Bollen som verktyg, innehåll eller problem

Det har genom tidigare forskning och rapporter konstaterats att det finns problematik med aktiviteter som innehåller boll i idrottsundervisningen (Skolverket, 2004; Skolinspektionen,

35 2010; Skolinspektionen, 2018). Forskning och rapporter har bland annat framfört att pojkar uppskattar bollaktiviteter mer än flickor samt att pojkars agerande kan få negativa

konsekvenser (ex. Skolverket, 2004; Redelius, 2004; Fagrell, Larsson & Redelius, 2012). Den här studiens resultat visar att det är fler pojkar som tycker om och dessutom anser sig bra på bollaktiviteter överlag, samtidigt som det är en klar majoritet av flickorna som både tycker om och anser sig bra på bollsporter och bollekar. Det är dock oklart om elevernas inställningar är eller behöver vara negativa. En anledning till att fler pojkar tycker om och anser sig bra på bollaktiviteter kan enligt Larsson (2001) vara att det finns en tradition bland det manliga könet att vara idrottsutövare i högre grad än det kvinnliga könet. Ytterligare en anledning kan vara att pojkar många gånger är mer prestations- och tävlingsinriktade (Larsson, 2001). Resultatet i studien kan även förklaras genom att det kan vara så att flickor är mer passiva än pojkar och att de har ett mindre intresse av skolidrotten överhuvudtaget (Murphy, Dionigi & Litchfield, 2014). Samtidigt som Redelius (2004) påpekar att det inte är någon specifik aktivitets fel till hur ämnet idrott och hälsa ser ut, utan snarare ämnesuppbyggnadens fel eftersom att den bygger på föreningsidrottsliga grunder.

Det har även konstaterats att det inom delar av den svenska skolan förekommer för mycket boll i ämnet idrott och hälsa (Skolinspektionen, 2010; Skolinspektionen, 2018), men vad är det egentligen som menas med för mycket boll? Vilken typ av boll är det för mycket av? Utifrån det som tidigare lyfts fram i den här studien gällande de olika bollbegreppen som är vanligt förekommande inom forskning och rapporter som inkluderar boll, gör det svårt att avgöra vilken bollform det är för mycket av. I både forskning och rapporter används begrepp som bollsport, bollek, bollspel och bollaktiviteter, men frågan kvarstår ändå vad de innebär och vad som skiljer dem åt. Det finns även flertalet forskning som pekar på att elever vill ha bollaktiviteter i skolan (ex. Lundvall & Meckbach, 2004), vilket även den här studien visar. Den här studien visar också på att många inte är nöjda med mängden bollaktiviteter de har i undervisningen i samt att flertalet inte alls upplever att de har bollaktiviteter för ofta i ämnet idrott och hälsa i gymnasiet. Resultatet i studien kan till och med tolkas som att eleverna istället för att ha mindre vill ha mer bollaktiviteter i ämnet idrott och hälsa.

Ett annat argument Skolinspektionen (2018) framförde som problematiskt var att många bollaktiviteter är relaterade till tävling och att det förekommer för mycket tävlingsmoment i undervisningen. Det första var även något majoriteten av respondenterna i den här studien underströk då många relaterade både bollsport och bollek med tävling. Flertalet respondenter i den här studien kände sig likväl motiverade av bollaktiviteter trots dess tävlingsinslag, vilket går att tolka som att de har en positiv inställning till olika bollaktiviteter oavsett dess utfall. Tävlingsmoment bör enligt Aggerholm, Førland Standal och Melvold Hordvik (2018)

36 undvikas i undervisningssammanhang då det kan ta bort värdefulla lärandeperspektiv. Det kan samtidigt medföra att vissa elever drar sig tillbaka, känner sig utanför eller tappar intresset (Skolinspektionen, 2018), även om det exempelvis också kan stärka elevers karaktär eller förbättra deras samarbetsförmåga (Stoltz, 2014), samt fostra genom fair-play (Aggerholm, Førland Standal & Melvold Hordvik, 2018). Sammantaget kan det tolkas som att majoriteten i den här studien inte är emot bollaktiviteter i idrottsundervisningen som innehåller

tävlingsmoment eftersom att de tycker att både bollsporter och bollekar är ett bra och motiverande innehåll i undervisningen trots att de förknippas med tävling av majoriteten. Den här studien visar på att det är många som tycker om både bollsport och bollek, samt tycker att aktivitetsformerna är ett bra innehåll i idrottsundervisningen. En påverkande faktor till elevernas inställning kring aktivitetsformerna kan vara hur deras lärare använder bollen. Det är tyvärr oklart hur respondenternas lärare använder bollen eller vad som gör att deras lärare använder bollar i undervisningen överhuvudtaget. En anledning till att lärarna använder bollaktiviteter kan vara att de känner sig trygga med att använda aktivitetsformerna på grund av att de exempelvis har tidigare positiva eller framgångsrika minnen av dem. Ytterligare en anledning kan vara att lärare har läst forskning om bollaktiviteter och tagit del av olika utlärningsteorier eller liknande. Lärarna kan också ha en bakgrund inom någon bollförening och hämtar inspiration och erfarenheter från det, likt Londos (2010) studie visar på.

Något som är oklart är om bollen används av lärarna som ett verktyg eller inte. Det kan vara så att lärare använder bollen som ett verktyg för att uppnå ett mål i styrdokumenten som exempelvis att få elever att förbättra deras kroppsliga förmåga, hälsa eller samarbetsförmåga (Skolverket, 2011), genom att de anser att en boll kan hjälpa elever uppnå detta. Det behöver dock inte vara så. Vissa lärare kan använda bollen i undervisningen utan att använda det som ett verktyg. En lärare kanske vill att eleverna ska få prova på olika aktiviteter för att öka chansen till att bli fysiskt aktiva genom hela livet likt Skolverket (2011) anför att ämnet bland annat ska syfta till och gör detta genom exempelvis bollsporter som volleyboll eller

innebandy. Ett sådant användande av bollen gör att den nyttjas mer som ett innehåll snarare än ett verktyg. Något som inte är lika oklart är att det finns forskning kring bollaktiviteter som visar på att det finns både för- och nackdelar med hur och varför bollaktiviteter kan användas (ex. Ronglan & Ertesvåg, 2009; Hills, 2006).