Gymnasieelevers inställning till bollaktiviteter

Under den här rubriken behandlas påståenden som är relaterade till bollaktiviteter. Påståendena diskuteras inte utifrån några bakgrundsvariabler utan ifrån hela gruppen.

Exempelvis så diskuteras det om eleverna känner sig motiverade av bollaktiviteter eller om de är nöjda med mängden de haft under sin gymnasietid.

Resultatet i studien kan ställas emot Skolinspektionens granskningar från år 2010 och 2018 på högstadiet som slog fast att bollaktiviteter medför problematik. Skolinspektionen (2018) framhåller att det stora inslaget av bollaktiviteter, som finns i högstadieskolan, kan leda till att elever upplever utanförskap, tappar intresset eller uttrycker negativa kommentarer till

varandra på grund av lektionsklimatet under bollaktiviteter. Den här studien visar tendenser på att gymnasieelevers upplevelser delvis är motstridande Skolinspektionens (2018)

granskning. 58% av eleverna upplever inte alls att de har bollaktiviteter ofta under

idrottslektionerna, samtidigt som resultatet visar att mindre än hälften av eleverna är nöjda med mängden bollaktiviteter de haft under sin gymnasietid. Resultatet kan tydas som att gymnasieeleverna istället för att ha mindre bollaktiviteter i skolan vill ha mer. Hur många lektioner eleverna faktiskt haft under deras gymnasietid, samt om de ville ha fler eller färre lektioner var inte något som efterfrågades i studien. Sudien kan därför inte fastslå hur ofta gymnasieeleverna undervisats i bollaktiviteter eller exakt hur nöjda gymnasieeleverna var med mängden bollundervisning de haft under gymnasiet.

29 skolsammanhang bör fokus istället ligga på att förbättra samarbetsförmågan genom att

samtidigt öka den fysiska aktiviteten för eleverna (Fagrell, Larsson & Redelius, 2012). Det kan då krävas att läromiljön är av positiv karaktär vilket i sin tur är beroende av den grupp läraren undervisar (Kwon, Pyun & Kim, 2010). Samtidigt framhåller Walseth, Engebretsen och Elvebakk (2018) att läraren ska lyssna till elevernas åsikter då det kan leda till att elevernas kunskaper och även helhetsintryck av olika fysiska aktiviteter stärks. I den här studien upplever majoriteten av eleverna att de tycker om både bollsporter och bollekar. Resultatet visar samtidigt att en tydlig majoritet av respondenterna anser att bollaktiviteter överlag i ämnet idrott och hälsa är motiverande aktivitetsformer för dem. När det kommer till att prestera så visade det sig att endast 13% känner sig nervösa vid blotta tanken på att utföra bollaktiviteter. Trots den låga andelen gällande elevers nervositet oroar sig ändå drygt en av tre för deras prestation under en bollaktivitet. Resultaten kring elevernas motivation och prestation kan bero på att eleverna studerat tillsammans i över ett år och att de haft möjlighet att få en god gruppsammansättning, då en god gruppsämja bidrar till både ökad motivation och prestation (Hastie, Ward och Brock, 2017).

Enligt Skolverket (2011) ska lärare erbjuda elever möjlighet till att utveckla ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Majoriteten av gymnasieeleverna i den här studien tycker om, anser sig bra på och känner sig motiverade av bollaktiviteter, vilket talar för att lärare ska använda aktivitetsformerna i undervisningen. Skolverket (2011) betonar samtidigt att

idrottsundervisningen ska utföras genom att vara baserad på fakta och teorier. Det finns både forskning och teorier på att bollaktiviteter kan användas fördelaktigt i idrottsundervisning (ex. Walseth, Engebretsen & Elvebakk, 2018; Teng, 2013). Med tanke på Skolverkets (2011) riktlinjer, den här studiens resultat angående elevers inställning till bollaktiviteter, samt den forskning och de teorier som finns är det svårt att motsätta sig att lärare använder

bollaktiviteter i undervisningen. Frågan lärare dock måste ställa sig om de väljer att undervisa elever genom bollaktiviteter är hur de kopplar undervisningen till läroplanen, samt hur läraren motiverar aktiviteterna för eleverna. Det finns till exempel elever som varken tycker om bollsport eller bollek, likt den här studien visar, ska läraren strunta i deras åsikt då exempelvis merparten av eleverna har en positiv bild av bollaktiviteter eller ska läraren lyssna på dem. Den vanligaste aktiviteten i idrott och hälsa-undervisningen var lagbollspel enligt lärare ifrån Londos (2010) studie. Det hade i sin tur att göra med att många lärare i studien hade en föreningsbakgrund, vilket även var något som färgade deras undervisning och kunde leda till att tävlingsmomenten i idrottsundervisningen ökade. Om bollsporter däremot lärs ut genom att ge motiverande feedback till eleverna kan det istället leda till att lärandet ökar, betonar Creasy, Whipp och Jackson (2012). En klar majoritet (65%) av respondenterna i denna studie

