För utövandet av makt och kontroll i demokratiska stater krävs att befolkningen är någorlunda homogeniserad. Delandet av ett nationellt språk är viktigt men också delandet av vissa gemensamma referensramar. Exempel på nämnare kan vara den gemensamma historien vilken kan verka som ett kollektivt minne och medvetande men det kan också röra sig om likartade normer och värderingar (ofta sammanfaller historia och värderingar sammanflätade i komplexa relationer). Den gamle franske presidenten och generalen Charles de Gaulle satte en gång fingret på denna problematik när han ställde frågan hur skulle ni vilja styra ett land med 248 sorters ostar? Citatet har använts flitigt i franska turistbroschyrer och kanske är det för att det tycks sammanfatta den franska nationsuppfattningen på ett tillfredställande sätt. För samtidigt som de många ostsorterna kan tolkas som en icke homogen befolkning inom vilken man anar intressekonflikter så omfattas det samtidigt av det som kanske tydligast förknippas med den franska nationen, matkulturen. Det tycks säga att trots att vi ibland inte kommer överens i det här landet så är vi ändå fransmän. Fast uttalandet inte rör svenska förhållanden kan det ändå sägas ha en allmängiltig innebörd, därför att vid utövandet av makt och kontroll över en befolkning eller en folkgrupp krävs ett visst mått av homogenisering. Gellner hävdade att nationalismen var tätt sammankopplad med den homogenisering som tvingades fram i Västeuropa under den nya kapitalistiska ekonomin.
Under 1800-talet förändrades det svenska samhället radikalt. Förändringen av produktionsmedlen som kom med industrialiseringen medförde att ett land som tidigare haft sin viktigaste näring i myllan och brukandet av jorden fick sina större inkomster via de mekaniserade fabrikerna vilka vanligtvis var placerade i städerna för att underlätta export och import. Förändringen skedde naturligtvis inte över en dag utan sträckte sig över många år. Undersökningsperioden för denna uppsats utgörs av det stadium i den kapitalistiska ekonomin som i Torstendahls modell benämnts som den organisatoriska kapitalismen. Den karaktäriseras dels av att statsmaktens
intressen började sammanfalla med industrins och dels av ökade klassmotsättningar mellan arbetare och den kapitalägande borgar- och medelklassen.
Arbetarnas växande antal upplevdes redan under 1800-talet på många sätt som hotfullt av de ledande samhällskikten. Med oro betraktade man denna nya klass som tycktes lida brist på seder och tygling. Mestadels utgjordes den av före detta jordbrukare som tvingats in till städerna för att söka arbete, de hade därigenom brutits upp från många av sina tidigare gemenskaper och traditioner. En av lösningen på detta problem kom att kallas den ”sociala frågan” var bildning och utbildning av arbetarklassen. Folkskolereformen från 1842 kan ur ett sådant perspektiv ses som en första början till ett fostrings- och bildningsprojekt och naturligtvis också som ett svar på ökat behov av läs- och skrivkunnighet i ett samhälle där yrken inte i samma utsträckning bevarades och ärvdes inom den egna gemenskapen/familjen. Men bildningen under 1800-talet började även att växa fram på frivillig grund inom framför allt de folkbildande rörelserna. De folkbildande rörelserna verkade inom olika områden och vilade ofta i en politisk liberal grund. I många fall fanns det ett visst statsmaktskritiskt inslag bakom deras initiativ då man ansåg att för lite gjordes för samhällets under skikt. En del av deras framgång kan förklaras med att de ersatte en tidigare gemenskap som efter de stora förändringarna smulats samman. På många sätt kom de folkbildande rörelserna att verka inom en folkuppfostrande och disciplinerande diskurs, man ansåg att arbetarklassen borde tränas till ökat ansvarstagande inför medborgarskapet som skulle komma med demokrati-seringen. Folkrörelsernas organisation och betydelse skulle fortsätta att verka och spela en roll långt in på 1900-talet. Vid sekelskiftet under den organiserade kapitalismen ägde emellertid en förändring rum i statens syn på bildning och man började att ta ett ökat ansvar för uppgifter som den ej tidigare ansett som sina. Torstensson kom att beskriva detta som ett församhälleligande av staten och menade att bibliotekspropositionen från 1905 borde tolkas i det sammanhanget. Som ett led i statens ökande integrationssträvanden för att överbrygga klassmotsättningarna. Vad min undersökning också visat är att det uttryckligen framkom i propositionen att bidraget till biblioteksverksamhet var ett sätt att kontrollera de bibliotek som skulle åtnjuta bidraget.
