I detta avslutande kapitel kommer studiens syfte och frågeställningar att besvaras. Det kommer också att diskuteras vilka brister som finns inom denna studie samt hur vidare forskning kan bedrivas inom ämnet.
För att besvara frågan om hur enhetschefer på kommunala äldreboenden konstruerar ensamhet bland äldre som ett eventuellt problem så tycks det vara något ytterst individuellt och där intresse verkar vara en betydande faktor. De enhetschefer som hade ett intresse för frågan verkade ha en bredare kunskap om ensamhet och konstruerade fenomenet i likhet med Socialstyrelsens (2019) och Folkhälsomyndighetens (2019) definitioner och använde sig inte av grammatiska tekniker som normalisering, minimering och ontologisk gränsdragning.
Möjligheterna för att minska ensamheten bland äldre kan därför se olika ut mellan olika boenden och enhetschefernas engagemang.
Vi går vidare till studiens andra frågeställning om hur enhetschefer ser på vem som har ansvar för att arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden.
Utifrån New Public Management (Karlsson, 2017) och individualiseringen (Bjereld m.fl., 2005) så går det att konstatera att ansvaret konstrueras efter enhetschefernas specifika arbetsuppgifter som de tilldelas av politiker. I deras politiska uppdrag finns det inget krav att arbeta med den här problematiken och därför kan ansvaret enkelt externaliseras (Potter, 1996) till politiker eftersom det är dem som bestämmer verksamhetens övergripande mål. Konceptet New Public Management och individualiseringen har skapat en social kontext där enhetschefen har ett totalansvar över verksamheten samtidigt som det finns många andra aktörer i relation till de äldre som har en betydande roll. Detta organisatoriska nätverk är löst sammansatt och skapar en otydlighet i vart ansvaret ligger organisatoriskt vilket kännetecknar individualiseringen (Bjereld m.fl., 2005). Det blir ostabila makteliter som enkelt kan externalisera (Potter, 1996) över ansvaret på någon annan. Alla ska ta ansvar samtidigt som ingen kanske tar det, vilket kan influera det förebyggande arbetet för att minska ensamheten bland äldre.
Studiens tredje fråga handlar om andra organisatoriska möjligheter och begränsningar som enhetschefer upplever som är av betydelse för det förebyggande arbetet för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden. Detta relateras till ekonomiska och etiska värden som aktualiserades under intervjutillfällena. Alla enhetschefer uppgav att ekonomin inte ses som ett problem. Men det fanns även en motsägelsefullhet i den här frågan. Den fasta budgeten bestäms av politiker och det verkar som att denna inte ger utrymme för förebyggande åtgärder i form av
35 stödjande samtal mellan vårdpersonalen och de äldre, vilket skulle kunna vara en lösning på den existentiella ensamheten (Sundström, 2020). Däremot erbjöds enhetscheferna och deras äldreboenden engångspengar för aktivering som en förebyggande åtgärd för att minska den sociala ensamheten. Men för att även kunna erbjuda mer stödjande samtal så behövs den fasta budgeten förändras så att vårdpersonalen får mer utrymme i sitt schema vilket är dyrare. Därför ignoreras vissa dimensioner av ensamhet högre upp inom offentlig sektor vilket grundar sig i ekonomiska värden och blir en ontologisk gränsdragning (Potter, 1996) när vissa åtgärder glöms bort. De ekonomiska värdena står i relation till New Public Management (Karlsson, 2017) och det går att tänka sig att det här påverkar den sociala verkligheten längre ned i organisationen. Det vill säga att aktivering är den viktigaste lösningen och på så vis kan dessa ekonomiska prioriteringar influera vilka förebyggande åtgärder som ska implementeras i verksamheten.
Men New Public Management (Karlsson, 2017) och individualiseringen (Bjereld m.fl., 2005) tycks även vara en möjlighet för enhetscheferna eftersom styrningsideologin bidrar till att de har ett totalansvar över verksamheten. Genom interaktion med vårdpersonal och de äldre så möjliggörs etiska värden som empati vilket kan leda till ett hjälpbeteende (Angelöw m.fl., 2015). Det tycks vara så att medmänskliga känslor influerar konstruktionen av ensamhet och deras förebyggande åtgärder eftersom vissa enhetschefer valde att göra så mycket mer för de äldre som egentligen inte fanns med i deras specifika arbetsuppgifter. Alla enhetschefer värderade etiska värden högst vilket även Dellve m.fl. (2016) visar på. Så etiska värden är också en viktig aspekt som uppstår och kan aktualiseras i enhetschefernas förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre på grund av de organisatoriska förutsättningarna.
