Enhetschefers individualistiska medmänsklighet

I undersökningen framkom det att alla enhetschefer menade att det var viktigast att leva upp till de äldres förväntningar och att ta hänsyn till deras önskemål när det bestäms vad som ska genomföras i verksamheten. De etiska värdena var en stark drivkraft hos enhetscheferna vilket går att relatera till Dellves m.fl. (2016) resultat. Den studien visade likaså på att de etiska värdena värderades högst bland enhetscheferna och att det var viktigt att tänka på dem som påverkades av besluten.

Tidigare så diskuterades det att New Public Management och individualiseringen kan utgöra en grund för att legitimera varför enhetschefer inte behöver arbeta förebyggande för att minska ensamhet bland äldre. Men konceptet tycks också skapa en möjlighet för enhetscheferna. Som nämndes tidigare så har enhetschefer inte så stort inflytande över de mål som politiken sätter för verksamheten men Karlsson (2017) menar att utvecklingen av New Public Management möjliggör att chefer på lägre nivå kan fatta beslut vilket också syns i undersökningen. I nedanstående citat förklarar en enhetschef att de blir tilldelade övergripande mål från politiker men att de sedan bryter ned målen och väljer själva hur de ska utföra dessa i praktiken.

Och då äger ju jag hur:et tillsammans med mina medarbetare. Det här ska vi uppnå, hur ska vi göra.

(IP5).

De andra enhetscheferna gav liknande svar, det vill säga att de bryter ned målen och bestämmer hur deras verksamhet ska arbeta. Som Bjereld m.fl. (2005) menar så har samhället blivit mer individualistiskt och att individen sätter sig själv i första rummet snarare än gruppen och att individens makt ökar på kollektivets bekostnad. Här tycks individualiseringen inte stämma överens med enhetschefernas beskrivning av hur de legitimerar sina beslut som i stället grundar sig i en medmänsklighet.

I enhetschefernas dagliga arbete så ingår det mycket administration och möten men många försöker att prioritera att vara ute i verksamheten för att träffa vårdpersonal och de äldre vilket kan utläsas i följande citat.

Jag gör allt från att prata med brukare till att göra förändringar till att uppmuntra både personal och brukare för den delen. Stämma av, alltså finnas. (IP3).

Genom att träffa personal och de äldre på boendet så blir enhetscheferna uppmärksamma på vad som händer i verksamheten och det här är en förutsättning för att kunna hjälpa någon (Krebs

& Miller, 1985). Genom enhetschefernas kontakt med vårdpersonal och de äldre så möjliggör det att handla empatiskt genom att de kan förstå någon annans känslor, psykiska och sociala

32 situation vilket utgör grunden för hjälpbeteende. Dessa möten gör att empatiska känslor uppstår som kan influera konstruktionen av ensamhet och även det förebyggande arbetet för att minska ensamheten bland äldre. Det här går emot normen om att individualiseringen gör oss mer själviska men som stämmer överens med normen i och med att de kan fatta egna beslut som inte kommer ligger i deras uppdrag från politiker. I nedanstående citat kan vi exempelvis läsa om en enhetschef som erbjuder mer aktivering än vad som krävs utifrån politikernas målsättning.

Och sen är det ju minst två gruppaktiviteter per vecka som man ska erbjudas men vi har en varje dag på eftermiddagarna. (IP5).

Alla enhetschefer är överens om att det viktigaste är att utgå ifrån de äldres önskemål och behov och att de inte alltid förhåller sig till de beslut som finns, exempelvis från biståndshandläggaren som har bedömt vilken aktivering och hjälp individen behöver. Många enhetschefer menar att det här bedöms genom möten i praktiken. Om någon verkar vara mer deprimerad så ökas tillsynen eller om någon inte vill gå på en promenad så går det att göra något annat. Så för det första kan aktiveringen ändras utifrån individens önskemål och för det andra så gör enhetscheferna mer än vad de behöver utifrån sitt uppdrag som till exempel att ordna samarbeten med förskolor, kyrkan och andra aktörer. Den sociala kontexten där enhetschefen, vårdpersonalen och de äldre kan möta varandra möjliggör de etiska värderingarna som kan influera det förebyggande arbetet.

Många enhetschefer diskuterade också att det är viktigt att de äldre känner sig sedda och behövda för att de ska känna sig som en del av en större helhet vilket annars är en orsak till den existentiella ensamheten menar vetenskapsjournalisten Eva Bartonek Roxå (2019). För att kunna göra detta krävs det att få med sig personalen vilket alla enhetschefer säger är en utmaning i verksamheten. Några enhetschefer berättar att vårdpersonalen kanske inte känner ett så stort engagemang i sin roll och kanske tar rast när det egentligen är arbetstid eller att de helt enkelt inte vet hur de ska samtala med de äldre. Det här kan i någon form ses som en externalisering utifrån Potter (1996) det vill säga att enhetschefer filtrerar bort sitt ansvar för att hjälpa vårdpersonalen att implementera förändringar. Men en enhetschef berättar att de aktivt arbetar med personalen på deras APT-träffar där de diskuterar etik och moral för att förstärka att vårdpersonalen tar ansvar för sin roll och ansvar för dem personer de är till för. Det har resulterat i att vårdpersonalen inkluderar de äldre i vardagssysslorna som att städa och diska och där de äldre känner sig behövda. Det här är inget krav från politiken men utifrån den här synvinkeln blir New Public Management och individualisering en möjlighet för enhetscheferna.

33 Empatin som uppstår i verksamheten influerar konstruktionen av ensamhet och att de har möjlighet att skapa förändring på eget bevåg.

Det ska dock tilläggas att några enhetschefer önskade mer tid för personalen och verksamheten för att bli mer uppmärksamma på hur verksamheten ska utformas. Men enhetscheferna berättade då att personalen då är en viktig resurs som ger dem en möjlighet att få en insyn om vad som händer i verksamheten vilket beskrivs i följande citat.

Men det är personalen som träffar dem dagligen som vet hur dem fungerar, känner dem väl. Så deras åsikter väger väldigt tungt i sådana beslut, för mig, för det är dem som har kunskapen om hur personen fungerar. (IP1).

Genom interaktion i den sociala kontexten så möjliggör det att enhetscheferna kan sätta sig in i någon annans situation emotionellt vilket möjliggör empati (Angelöw m.fl., 2015). Detta i kombination med styrningsideologin New Public Management och att de har ett totalansvar över verksamheten så kan de genomföra mer än vad som krävs. Utifrån New Public Management (Karlsson, 2017) går det att konstatera att enhetscheferna behåller det traditionella ämbetsmannaskapet som beskyddare av de allmännas intresse. Det går dock inte att förneka att de måste parera i sin roll som professionella managers men många försöker hitta en balans mellan dessa två roller.

34