Björkönämndens avslutande arbete

Tiden från Björkönämndens bildande 1924 hade kantats av den tydliga konflikten mellan ordförande Söderblom och konstnären Gunnar Hallström. Redan från första början hade Hallström deklarerat att han inte önskade något kapell på Björkö. Den 4 februari 1928 höll nämnden sitt första sammanträde för året. I tydlig polemik mot Söderblom deklarerade Hallström återigen att det inte fanns något behov av ett kapell, vare sig för ortsbefolkningen eller för turister. Ansgarminnet var redan tillgodosett genom det monument som rests 1834. Även ett litet kapell skulle förstöra fornminneskaraktären på Björkö. Som redan framgått var dock inte Hallström någon principiell motståndare till ett Ansgarfirande.

På nämndens möte manade återigen Hallström Söderblom att helt förkasta tanken om ett kapell. Istället föreslog han att Svenska kyrkan och Vitterhetsakademin gemensamt skulle finansiera ett forskningsprojekt för att finna resterna av de första kyrkorna i Birka. Istället för att bygga ett nytt kapell på Björkö förordade han också att pengar istället borde avsättas för att bekosta landets ödekyrkor. Hallström ansåg att ett gravkapell på Björkö var att föredra framför ett Ansgarskapell, eftersom Björköborna önskade få begravas på den ö där de hade levat. Riks- antikvarien Sigurd Curman, som deltog i nämndens möte, men som privatperson, föreslog att om ett kapell skulle byggas, skulle det vara frågan ett litet korkapell som vid friluftsmöten kunde utgöra koret vid en

58

gudstjänst. Enligt protokollet valde nämnden att planera byggandet enligt Curmans förslag.122

Vid sitt nästa sammanträde, 21 maj 1928, beslutade nämnden att kapellet skulle placeras vid det så kallade Ångholmen, det förslag som arkeologen Almgren kommit med. Återigen protesterade Hallström med hänvisning till att detta stred mot villkoren för överenskommelsen för att skydda fornminnena. som ingåtts när platsen köptes av staten 1912. Då nämnden ändå beslutat att uppföra ett kapell begärde Hallström att få bli entledigad.123

Opposition mot att placera kapellet vid Ångholmen kom inte bara från Hallström. Professor Gustaf Cederström (1845–1933) ansåg att byggandet av ett kapell vid Ångholmen skulle öppna upp andra sorters byggnader, till exempel dansbanor. I korrespondensen menade Cederström att Birka var ett svenskt Pompeji i miniatyr, och måste ha särskilt fornminnesskydd.124 _{I en tidningsartikel 14 september hävdade Hallström} att ett kapell riskerade att bli en trojansk häst som hotade hela fornminnes- områdets karaktär. Han varnade också för att det fanns långtgående planer att öppna ett kafé på området. Han beklagade att arkeologen Almgren hade föreslagit platsen i ”vekhjärtad välmening”. För Hallström var det av yttersta vikt att fornminnena gavs avskildhet. Först då kunde de bli andliga kraftkällor. Uppförandet av moderna byggnader skulle förstöra platsen.125

Den tyngsta och mest avgörande kritiken kom dock från ett annat håll. Svenska naturskyddsföreningen och dess ordförande professor Rutger

122 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Björkönämnden 1/ 6 1924 – 1/ 10 1928”,}

Protokoll 4 februari 1928.

123 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Björkönämnden 1/ 6 1924 – 1/ 10 1928”,}

Protokoll 21 maj 1928.

124 _{UUB, NSS, Söderblom t Cederström 29 maj 1928 samt Cederström t Söderblom}

2 juni 1928.

59

Sernander (1866–1944) var starkt avvisade till planerna att bygga ett kapell på Ångholmen och hävdade att det stred mot avtalet från 1912. Också styrelsen för Samfundet för hembygdsvård, med sin ordförande Karl Starbäck (1863–1931), instämde i kritiken på samma grunder. Att bygga ett kapell på fornminnesområdet skulle utgöra pietetslös vandalism.126 Kritiken innebar att Söderblom begärde sitt utträde ur Samfundet. Ärkebiskopen anklagade i sin tur kritikerna för att vara fanatiker som ville utplåna de kristna minnena på Björkö. Om sådana fanatiker hade funnits för hundra år sedan hade inte Ansgarkorset vid fornborgen rests. Söderblom deklarerade att han trots utträdet ur Samfundet skulle fortsätta att verka för hembygdsvård, ”men med en känsla för både de levandes och dödas rätt”, alltså ett arbete både för de döda hedniska minnena och de levande kristna minnena.127

Vid Björkönämndens nästa möte, 17 september 1928, hävdade riksantikvarie Curman att uppförandet av ett kapell på Ångholmen skulle kunna bli dyrköpt. Oppositionen från såväl arkeologer som allmänhet hade ökat och Curman berättade att ett hundratal arkeologer, museimän och andra hade undertecknat ett upprop med syfte att övertala honom att motarbeta förslaget. På förslag av pastor primarius Nils Widner (1870– 1940) beslutade nämnden att de även i fortsättningen stå fast vid att Ångholmen var den bästa platsen för kapellet, men att en strid skulle förstöra glädjeyran. Formuleringen ”för att det betydelsefulla Ansgar- minnet, som borde samla hela vårt folk, icke skulle firas under en

126 _{”Kyrka vid Birka vore pietetslös vandalisering- naturskydd och hembygdsvård}

har ordet”, Dagens Nyheter 23 juli 1928.

127 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Till styrelsen för sambundet för hembygdsvård}

från Söderblom 28 september 1929”. Beslutet rapporterat och tryckt i Svenska

Dagbladet 30 september 1928 under rubriken: ”Ärkebiskopen har utträtt ur

60

upprivande och söndrande strid” antyder att nämnden fick ta ett strategiskt beslut och förespråka byggandet på en enskild tomt.128

På nämndens nästa möte, 26 september 1928, meddelade Söderblom att ett tomtinköp var ordnat. Platsen var lokaliserad till andra sidan ön från fornminnesområdet vid Kärrbacken inom Östergården. Söderblom hade för egna med inköpt marken av August Eriksson för 800 kronor. Genom affären menade Söderblom att det förberedande uppdrag nämnden hade haft var avslutat. Det fortsatta arbetet skulle lämpligast ske i Svenska kyrkans diakonistyrelse, vilken ansvarade för andra kyrkor och kapell runt om i landet som inte tillhörde församlingar.

I samband med nämndens sista sammanträde lämnade Söderblom en programförklaring och en form av sammanfattning av nämndens arbete mellan 1924 och 1928. Kapellet skulle resas till minne av Nordens apostel och Sveriges första kristna församling, och som gudstjänstlokal för enskilda och grupper av pilgrimer. Alla som respekterade dess helgd skulle kunna besöka kapellet. Från början hade en plats inom fornminnesområdet föreslagits, men då ett så stort och viktigt firande inte skulle genomföras i stridens tecken valdes en enskild tomt istället. I programförklaringen framfördes en tanke om den arkitektoniska utformningen av kapellet som inte tidigare presenterats. Kapellet skulle byggas utifrån principen ”från heliga Birgitta, av enkel gärning, ödmjuk, men stark.”129

128 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Björkönämnden 1/ 6 1924 – 1/ 10 1928”,}

Protokoll 17 september 1928, UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Privat brev till Sigurd Curman 31 maj 1928”

129 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Björkönämnden 1/ 6 1924 – 1/ 10 1928”,}

61