Pressdebatt inför jubileet

Mycket av motståndet mot kapellet framfördes i dagspressen och också Söderblom använde tidningsmediet för att argumentera för sin sak. År 1928 var inget undantag. Den 25 juli publicerade han ytterligare ett upprop för kapellet. Det trycktes i de tre stora huvudstadstidningarna

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Stockholms Dagblad. I uppropet

påminde ärkebiskopen om att det var den dåvarande ledaren för Frälsningsarmén, Johan Ögrim, som väckt tanken på ett kapell på Björkö. Söderblom menade att en sådan önskan var rimlig för ”vanliga enkla

131 _{SvKAU, BMA, Biskopsmötets arkiv 1927–1934 A1:2, Protokoll 8 oktober 1928,}

Bilaga till Biskopsmötets protokoll 1928, ”Ansgars helgedom på Björkö”; UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”Ansgars helgedom på Björkö”, Stockholms dagblad 13 oktober 1928.

63

sinnen.” Möjligen var detta ännu ett försök att skriva fram en tydligare ekumenisk grund för kapellet. I övrigt innehöll artikeln mycket av vad Söderblom tidigare framhållit. Kapellet skulle vara att minne av Ansgars gärning och Sveriges intåg i civilisationen. Han framhöll vikten av att kapellet placerades där de forntida kyrkorna ansågs ha legat, och underströk samtidigt det praktiska behovet av ett kapell på Björkö.

Söderblom ansåg att platsen som Björkönämnden föreslagit, Ångholmen, inte innehöll några fornminnen. Oppositionen var av annan mening. Ärkebiskopen ställde frågan om inte den levande kristna församlingen i Sverige, med dess olika inriktningar, skulle kunna få bygga en anspråkslös helgedom på Ångholmen. Det var enligt Söderblom en för alla Sveriges kristna helig angelägenhet att så blev fallet. Den levande kristna tron och alla dess tysta utövare måste få en röst i frågan. Mot en opposition, som enligt Söderblom, företrädde de döda, forntida, hedniska minnena stod en levande kristen tro som hade sin grund i Björkös kristna historia.132

Ett exempel på motståndet mot kapellet kom från Dagens Nyheter redaktion i en replik på Söderbloms artikel. Ledarskribentens farhåga var att ett kapell på Björkö var en del i en ritualistisk eller romaniserande tendens i Sverige. Inga romersk katolska tendenser fick införas vare sig på Björkö eller i Sverige som helhet. Redaktionen ansåg att Söderbloms kapell inte var en protestantisk behovskyrka utan en ceremoni- och turistkyrka, där glans och dekoration stod i centrum. Detta var inte evangelisk kristendom utan en cachered luthersk katolicism, som ville konkurrera med den romersk

apostoliska. Söderblom hävdade i sin tur att Dagens Nyheter såg spöken på

ljusa dagen; några sådana tendenser fanns helt enkelt inte.133

132 _{UUB, NSS, Ansgar och Birka, ”I elden för Långholmen”, Stockholms Dagblad}

25 juli 1928, ”Ansgar och Björkö” Svenska Dagbladet 25 juli 1928, ”Minneskapellet på Björkö”, Dagens Nyheter 25 juli 1928.

64

Tidningen menade också, liksom andra kritiker, att Söderbloms planer på ett kapell stred mot de riktlinjer som ingick i statens köp av fornminnesområdet år 1912. Den liknelse Söderblom ofta antytt, att kung Björn varit mer tillåtande än den samtida staten, betraktade DN som en ren sofism. Ansgar hade inte tiggt om en turistkyrka. Om det skulle byggas ett kapell så fick det ske mitt på Björkö där modern bebyggelse redan fanns. Något allmänt motstånd mot att fira Ansgar existerade inte, enligt

DN. Istället var det Söderblom som hade för höga anspråk.

Anmärkningsvärt nog valde tidningen också att ifrågasätta ärkebiskopen med teologiska argument, genom en hänvisning till Joh 4:19–24, som behandlar frågan om sann tillbedjan. Det var, enligt DN, inte nödvändigt för Ansgars arvtagare att be på särskilda platser.134

Den 23 juli 1929, strax före publiceringen av artikeln, skickade ärkebiskopen ett brev till redaktören för Svenska Morgonbladet. Den avslutande formuleringen i brevet belyser tydligt konflikten mellan Söderblom och opponenterna: ”Icke kan Sveriges kristna folk låta sig tyranniseras av en hop arkeologer och andra som äro likgiltiga för Ansgarsminnet kristna innebörd.” 135

På ledarplats i Svenska Morgonbladet 27 juli ställde sig tidningen bakom Söderbloms planer och ifrågasatte oppositionen mot kapellet. Villkoren vid statens inköp av fornminnesområdet 1912 hade övertolkats. Ordförande i statsutskottet som tog beslutet var biskop Einar Billing. Enligt Svenska Morgonbladet hade Billing aldrig kunnat syfta på att kristna minnesmärken och kyrkor inte fick uppföras på Björkö. Det planerade kapellet skulle, enligt ledaren, bli en tacksägelse till Gud för att han genom Ansgar hade kristnat Sverige. Det skulle utgöra en symbol för kontinuitet. Kapellet skulle också vara en påminnelse om att Sverige i och med Ansgar lämnat hedendomen bakom sig. Ett kapell på Björkö skulle påminna kommande generationer om detta historiska skeende. Kapellet skulle

134 _{”Minneskapellet på Björkö”, Dagens Nyheter 25 juli 1928.} 135 _{UUB, NSS, Söderblom t Svenska morgonbladet 23 juli 1928.}

65

knyta samman det levande kristna nuet med dåtidens forntid. Historie- synen i ledaren är tydligt progressiv. Kapellet som symbol för platsens kristnande stod för ett kristet ljus framåt, och fornminnena stod för en mörk hedendom bakåt i historien. Också liknelsen med att kung Björn tillåtit kyrkobyggande och låtit Ansgar predika fritt lyftes fram i ledaren. Skribenten ställde frågan om oppositionen var ännu mer hednisk än folket på Birka för över 1000 år sedan.136

Frågan behandlades också i annan kristen press. Församlingsbladet publicerade Björkönämndens avslutande programförklaring.137 _{En ledare i}

Svensk kyrkotidning lyfte återigen fram betydelsen av att de kristna

minnena överskuggade de hedniska. Oppositionen mot kapellet beskylldes, liksom tidigare, för att bedriva en kamp för att Tor och Oden skulle dyrkas på Björkö.138