuer visste inte intervjupersonerna om de arbetade förebyggande för att minska ensamheten bland äldre och då kunde intervjuaren ställa frågor i relation till dessa stödord och konstatera att de arbetar med vissa åtgärder även om de inte var medvetna om det själva.

När intervjufrågorna togs fram var det viktigt att de skulle täcka de tematiska dimensionerna, det vill säga att frågorna bidrar till en kunskapsproduktion. Men det var även viktigt att frågorna skulle bidra till en god intervjuinteraktion där intervjuaren och intervjupersonen förstår varandra. (Kvale & Brinkmann, 2014). För att uppnå denna balans skrevs intervjufrågorna i relation till undersökningens syfte och frågeställningar samtidigt som akademiska termer uteslöts för att samtalet skulle kännas enkelt och flytande.

18 I och med att intervjuguiden är halvstrukturerad består den av en del öppna frågor. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) kan dessa öppna frågor även beskrivas som inledande frågor som ofta ger spontana och rika beskrivningar om ett fenomen. Dessa inledande frågor var ett bra verktyg för att få fram vad intervjupersonerna själva tänkte på i stället för att ställa ledande frågor som skulle kunna ha påverkat resultatet. Dessa öppna beskrivningar gav möjlighet till en del uppföljningsfrågor som Kvale och Brinkmann (2014) benämner det under intervjuns gång och som inte finns med i intervjuguiden. Dessa frågor var viktiga att fråga för att få tydliga svar så att det inte skedde några missuppfattningar när materialet senare skulle kodas.

Uppföljningsfrågorna var frågor som omfattade ”varför” och ”hur” vilka var bättre att fråga efter att intervjupersonen först hade fått förklarat ”vad”.

4.3. Genomförande av intervjuer

Som nämndes tidigare kontaktades enhetscheferna via mejl. I mejlkontakten bestämdes plats och tid för intervjuerna. Det erbjöds att intervjuerna skulle ske digitalt via Teams eller Zoom i och med att vi idag lever i coronapandemin och ska begränsa våra sociala kontakter. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) menar dock att det innebär risker att genomföra intervjuer digitalt i och med att det blir mer formellt och svårare att få en nyanserad bild av den kultur som finns i en viss social miljö eller grupp av människor. Medveten om riskerna beslutades det i alla fall att genomföra intervjuerna digitalt i och med att enhetscheferna annars kanske hade tackat nej.

Det var strategiskt och det bästa möjliga alternativet för att kunna genomföra undersökningen.

Under andra förhållanden där samhället inte anpassas efter en pandemi hade en annan plats valts för intervjuerna.

Vid början av intervjutillfällena inleddes samtalen med en kort presentation av intervjuaren, syftet med undersökningen och att deltagandet var helt frivilligt. Det här var viktigt att göra eftersom de första minuterna i samtalet är avgörande för hur trygg intervjupersonen känner sig och vågar ge ärliga och öppna svar (Kvale & Brinkmann, 2014).

Sedan fortsatte vardera samtal i cirka 60 minuter där frågorna utifrån intervjuguiden diskuterades för att sedan avslutas med frågor från intervjupersonen. Intervjuaren tackade för intervjun och frågade hur intervjun kändes, om det är något de vill tillägga eller om de hade vidare frågor om undersökningen.

19

4.4. Bearbetning av data och analys

Det empiriska materialet i form av inspelade intervjuer kunde inte analyseras som en helhet.

Materialet behövde först transkriberas, det vill säga att intervjuinspelningarna skrevs av i text och skrevs ut på papper. Detta möjliggjorde att intervjuerna kunde kodas vilket innebär att materialet bryts ned till mindre delar, det vill säga koder, som lättare kan analyseras i detalj (Aspers, 2011). Innan undersökningen genomfördes spenderades det tid på inläsning av teori och tidigare forskning. Förstudien underlättade med andra ord kodningen där ord, meningar och stycken sorterades till studiens valda teoretiska referensram och blev till teoretiska koder. Som ett exempel sorterades ord som kostnadsfråga, begränsade resurser och tid är pengar under styrningsideologin New Public Management. För processen användes överstrykningspennor i olika färger där en färg representerade en teori. Enligt sociologen Patrik Aspers (2011) måste koder vara ömsesidigt uteslutande vilket gjorde att nya koder behövde definieras som tidigare inte funnits med i undersökningens start. Detta var framför allt oväntade mönster mellan de olika enhetscheferna eller intressanta svar som inte direkt kunde kopplas till någon teori. Så detta blev induktiva koder som Aspers (2011) kallar det, det vill säga nya koder som uppstår när forskaren analyserar materialet. Många av dessa induktiva koder sorterades bort eftersom de inte var relevanta för studiens syfte. Men några induktiva koder, som vårdpersonalens motstånd, kunde senare relateras till perspektivet socialkonstruktivism. Så både teoretiska och induktiva koder användes som ett verktyg i processen. När kodningen var genomförd blev det tydligt vilka koder som var mest förekommande. Därefter jämfördes, kategoriserades och sorterades dessa koder, vilket synliggjorde de mönster som ledde fram till studiens fyra olika teman. Temana är enhetschefers syn på ensamhet bland äldre – ett verkligt problem?, offentlig sektors struktur och ansvarsfördelning, den bittra sanningen – tid är pengar och enhetschefers individualistiska medmänsklighet vilka diskuteras i studiens analys.