I propositionens argumentering för bibliotekens nytta framhölls hur en ökad bildningsnivå kunde höja den nationella effektiviteten och nationens välstånd. Det talades om hur höjandet av den allmänna bildningsnivån kunde
litteratur gynnade näringslivet. Jag nämnde att Hansson gjort liknande iakttagelser. Jag knöt vidare an till en annan nationell nyttodiskurs som härleddes till folkskolestadgan. Denna diskurs uppfattade läskunnigheten som något av en statlig egendom. Dess utgångspunkt verkade vara att eftersom läs- och skrivkunnighet förmedlats till de ”bredare folklagren” gratis via folkskolan var läsning därför något som tillhörde staten. Här framgick att den onyttiga litteraturen (den s.k. kolportagelitteraturen) ansågs vara ett hot mot nationen då den exploaterade statliga investeringar som lagts ner i folkskolan. Biblioteken kunde i denna fråga få en viktig roll ansåg Verdandis författare då man genom dessa kunde förmedla god litteratur. Det visade sig sedan att förslagen till god litteratur kom från många håll men att den historiska litteraturen i de flesta fall sågs som särskilt nyttig och uppbygglig för folket.
Utifrån Gellners uppfattning om framväxten av nationell kulturell gemenskap kan folkskolans införande betraktas som det första viktiga startskottet. Uppkomsten av en högkultur och en allmän läs- och skrivkunnighet var bland de viktigaste förutsättningarna för att nationen skulle kunna uppfattas som en enhet. Likaså hävdar Anderson boken och texten i sig vara bland de viktigaste beståndsdelarna för upplevelsen av nationen som den föreställda gemenskapen. Boken var alltså ett betydelsefullt medium för nationalismens vara. Källorna redovisade att biblioteken på många sätt betraktades som viktiga instrument för nationen och spridandet av de nationella föreställningarna. Litteraturen ansågs där ha en fostrande verkan som ledde till att den nationella identiteten stärktes. Den nationella samhörigheten var ytterst viktig under denna period och ansågs verka över klassmotsättningsgränserna som vid tiden började bli allt mer alarmerande.
Historikern Jan Larsson visade hur industrin vid sekelskiftet organiserade sig och arbetade för en nationell integration för höjandet av den nationella effektiviteten. Jag menade i undersökningen att den ovan redovisade statliga diskursen som betonade läsningens samhällsnytta delvis kunde förstås i ljuset av dessa strävanden. När vi satt biblioteken i detta sammanhang så kommer vi till en punkt där det blir möjligt att diskutera deras betydelse för samhällsekonomin på en nationell nivå genom att föra in Gellners resonemang. Diskussionen som fanns om att näringslivet skulle gynnas av att biblioteken fylldes med teknisk litteratur, vilken även Hanson lyfte fram, ter sig ganska löjeväckande. Vad biblioteken och boken däremot i förlängningen bidrog med var en homogenisering av kulturen som möjliggjorde och underlättade de stora
beroende av då de behövde arbetskraft. Jag säger nu inte att biblioteken på egen hand åstadkom detta utan hela denna process byggde många faktorer där naturligtvis läs- och skivkunnigheten som förmedlades genom folkskolan var en av dessa. De folkbildande rörelserna som uppmuntrade och arbetade för spridandet av allmän bildning till befolkningen hade naturligtvis del i detta. Vill man fortsätta hitta faktorer så skulle även uppkomsten av en bokmarknad under 1800-talet kunna föras in i resonemanget. Det är naturligtvis svårt att tala om hur stor roll biblioteken fick för samhällsekonomin eller nationalismen som företeelse. Det är likaså svårt att få kännedom kring hur stor medvetenheten var kring insikten om bokens betydelse för skapandet av en enhetlig kultur och kring en föreställd gemenskap (diskussionen kring just historiska aktörers medvetenhet riskerar att tolkas utifrån vår nuvarande kunskap och blir därför lätt anakronistiska). Vad jag ändå vill lyfta fram är att biblioteken faktiskt fick en roll i nationsbyggandet. Och för att återanknyta till en utgångspunkt från Annika Christerssons uppsats om de förväntade effekter på skönlitteraturen inom folkbiblioteken så visade hon att det fanns en tro och önskan bland biblioteksförespråkarna