Viktigt i bokens innehåll och disposition

Under intervjuerna har vi lagt märke till att många av informanterna poängterar på olika sätt att innehållet och dispositionen är viktig.

Det är viktigt med rätt innehåll i böckerna menar Enebacken 1. Innehållet bör vara något positivt exempelvis teman som tar upp hur vi ska vara mot varandra. Det måste finnas ett djup i berättelsen och inte vara för våldsam menar informanten. Det är även viktigt att boken inte är för ytlig, det är inte fel att ta upp tunga ämnen men ”det får inte vara för tungt skrivet och inte för ytligt, det måste finnas en substans i det”(Enebacken 1). Kris 1 berättar att de i sin bok har försökt att tänka på genus och etnicitet när de skrivit boken. I deras bok visas att barnet kan ha det bra med sina föräldrar, men att familjen har en hemlighet, men också att familjen kan få hjälp (Kris 2). I boken ges information om vart barnet kan vända sig för att få hjälp (Kris 1). BUP 1 tycker att det är viktigt att böckerna tar upp relationer och konflikthantering. Men informanten tror även mycket på att det ska finnas fantasi och lust i böckerna. Informanten tror inte alltid att böckerna behöver ha ett

budskap utan tycker också att det är viktigt att bara ha kul och koppla av. Detta är även något som Enebacken 1 tycker är viktigt. BUP 1 personliga åsikt är att det är viktigt att boken är bra skriven. När det gäller disposition samt början och slut på en bok är det viktigaste att barnen fortsätter att läsa boken. Det krävs ganska mycket av författaren då barn kan vara ganska ”svårflirtade” om de inte har som tradition att läsa hemifrån. (BUP 1)

Kris 1 tycker att det blir mer och mer vanligt med böcker som tar upp alla typer av teman.

Det är väl inget nytt direkt...//... men böcker tar idag upp hela spektra, skilsmässor mm. Inom detta område(våld i hemmet) tror jag inte det funnits så mycket eftersom det har varit sådant sug efter vår bok. (Kris 1)

Enebacken 1 menar att det ibland är viktigt att barnet själv få välja bok, och av erfarenhet kan barnet välja en bok som har ett budskap och som den vill höra om och om igen. Barn behöver prata om olika teman berättar informanten och det behöver inte alltid handlar om deras problematik. Det kan vara känslor och

upplevelser som exempelvis Alfons Åberg, när någon är elak. Och ibland kan man då välja en bok som tar upp ett ämne man vet passar ett eller flera barn.

På barnhemmet Enebacken, avdelningen Svalan, sker observationer och utredning och där finns inget riktat arbete med boken. På avdelningen Lärkan där föräldrar och barn bor tar de hänsyn till innehållet i böckerna detta då vissa av barnen har blivit utsatta för exempelvis sexuella övergrepp och våld (Enebacken 1). På

behandlande syfte utan mer som en del i vardagen, detta är viktigt eftersom barnens problematiker alltid är närvarande. Men Enebacken 1 menar att det även väljs litteratur som kan verka läkande barnet och som i vissa fall fyller en

funktion. Det finns emellertid ett samarbete mellan avdelningarna och andra organisationer, exempelvis Kriscentrum för barn och ungdomar varav läsning i behandlande syfte även kan förekomma för dessa barn (Enebacken 1).

6.7.1 Vikten av ett hoppfullt slut

Rent generellt säger Kris 1 att en berättelse ska sluta positivt. Enebacken 1 berättar att barn som har upplevt svåra situationer kan ha större behov av positiva slut. Barn i allmänhet kan eventuellt klara av att ta det negativa slutet då de är trygga i sig själva och i sin situation menar Enebacken 1. BUP 1 tror att det är viktigt för alla barn att boken har ett slut som inger hopp. Det behöver inte sluta direkt lyckligt säger informanten, men hoppfullt. Är det något som de barn informanten arbetar med behöver så är det hopp (BUP 1). Även Tussilago 2 påpekar vikten av att en berättelse ska sluta lyckligt, detta för att ge barnet framtidshopp. Det är viktigt att barn får en tro på att det kommer att lösa sig och att den vuxne kan få hjälp. Informanterna menar att det inte ger barnen som kommer till Tussilago något alls att läsa en saga som slutar olyckligt, detta eftersom de redan lever i elände och stress. Tussilago 2 beskriver att