4.5. Reliabilitet, validitet och transferabilitet

Reliabilitet och validitet är två begrepp som ofta berörs när en undersöknings kvalitet diskuteras. Dessa begrepp används inom många olika metoder men här appliceras Kvale och Brinkmanns (2014) resonemang på reliabilitet och validitet som är mer anpassade till intervjuforskning.

Reliabilitet handlar ofta om att ett resultat ska kunna reproduceras av andra forskare vid en annan tidpunkt, men får en lite annan betydelse i relation till kvalitativ forskning där mer tonvikt läggs vid studiens trovärdighet och transparens. Forskarstilen kan påverka undersökningens

20 reliabilitet genom att forskare utläser svar på olika sätt och ger dem mening utifrån olika perspektiv när materialet bearbetas (Kvale & Brinkman, 2014). Därför har det i den här undersökningen genomförts en noggrannhet vid transkriberingen av intervjuerna och när utskrifterna skulle analyseras. Transkriberingen underlättades av att intervjuerna var inspelade samt att det minimerade risken för att forskaren skulle gå miste om viktig information. Dock var kvaliteten av inspelningarna bristfällig vid några tillfällen. Ljudet var dåligt och det gick inte att höra vad intervjupersonerna sa. I stället för att gissa vad som sagts så utelämnades just dem få orden för att minimera ett felaktigt resultat. När det gäller reliabiliteten inom forskningsintervjuer kan enligt Kvale och Brinkmann (2014) ledande frågor användas i intervjuer för att pröva intervjupersonernas svar och på så vis verifiera intervjuarens tolkningar.

Det finns dock en risk att ledande frågor kan leda till ett missvisande resultat och därför användes det dock minimalt i undersökningen. Därför noterades i stället intervjupersonernas kroppsuttryck och verbala reaktioner i stället som styrkte tolkningarna i analysen. Som ett exempel började några intervjupersoner att skratta och fundera länge när det diskuterades vart ansvaret ligger organisatoriskt att arbeta förebyggande för att minska äldres ensamhet.

Validitet är i stället resultatets giltighet. Den klassiska beskrivningen enligt Kvale och Brinkmann (2014) är om en metod undersöker vad den påstås undersöka och om forskaren mäter det den tror att den mäter. Inom intervjuforskning är forskarens hantverksskicklighet viktig för att kunna kontrollera och ifrågasätta materialet för att undersökningen ska få så hög validitet som möjligt vilket också har gjorts i denna undersökning. Genom kontroll och noggrannhet har andra aspekter lyfts med i resultatet och inte enbart det som var vetenskapligt intressant när undersökningen startade. Innan undersökningen startade så fanns det exempelvis många tankar hos forskaren om hur enhetschefer blir begränsade utifrån den organisatoriska strukturen men genom att ha granskat empirin utifrån teorin på ett transparent sätt så har det framkommit att vissa begränsningar även är möjligheter. Genom detta förhållningssätt har det varit ett försök till att få ett så korrekt resultat som möjligt som inte är snedvridet utifrån forskarens intresse. Men att vara helt objektiv som forskare i intervjun och analysen är dock omöjligt eftersom forskaren är med och producerar den verklighet som framgår i forskningen.

Något som också har ifrågasatts är kunskapen i undersökningen. I och med att det här är en begränsad studie så ska läsaren beakta att undersökning inte skänker oss kunskap om hela populationen eftersom konstruktionen och produktionen av kunskap är ytterst individuellt. Men undersökningen ger oss kunskap om just den här urvalsgruppens konstruktion av ensamhet bland äldre och deras erfarenheter av den organisatoriska strukturen. Det är deras bild av

21 verkligheten som presenteras i denna undersökning. För en bredare kunskap rekommenderas det att genomföra fler liknande undersökningar men också studier med andra urvalsgrupper inom offentlig sektor som kan ha betydelse för frågan.