att vilja att sprida en gemensam kultur till befolkningen. Försöker vi i detta sammanhang att skilja ut bibliotekens betydelse vid sidan av de övriga ovan uppräknade faktorer som bidrog till homogeniseringen så blir antagligen deras viktigaste uppgift att filtrera fram rätt sorts kultur. Vi såg att det på många sätt fanns en stark strävan att fylla biblioteken med rätt sorts litteratur. Denna strävan hängde emellertid oftast samman med den goda uppfostrande verkan den ansågs ha på befolkningen. Här kom kolportagelitteraturen att betraktas som ohälsosam och dålig då den ansågs ha en korrumperande inverkan på läsaren. Den uppfostrande diskursen som syftade till att styra urvalet i biblioteken bidrog således till en standardisering av litteratururvalet vilket kunde bereda vägen för en gemensam kultur. På så sätt kan statens strävan att ta kontroll över biblioteksverksamheten också sägas ha bidragit till en ökad standardisering över litteratururvalet. Genom att folkbiblioteken längre in på 1900-talet utvecklades till en offentlig institution som såg till att förse biblioteken med ett litteraturutbud av så kallad god litteratur bidrog det till att ge bibliotekens innehåll en homogen prägel.
Hansson menar att folkbiblioteken tog över mycket av det konservativa ideologiska arvet från sockenbiblioteken. Det gällde då särskilt synen på biblioteken och deras funktion i samhället samt det ideologiska innehållet som i sockenbibliotekens fall var styrt av folkskoleinspektionen. Även om min undersökning inte som Hanssons är lika präglad av att analysera politiska
hur stor vikt mina källorna lade på den historiska litteraturens förekomst innanför biblioteksväggarna. Den historiska litteraturens koppling till nationalismen och det nationella uppvaknandet lyfte bl.a. Gellner fram. Historiens funktion skulle där vara att verka ungefär som nationens släktsaga och visa medborgarna att de var del av en större gemenskap och med ett gemensamt ursprung. Mina källor var som sagt också präglade av denna syn på historien – vilken skulle lära läsaren att älska och värna sitt land. Enligt Henrik Berggren skedde emellertid en förändring av de nationella föreställningarna vid sekelskiftet vilket innebar att man istället vända började blicken mot framtiden. Han menade att denna syn kunde kopplas till tidens liberala förändringsbenägna strävanden. Av dessa modernistiska nationella föreställningar syns dock inget till i mina källor och kanske är inte detta så överraskande, ty även om man ur en synvinkel kan betrakta biblioteken som en konservativ eftergift till mer liberalt sinnade krafter så framgår synen på biblioteken att de skall verka stabiliserande på samhällsutvecklingen. Detta skall ske genom bildningen som skall fostra arbetaren till besinning och kärlek till fosterlandet.
Nu behöver inte uppfostran genom bildning och utbildning betraktas som en särskilt konservativ eller ålderdomlig (naturligtvis kan även konservatismen som ideologi sägas vara en del av det kapitalistiska samhället som uppstod under 1800-talet och alltså en relativt modern företeelse) maktutövningsmetod, utan snarare som något som förknippas med det demokratiska och moderna samhället. Thomas Mathiesen har tagit fasta på denna smygande disciplinering och menar att den sker och verkar i det fördolda. I min studie betraktades folkbiblioteken som en del i den dolda disciplineringen. Vi såg också hur disciplin och folkbibliotek kopplades samman i sådan stor utsträckning att associationen mellan folkbibliotek och militärväsendet var vanlig. Till grunden för den disciplineringsdiskurs som så tydligt framträdde låg en synnerligen stark tro på textens makt. I vissa fall talades det nästan i religösa ordalag om just ordens förmåga att genom läsning påverka och förändra individens inre. Enligt Ronny Ambjörnsson var denna syn på läsning tämligen ny och framvuxen hos väckelserörelsen under 1800-talet. Den var inriktad på individen som genom läsningen skulle ta textens budskap till sitt hjärta och bli en del av det. Vad hjärtat skulle fyllas med var i detta fall kärleken till fosterlandet och nationen som individen skulle lära att värna och älska.
