Johnson talar om vilka konsekvenser Coronapandemin orsakat landet och argumenterar för att befolkningen måste fortsätta att följa tidigare, och nya restriktioner. Johnson beklagar sig även för den oro som pandemin och dess följder har haft på publiken. Talet återfinns i transkriberad form under bilaga 4.
6.4.1 Disposition
Redan i talets första mening argumenterar Johnson för sin inventio (Lindqvist, 2008, s. 93) genom att benämna det hot som Covid-19 utgör då han säger "the struggle against covid is the single biggest crisis the world has faced in my lifetime". Talets ståndpunkt blir även dess propositio vilket är att minska smittspridningen av Covid-19. Genom att inleda talet med dess ståndpunkt väcker Johnson direkt ett intresse hos publiken och därmed utgör denna inledning talets exordium, då det är en pandemi som drabbat hela hans målgrupp, som består av den brittiska nationen där bakgrund och ålder varierar. Dessutom hoppar han rakt in i problemet genom att ha en enda mening i talet istället för att dela upp hälsningsfrasen och hans påstående - även detta skapar intresse. För att övertyga publiken, skapar han även en välvilja hos publiken för att motverka pandemin genom att säga "this disease has killed almost a million people, and caused havoc to economies everywhere". Genom talets exordium skapas en positiv inställning till att en förändring måste ske. Talets narratio utgörs i dess exordium då den benämner att Coronapandemin har orsakat dödsfall och en ekonomisk kris vilket ger publiken den bakgrundsinformation de behöver för att förstå argumenten och innebörden av talet (Mral, et al., 2016, s. 46). Fortsättningsvis följs talet av dess argumentatio som bygger på dess ståndpunkt och följs av dess conclusio "But now is the time for us all to summon the discipline, and the resolve, and the spirit of togetherness that will carry us through". Genom talets conclusio, vilket innebär att talaren avrundar talet, vädjar Johnson till publikens känslor genom att påminna om vad som krävs av dem för att minska smittspridningen. Delen blir dessutom minnesvärd genom dess upprepning av den uppmaning som genomsyrar stora delar av talet.
37 6.4.2 Argumentation
I argumentationen använder Johnson begrepp som "UK" och "we" i samma mening, vilket kan uppfattas som att han refererar dessa begrepp till sig själv och den regering han leder vilket stärker Johnsons fronesis då han markerar sin egen roll och den höga position han besitter (Lindqvist, 2008, s. 179–180). Fronesis stärks ytterligare då Johnson betonar att han och regeringen skyddar publiken, vilket framställer Johnson som en stark ledare. Det stärker även hans eunoia och arete då det visar på att han har goda moraliska egenskaper och att han arbetar utifrån vad som är bäst för publiken. Bilden av att Johnson har god expertis stärks ytterligare genom fronesis då han beskriver att andra partier tycker att han har fattat rätt beslut och talat med andra experter inom området vilket i sin tur också stärker förtroendet för Johnson. I sin argumentation stärks Johnsons
eunoia då han hyllar publiken genom att belysa att han har en stark tro att publiken kommer klara
av att besegra pandemin. Detta stärks ytterligare genom eunoia när Johnson argumenterar för att han egentligen inte vill begränsa människors frihet men att han måste för att publiken ska överleva. Johnson belyser även sin empati samt välvilja genom att beskriva hur han vill rädda cancerpatienter, äldre och andra i riskgrupper. Eunoia byggs även upp då han visar en förståelse för folkets frustration och en förståelse för publikens uppoffringar i krisen. Genom att belysa sina förhoppningar om att de väntar på ett vaccin visar Johnson att han är handlingskraftig vilket även stärker hans arete (Lindqvist, 2008, s. 177).
