Utifrån den nationella folkuppfostringsdiskursen och dess relation till boken och folkbiblioteken som presenterats i ovanstående kapitel följer en fullt logisk diskussion om bildnings- och biblioteksverksamhet inom den för tiden relativt nya värnpliktsarmén. Diskussionen tas inte upp av de två utredarna, men den lyfts fram i propositionen och var även aktuell en tid i Social tidskrift.
Den allmänna värnpliktens införande 1901 innebar en omorganisering från den äldre mindre och indelta armén, till bildandet av en massarmé. Värnpliktsarmén blev således en jättelik utbildnings- och uppfostringsanstalt för den unga manliga befolkningen. Att värnpliktsarméns främsta syfte vara att
91
Kung. Maj:ts Nåd Proposition N:o 47 år 1905 s. 23
92
disciplinera rekryterna till lydnad är inget faktum som behöver beläggas, det militära systemets själva idé bygger ju på att lyda order. Den allmänna värnpliktsarméns införande var en metod för att lösa den sociala frågan, det vill säga integrera de manliga medborgarna till lojalitet mot nationen.
I ett debattinlägg argumenterar således en löjtnant Liljedahl för folkbildningsarbete inom värnpliktsarmén vilket skulle kunna stärka ”viljans intensitet i etisk riktning”93 då det är detta som utmärker en duglig soldat. Jag begriper inte riktigt vad han menar med detta men jag antar att han måste mena viljan att få fram en driven soldat som ”etiskt” agerar så som armén fastslagit. Liljedahl inriktar sig i sin artikel på att vikten av att förändra soldatens mentalitet genom bildning. Soldaterna skall på så sätt fostras till icke-ute-i-samhället-våldsbenägna då han anser om militärutbildningen att ” Ju mer kultur inom dess väggar, desto sundare militarism och desto klippfastare
samhällslugn”94 Men framför allt skall bildningen inom värnplikten tjäna
nationalismen och patriotismen, då han påpekar att visst bildningsarbete kommit igång inom kasernerna och man alltså ”till sist vaknat upp ur patentpatriotismens illusion, att de djupa leden nationaliseras blott medelst högstämda tal och vackra sånger till Sveriges ära”.95
Nationaliseringen av befolkningen, anser alltså Liljedahl, kommer inte gratis till medborgarna genom ovan nämnda ytliga metoder utan måste hjälpas på traven genom just bildningen. Det intressanta här är inte vilka intressen Liljedahl kan tänkas tala utifrån. Att han som löjtnant vid seklets början själv är någon form av nationalistisk patriot kan dessutom tyckas självklart. Vad som däremot är intressant är den diskursiva linje som här dras mellan disciplinering, bildning och nationalism. Att binda arbetarklassen till lojalitet mot nationen var vid denna tid av yttersta vikt för att decimera landets inre konflikter. Metoden som skulle användas var bildning i olika former. Genom bildningen skulle de ”djupa leden” förstå sin plats i samhället och världen som först och främst svenskar.96 Samma artikel förklarar hur detta skulle gå till då det påstås att:
Nationaltankens adekvataste uttryck är väl ett folkbildningsarbete, som ger kunskap om det land, en var har rätt och plikt att värna om vid valurnan och på slagfältet. En soldat som är patriotisk d.v.s. socialt väckt, så att han äger fosterlandet närvarande såsom något 93 Social tidskrift 1901:4 s. 97 94 Social Tidskrift 1901:4 s. 98 95 Social Tidskrift 1901:4 s. 100 96 Social Tidskrift 1901:4 s. 100
omistligt i sina personliga rättigheter och såsom något omutligt i sina personliga plikter, en sådan soldat danas icke utan kännedom om detta fosterland, som han skall värna och älska
Här återkommer bilden av väckelsen som betydelsefull för det nationella medvetandet. Den ”sociala frågan” som vi sett att bildningsarbetet ofta motiveras utifrån sammanflätas här på en tydligt sätt genom att patriotism av författaren likställs med vara ”socialt väckt”.
Ett annat bidrag i Social tidskrift återfinns om värnplikt och folkbildning
senare under samma år men sedan är bidragen inte särskilt många.97
Diskussionen var antagligen särskilt aktuell under detta år eftersom det sammanföll med den allmänna värnpliktens införande.
Propositionen från år 1905 har dock inte glömt bort vikten av bibliotek för värnpliktiga när frågan om åtnjutandet av bidrag diskuteras. Där hävdas dessa
ha en synnerligen ”viktig uppgift att fylla”98 och mot bakgrund av den
nationalistiska uppfostringsdiskursen ter sig det som en naturlig följd.
Sammanfattning
Nationalistiska föreställningar föddes inte naturligt inom arbetarklassens medvetande. Fosterlandskärlek och lojalitet var däremot någonting som kunde läras in hos de av dåtiden benämnda ”djupa leden”. Boken tillskrevs nästan gudomlig kraft i sitt sätt att fostra befolkningen till kärlek till nationen. Litteraturen ansågs ha en förmåga att tränga in i medvetanden och på så sätt ställa samhällssynen till rätta.
Ordet disciplinering kan i detta fall te sig missvisande. Själv har jag svårt att lösgöra mig från bilden av att den praktiseras uppifrån och ner, i en hierarkisk struktur. Nu är ju i och för sig det också det perspektivet denna uppsats har, men om vi koncentrerar analysen på hur det ansågs att detta praktiskt skulle gå till så är metoden ganska förfinad. Ty det handlar här inte om någon direkt smärtsam process som den mänskliga kroppen behövde utsättas för, utan om att förändra individens verklighetsuppfattning (förändra dennes själ som Foucault föredragit att kalla det).
De inre oroligheterna mellan arbetsgivare och arbetstagare som pågick födde och gav förstås bränsle till de idéer om bättre villkor för arbetarna. Det är nog inte förmätet att på ett plan tala om en kamp mellan idéerna vid denna
97
Social Tidskrift 1901:8 s. 297
98
tid. Staten hade naturligtvis ett försprång med sitt monopol på utbildningen i folkskolan. Och även om folkbildningsrörelsen ofta intog en viss oppositionell hållning gentemot det etablerade borgerliga, så byggde de till stor del på en medborgerligt disciplinerande dikurs. Som sagt skedde vid sekelskiftet en omdefiniering av det nationalistiska innehållet, ett byte av formspråk. Den så kallade patentpatriotismen ansågs omodern med sin hjälte- och kungadyrkan och nya föreställningar konstruerades kring Sverige som ett hem. En av dessa nya nationella konstruktioner var t.ex. den röda stugan som någonting särskilt svenskt vilken föddes under denna period.99
Men antagligen bytte nationalismen inte bara formspråk vid sekelskiftet utan även metod. Metoden var disciplinering till lojalitet mot nationen. För detta krävdes inte bara ett år i det allmänna värnpliktsystem som infördes 1901 utan också på det individuella planet, med bildning genom läsning. I detta projekt hade folkbiblioteken en stor roll att fylla. Dessa folkbibliotek som växt fram lite varstans i landet stödda av olika intressenters försorg ansåg nu staten, år 1905, sig skyldiga att hålla vid liv och stötta, och skälen till detta är givna. Boken ansågs påverka befolkningen genomgripande och väcka dennas känslor för landet. Texten var alltså en samhällsstabiliserande faktor.