att bildningens mål var att få arbetarklassen att dela samma kulturståndpunkt dvs. samma referenser som borgarklassen. Den gemensamma referensen blev naturligtvis nationalismen och nationstanken som skulle förena de två klasserna i en föreställd gemenskap. Motivet framträder då tydligt och bekräftar att nationalismen sågs som ett integrationsmedel för att överbrygga klassmotsättningarna. Bekräftas då min hypotes, att statsmakten även medvetet ville använda biblioteken som ett integrationsmedel som skulle fostra arbetaren till nationella föreställningar? Svaret blir ja. Den nationalistiska uppfostrings-diskursen fanns lika närvarande i propositionen som de övriga källorna. Men detta var inte det enda innehållet i uppfostringsdiskursen som framkommer i propositionen. Bildningen ansåg där kunna förädla och förändra människans karaktär till det bättre. Att en sådan människa var önskvärd framgick både i Heimdals utredning och i propositionen, eftersom det oundvikliga demokratiska samhället som stod för dörren. Det ansågs då viktigt att dels fostra arbetarna till att kunna ta det ansvar som medborgarskapet skulle innebär, dels att arbetarna inte skyndade på den demokratiska processen för mycket genom att ta till våld för bättre villkor.
Folkbibliotekarieyrket som växte fram i och med att biblioteksväsendet genom statens försorg mer och mer tog formen av en offentlig institution blev i huvudsak ett kvinnoyrke. Förebilden för detta kom ifrån Förenta staterna där, som källan uttryckt det, ”man om bibliotekarien i allmänhet sa hon”. Och enligt samma källa välkomnades biblioteksgörat som just kvinnoarbete med entusiasm. Skälen till entusiasmen kunde vara flera. På ett personligt plan var naturligtvis ett nykommet yrke en potentiell artbetsgivare och möjlighet till självständig försörjning. Man kunde kanske även skönja den del av ett kall bakom bibliotekarieyrket. En annan, och den orsak jag ville betona kring bibliotekarieyrkets naturliga association och förknippande med särskilt kvinnliga egenskaper var dess uppfostrande funktion. Enligt genuskonstruktionen som växte fram under 1800-talets borgerliga hem blev en av kvinnans viktigaste uppgifter att vara uppfostrerska av hushållets barn. Jag menar att bibliotekarieyrket som ett kvinnoyrke måste förstås utifrån den disciplinerande diskursen som hela bibliotekstanken byggde på. Lägger vi till detta den nationalistiska diskurs som genomsyrade diskussionen så måste bibliotekarieyrket ansetts fått en viktig roll i nationsbyggandet.
Det är naturligtvis svårt att med bestämdhet hävda att den kvinnliga bibliotekarien betraktades som nationalismens främste härförare. Mina källor skriver inte direkt ut en sådan sak. Men om vi släpper källorna och
del av bibliotekarieyrket och att kvinnan fick en roll för nationsbyggandet. Just för att biblioteken har att göra med en dold disciplinering är det troligen en del av yrket som i tidigare forskning försummats. Hävdandet att kvinnan hållits utanför den nationella tillhörigheten genom att hon inte fått möjlighet att göra värnplikt får ur en synvinkel hållas för troligt. Men det säger ingenting om att kvinnan inte skulle ha fått en betydande uppgift och del i skapandet av en nationell föreställd gemenskap i sin egenskap av bibliotekarie. Men det nationella kan då inte enbart förstås utifrån det vi förknippar med traditionellt nationalistiskt innehåll, så som fosterlandskärlek och liknande svärmerier, utan kanske snarare från att biblioteken bidrog till en homogenisering av den gemsamma kulturen.
Jag pekade på att folkbiblioteksväsendet hade vissa beröringspunkter med militärväsendet. Båda byggde på en nationell disciplinering av den stora massan och de kunde förknippas med demokratiseringsprocessen. Tillkomsttiden för de båda var dessutom ungefär samtidig. Att kalla bibliotekarien för en kvinnlig värnpliktig skulle nog ändå te sig dumt och lite långsökt. Men liknelsen kan kanske ändå sätta in bibliotekarien och biblioteken i den samhällsstabiliserande funktion de ansågs ha. Bibliotekarien står ofta som en symbol för demokratin i samhället medan soldaten i många fall setts som bild för nationen. Kanske är det dags att tillskriva bibliotekarien en större delaktighet i tillkomsten av ett nationsmedvetandet.
