1. Inledning
I dagens Sverige visar statistik att en stor mängd av den äldre befolkningen lider av ensamhet.
Socialstyrelsen (2019) rapporterar att äldre som bor på äldreboenden i större utsträckning besväras av sin ensamhet än de som väljer att bo kvar i det privata hemmet. 47% av de äldre som bor på äldreboenden uppger att de då och då besväras av sin ensamhet medan 18% menar att de ofta besväras av sin ensamhet. Dessa siffror har under de senaste tre åren varit oförändrade.
Att definiera ensamhet är inte helt okomplicerat. Det är ett komplext begrepp eftersom ensamhet kan vara frivillig och oproblematisk samtidigt som ensamheten kan vara ofrivillig och till besvär. Den här studien kommer att fokusera på den ofrivilliga ensamheten som kan definieras som en ”upplevd social isolering, och en känsla av att inte ha de sociala kontakter man önskar att man hade” (Wahlström, 2018, andra stycket). Jan Kallenberg (2018), skribent för 1177 Vårdguiden menar att den ofrivilliga ensamheten sedan kan delas in i den sociala, den emotionella och den existentiella ensamheten, vilka kommer att diskuteras mer utförligt i studiens teoretiska referensram. De tre nämnda dimensionerna av ensamhet kan leda till hälsorisker. Det finns en parallell mellan ensamhet och depressiva symptom och ångest enligt Folkhälsomyndigheten (2019). Sannolikheten för psykisk ohälsa ökar ju mer ensam en individ är men det finns också en ökad risk för fysiska besvär som hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens (Kallenberg, 2018). Folkhälsomyndigheten (2019) uppger att depression bland äldre är så pass vanligt att det idag klassas som ett folkhälsoproblem i Sverige och där ensamhet är en bakomliggande orsak.
Samtidigt så har Sveriges ledande politiker åtagit sig uppdraget i att genomföra Agenda 2030 som är en internationell överenskommelse över globala mål som ska leda till en hållbar, inkluderande och rättvis utveckling för alla (FN, u.å.). Delmål 3.4 i Agenda 2030 syftar bland annat till att förebyggande insatser ska drivas för att främja psykisk hälsa och välbefinnande (Globala målen, 2021) vilket Regeringskansliet (2018) i sin handlingsplan brutit ned till nationella mål
Regeringen har beslutat en proposition om en utvecklad folkhälsopolitik. Folkhälsopolitikens mål är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Folkhälsoarbetet fokuserar på insatser som förbättrar villkoren för de mest utsatta som löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död. (Regeringskansliet, 2018 s. 14).
2
Stora satsningar görs på psykisk hälsa, bl.a. genom årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Staten och SKL är överens om att det behövs en utveckling som omfattar såväl främjande av psykisk hälsa, förebyggande och tidiga insatser som behandling, stöd och rehabilitering för personer med allvarliga psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar. (Regeringskansliet, 2018, s. 14).
Staten, Sveriges Kommuner och Landsting är överens om att förebyggande insatser behövs för att främja psykisk hälsa och välmående. Äldre människor på kommunala äldreboenden, som den här studien kommer att avgränsas till är de enskilda kommunernas ansvar och se till att varje individ får den hjälp och stöd som de behöver (SFS 2001:453, kap. 2 § 1). Varje äldreboende besitter sedan en enhetschef som ska navigera mellan uppdrag från kommunpolitiker och önskemål från sina anställda och de äldre. Därför väcks det funderingar kring om enhetschefer implementerar detta förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre och på så vis minska den psykiska ohälsan.
Utifrån ideologin New Public Management så menar Maria Wolmesjö (2005), filosofi doktor i socialt arbete, att organisationers styrning har förändrats och att enhetschefer idag har ett totalansvar över sin verksamheten. De måste hitta en balans mellan ekonomi och att erbjuda de boende en god omsorg. Trots det egna ansvaret så är enhetscheferna begränsade inom den formella ramen och har specifika arbetsuppgifter som sker på uppdrag av kommunpolitiker menar både Malin Sundström (2020), universitetslektor i omvårdnad och Lotta Dellve m.fl.
(2016), professor i vårdens ledarskap och organisering. Detta handlar mestadels om mål- och kostnadseffektivitet som styr vad enhetscheferna ska förhålla sig till i verksamheten och som påverkar beslut och arbetssätt. Dock kunde Dellve m.fl. (2016) i sin studie visa på att enhetscheferna uppgav att det var extremt viktigt att vara empatisk och tänka på de individer som påverkas av beslut. Det vill säga att budgetaspekten inte enbart styr verksamheten utan även etiska värderingar.
Utifrån denna bakgrundsinformation går det att konstatera att psykisk ohälsa bland äldre idag klassas som ett folkhälsoproblem och där ensamhet är en bakomliggande faktor. Staten och SKL är överens om att tidiga insatser behövs för att motverka psykisk ohälsa och utifrån Folkhälsomyndigheten (2019) vore det därför rimligt att försöka minimera ensamheten för att skapa förändring. Majoriteten av de som besväras av sin ensamhet bor på äldreboenden som enhetscheferna har ett totalansvar över utifrån styrningsideologin New Public Management.
Denna styrningsideologi skapar även en social kontext som kan påverka enhetscheferna i hur de väljer att driva verksamheten. Tidigare forskning kan ge oss kunskap om vad enhetscheferna
3 behöver förhålla sig till i verksamheten men vi saknar en förklaring på hur ett förebyggande arbetet faktiskt implementeras i verksamheten. Denna undersökning i form av forskningsintervjuer kommer att göras i en sociologisk ansats utifrån socialkonstruktivismen och New Public Management. Förhoppningsvis kan det ge oss svar på hur enhetschefer konstruerar ensamhet bland äldre och om konstruktionen influerar det förebyggande arbetet som inte finns författat i formella dokument och handlingar. Detta är viktigt för att öka förståelsen av de sociala processer som har betydelse för hur äldre på kommunala äldreboenden bemöts i verksamheten och hur deras ensamhet identifieras, hanteras och konstrueras som ett eventuellt problem eller inte.
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. Syftet har resulterat i följande frågeställningar:
➢ Hur konstruerar enhetschefer på kommunala äldreboenden ensamhet bland äldre som eventuellt problem?
➢ Hur ser enhetschefer på vem som har ansvar för att arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?
➢ Vilka andra organisatoriska möjligheter och begränsningar upplever enhetschefer att det finns för att arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?
➢ Kan dessa konstruktioner av och perspektiv på ensamhet, organisation och ansvar bidra till förståelse av vilket förebyggande arbete enhetschefer faktiskt genomför för att minska ensamhet bland äldre på kommunala äldreboenden?
Undersökningen kommer att ske i en sociologisk ansats utifrån socialkonstruktivismen och styrningsideologin New Public Management. Även teorier om individualisering, destabilisering och medmänsklighet kommer att användas. Detta för att tydliggöra vilken social kontext enhetschefer befinner sig i som kan påverka konstruktionen av ensamhet samt hur det influerar det förebyggande arbetet.
Vidare i arbetet kommer först tidigare forskning inom området att presenteras för att sedan förklara studiens teoretiska referensram. Därefter följer ett avsnitt om studiens metod innan studiens analys av intervjuerna och slutdiskussionen presenteras.
4