Studiens sista fråga berör hur dessa konstruktioner på ensamhet, organisation och ansvar bidrar till förståelse av vilket förebyggande arbete enhetschefer faktiskt genomför. Utifrån tidigare svar så kan vi konstatera att konstruktionen av både ensamhet och ansvar är ytterst individuell bland enhetscheferna vilket skapar olika förutsättningar som kan influera det förebyggande arbetet, vilket är ett viktigt kunskapsbidrag hos denna studie i relation till tidigare forskning.
Det finns inget givet sätt att arbeta med problematiken vilket möjliggör att enhetschefer kan externalisera (Potter, 1996) ansvaret till någon annan. Samtidigt som den sociala kontexten möjliggör att de kan utnyttja sitt totalansvar och driva ett arbete som står utanför deras specifika arbetsuppgifter, som kan grunda sig i en medmänsklighet.
I inledningen introducerades Regeringens arbete kring Agenda 2030 genom Regeringskansliets (2018) handlingsplan. Utifrån detta fanns det en förväntning om att det drevs ett nationellt
36 samarbete mellan staten, kommuner och landsting eftersom det enligt Socialstyrelsen (2019) och Folkhälsomyndigheten (2019) är ett så omfattande problem. Men genom undersökningen har det visat sig att Agenda 2030 verkar vara tomma ord och snarare en posering från Regeringens sida där aktörer längre ned i organisationen lämnas åt sitt öde. Men det finns även ett skäl till att vara kritisk mot detta resonemang eftersom deras handlingsplan är otydlig och är öppen för tolkning. Handlingsplanen riktar sig till individer som är mest utsatta och personer med allvarliga psykiska sjukdomar. Frågan är om ensamhet bland äldre räknas till dessa kategorier? Det vet vi inte men genom den här studien så verkar den här problematiken inte räknas i deras arbete för att nå Agenda 2030. Fortsatt forskning skulle behöva göras bland högre uppsatta inom offentlig sektor för att undersöka vilka grupper som är prioriterade och varför ensamheten bland äldre inte är en del av detta. Studien skulle då kunna relateras till ålderism vilket enligt Clary Krekula, professor i sociologi och Barbro Johansson (2017), docent i etnologi betyder att vi kategoriserar människor utifrån ålder och tilldelar en viss ålderskategori med bestämda egenskaper. Detta kan leda till fördomar och skapa en åldersbaserad diskriminering. Om vi anlade detta perspektiv skulle det ge oss svar på om de äldre faktiskt utsätts för en diskriminering av andra ålderskategorier som bedriver samhällsutveckling.
Något annat som inte tidigare har framgått i studien är att en enhetschef berättade om att äldreomsorgen står inför stora utmaningar på grund av att vi har en åldrande befolkning. Om fem år kommer det inte finnas tillräckligt med äldreboenden som täcker behovet och det har beslutats om att inte satsa pengar på att bygga fler äldreboenden. Pengarna satsas på välfärdsteknik, det vill säga robotar som ger den äldre sin medicin, hjälper den att duscha och mata den äldre i det egna hemmet. På grund av den kommande utvecklingen inom äldreomsorgen vill jag påstå att fortsatt forskning är nödvändig att bedrivas för att se vad en alltmer digitaliserad värld får för konsekvenser på äldres ensamhetskänslor. Men det finns också skäl till att bedriva liknande forskning som denna studie idag. Undersökningens resultat uppvisar en transferabilitet det vill säga att den liknar Dellves m.fl. (2016), Wolmesjös (2005) och Sundströms (2020) tidigare studier om enhetschefernas etiska värderingar och de organisatoriska förutsättningarna. Trots det så går det inte att överföra studiens nya kunskap om hur enhetschefer konstruerar äldres ensamhet och hur detta samt den organisatoriska strukturen kan influera det förebyggande arbetet till hela populationen eftersom urvalet är för litet, vilket är en svaghet. Vid ett större urval hade kanske studiens trovärdighet i slutsatserna ökat.
37 Men även om urvalet är för litet och ganska snävt så går det att tänka sig att studien skulle kunna vara till hjälp för andra verksamheter så som hemtjänsten, LSS-boenden och andra offentliga verksamheter.
Som en avslutande reflektion så måste det tilläggas att under arbetets gång så har jag själv funderat på ensamhet som fenomen. Jag tycker inte att någon ska behöva känna sig ensam men jag är beredd att hålla med en enhetschef som menade att om någon har förlorat sin partner så är ensamhetskänslan lika stor oavsett vad någon annan gör för en. Den sociala och existentiella ensamheten hoppas och tror jag vi kan hitta lösningar på men den emotionella ensamheten…
sorgligt nog är det kanske en naturlig del av livet. Ensamheten har många dimensioner och för att vi ska kunna arbeta med förebyggande åtgärder så är det nödvändigt, om inte oundvikligt att vi måste lösa problematiken kring konstruktionen av ensamhet eftersom det influerar oss i olika sammanhang. Och då tänker jag inte bara på enhetschefer utan även på dig och mig när vi gör prioriteringar i våra vardagliga liv.