En stor del av Johnsons argumentation baseras på patos då han övertalar publiken genom känsloargument. Genom att beskriva pandemin som den värsta krisen som han någonsin har mött, skapar Johnson en fruktan och rädsla för pandemin. Rädslan fortsätter genomsyra argumentationen genom Johnsons ordval då de bär på en hård och negativ innebörd. Uppbyggnaden av rädslan gör att Johnson övertygar publiken (Johannesson, 1998, s. 283) om att följa hans råd och regler. Rädslan byggs upp genom att betona att viruset utrotar och dödar. Rädslan som byggs upp kombineras med en känsla av stolthet och hopp då Johnson i ett argument säger "great and freedom-loving country". Vidare återgår Johnson till ytterligare känsloargument som återigen skapar en fruktan hos publiken. Johnson betonar även att han talar direkt till publiken vilket påvisar de skyldigheter befolkningen har i pandemin genom patos (Mral et al., 2016, s. 57). Effekten av dessa känsloargument är att publiken kommer minnas dessa känslor som argumenten väcker till liv, och därav skapas ett förtroende.
38
Genom logos stärks förtroendet för Johnson och för argumenten då han applicerar fakta på den argumentation han bygger talet på, vilket gör argumenten mer sanningsenliga (Lindqvist, 2008, s. 82). Detta gör han bland annat genom att beskriva hur viruset har dödat mer än en halv miljon människor och har skapat en ekonomisk kris i världen. Detta argument är uppbyggt på logos då han använder sig av statistik för att övertyga publiken om den katastrof som pandemin har skapat. Johnson fulländar även flera patos-argument genom att applicera fakta på dessa (Mral et al., 2016, s.55), vilket stärker argumentets sanningsenlighet samt dess övertalningseffekt då både känslor och fakta appliceras på argumentet. Detta gör Johnson genom att referera till hur andra länder har påverkats av pandemin. Logos används även i de argument då Johnson beskriver vilka restriktioner som införts, samt när Johnson refererar till hur situationen såg ut under våren.
6.4.3 Stil
Johnson börjar talet med att säga "Good evening, the struggle against covid is the single biggest crisis the world has faced in my lifetime.", vilket är en enda mening utan att dela upp hälsningsfrasen och påståendet i stycken. Johnson anpassar talet till sin publik genom att tala om den andra vågen, något som vädjar till deras känslor. Han uppnår på detta via klarhet (Lindqvist, 2008, s. 272), då han visar att han delar denna erfarenhet med publiken. Han uppnår även
korrekthet då han använder ett korrekt språk (Lindqvist, 2008, s .263–269), varpå Johnson refererar
till sig själv genom "I", vilket underförstått syftar på att han är Storbritanniens premiärminister. Detta visar på hans position i samhället, vilket ökar förtroendet för honom, eftersom han verkar förnuftig.
Talet använder sig av ett konstfullt språk genom troper och ornament (stilfigurer). Dessa kan man exempelvis se när Johnson använder sig av en hyperbol när han i början av talet refererar till viruset som det största hotet världen sett. Detta blir en överdrift eftersom han refererar till "världen", men världen har sett andra stora kriser under hans livstid. Genom att använda hyperbol blir uttrycket förstärkt och då skapas en rädsla hos publiken, en känsla som är avgörande ifall talaren kan övertyga publiken (Lindqvist, 2008, s. 289). Genom metaforen "And for months with those disciplines of social distancing we have kept that virus at bay." hyllar Johnson folket och menar att folket lyckats hålla viruset i schack genom social distansering. Johnson appellerar till publiken
39
då metaforer vädjar till publikens känslor genom att skapa ett bildligt uttryck. Metaforer är vanligt förekommande i talet, exempelvis när han säger "greatest weapon we bring to this fight is the common sense". Här blir metaforen att Johnson talar för hur publikens sunda förnuft är dess starkaste försvarsmedel mot viruset. Det blir ett påtagligt uttryck där publiken kan föreställa sig ett "krig" mot viruset, ett uttryck som annars är svårt att visualisera utan en metafor. Metaforens förmåga att skapa en bildlig association gör argumentet känsloladdat (Lagerholm, 2008, s. 157). Johnson ger även viruset mänskliga egenskaper genom att kalla det för "the invisible killer". Genom att ge ordet en besjälning skapar Johnson en bild av hur viruset dödar människor, alltså gör något abstrakt till något verkligt,vilket i sig då tilltalar publikens känslor. Han använder även
besjälning när han säger "the iron laws of geometrical progression are shouting at us". Den allvarliga tonen stärks av besjälningen då Johnson säger att prognosen "skriker", vilket skapar en visualisering hos publiken (Lindqvist, 2008, s. 291). Visualiseringen av uttrycket skapar en känslomässig reaktion hos publiken (Mral et al., 2016, s. 39). Detta lyckas han även med då han förskönar uttryck genom eufemismer (Lagerholm, 2008, s. 95) då han säger "families losing loved ones" - istället för att säga "folk kommer dö". På detta vis gör han starka känslor svaga, och på det sättet kan han få publiken att känna ett visst sätt vid det tillfället. Johnson fortsätter argumentera för sin sak och stärker sin ståndpunkt genom att använda antiteser, exempelvis när han säger"The tragic reality of having covid is that your mild cough can be someone else’s death knell.". Genom denna antites skapar Johnson motsatser, vilket gör att hans argument betonas samtidigt som han bemöter motargument (Kjeldsen, 2008, s. 219). Han använder även uttryck som "robust but proportionate" och "It’s hard, but it’s attainable" vilket är korta uttryck som visar på motsatspar. Dessa motsatser förstärker talarens ståndpunkt och hans argument blir mer effektiva.