I propositionen tillskrevs vandringsbiblioteken en särskild betydelse. Mot bakgrund av att de främsta argumenten för bildningsverksamhet var uppfostring av arbetarklassen som vanligtvis befann sig i stadsmiljöer var detta intressant. Jag fann att en trolig förklaring låg i det Lars Jönses beskrivit som en ny syn på det nationella territoriet som växt fram under 1800-talet. Uppfattningen byggde på att hela nationen skulle omfamnas och räknas, ledde till en strävan att även uppmärksamma befolkningen vid landets yttersta gräns om dess verkliga tillhörighet. Vandringsbibliotekets uppgift i detta blev att skeppas runt i riket som en stum väckelsepredikant vilken förkunnade nationens ord. Tala skulle i detta avseende böckerna göra vars kraft ansågs kunna förädla och förändra befolkningen.
Om propositionen inte direkt uttalade vandringbibliotekens nationalistiska syfte så var motiven för vandringbiblioteken desto tydligare formulerade i Oskar II:s vandringsbiblioteks stadgar från år 1906. Föreningen riktade sig huvudsakligen till utlandssvenskar men också till den svenska landsbygden. Bibliotekens syfte var att vara en nationell föreningslänk mellan svenskarna för
uppkomst med unionskrisen och med den förlusten av Norge, samt hotet från emigrationen. Även om denna förening troligtvis stod på en politiskt konservativ grund och nationsfrågan kanske där betraktades som särskilt omhuldad så illustreras genom verksamheten hur en tydlig koppling görs mellan bibliotek/litteratur och nationalism. Det kan vara intressant att betänka hur svenskars flytt till utlandet kunde provocera dåtiden nationalister. Då mycket av den nationella diskursen handlade om ursprunget och bundenheten till ”fosterjoden” ställde naturligtvis ett nationsbyte till med problem som indirekt kunde ifrågasätta nationalismens grund. En fråga som kan tänkas ha varit problematisk var möjligen vad som hände om en riktig svensk byter nation/nationstillhörighet? Vem blir han/hon då?
Om vandringsbiblioteken finns mycket lite skrivet inom det biblioteks- och informationsvetenskapliga ämnet. Vidare studier av dem som ett utryck för den nationalistiska diskursen skulle kunna vara fruktbart.
Resultatdiskussion
Den bibliotekshistoriska forskningen är vid det här laget ganska etablerad. Den främsta kunskapen som jag hämtade från tidigare forskning var att folkbibliotekens uppkomst skedde inom en folkuppfostrande och disciplinerande diskurs. Forskningen har också påvisat hur folkbibliotek ibland kunde betraktas som gynnsamma för det nationella välståndet, men det nationella eller nationalismens betydelse för folkbiblioteken hade aldrig studerats explicit inom det biblioteks- och informationsvetenskapliga ämnet.
Inom forskningen kring nationalism har skriv- och läskulturen samt boken lyfts fram som avgörande faktorer för nationalismens vara och spridande. Vad jag kunde se hade ingen forskning lyft fram biblioteken och studerat eller diskuterat dem som enskild företeelse och deras betydelse för nationalismen, eller tvärtom, nationalismens betydelse för biblioteken. I denna fråga vill jag dock reservera mig då den internationella forskningen kring nationalism växt sig så stor under senare år att den är svåröverblickbar. Det fanns emellertid studier som behandlat folkrörelsernas relation till nationalismen. Den senaste och kanske mest heltäckande där var Samuel Edquists avhandlig Nyktra
svenskar. I min uppsats användes dock den mest som inspiratör till det
historie-materialistiska perspektivet vilket användes som förklaring till nationen och nationalismens uppkomst.
Utifrån den disciplinerande diskurs inom vilken folkbiblioteken växt fram studerades hur förekomsten av nationella föreställningar såg ut inom denna.
Orsaken till de nationella föreställningarna förklarade jag delvis utifrån deras samhällsstabiliserande effekt. Om folkbiblioteken kunde verka nationellt enande ansågs detta vara av vikt för att överbrygga klassmotsättningarna. Jag satte även in biblioteken i ett ekonomiskt perspektiv och menade att deras effekt kunde var homogeniserande på befolkningen. Det kapitalistiska ekonomiska systemet hade behov av en befolkning som man lätt kunde kommunicera med och sätta i arbete. Ett gemensamt språk och likartade