Bokens betydelse

Många av informanterna är nöjda med de metoder och modeller som de arbetar utifrån. Men vissa av informanterna menar att boken är viktig och skulle kunna ha en större betydelse. Enebacken 1 utrycker det som följer ”Jag tycker att det borde satsas mer på böckerna ...//... det finns ju väldigt mycket kring boken och vad den har att ge”.Enebacken 1 tror på boken som en läkande kraft. Informanten berättar att det finns de barn som aldrig har blivit lästa för innan de kom till barnhemmet. En del barn är fascinerade av att en vuxen tar sig tid och sitter ner för att läsa för barnet. Informanten berättar att en pojke satt länge och bara tittade på henne utan att följa med i bokens historia, men efter ett tag fängslades han av berättelsen. Men det viktigaste för barnet just då var närheten till den vuxna inte bokens handling (Enebacken 1).

BUP 1 säger att barnet blir påverkat på många olika sätt av att läsa en bok, vilket kan belysas med följande citat

Man får inre bilder, man skapar sig bilder av både naturen och människor och djur och samtidigt är det avkopplande, stresshormonet i kroppen sjunker...// och så får man större ordförråd och man kan läsa annan litteratur. Nu tänkte jag skönlitterärt och det gör ju att man har lättare att ta till sig facklitteratur senare i livet och studera i skolan, det blir ju cirkulärt.

Läser man mycket skönlitteratur så har man också lättare att tillgodose sig det andra. Och så just det här med avkoppling. Att försvinna bort och en stund och vara någon annanstans.

Informanten poängterar här att det finns studier som visar att ett barn som får böcker lästa för sig utvecklar ett mycket större ordförråd än de barn som inte blir läst för (BUP 1).

Kris 1 och 2 pratar om sin egen bok och säger att de skrev boken utifrån att de inte tyckte sig kunna hitta material som riktade sig till dessa barn utan endast böcker för vuxna om barn. De menar att deras bok bekräftar barnet och visar barnet att

…det är så viktigt att vi har skrivit en bok om det till och med...//...Barnet har lämnat ifrån sig sin berättelse och de kan då genom boken få tillbaka något som bekräftar dem vilket kan verka förlösande (Kris 2)

Böckerna är viktiga menar Tussilago 2 och beskriver det så här

Boken hjälper barnet att sätta ord på det som hänt och för oss, för att kunna ge en bra

förklaring, det är inte alltid lätt....//... och för att kunna göra detta på ett bra sätt är bland annat boken till hjälp (Tussilago 2).

Men det finns de som är mer tveksamma till att boken skulle få en större plats i arbetet. Kris 1 säger att: ”att bara jobba utifrån en bok nej, jag vet inte”. Detta är någonting som flera av informanterna har sagt då böcker främst används som ett komplement till andra metoder.

6.5.1 Tolkning och identifikation

Många av verksamheterna beskriver att böcker kan ge bekräftelse och

identifikation och att barnen tolkar berättelsen utefter sina erfarenheter. BUP 1 tror väldigt mycket på att barnen känner identifikation i böcker. Att läsa

skönlitterära böcker om problem som man själv har upplevt eller funderat på tror informanten gör att barnet inte känner sig ensam (BUP 1). Enebacken 1 beskriver boken Skönheten och odjuret som är en kärlekshistoria mellan ett odjur och en flicka. Detta är en historia om hur kärleken övervinner stora hinder. Enebacken 1 förklarar att sagans symbolspråk tolkas av barnet utefter barnets egna situation och barnets upplevelser. Sagan om Skönheten och odjuret blev enligt Enebacken 1 en liten flickas tankar om sitt eget liv. Där flickan identifierade sig med Skönheten som tog hand om och älskade odjuret, som för hennes fick symbolisera hennes syster som uppfattades av omgivningen som mycket krävande. Enebacken 1 berättar vidare att barn använder sig av exempelvis Molgan, Alfons Åbergs låtsaskompis, som ett sätt att få bekräftat att det är okey att ha en låtsaskompis. Kris 1 och 2 beskriver i sin egen bok tre olika berättelser. Boken är upplagd så att man får följa tre barn och hur de har det hemma (Kris 1). Exempelvis visas en bild på tre olika hus där de olika barnen bor i. Det är en villa ett höghus och en liten stuga. Kris 1 säger att syftet med detta är att varje barn ska kunna känna igen sig i boken, oavsett hur man bor och hur familjekonstellationen ser ut.