38
Källförteckning
Ahrne, G. & Svensson, P. (2015a). Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I Ahrne, G. &
Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber, ss. 8–15.
Ahrne, G. & Svensson, P. (2015b). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I Ahrne, G. &
Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber, ss. 17–31.
Angelöw, B., Jonsson, T. & Stier. J. (2015). Introduktion till socialpsykologi. 3. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Antonsson, H. (2013). Chefers arbete i äldreomsorgen: att hantera den svårhanterliga omvärlden: Relationen mellan arbete och organisering. Diss. Linköping: Linköping universitet.
Aspers, P. (2011). Etnografiska metoder. Att förstå och förklara samtiden. Malmö: Liber.
Bartonek Roxå, E. (2019). Existentiell ensamhet – att vara ensam omgiven av många?
https://www.vetenskaphalsa.se/existentiell-ensamhet-att-vara-ensam-omgiven-av-manga/
[2021-04-25].
Barlebo Wenneberg, S. (2010). Socialkonstruktivism – positioner, problem och perspektiv. 2.
uppl. Malmö: Liber.
Bjereld, U., Demker, M. & Ekengren, A. (2005). Makt, identitet & modernitet.
Individualisering och destabilisering i en globaliserad värld. I Bjereld, U., Demker, M., Ekecrantz, J. & Ekengren, A. (red). Det hyperindividualiserade samhället? 1. uppl. Umeå:
Boréa Bokförlag, ss. 9–32.
Carlsson, L. & Dahlberg, K. (2002). Ha en bra dag! Att vara boende på servicehus. Vård i Norden, 22(1), 20–24.
Dellve, L. & Wolmesjö, M. (red.) Bremer, A., Kullén Engström, A., Fredman, M., Jonasson, L., Jutengren, G., Karlsson, P. & Sandman, L. (2016). Ledarskap i äldreomsorgen: Att leda integrerat värdeskapande i en röra av värden och förutsättningar. (Vetenskap för profession 35:2016). Borås: Högskolan i Borås.
Eriksson-Zetterquist, U. & Ahrne, G. (2015). Intervjuer. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red).
Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber, ss. 34–53.
39 FN. (u.å). Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. https://fn.se/vi-gor/vi-
utbildar-och-informerar/fn-info/vad-gor-fn/fns-arbete-for-utveckling-och-fattigdomsbekampning/agenda2030-och-de-globala-malen/ [2021-04-25].
Folkhälsomyndigheten. (2019). Psykisk ohälsa vanligt bland äldre personer.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2019/september/psykisk-ohalsa-vanligt-bland-aldre-personer/ [2021-04-25].
Globala målen. (2021). God hälsa och välbefinnande. https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-3-halsa-och-valbefinnande/ [2021-04-25].
Harry Potter and the Goblet of Fire (2005) [film]. Regissör: Mike Newell. Warner Bros.
Kallenberg, J. (2018). Ensamhet skadar vår hälsa. https://www.1177.se/Vasternorrland/liv--halsa/psykisk-halsa/ensamhet-skadar-var-halsa/ [2021-04-25].
Karlsson, I. (2006). Att leda i kommunal äldreomsorg: Om arbetsledares handlingsutrymme, handlingsfrihet och skilda lojaliteter - exemplet Halland. Diss. Växjö: Växjö universitet.
Karlsson S., T. (2017). New Public Management: Ett nyliberalt 90-talsfenomen? 1. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Krebs, D. & Miller, D. (1985). Altruism and Aggression. I Lindzey, G. & Aronson, E. (red).
The Handbook of Social Psychology. 3. uppl. New York: Random House.
Krekula, C. & Johansson, B. (2017). Inledning. I Krekula, C. & Johansson, B. (red).
Introduktion till kritiska åldersstudier. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Potter, J. (1996). Representing Reality. London: SAGE Publications.
Regeringskansliet. (2018). Fi 2018:3. Handlingsplan Agenda 2030. Stockholm:
Finansdepartementet.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag.
Socialstyrelsen. (2019). Många äldre nöjda med bemötande – men fortsatt besvär med ensamhet. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/manga-aldre-nojda-med-bemotande---men-fortsatt-besvar-med-ensamhet/ [2021-04-25].
40 Sundström, M. (2020). Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer: Vårdpersonals och volontärers erfarenheter och behov av stöd. Diss. Malmö: Malmö universitet.
Wahlström, B. (2018). Ensamhet – vår tids folksjukdom? https://www.hbl.fi/artikel/ensamhet-var-tids-folksjukdom/ [2021-06-21].
Wolmesjö, M. (2005). Ledningsfunktion i omvandling: Om förändringar av yrkesrollen för första linjens chefer inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen. Diss. Lund: Lund universitet.
Öberg, P. (2015). Livshistorieintervjuer. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber, ss. 55–67.
41