Regionsamverkan

I dokument Planeringsförutsättningar 2015 (sidor 37-0)

6. Vårdkonsumtion

8.5 Regionsamverkan

Landstinget Blekinge, Landstinget Kalmar län, Landstinget Kronobergs län, Regionförbundet i Kalmar län, Regionförbundet Södra Småland, Region Blekinge samt Region Skåne har beslutat i respektive fullmäktige om en avsiktsförklaring att senast den 1 januari 2019 bilda en ny gemen-sam region. Den kommande regionbildningen är en utmaning som kräver landstingets engage-mang och strategiska tänkande de närmaste åren.

Ett brett utvecklingsarbete ska föregå regionbildningen i syfte att nå delaktighet och inflytande i hela regionen. En gemensam vision, mål och konkreta samarbeten är av stort värde för utveckl-ingen i södra Sverige.

En ideell förening har bildats, Sydsvenska Regionbildningen, vars uppgift är att ta fram underlag för beslut för en ansökan om bildande av en ny gemensam region från 2019. Föreningsstyrelsen be-står av företrädare för respektive organisation. I denna styrgrupp ingår även Kommunförbundet Skåne. Föreningsstyrelsen, som är parlamentariskt sammansatt, träffas två gånger per år. Knutet till den politiska styrelsen finns ett arbetsutskott bestående av ordförande i respektive organisat-ion. Arbetsutskottet är beredande inför den politiska styrgruppen och de ingående organisation-erna. Styrelsen är ytterst beslutande i arbetet kring regionbildningen för södra Sverige.

En tjänstemannaarbetsgrupp har också tillskapats, bestående av representanter från varje organi-sation. Arbetsgruppen har arbetat fram förslag till vision och övergripande mål för regionbild-ningen. Under 2014 har en processledare anställts.

Det är av stor vikt att processen för planering och genomförande blir tydlig för såväl medborgare som medarbetare. Stora organisationsförändringar kräver insatser för omstrukturering, samtidigt som nuvarande verksamheter fortsätter att utvecklas och når goda resultat. Detta kommer att ställa krav på alla berörda inom involverade organisationer.

Sida 38 av 80 8.6 Kunskap som styrmedel i det medicinska beslutsfattandet

De senaste åren har kunskaps- eller resultatstyrning diskuterats alltmer i svensk hälso- och sjuk-vård. Kunskapsstyrning handlar om att genom system och strukturer styra

o att kvalitetssäkrad kunskap sprids och används inom verksamheten o att evidensbaserad praktik åstadkoms

o att kliniskt och administrativt beslutsfattande bygger på bästa tillgängliga kunskap Det kan till exempel handla om att översätta nationella riktlinjer och beslutsstöd för prioriteringar till lokala kliniska riktlinjer och rutiner. Kunskapsstyrning kompletterar andra typer av styrning, såsom politisk, juridisk, behovs-, efterfråge-, ekonomisk och produktionsstyrning. Grunderna i kunskapsstyrning handlar främst om att mäta, jämföra, analysera och förbättra. För att lyckas med detta och därmed utveckla kvaliteten i hälso- och sjukvården krävs en förening av den pro-fessionella kunskapen och kunskapen om förbättringsarbete, vilket illustreras i nedanstående bild.

Nationell nivå

Nationella riktlinjer utformas på kunskapsgrund och ska givetvis följas. Riktlinjerna innehåller rekommendationer och indikatorer för uppföljning, vilka har genomgått en noggrann genomlys-ning ur ett evidensbaserat perspektiv. Socialstyrelsen har hittills publicerat riktlinjer för demens, depression och ångest, diabetes, stroke, hjärtsjukvård, schizofreni, lungcancer, sjukdomsförebyg-gande metoder, rörelseorganens sjukdomar, bröst-, prostata-, tjocktarms-, och ändtarmscancer-vård, palliativ vård och tandvård. Riktlinjearbete pågår även inom områdena missbruk och bero-ende, astma och KOL, hjärtsjukvård och MS och Parkinsons. Det pågår också ett särskilt projekt för att stödja införandet av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder.