Enebacken 1 har fler exempel som visar att barnet tolkar det den ser och hör efter sin situation. Men även att barnet väljer bort eller väljer till en bok som stämmer överens med deras situation. Informanten menar även att historier som exempelvis Astrid Lindgrens böcker, visar på skilda historier för barn och för vuxna eller beroende på barnets erfarenhet. Exempelvis beskriver informanten hur ett barn såg spänningen i boken Mio Min Mio där pojken i boken fick följa med ut på ett äventyr för att besöka sin fader som var Kung i ett land långt borta. Pojken som

handlade om, att när pojken satt på bänken och längtade bort för att han inte kunde gå hem, satt pojken på bänken och frös ihjäl. Äventyret var pojken i bokens flykt från verkligheten. Ett annat exempel är att en vuxen sagt till informanten

”Hur kan du låta barnet läsa Emil i Lönneberga, pappan är ju så aggressiv, han slår ju pojken”. Men så upplever inte alls alla barn boken menar informanten, barnen ser Emils hyss. Dock berättar informanten att det finns de barn som skulle tolka in sin egen situation i boken och exempelvis då reagera på pappans

beteende. Tussilago 1 och 2 menar att barnet kan känna igen sig i böcker oavsett om böckerna inte tar upp just den problematik barnet lever med.

Det spelar ingen riktig roll vilket problem det handlar om det är bara så att det vuxna är konstiga när de är sjuka eller dricker. De blir annorlunda, känslorna är detsamma för barnen, de förstår inte vad som händer.

Tussilago 1 menar att barn som inte har upplevt det speciella temat i boken ändå kan tolka in något annat i boken (Tussilago 1 & 2).

6.5.2 Realistiska eller fiktiva böcker

Vissa verksamheter menar att fiktiva böcker ger barnet möjlighet att ta till sig så mycket de orkar medan realistiska böcker ibland kan komma för nära barnet. Enebacken 1 menar att det kan vara en fördel att läsa sagoböcker för barn då barnet har lättare att identifiera sig med en sagofigur som exempelvis Draken som inte får vara med och leka. Historien kan ”kläs in” menar informanten med hjälp av sagofigurer och det blir då lättare för barnet att ta historien till sig än om draken skulle ha varit en pojke som inte fick vara med och leka. Det händer att barnet kan reagera att de inte vill läsa en viss bok på grund av att historien i boken river upp för mycket hos barnet menar Enebacken 1. Barnet kan då säga ”Jag vill inte ta den, vi tar en annan?”.Informanten menar då att upplevelsen kommit för nära barnet och att barnet inte är moget att prata om upplevelserna. Tussilago 2 menar att fantasi och realistiska berättelser ger samma känsla och budskap. Men informanten kan se en vikt i att använda fantasisagan för mindre barn då även mjukisdjur kan plockas in i arbetet. ”Det kanske är lättare när det handlar om ett djur, det blir kanske inte lika farligt”.

I vissa verksamheter menar informanterna att det är viktigt att böckerna verkligen tar upp problemen på ett tydligt sätt. Kris 2 säger

Jag har tittat på det här med sagor men jag har inte hittat något för våra barn. När de kommer hit så vet de varför de kommer hit, om vi skulle börja med någon saga det skulle bara förvirra dem...//... för de är oftast med på noterna med varför de är här rätt snabbt vad det handlar om.de vill inte hålla på med annat. (Kris 2)

På Kriscentrum för barn och ungdomar använder de sig aldrig av klassiska sagor därför att det alltid finns ett behandlingssyfte. Detta är något som de även i barngruppen Tussilago arbetar utefter.

Barnen kommer hit av en anledning så det är inga sagostunder på det sättet, att vi läser traditionella sagor, men det finns säkert delar att hämta där med om vi skulle granska det som vi skulle använda, det tror jag, men vi har inte tid (Tussilago 1).

6.5.3 Böcker kan belysa livets komplexitet

Något som har kommit upp i intervjuerna är hur föräldrarna framställs i

behandling och böcker. I Kris 1 och 2 egenskrivna bok så framställs föräldrarna som att det är de som har ansvar för våldet och det är både en mamma och pappa som slår. Den visar också bra sidor av föräldrarna och att man kan stå nära båda

sina föräldrar även om de slår barnet (Kris 1). Detta är även någonting som Tussilago 1 och 2 också anser vara viktigt då de menar att bilden av ont och gott måste nyanseras (Tussilago 1 och 2). Kriscentrum för barn och ungas egenskrivna bok visar även på att barnen kan få hjälp, samt hur verkligeten ser ut när det gäller straff och de juridiska delarna (Kris 2).

