Vad som visade sig ligga centralt i Den blomstertid nu kommer var dess sätt att på ett något subtilt och dolt sätt kommentera den samtida svenska samhällsdiskursen som en varning för åskådaren. Genom att låta rädslan för en invasion från en främmande nation ligga som primär, lyckades dessa meningar döljas som sekundära. Analysen påvisade snarare tvärtom, att
varningen och rädslan för en invasion trots allt är sekundär, och att det är samhällsdiskursen som följde den första bombningen som i vår samtid är den faktor som infekterar landet genom att bidra till polarisering och segregering.
Detta doldes genom att låta narrativet kretsa kring en attack, inte bara på Sverige som land utan också dess kultur. Att låta attacken ske under högtiden midsommar är ingen slump utan det är för att tydliggöra just detta. Den demolerade svenska flaggan och den tomt ekande midsommarstången skvallrade redan i filmens anslag om att någon inte bara attackerat landet Sverige, utan även attackerat den svenska identiteten och traditionen. Detta går att likställa till vad Anette Kuhn (1990) menar när hon säger att ideologins uppdrag är att skapa mening för individen eller gruppen när det kommer till att tolka den sociala verkligheten. Genom att identifiera flaggan och midsommarstången som två nationella symboler som används för att representera den svenska identiteten ideologiskt, då de är laddade med ett kulturellt värde som uppfattas av såväl karaktärer inom diegesen som åskådare utanför diegesen. De skapar
41
attackeras även det vi refererar till som identitet och tillhörighet. Det dessa symboler representerar, är även det som föder filmens huvudsakliga tematik, och genom Kuhns perspektiv på hur ideologi i filmen producerar meningar tillsammans med Mitrys (2014) psykologiska symboler fann vi svaret att man producerar kulturella meningar genom att förstöra symboler som är laddade med identitet och tradition.
Den svenska flaggan kan ha en rad olika betydelser när det kommer till i vilket syfte den används, när den används och av vem. Utöver att flaggan är en symbol för nationen Sverige, är den lika mycket en symbol för det missnöje som vissa grupperingar känner över Sveriges utveckling de senaste åren. Flaggan skapar i filmen sin mening genom vad den i denna samtid representerar, både utåt och inåt. Utåt representerar den en nationell och kulturell tillhörighet som sammanfattar de värderingar nationen står för. Inåt representerar den mer subjektiva uppfattningar om den sociala verkligheten, antingen som något att vara stolt över, eller något som man anser längre inte ha något värde på grund av den utveckling samhället har tagit. Att traditioner, identitet och kultur nu är ett minne blott, att det nya Sverige är en främmande plats.
Att på så vis attackera några av de mest svenska aspekterna vi har är effektfullt, och detta är något som återkommer i filmen. Det är inte bara midsommarstången och den svenska flaggan som sätts under attack, vi finner fler exempel i svenska landmärken som Västerbron och Rosenbad. Detta tillsammans med ett ljudspår som återkommer under filmens speltid, tillika filmens titel, Den blomstertid nu kommer. Låten Den blomstertid nu kommer sammanfattar på ett vis den attack som den svenska identiteten är utsatt för. Utifrån den analys av ljudet i filmen visade det sig att denna låt rättfärdigade karaktären Björn på ett sätt. Björn blir Sveriges sista och första linje av försvar då det endast är han som förstår allvaret, och denna känsla förstärks genom att placera denna låt i samma bild som Björn när han förbereder sig för den stundande attacken. Bordwell & Thompson (2013) menar att musik som återkommer kan stärka kopplingar som görs av åskådaren utifrån hur den används. Detta är precis vad Den blomstertid nu kommer gör i denna kontext, och den förstärker inte bara den utvalda scenen utan hela tematiken om att det är ett hot mot den svenska identiteten. Hotet i detta fall är det Björns inre känslor demonstrerar med hjälp av musiken.
För att återigen referera till Anette Kuhn (1990), som identifierade ideologi som ett system av produktion som representerade meningar som är viktiga för människans uppgift att orientera sig genom den sociala verkligheten. Genom detta kan man ponera att filmen producerar ett
42
flertal meningar genom att referera till minnet, och regnet symboliserar rädslan för att minnet eventuellt ska försvinna. Minnet av sig själva, minnet av sin identitet, kultur och tradition. Flera av dessa aspekter är återkommande i filmen, som minnet av tradition och familj kopplat till identitet. Om vi gör en koppling till Paul Ricoeurs (2016) uppfattning om ideologi, slog vi tidigare fast att det är som ett system av värderingar som skapar mening, kan man säga att vad som ligger centralt för just det värde som skapar mening för människan i den sociala
verkligheten är minnet. För att förstå sin plats i en större kontext, såsom ett samhälle, behöver människan således sitt minne, både ett kollektivt och subjektivt om vem hen är. Regnet står alltså i denna kontext inte bara för ett fysiskt hot mot människan, utan även ett psykologiskt hot mot människans natur.