Språkets uppbyggnad är centralt i talet då han använder sig av alliterationer, hopning och
anaforer. Exempelvis använder han sig av allitterationen "a stitch in time can save nine" som får publiken att minnas talet och budskapet mer (Mral et al., 2016, s. 64) då orden är i närhet av varandra. Denna allitteration får publiken att fokusera på denna del av talet (Mral et al., 2016, s. 80). Han använder även hopningen "and this way we can keep people in work, we can keep our shops and our schools open, and we can keep our country moving forward while we work together to suppress the virus." Hela uttrycket blir en hopning då samma ord används i början av satserna, samtidigt som slutet av satserna blir synonymt till ett fungerande samhälle. Detta uttryck blir mer
40
slagkraftigt vilket gör att publiken kommer minnas uttrycket (Mral et al., 2016, s. 65). En annan
hopning är när han i slutet av talet säger "That’s the hope; that’s the dream." varpå uttrycken blir synonymer - vilket stärker känslan av hopp vilket är en känsla som är viktig för att övertyga publiken (Lindhardt, 2005, s. 95–96). En annan stilfigur som används är metonymi när han säger
"We have the PPE, we have the beds, we have the Nightingales, we have new medicines" varpå
varje sak som nämns blir ett namnbyte för material som ska skydda liv och blir därav en del i helheten (Haraldsson, 2019, s. 115). På detta vis blir materialet mer påtagligt för publiken.
Decorum uppnås i talet genom att Johnson använder sig av ett klart, korrekt och konstfullt språk
enligt Lindqvist (2008, s. 311). Genom dessa kan han försöka övertyga publiken om sin rättssak, då effekten av decorum är att försöka vägleda publiken till en känsla.
6.4.4 Den retoriska situationen
Det påträngande problemet i Johnsons andra tal talar om problemet med Coronaviruset samt att den positiva förändringen kräver en minskning i smittspridningen. Förändringen kan uppnås genom att adressera det genom retoriken (Bitzer, 1968, s. 7), vilket Johnson gör genom sitt tal. Han försöker övertyga publiken att minskningen kräver att alla stannar hemma samt följer de regler som gäller, detta kan följas genom en förändring kring befolkningens handlingar. Den retoriska
publiken är den brittiska befolkningen som levt i karantän under våren 2020. Johnsons budskap är
viktigt för publiken eftersom publiken vill återgå till ett normalt liv och är öppna för att en förändring måste ske (Bitzer, 1968, s. 8). Han säger även "British people" senare i talet, vilket
också visar på att det är den brittiska befolkningen han talar till. De begränsande omständigheterna består av en brittisk publik vars förtroende för premiärministern Boris Johnson låg på 26 procent i augusti 2020 (YouGov, u.å). Denna icke konstmässiga omständigheten är en begränsning då Johnson måste öka förtroendet från befolkningen genom sitt tal för att publiken ska lyssna på honom och följa de restriktioner han talar om, detta då förtroendet för makthavare är viktigt ifall befolkningen ska lyssna på dem (Rothstein, 2000). Han använder sig av de konstmässiga villkoren när han använder etos, logos och patos för att påverka hur publiken uppfattar honom för att övertyga publiken, samt öka publikens förtroende för att bemöta det påträngande problemet för att skapa en positiv förändring (Kjeldsen, 2008, s. 93).