Regional nivå

På flera håll i Sverige har landsting och regioner (Västra Götaland, Östergötland, Stockholm) byggt upp strukturer där sakkunniggrupper har inrättats med uppdrag att ge råd och förslag till politiker och linjeorganisation om vad som, medicinskt sett, är lämpligt att införa eller inrikta sig emot.

En utredning i Södra regionen 2010 kartlade alla de kunskapsforum som finns i form av olika råd, specialistsakkunniga, informella grupper m.m. och konstaterade att det fanns ett behov av att samla kunskap i sakkunniggrupper som sedan kan ge råd och ledning i medicinska frågor till poli-tiker och linjeorganisation. Det förslogs att de befintliga Regionala Medicinska Råden (ett 20-tal)

Ämneskunskap

Ökat värde för dem vården finns till för

Hur utveckla kvaliteten i vården?

Sida 39 av 80 skulle få tydligare uppdrag inom sina respektive specialområden. De föreslås sedan rapportera till en nyinrättad Regional Medicinsk Kommitté, som in sin tur kan ge råd till linjeorganisation och politik. Ett exempel är det Regionala Cancer Centrum-projektet där sakkunniggrupper arbetar med att utforma optimala vårdprocesser för olika typer av cancersjukdom.

Landstingsnivå

Nationella riktlinjer ska betraktas som ett viktigt stöd i kvalitetssäkringen av den hälso- och sjuk-vård vi erbjuder våra medborgare. Införandet av nationella riktlinjer i hälso- och sjuksjuk-vården ger anledning till inventering av verksamheterna och kan komma att kräva anpassningar på olika sätt.

Den praktiska verkställigheten kan väcka frågor om lokala konsekvenser, införandetempo, orga-nisationsförändringar, kostnader m.m. En struktur krävs för ordnat införande av alla nationella riktlinjer och uppföljning av följsamhet till och resultat av dessa.

Det finns behov av medicinska kommittéer även på landstingsnivå. Sådana diskuteras i flera av Södra sjukvårdsregionens landsting och har redan inrättats i Kronoberg. Det kanske bästa exemp-let på kunskapsstyrning idag i Landstinget Blekinge är Läkemedelskommittén. Genom att medi-cinskt optimal läkemedelsanvändning utformas via sakkunniga terapigrupper och sedan genom ett pedagogiskt arbete förs ut i verksamheten, uppnås en mycket kostnadseffektiv läkemedelsan-vändning. I Landstinget Blekinge har ett medicinskt råd bildats under 2012.

För att återföra kunskap om de medicinska resultaten till hälso- och sjukvården krävs uppföljning och analys av data från såväl nationella som regionala och lokala källor (bl.a. NYSAM-samarbetet och Öppna Jämförelser). Detta är ett område med stor förbättringspotential i Landstinget Blek-inge. Landstinget Blekinge har 2014 beviljats projektmedel för att utveckla användningen av kva-litetsregisterdata i förbättringsarbetet (se avsnitt 9.1).

Sammanfattningsvis behövs såväl den landstingsdrivna som regionala kunskapsstyrningen ses över för att skapa förutsättningar för att leva upp till lagar och nationella riktlinjer, d.v.s. att säkra ett gott införande, efterlevnad, uppföljning och återkoppling av resultat.

8.7 Ledningssystem

Ledningssystem är ledningens stöd för att införa och upprätthålla effektiva processer samt för att leda, styra och förbättra företagets/organisationens verksamhet. Konkret innebär ledningssyste-met att verksamhetens olika processer kartläggs och dokumenteras, ansvarsförhållandena tydlig-görs, uppföljningen av beslut tydliggörs mm. Lag- eller författningsreglerad skyldighet att införa ledningssystem finns bl.a. inom patientsäkerhet/kvalitet och miljö.

Landstinget har idag ett ledningssystem för sjukskrivningsprocessen som är godkänt av Socialsty-relsen och Försäkringskassan och som används i driften.