Forskare är ofta intresserade av att säga om det som har studerats kan generaliseras eller överföras till en vidare population eller miljö. Med andra ord, vad är studiens transferabilitet?

Ahrne och Svensson (2015b) skriver att det här är den kvalitativa metodens svaghet. Inom kvantitativ metod går detta att beräkna med olika uppställda tekniker vilket inte är möjligt inom intervjuforskning. Inom kvalitativa metoder krävs det andra tekniker och måste ske med större försiktighet. Tekniken för transferabilitet som har använts inom denna studie är att resultatet jämförts med relativ ny forskning som har kommit fram till ungefär liknande mönster och resultat, vilket kan tyda på att studiens resultat har relevans för annan empiri än just den som har analyserats i denna undersökning.

4.6. Forskningsetiska resonemang

Vid en intervjuundersökning är det viktigt att ha en förståelse för att den mänskliga interaktionen påverkar intervjupersonerna och den kunskap som produceras. Kunskapen som skapas i en intervjuundersökning påverkar sedan vår förståelse för människors villkor. Därför är det viktigt att forskaren ställer sig moraliska och etiska frågor under hela forskningsprocessen (Kvale & Brinkmann 2014).

Syftet med undersökningen är att undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. Det går att tänka sig att det här ämnet går att studera utifrån andra urvalsgrupper men som Kvale och Brinkmann (2014) menar är det viktigt att ifrågasätta redan i starten vilka goda effekter undersökningen kommer att få. Den första idéen var att intervjua de äldre på boendena men den tanken förkastades ganska omgående i och med att det redan finns forskning som visar på vilka effekter ensamhet har samt att det fanns en risk att det skulle leda till fler negativa effekter än goda för individen. Det gjordes en bedömning att det fanns en risk att få med sig äldre i urvalet som besväras av sin ensamhet och att intervjutillfällena då skulle bli en psykisk påfrestning. I och med att det här är en kandidatuppsats som troligtvis inte kommer att leda till någon revolutionerande förändring så går det inte att säga att de goda effekterna väger tyngre än de möjliga psykiska påfrestningarna hos individerna. Därför sågs det mer relevant i att undersöka hur enhetschefernas syn på ensamhet bland äldre och de organisatoriska strukturerna kan influera

22 det förebyggande arbetet. Utifrån detta perspektiv så tjänar undersökningen inte enbart de vetenskapliga intressena utan även de mänskliga där enhetschefer kan få en insyn i hur organisationen påverkar deras arbete utifrån ett sociologiskt perspektiv.

Innan intervjuerna genomfördes skickades det ut ett informationsbrev (se bilaga 1) till deltagarna där studiens syfte framgick samt att deras deltagande var helt frivilligt och att de när som helst kan välja att avbryta deltagandet. Detta för att de skulle ha en chans till att förstå vad studien handlade om och om de kände att det var något som de ville delta i. Det här är en viktig del av de forskningsetiska principerna (Kvale & Brinkmann, 2014). I informationsbrevet framgick även vem som har tillgång till materialet, när materialet ska förstöras och att deras svar som kommer användas i undersökningen inte kommer att kunna knytas till en specifik person. Den här informationen presenterades även muntligt vid intervjutillfället innan samtalet startade för att garantera att intervjupersonerna hade fått ta del av den här informationen. Vid detta tillfälle framgick även informationen att de när som helst kunde höra av sig och berätta om det var något uttalande som de ångrade att de sagt som inte skulle tas med i undersökningen.

För att verkligen kontrollera att intervjupersonerna förstod att deltagandet var frivilligt behövde en samtyckesblankett (se bilaga 2) fyllas i där de gav sitt godkännande.

I studien var det viktigt att upprätthålla en konfidentialitet på grund av att deltagandet inte skulle leda till några negativa konsekvenser för deltagarna. Som Kvale och Brinkmann (2014) menar är det viktigt att ha i åtanke vilka konsekvenser deltagandet kan ha för individen. I och med att en enhetschef har både chefer och anställda så garanterades det att data inte skulle kunna kopplas till en enskild person för att undvika konflikter. Därför var det viktigt att inte nämna några namn, ålder, verksamhetens namn eller kommunens namn i undersökningen för att deltagaren skulle behålla så hög konfidentialitet som möjligt. Så i stället för att använda enhetschefernas namn i denna undersökning så författas deltagarna som IP1, IP2, IP3, IP4 och IP5 i studiens analys. På grund av detta så blir det svårt för läsaren att spåra intervjupersonerna och minimerar risken för konflikter.