De jobbiga slutet finns hela tiden i deras liv, vi behöver inte skriva dem på näsan med flera tråkiga slut. Det är viktigt att visa att de inte är ensamma med sina problem. Och att det inte är barnen som ska ta hand om sina föräldrar utan att det gäller att separera barnen från föräldrarna genom att ge dem tilltro till sitt eget liv. (Tussilago 2)

Konsekvensen av att en bok slutar tragiskt kan leda till att barnet blir ledsen men det är då viktigt att den vuxna finns hos barnet och kan trösta och stötta menar informanten (Enebacken 1).

6.7.2 Opassande teman

Kris 1 menar att det inte finns så mycket litteratur som belyser de problematiker som de arbetar med på Kriscentrum för barn och ungdomar. ”Nej inte mycket, det finns någon dansk bok, sen finns det ”den onde mannen ”men den vill vi inte använda den var så hemsk. Ont och gott beskrivs så skevt.”. Kris 2 säger att de kan ta upp alla teman ”Vi kan ta upp allt...//...det finns inget som ska begränsas”.

Kris 1 säger att boken den onde mannen var vinklad, teckningarna var uppdelat i ont och gott. Teman som inte passar att läsa för barn är exempelvis det som visas på tv nu, där det handlar om att rösta ut varandra. Böcker måste vara

välbalanserade och passa barnet så att inte historien kan missuppfattas menar Enebacken 1. BUP 1 menar att när ett barn pratar om något särskilt kan informanten komma att tänka på en i detta ämne. Hon säger

Då kanske man känner jamen de kanske pratar på ett sätt där man tänker att jag vet en bok där de beskriver något liknande...//…Men sedan kanske det är andra tillfällen där jag känner att jag kanske inte alls vill berätta att det finns.

Vid vissa tillfällen menar informanten att det inte är läge att rekommendera någon bok alls för barnet. Detta då informanten anser att det är när barnet ”har fått saker och ting lite mer på plats” som boken kan vara viktig. (BUP 1)

BUP 1 tror inte att det finns något tema som inte kan tas upp i en barnbok. ”Jag tror snarare tvärtom faktiskt, att ju mer man problematiserar saker ju bättre är det. Och att det verkligen inte är bra att lägga locket på”. BUP 1 talar också om vardagsrasism som ett viktigt ämne, som skulle behöva belysas och

problematiseras mer i böcker. (BUP 1). Informanten tror emellertid att det finns böcker som kan vara skadliga för barnen.

Många av de här barnen och tonåringarna är väldigt ensamma alltså de har ingen att reflektera med dom har ingen vuxen som kanske kollar vad det är för litteratur de läser (BUP 1).

BUP 1 tror att lidandet kan romantiseras och att det kan leda till att lidandet blir än värre för individen. BUP 1 tar ett exempel om att det kan vara skadligt för en utåtagerande pojke med kriminella tendenser att läsa böcker som kriminella har skrivit

Om man är en utåtagerande pojke med kriminella tendenser då är det ju verkligen att romantisera den kriminella världen och våldet där i och så just att de är så ensamma så det finns ingen som ger en annan motbild och kan fundera över det här till hur hemsk det är att faktiskt sitta i fängelset att faktiskt leva ut det här på riktigt.

BUP 1 får ibland höra vad barn och tonåringar läser för böcker hemma utan att

informanten själv har rekommenderat dem att läsa något. Det kan var böcker som är tunga teman och som enligt informanten inte är bra böcker att läsa. Ett exempel på en sådan bok enligt informanten är Pojken som kallades DET. BUP 1 ger även exempel på att det ett tag var populärt med en bok om en flicka som skar sig. BUP 1 tror att dessa böcker är aktuella för barn då de kan relatera till böckerna och jämföra sig och se att de inte har det så hemskt som i boken i alla fall. BUP 1 säger också att

…det är ju till och med så att man, i vissa gäng, så är det lite inne, det blir lite kult de här böckerna och författarna, blir lite så idealiserade och lite idoler och man ska vara lite så en period i livet.