41
7. Slutdiskussion
Syftet med uppsatsen var att öka förståelsen kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende i sin kriskommunikation. Detta genom att göra en retorisk analys på svenska statsministern Stefan Löfvens och brittiska premiärministern Boris Johnsons tal till nationen under våren och hösten 2020. Detta för att se om deras retorik har förändrats med tiden på grund av den retoriska situationen i två tal vardera. Sammanfattningsvis skapar regeringscheferna förtroende i sin kriskommunikation genom att använda sig av retorikens disposition, argumentation och stil men även genom att anpassa talet efter den retoriska situationen.
Hur används retoriska figurer och verktyg för att skapa förtroende under Coronapandemin i den svenska respektive brittiska regeringschefens tal till nationen?
Enligt Bok (1999) är det viktigt att en befolkning har ett förtroende för politiker för att politikers varningar och information ska tas på allvar och upplevas sanningsenligt. Därför är det viktigt att identifiera den retoriska situationen. På detta vis kan talaren bygga upp ett förtroende och övertyga publiken om deras rättssak (Kjørup, 2009). Enligt Novus (2020a) hade 26 procent av den svenska befolkningen ett högt förtroende för Löfven i februari 2020. 21 procent av den brittiska befolkningen uppgav att de hade ett högt förtroende för Johnson under samma period (YouGov, u.å.). När undersökningen utfördes igen, en kort tid efter att regeringschefernas första tal, hade förtroendet för Löfven ökat till 44 procent (Novus, 2020a) och Johnsons ökade till 35 procent (YouGov, u.å.). Undersökningarna indikerar att Löfven och Johnson har anpassat sina tal efter den
retoriska situationen genom att identifiera dess retoriska publik samt de begränsade
omständigheter för att försöka lösa det påträngande problemet. I Johnsons två tal benämner han sin retoriska publik explicit medan Löfven endast gör det i första talet. Den retoriska situationen påverkar retoriken enligt Bitzer (1968), vilket går att se då regeringschefernas tal under den första och andra vågen skiljer sig åt, dels på grund av dess begränsade problem.
I talen från andra vågen går det se att de båda regeringschefernas retorik utvecklas till ett särskilt fokus på det goda arbete som gjordes under våren, något som Boin et al. (2009) menar är vanligt förekommande inom politisk kriskommunikation. Dessutom riktar de vissa argument mot
42
publiken varpå de argumenterar för de restriktioner befolkningen bör följa. Genom att betona att pandemin är ett gemensamt problem där både makthavare och civila bär ett stort ansvar, skiftar regeringscheferna fokus från sitt egna ansvar i krisen, vilket är en vanlig teknik inom politisk kriskommunikation (Boin et al., 2009). Regeringschefernas teknik lägger ansvaret på kollektivet i helhet, något som varit förekommande i andra länders regeringschefers tal (Sjölander-Lindqvist et al., 2020). I artikeln Communicating About COVID-19 in Four European Countries: Similarities
and Differences in National Discourses in Germany, Italy, Spain, and Sweden menar författarna
att de regeringschefer som undersöks belyser kollektivet som en gemenskap i sina tal (Sjölander- Lindqvist et al., 2020), något som även Löfven och Johnson gör. Dessutom lägger både Löfven och Johnson ett självständigt ansvar på sin befolkning när de exempelvis uttrycker att befolkningen måste efterleva de restriktioner som införts. En annan slutsats som artikeln kom fram till är att Löfven inte talar om Sverige med en stolthet som Italien och Spanien. Detta kan man även tolka i denna uppsats då Löfven inte pratar om Sverige, varken i första eller andra talet, med en hederlig och stolt ton på samma sätt som Johnson flera gånger gör under talen. Exempelvis uttrycker Johnson stoltheten att vara britt och att det är en “great and loving country”. Genom denna uppsats kan man se likheter med den slutsats som artikeln fick.