Till sist menar Kvale och Brinkmann (2014) att det är viktigt att tänka på forskarens roll i undersökningen. Forskarens mål är att uppnå vetenskaplig kvalitet på den kunskap som publiceras och därför är det viktigt att forskaren försöker vara så objektiv som möjligt under hela processen och inte enbart fokuserar på det som är av vetenskapligt intresse för forskaren.

Därför spenderades det tid på intervjuguiden (se bilaga 3) för att frågorna inte skulle vara vinklade på ett sådant sätt för att få forskarens önskade resultat. Intervjuerna skedde i en öppen och positiv anda där vissa svar var förväntade och andra mindre förväntade. Forskarens roll kan

23 påverka materialet vilket är viktigt att tänka på eftersom det speglar människors villkor. Det måste vara så korrekt som möjligt för att inte ge en missvisande bild av verkligheten. Men det är också det här som kan vara en negativ konsekvens för deltagarna i studien eftersom det kan vara svårt att möta verkligheten, speciellt de aspekter som begränsar enhetscheferna i den sociala kontexten. Om studien enbart skulle fokusera på begränsningar så skulle det ge en missvisande bild av verkligheten och på så vis inte uppnå en vetenskaplig kvalitet. Därför fokuserar studien även på möjligheter och som förhoppningsvis också minimerar negativa känslor hos deltagarna. Men det är klart att risken finns att deltagarna inte känner sig bekväma i att forskaren presenterar deras sociala verklighet.

24

5. Resultat och analys

I detta avsnitt presenteras analysen av intervjuerna med enhetscheferna. Det empiriska materialet analyseras utifrån tidigare forskning och den teoretiska referensramen för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. De teman som kommer att analyseras i denna del är enhetschefers syn på ensamhet bland äldre – ett verkligt problem?, offentlig sektors struktur och ansvarsfördelning, den bittra sanningen – tid är pengar och enhetschefernas individualistiska medmänsklighet.

5.1. Enhetschefers syn på ensamhet bland äldre – ett verkligt problem?

Regeringskansliet (2018) skriver att ett förebyggande arbete ska drivas av staten, Sveriges Kommuner och Landsting för att främja psykisk hälsa, vilket betyder att Agenda 2030 implementerats längre ned i organisationen för att kunna nå detta mål. Dock framträdde ett mönster i alla intervjuer av att det inte finns någon nationell överenskommelse kring ensamhet och hur ett förebyggande arbete ska drivas för att minska ensamheten bland äldre. Däremot berättade enhetscheferna att det finns vissa drag av ämnet i den nationella värdegrunden, riktlinjer inom Sociallagstiftningen och den nationella planen kring demenssjuka. Men de är öppna för tolkning och är upp till varje kommun och enhetschef att själva bestämma hur de vill arbeta med problemet.

Enhetschefernas syn på ensamhet bland äldre var att det är ett viktigt ämne och att ingen ska behöva besväras av sin ensamhet. Däremot presenterades en del intressanta svar om Socialstyrelsens brukarenkät vilket enligt enhetscheferna är en årlig undersökning för att kunna utvärdera Sveriges äldreomsorg. I denna enkät finns det bland annat frågor som berör ensamhet uppger enhetscheferna.

Sen tror jag att det är många anhöriga som har tolkat att mamma och pappa eller vännen eller maken/makan är ensam. Fast det kanske dem inte är. Så jag är lite skeptisk till dem här undersökningarna som anhöriga eller någon annan svarar på eller när man har kognitiva svårigheter som med minne och annat så att man egentligen inte riktigt vet vad man svarar på. (IP2).

I det här citatet uttrycker enhetschefen att Socialstyrelsens undersökningar inte är trovärdiga då det ofta är anhöriga som fyller i dessa brukarenkäter. Liknande svar presenterades från andra enhetschefer vilket går att beskriva som en minimering utifrån Potter (1996), det vill säga att individen omarbetar informationen för att vinna trovärdighet för sin sociala fakta.

Enhetscheferna utgår från Socialstyrelsens siffror men omarbetar informationen som att det är de anhöriga som svarar på brukarenkäten och att ensamheten inte är ett så utbrett problem som