Utifrån den symboliska kränkningen av den svenska identiteten tydliggörs och förstärks de kopplingar som gjordes i narrationsanalysen. Ur narrationsanalysen kunde vi utläsa hur
mycket av den rädsla och oro som används för att skapa mening i det Suvin (1979) kallade för alienation, kognition och novum, återanvänder den rädsla som återfanns i det faktiskt
attentatet från 2017. Alienationen börjar med det första attentatet och slutförs när det fastställs att det inte är IS som ligger bakom attackerna. Genom att återanvända rädslan för att skapa alienationen stärker det Jamesons (1982) teorier om utveckling, att utvecklingen i detta narrativ förhåller sig till de ramar som samtiden erbjuder. När sedan filmen når sitt novum, det som ska vara det nya, är även det präglat av dessa ramar. Novum uppstår i filmens absolut sista sekvenser, Sverige är lamslaget och det nya läget positionerar Ryssland som ansvarig. Om alienationen drog inspiration från det faktiska terrorattentatet stärks således novum av kopplingen till den samtida diskursen om falska nyheter. Under filmens gång har olika delar av narrativet presenterats genom diverse nyhetsinslag i både radio och tv, och flera gånger har det visat sig att denna information inte stämmer. Att avsluta filmen på samma sätt blir då vad som konstituerar den samhälleliga varningen, att det finns en tendens i samhället att inte vara källkritisk och istället tro på den som skriker högst.
En annan samhällelig varning som hör ihop med den vi diskuterade ovan är den om det samtida svenska samhällets segregation och polarisering. I filmen får vi möta karaktärer som skyller attentaten på invandrare och de nämner att det har varit svängdörrar vid Sveriges gränser under de senaste åren. Tillsammans med detta får vi vid ett flertal sekvenser ta del av diverse nyhetsrapporteringar som diskuterar om de eventuella gärningsmännen som ligger bakom dåden, och slutsatsen verkar peka åt samma håll som den innehavandes hos de invandringskritiska karaktärerna. Eftersom filmens slutpoäng var att det inte var terrorister
43
som låg bakom attacken, utan en främmande nation, går det att se denna typ av retorik som en varning för hur polariserat samhället idag blivit där det finns tendenser att leta efter
syndabockar som inte tillhör samma grupperingar som en själv. Efter den stora flyktingkrisen under 2010-talet, och framförallt med regeringsvalet 2018 i minnet, återfinns en
samhällsdebatt som är präglad av hur Sverige reagerade under denna period, och vilka konsekvenser det har fått på det svenska samhället idag. Vi får dagligen ta del av nyhetsrapporteringar på tv, sociala medier och radio om hur vilket osäkert och icke
igenkänningsbart land Sverige idag utvecklats till. Människor blir ihjälskjutna och lägenheter exploderar, till och med ett eventuellt byte av namnet julmust till vintermust kan förvandlas till politiska vapen i debatten där legitimering av konservativa och rasistiska uppfattningar om verkligheten söker bekräftelse, där debatten handlar om vad som är svenskt och inte.
Beroende på vilken åskådning man har så tolkar man också sin verklighet därefter.
Anette Kuhn (1990) beskrev att man i film kan utvinna ideologin genom att se det som ett system som producerar ett flertal dynamiska meningar som i sin tur refererar till den sociala verkligheten. Likt detta, fann vi även inspiration från Paul Ricoeur (2016) och Terry Eagleton (1991) där de båda höll med om att ideologi fungerar som ett system av mening som hjälper individen att tolka, uppfatta och värdera den sociala verkligheten för att på enklast sätt orientera sig genom den. Det är genom dessa uppfattningar om ideologi som identifierat de samtida samhälleliga rädslorna som Den blomstertid nu kommer förmedlar och kommenterar implicit. Explicit placerar filmen rädslan för förlusten av minnet som huvudsaklig, genom noggrann analys av tre olika parametrar av filmen anser vi att den rädslan blir sekundär. Istället har vi återfunnit rädslan och oron för samhällsutvecklingen mot ett mer segregerat och polariserat samhälle som huvudsaklig, där minnet bara fått vara med som ett sätt att bildligt förklara detta. För utan minnet försvinner den del av Sverige som behövs minnas för att vi ska kunna enas.