De båda regeringscheferna följer dispositios fem huvuddelar och genom sin inledning stärker de sitt etos. Johnson inleder talen med en hälsningsfras för att påvisa välvilja, medan Löfven kastar publiken rakt in i situationen. Dessutom förblir Löfven relativt blygsam och belyser framförallt sin sympatiska karaktär medan Johnson framställs som en stark ledare, men också med sympatiska egenskaper. Argumentationen i Löfvens och Johnsons tal under Coronapandemins andra våg backas upp av mer fakta, detta görs genom att referera till lärdomar från pandemins första våg. Ervasti et al. (2019, s. 1211–1213) menar att ett politiskt förtroende grundar sig i att ledarna agerar i enlighet med demokratiska värdegrunder, då detta är en förväntan som befolkningen har på sina makthavare. Både Löfven och Johnson uppnår dessa krav i samtliga tal från pandemins första och andra våg. De båda ledarna belyser sina goda moraliska egenskaper, dels genom att uppmärksamma att restriktionerna har införts i syfte att skydda de svaga i samhället, men också för vad som är bäst för befolkningen i helhet. De visar även medlidande för befolkningens känslor, vilket visar på en respekt för mänskliga rättigheter. Dessutom uttrycker de sin ståndpunkt explicit. Regeringscheferna förblir ärliga och transparenta med virusets konsekvenser genom sitt etos i båda
43
talen, samt med sin ärlighet om vad målet med restriktionerna är. Under talen vid andra vågen tenderar regeringscheferna att bli än mer öppna om hur strategierna fungerar. Under andra vågen backar de båda även upp argumenten med mer fakta och statistik. Regeringscheferna visar att de arbetar utifrån demokratiska värdegrunder i samtliga tal, men utvecklar en starkare öppenhet och insyn i sitt arbete under talen från den andra vågen. Utifrån Ervasti et al. teori, är detta en indikation på regeringschefernas förtroende med större sannolikhet består och att förtroendet för dem ökar. Rothstein (2000) menar att om en befolkning har ett högt förtroende för sina makthavare, så ökar sannolikheten att denna befolkning kommer att lyssna på makthavarna och agera utifrån allmänhetens bästa. I detta fall blir det relevant då folket måste ha förtroende för regeringscheferna för att de ska ta restriktionerna på allvar. Rothsteins (2000) och Boks (1999) artiklar är relevanta för denna uppsats och hjälper uppsatsen förtydliga relevansen av förtroende till makthavare men uppsatsen måste också ta hänsyn till att artiklarna är över 20 år gamla, vilket kan påverka dess aktualitet.
Likt Bush tal i samband med Elfte september-attentatet appellerar Löfvens och Johnsons tal till starka känslor genom patos. I de första talen växlar Löfven mellan att förmedla en känsla av hopp och rädsla, medan Johnson främst appellerar till känslan av rädsla. Under pandemins andra våg appellerar ledarna till samma känslor som i sina första tal, men där känslan av rädsla framkommer allt mer. Argumentationen i samtliga tal skapar en känslomässig reaktion, vilket kan skapa en övertygelse hos publiken om att en förändring måste ske. Regeringscheferna uppnår elocutios fyra dygder i samtliga tal, vilket gör att Löfven och Johnson förhåller sig till publikens egna personlighetsdrag, förhållningssätt och ståndpunkter. På detta sätt framträder båda regeringschefernas kommunikativa ledarskap, speciellt då talarna använder retoriska figurer och verktyg, som troper och ornament, för att stärka sitt ledarskap, men även publikens känslor. Kjeldsen (2008, s. 23–24) menar att man genom decorum kan påverka publiken till ett visst förhållningssätt.
44
8. Slutsats & framtida forskning
8.1 SlutsatsUppsatsens syfte är att generera ökad förståelse kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende i sin kriskommunikation. Detta har påvisats genom att visa på hur regeringscheferna använder sig av retoriska figurer och verktyg, detta genom appellformer, retorikens olika delar, stilfigurer och den retoriska situationen. Regeringschefernas användande av de retoriska figurer och verktygen är en indikation på att dess förtroende kan stärkas genom dess kriskommunikation i de fyra tal som undersöks.