8.8 Vikten av förebyggande arbete

Förebyggande arbete kan vara svårt att överblicka eftersom effekten i form av minskad före-komst av en rad olika sjukdomar uppträder lång tid efter genomförandet av insatserna. Genom att använda rökning och sjukdomen KOL som exempel så kan man illustrera både vad en oför-ändrad andel och minskad andel rökare i befolkningen innebär i form av antal patienter, antal vårdtillfällen och kostnader för landstinget fram till år 2025. Med hjälp av Socialstyrelsens databas har antalet vårdtillfällen för patienter med KOL tagits fram. För varje åldersgrupp finns en andel som insjuknar varje år i Blekinge, denna andel har sedan överförts till samma åldersgrupp utifrån befolkningsprognosen för år 2025. Samma sätt har gjorts med antalet vårdtillfällen och kostna-derna har räknats upp med 3 procent per år fram till 2025. Detta förfarande innebär givetvis en

Sida 40 av 80 grov förenkling eftersom nya, både billigare och dyrare, läkemedel och behandlingsmetoder som ger bättre effekt kan tillkomma.

Utifrån befolkningsförändringen och antagandet om samma andelar som röker i befolkningen och samma förekomst av KOL i olika åldersgrupper, skulle antalet patienter öka med 41 stycken och de totala kostnaderna för vårdtillfällen av dessa patienter skulle öka med ca 5 mnkr. Men en minskning av andelen som röker i befolkningen från 14 till 13 procent skulle innebära en lägre ökningstakt både för antalet patienter och gällande kostnaderna. Antalet patienter skulle öka med 29 stycken och de totala kostnaderna med drygt 4,6 mnkr. Modellen visar med sina antaganden att det är möjligt att till viss del påverka kostnadsutvecklingen inom hälso- och sjukvården genom att stödja en förbättring av befolkningens levnadsvanor.

Andel

vårdtill-fällen totalt Kostnadsökningar

2009 14 % 156 240 7 384 680 kr 0 kr

2025 14 % 197 303 12 537 818 kr +5 153 138 kr

2025 13 % 188 289 11 959 833 kr + 4 575 153 kr

8.9 Patientsäkerhet

En rapport år 1999 ”To err is human” konstaterade att antalet patienter som skadas i vården var större än man tidigare känt till. Detta ledde till ett ökat intresse i ett flertal länder kring patientsä-kerhetsfrågor, även i Sverige. Utvecklingen har de senaste åren nationellt skett i olika steg bl.a.

genom

 Socialstyrelsens nationella studie av vårdskador inom somatisk slutenvården 2007,

 Socialstyrelsens granskning av vårdgivarnas ledningssystem 2008,

 nationell satsning kring specifika riskområden 2008,

 patientsäkerhetslagen (2010:659),

 Socialstyrelsens föreskrift kring ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) samt

 nationell patientsäkerhetsöverenskommelse mellan åren 2011 – 2014.

I dagsläget kända kommande nya lagar och förordningar som kommer att påverka patientsäker-hetsområdet är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Maria samt patientlagen, vilken även får följdförändringar i hälso- och sjukvårdslagen.

Ovan nämnda patientsäkerhetssatsning mellan åren 2011 – 2014 handlade om att:

 stödja implementeringen av den nya patientsäkerhetsreformen,

 med patientens behov i centrum uppmuntra, stärka och intensifiera patientsäkerhetsar-betet,

 skapa en säkrare vård.

I samma takt som den nationella utvecklingen bedrivits enligt ovan, har Landstinget Blekinge genomfört olika aktiviteter för att förbättra patientsäkerheten. Med patientsäkerhet avses skydd mot vårdskada, d.v.s. vårdens förmåga att förebygga, tidigt upptäcka risker samt att mildra konse-kvenserna av inträffade vårdskador. Förekomsten av vårdskador kan verka skrämmande då vi i våra avsikter att bota, lindra och förebygga inte alltid lyckas, utan istället orsakar ytterligare li-dande för våra patienter. I vården liksom i alla andra verksamheter kan människor göra fel och begå misstag. Därför måste vi ha väl utvecklade system och rutiner, så att mänskliga felhandlingar inte leder till att patienter utsätts för skador.