30 upplever att deras idrottslärare tycker om bollaktiviteter. Det framgår tyvärr inte av resultatet vilken föreningsbakgrund lärarna hade eller vad lärarna själva tycker om bollaktiviteter, vilket gör det svårt att avgöra om elevernas uppfattning stämmer. Det går dock att konstatera att de flesta gymnasieeleverna upplever att deras idrottslärare tycker om bollaktiviteter.

Bland de påståenden i enkäten där bollaktiviteter relateras till kön visar resultatet på att det finns skillnader mellan om bollaktiviteter är för flickor och om det är för pojkar. Resultatet pekar på att drygt 7 av 10 anser att bollaktiviteter är för flickor, medan 8 av 10 anser att det är för pojkar. Även om skillnaden inte är enorm så finns det ändå en skillnad. Studiens resultat stämmer delvis in med det tidigare forskning antyder gällande elevers upplevelser av och även beteenden kring bollaktiviteter. Genom att utgå från Fagrell, Larsson och Redelius (2012) forskning om att pojkars dominans i bollaktiviteter delvis stöter bort flickor från att delta under lektioner, så går det att se tendenser från den här studiens resultat till att det här kan stämma. Eftersom att eleverna i den här studien anser att bollaktiviteter i högre utsträckning är mer till för pojkar så kan en anledning till det här vara att många upplevt att pojkar är mer dominerande i bollaktiviteter. Upplevelsen av pojkarna skulle spekulativt kunna ha lett till att flickor stötts bort eller känt sig bortstötta, vilket i sin tur skulle kunna bidragit till att eleverna upplever att bollaktiviteter är mer till för pojkar än flickor. Om det här är fallet betyder det att bollaktiviteter kan gå emot styrdokumenten då undervisningen i idrott och hälsa på gymnasiet ska motverka och medvetandegöra stereotypa föreställningar om vad som exempelvis är manligt och kvinnligt (Skolverket, 2011). Studiens resultat visar samtidigt att det är en klar majoritet som tycker att bollaktiviteter är till för både flickor och pojkar, vilket istället ligger i linje med styrdokumenten och Redelius (2004), samt Lundvall och Meckbachs (2004)

forskning som visade att både pojkar och flickor tycker om bollaktiviteter.

I studiens resultat framkom det att strax över hälften av deltagarna anser att pojkar är lika bra som flickor på bollaktiviteter. Det är ingen hemlighet att pojkar och flickor ofta har olika förutsättningar för att idrotta då människokropparna bland annat i flera bemärkelser är uppbyggda på olika sätt. Pojkar har även historiskt sett varit mer prestations- och

tävlingsinriktade, vilket gjort att pojkar exempelvis vanligare drar sig till lagsporter (Larsson, 2001) och många bollaktiviteter går även ut på att genom ett lag prestera på ett eller annat sätt. Utifrån en sådan utgångspunkt vore det inte konstigt om eleverna överlag ansåg att pojkar och flickor inte är lika bra på bollaktiviteter. Det är därför intressant att majoriteten av deltagarna i studien ändå tycker att pojkar och flickor är lika bra på bollaktiviteter. Resultatet visade dessutom att drygt 9 av 10 respondenter inte vill ha bollaktiviteter pojkar och flickor var för sig i gymnasiet, vilket tyder på att de flesta har en jämställd grundinställning till att bollaktiviteter är till för alla. Elevernas svar tyder eventuellt på att många skulle kunna blivit

31 påverkade av att deras lärare följt Skolverkets (2011) riktlinjer med att medvetandegöra elever om etiskt ställningstagande till stereotypa föreställningar om könsmönster och jämställdhet i relation till idrotts- och motionsutövande. Det skulle även kunna bero på att elevernas lärare belyst kulturella och sociala aspekter i förhållande till fysisk aktivitet, likt läroplanen anför.