När dessa böcker kommer upp i samtalet så vill informanten i stället för att

moralisera kring böckerna ge barnet inspiration att läsa annat. Informanten säger ” samtidigt tycker jag att det är jättebra att de läser. Alltså det är verkligen en balansgång, man kan inte sitta här och säga att nej det ska du inte läsa” (BUP 1). Att barn får läsa om problematik som de inte har utsatts för ser Tussilago 1 och 2 inte som något problem, då barnen i gruppen vet om varandras problematiker. Men de menar att de inte skulle välja att prata om ett problem som ingen av barnen har varit med om (Tussilago 1 & 2).

Det är enligt Kris 1 främst ett behandlingsmaterial, informanten säger att ”Så vi låter inte barnen bläddra i böckerna själva för att de ska läsa en bok om våld. Det är behandlings material”. Kris 2 fyller i och säger ”nej man läser ju inte boken från pärm till pärm. Man väljer ut de som passar”.

7. ANALYS

I detta stycke kommer vi att göra en jämförelse mellan resultaten vi har funnit i litteraturstudien och i intervjuerna.

7. 1 Biblioterapi och politik

Metoden biblioterapi används enligt Carlsson och Österlundh (2001) inom olika verksamheter i Sverige idag men att detta arbete inte går under benämningen bibliopterapi. I USA används biblioterapi i större utsträckning, som ett vedetaget begrepp men även som metod. De verksamheter som i USA använder sig av biblioterapi är bland annat skolan och sjukvården vilket är något som beskrivs av Teilsch Goddard (2011) och Allen Heath m.fl. (2005). Men trots att biblioterapi

begreppet biblioterapi är för något. Anledningen till att begreppet biblioterapi inte är allmän känt i Sverige kan ha att göra med att den forskning som finns i ämnet mestadel är gjord i USA, Storbritannien och Finland. Försök har gjorts att etablera begreppet i Sverige men det har inte fått lika stor spridning i Sverige som i USA. Vi har haft svårt att finna metoden biblioterapi inom socialt arbete vilket har visat sig i litteraturstudien samt under våra intervjuer. Anledningen till att biblioterapi inte har fått genomslag i det sociala arbetet på samma sätt som inom andra verksamheter i Sverige, kan ha att göra med att inom det sociala arbetet i högre grad än tidigare krävs evidensbaserade metoder. Det blir därför svårt menar vi att använda sig av metoden biblioterapi då det är relativt svårt att se tydliga resultat av metoden. Svårigheten med att mäta biblioterapins resultat är även något som tas upp av Svenska folkhälsokommittén som menar att det inte finns tillräckligt mycket empiriskt underlag i frågan och att det är svårt att bedöma vad som ger störst effekt; läsningen i sig eller sammanhanget där läsningen sker. Vi tycker att det finns en poäng, liksom Statens folkhälsoinstitut (Winzer 2005) menar, att biblioterapi kan få mer genomslagskraft genom att utveckla och studera effekterna av de metoder där böcker ingår som en central del. Detta gör det lättare för

politiker att fatta beslut om att biblioterapeutiska metoder ska användas. Det finns idag organisationer och projekt som vill öka läsningen och sprida den i hela samhället. Vi tror att det finns en vinst i att ur ett folkhälsoperspektiv sprida läsningen och ge den en större plats i dagens tekniska samhälle. Detta inte minst för att tillgängligheten av böcker inte ska bli ännu mer av en klassfråga. Vi menar att alla de olika verksamheter i samhället som arbetar med barn bär ett ansvar att väcka läslusten hos barn. Att väcka läslusten hos barn generellt kanske kan ses som främst skolan och bibliotekens ansvar, men vi menar att även de

verksamheter som arbetar med utsatta barn kan vara delaktiga i att ge inspiration till läsning.