Sida 41 av 80 Enligt patientsäkerhetslagen ska vårdgivaren planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen respektiver tandvårdslagen upprätthålls. I en publicerad utredning av en engelsk vårdskandal i Stafford beskrivs bl. a. vikten av egenkontroll. Det är centralt att det finns ett väl fungerande system för uppföljning av egen-kontroller, vilket är en del i Socialstyrelsens föreskrift ”Ledningssystem för systematiskt kvalitets-arbete” (SOSFS 2011:9).

Socialstyrelsen fick år 2011 uppdraget att ta fram ett förslag till ”Nationell strategi för patientsä-kerhet” och förslaget är överlämnat till Socialdepartementet hösten 2013. Syftet med strategin är att skapa en långsiktighet i patientsäkerhetsarbetet på nationell nivå. Den utgår från regeringens nollvision och innehåller fem mål som visar inriktningen för det fortsatta arbetet:

 God patientsäkerhetskultur i vården.

 Patienten är delaktig i sin vård och behandling.

 Minskat antal frekventa eller allvarliga vårdskador.

 Rätt kompetens vid rätt tillfälle.

 Ökad kunskap om effektiva åtgärder.

För varje delmål ovan föreslås särskilt viktiga insatsområden, 16 sammanlagt, varav flera kräver nationell samordning. För Landstinget Blekinge kommer dessa olika insatsområden behöva tid-sättas samt aktiviteter och ansvar tydliggöras.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har i en rapport mars 2014, beskrivit tillsynens iaktta-gelser utifrån beslut från klagomål och anmälningar enligt Lex Maria inom den somatiska specia-listsjukvården i fyra andra landsting. Av denna framgår bland annat följande:

 En av orsakerna till brister i vårdgivarnas systematiska kvalitetsarbete har sin grund i de-ras organisation och ansvar. Det framkom t. ex. svårigheter i samverkan mellan kliniker och brister i kompetens och kontinuitet som leder till stress och hög arbetsbelastning.

Kontinuitetsproblem är vanligt inom primärvården och äldrevården.

 En orsak till många klagomål och anmälningar enligt lex Maria, är bristfällig kommunikat-ion. Patienter upplever att de inte får tillräcklig information och att de ibland ”faller mel-lan stolarna” i vårdens olika övergångar. Dialogen med patient och närstående behöver förbättras.

 Orsaken till en händelse som var mest frekvent i anmälningar enligt lex Maria var brister i rutiner och riktlinjer. Det kan handla om att det saknas rutiner, att verksamheterna inte har uppdaterat dem, att de inte är kända och att följsamheten till befintliga rutiner är dålig.

Det är viktigt att vårdgivaren kan visa på nyttan och värdet av ett förbättrat patientsäkerhetsar-bete. Nationell samordning, en ökad tillämpning av åtgärder baserade på bästa tillgängliga kun-skap för att förebygga vårdskador, en delaktig patient samt att visa samband med andra områden och få synergieffekter men framförallt att vara uthållig och skapa varaktiga strukturer samt efter-fråga resultat, kan vara kommande års framgångsfaktorer.

Vårdskador kostar lidande och resurser

Sedan år 2010 har antalet vårdskador som anmäls till patientförsäkringen (LÖF) ökat varje år.

Under år 2013 anmäldes cirka 13 900 skador, vilket är nästan 4 000 fler än 2009. Enligt LÖF kan detta bero på en attitydförändring inom sjukvården, som i samband med patientsäkerhetslagen blev skyldig att informera patient och anhöriga om vårdskador samt om möjligheten att bl. a.

anmäla till LÖF. Totalt betalade LÖF ut 510 mnkr i ersättning till patienter år 2013, medianbe-loppet som betalades ut var 30 000 kr.