Meningen med våra böcker är inte att säga att den som slår är dum, barn har båda bilderna av sina föräldrar. (Kris 1) Det måste finnas ett utrymme för barnet att säga det då. Vi vill att det ska finnas utrymme för alla känslor. Vi lägger inga värderingar i det. Tanken är att vi inte ska göra det(lägga värderingar i det)att det ska vara så öppet som möjligt (Kris 2).

6.5.4 Inför samtal med polis

Något som personalen på Kriscentrum för barn och ungdomar förhåller sig även till är att barnen också kan vara del i polisutredningar. De är därför försiktiga med att använda boken innan barnet ska på polisförhör. Helst vill de att barnet ska ha varit på polisförhör innan de börjar använda boken. Kris 1 säger att det finns kritik och tankar om att ifall barnet läser en bok om våld så kan detta skapa tankar och att barnet då kan berätta saker som inte stämmer. Kris 1 tror inte att boken triggar barnet till att ljuga. Kris 1 tror emellertid inte att det ligger så mycket till grund för den kritiken, men på grund av barnens rättssäkerhet är de noga med detta och framförallt för att barnet inte ska behöva möta detta eller ställa till svars för detta senare (Kris 1). Men däremot tror Kris 1 att det finns skillnader mellan böcker. Informanten menar att barnböcker och sagor alltid har en moraliskt underton, vilket informanten tycker är bra.

Det är ju bra men om man tar vilken bok som helst är barn vana med att fantisera. Men de här böckerna är det mer att de pratar om det som hänt. Jag tror inte det finns utrymme för fantasi som inte stämmer (Kris 1).

Kris 1 tror inte att deras bok triggar igång att barnet ljuger men att det i andra sagor kan fantasin ha större roll. Kris 1 tror att barnen är mer strikta när de läser deras böcker, då det är det de pratar om. Om de läser om detta ljuger de inte ihop att pappa är i fängelse. De håller sig mer till deras verklighet, men läser man en bok som är helt fantasifull så kan fantasin nog gå igång på ett annat sätt berättar Kris 1. Kris 1 tror inte att boken kan tolkas på så många olika sätt då deras egen bok är inriktat på den orsak varför barnen är där, men menar att en annan saga kan tolkas på många olika vis.

6.5.5 Behov av fantasi

Både Tussilago 1 och 2 menar att det är svårt att säga om det är någon skillnad mellan barns behov av en fantasivärld, beroende på tryggheten runtomkring dem. Tussilago 1 säger att ”Får man inte den tillgången till sina föräldrar som andra barn. Då får man överleva i det själv, då finner man andra sätt”.Enebacken 1 menar att barnets behov av fantasi kan vara större för barn i en utsatt situation. Men alla barn som har upplevt svårigheter tar inte till fantasin som exempelvis ”låtsaskompisar” med mera (Enebacken 1). Tussilago 1 och 2 menar att en del barn har behov av en fantasivärld, men Tussilago 2 säger att de snarare handlar om att barnet hittar på, inte att den måste ha en låtsaskompis. Exempelvis ”När de ska beskriva en situation så ljuger de, då det är något som inte riktigt stämmer”. Det finns även de barn som inte säger mycket alls och de ger inte uttryck för någon fantasivärld (Tussilago 1 och 2). BUP 1 säger

Man brukar kalla det för COPING-strategi, alltså att dagdrömma. Man har sett att barn som har stor förmåga till dagdrömmeri klarar mer belastning därför att man kan gå in i sin egen

det berikar, dels som barn så utvecklar man sin kreativitet, och också sin förmåga att klara av stress. Därför tror jag verkligen att om man är belastad så behöver man, bland annat, böcker mer än andra. Men sedan behöver alla barnböcker. För livet går aldrig på räls hos någon ju, det händer alltid saker.

BUP 1 tror emellertid att det är lättare att fantisera när man har lite mer stabilitet i sitt liv. Informanten tror inte att barnen som kommer till verksamheten, i större grad än andra barn, har fantasifigurer av olika slag. Angående fantasifigurer säger Informanten att

Jag tror det snarare är tvärtom att man är så belastad så att man är bara ledsen eller arg och då finns inga utrymmen för det. Men när man har lite mer bas i sitt liv så är det lättare att fantisera (BUP 1).

Varken Kris 1 eller 2 upplever att barn som har varit utsatta för olika typer av svåra situationer skulle ha större behov av en fantasivärld. Däremot säger Kris 1 och 2 att djur har en betydelse för dessa barn för att de ger en trygghet men det är något som de emellertid inte säger sig ha något vetenskapligt bevis för (Kris 1 och 2).