Sida 42 av 80 I den tidigare nämnda nationella patientsäkerhetssatsningen ingick ett krav att genomföra

journalgranskningar. Närmare 10 000 slutenvårdstillfällen vid 63 sjukhus har granskats under första halvåret 2013. Denna visar att en skada drabbar patienten i 15 procent av alla vårdtillfällen.

De flesta skadorna är lindriga och läker snabbt men 44 procent av dem kräver förlängd vårdtid.

Sammanlagt cirka 5 procent ger en bestående skada eller bidrar till att patienten avlider. Andelen vårdtillfällen som medfört en skada ökar med patientens ålder, men några skillnader mellan kö-nen fanns inte. I Socialstyrelsens studie år 2007 beräknades att vårdskador innebar 700 000 extra vårddygn till en kostnad av 6 miljarder kronor. I den rapport som SKL nu sammanställt från granskningen år 2013, beräknas att vårdskadorna kostar mellan 6,9 och 8,1 miljarder kronor. Se-dan tillkommer kostnader för skador inom primärvård, psykiatrisk vård samt barnsjukvård. Dessa beräkningar ska tolkas med försiktighet då de innehåller flera osäkra faktorer. Det är dock intres-sant att studien år 2007 med delvis annan metodik, kom fram till ett liknande resultat. Slutsatsen blir att även om kostnaderna för vårdskador inte kan beräknas i detalj med stöd av journal-granskningen, visar den att vårdskador innebär stora kostnader för svensk sjukvård utöver det lidande som det innebär för de enskilda patienterna.

8.10 Landstingets förutsättningar inom miljö, klimat och hållbar utveckling Det kommer ständigt fler lagar, fler regler och mer kraftfulla ekonomiska styrmedel för lands-tinget att rätta sig efter på miljöområdet. Syftet är att styra samhället mot en mer hållbar utveckl-ing. Miljöbalkens intentioner är att främja en hållbar utveckling genom hänsynsreglerna och om-fattar bland annat krav på kunskap, skyddsåtgärder, försiktighetsmått, bästa teknik, lokalisering, hushållning, produktval och skadeansvar. Hållbar utveckling innebär, enligt miljöbalkens definit-ion, att vi ska tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Begreppet hållbar utveckling innehåller både miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. Landstinget har en skyldighet att följa miljöbalken och dess följdförfatt-ningar. Kraven blir med tiden fler och skarpare. Verksamhetens mest betydande miljö- och kli-matpåverkande faktorer är läkemedel, lust- och anestesigaser, energi, kemikalier, transporter, av-fall, livsmedel och resursanvändning i övrigt.

En av landstingets fyra strategier innebär att vi ska bedriva en hälso- och sjukvård som bidrar till en hållbar utveckling. Strategin ska genomsyra hela landstinget och utgöra grunden för ett syste-matiskt och aktivt förändringsarbete med ständiga förbättringar. För landstingets del innebär detta att miljö- och hållbarhetsfrågorna integreras i ett tidigt skede i allt kvalitets- och utvecklings-arbete samt i all planering och styrning av verksamheten. Konkret betyder det exempelvis att landstinget ställer hållbarhetskrav på de varor och tjänster som upphandlas, samt att kraven följs upp. Landstingets leverantörer ska arbeta i enlighet med bl. a. internationella konventioner för mänskliga rättigheter, barnkonventionen samt följa gällande miljö- och arbetsmiljölagstiftning i tillverkningslandet. Att ställa hållbarhetskrav i upphandling har blivit en alltmer aktuell fråga både nationellt och internationellt. Nytt EU-direktiv kring upphandling, antaget 2014, öppnar upp möjligheten för att fler och skarpare krav inom miljö och hållbarhet ska kunna ställas. Egna am-bitioner samt krav från omvärlden gör att landstinget behöver arbeta mer med frågan för att ständigt bli bättre.

Det förändrade klimatet påverkar vår miljö och vår hälsa negativt. Dessa problem förväntas blir fler och problemen förutspås öka till följd av ett varmare, blötare och stormigare klimat. Nya sjukdomsmönster är att vänta och en beredskap för det samt för kriser och katastrofer orsakade av klimatförändringar är nödvändig att planera för i verksamheten. Klimatförändringarna påver-kar även landstingets fastighetsbestånd, transporter och tekniska utveckling i övrigt. Dagens fas-tigheter är inte helt anpassade för det nya klimatet, som förväntas bli mer extremt. Landstingets verksamhet är mycket energikrävande samtidigt som högre krav på energieffektivisering ständigt åläggs verksamheten. Det blir även mer och mer ekonomiskt ogynnsamt att förbruka stora mängder energi.

Sida 43 av 80 Landstinget har, som offentlig verksamhet, ett stort samhällsansvar, att bidra till en hållbar ut-veckling. Landstingets miljö- och hållbarhetsarbete har därför som mål att minska den miljörela-terade ohälsan samt främja en hållbar samhällsutveckling för länets invånare. Nya forskningsrön inom övriga miljöområden visar exempelvis att vår tids spridning av kemikalier och giftiga ämnen har en större påverkan på hälsan än man tidigare trott. Den miljörelaterade ohälsan ökar i takt med den ökade miljöförstöringen. En minskad resursanvändning ger minskad miljöpåverkan, minskad miljörelaterad ohälsa och minskade kostnader. Ett systematiskt miljö- och hållbarhetsar-bete med engagerade och kunniga medarbetare och beslutsfattare är därför nödvändigt för att fokusera på rätt saker med tydliga mål som ger framgångrika resultat. Landstinget arbetar med att införa ledningssystem för miljö, i syfte att implementera hållbarhetsfrågorna i allt kvalitets och utvecklingsarbete. Under år 2014 kommer primärvården samt folktandvården att införa miljöled-ningssystem och certifiera verksamheterna, enligt den internationella standarden ISO 14001.

Sida 44 av 80

9 Landstingets verksamhet 2015

I detta kapitel tas gemensamma framtida utmaningar och problem upp som berör landstinget ur ett verksamhetsperspektiv, såsom den medicinska utvecklingen, läkemedelsutvecklingen, vikten av ett aktivt förbättringsarbete och patientsäkerhetsarbete samt utvecklingen inom servicesidan för att öka vård och patientnära service för att frigöra tid för vårdpersonal samt ge ett bättre stöd till övriga verksamheter. Avslutningsvis gör varje förvaltning en reflektion kring sina mest cen-trala utmaningar inför 2015 och framåt.

9.1 Medicinska utvecklingen

Tre viktiga faktorer kommer att påverka arbetet inom sjukvården i stor utsträckning de närmaste åren. Vi har sett dem utvecklas gradvis i många år men betydelsen av dem blir nu allt tydligare och vi måste därför ta hänsyn till dem i vår dagliga planering. Dessa tre faktorer är:

 den medicinska paradoxen

 de ökande kraven på specialisering

 de ökade kraven på resultatredovisning

Den medicinska paradoxen innebär att framgångsrik diagnostik och behandling inte leder till minskade behov av sjukvård utan snarare tvärtom. Modern läkemedelsbehandling, operations-teknik och annat för med sig att fler patienter kan hjälpas till fortsatt meningsfullt liv. De kommer då längre fram att behöva ytterligare kontroll, uppföljning och utredning av nya besvär. Eftersom sjukvårdsbehov i stort är relaterat till ökad ålder kommer dessutom de allt fler äldre, i kraft av sitt antal, att ställa allt större krav på hälso- och sjukvård.

Dagens patienter är i högre grad allmänbildade i medicinska frågor, vilket leder till att allt fler kräver att bedömning och behandling av besvär hanteras av en specialist. En naturlig följd av ökade krav på specialisering är ökad centralisering – det krävs ett större patientunderlag för att

Dagens patienter är i högre grad allmänbildade i medicinska frågor, vilket leder till att allt fler kräver att bedömning och behandling av besvär hanteras av en specialist. En naturlig följd av ökade krav på specialisering är ökad centralisering – det krävs ett större patientunderlag för att

I dokument Planeringsförutsättningar 2015 (sidor 37-0)