argumenterar för att minska smittspridningen genom att följa restriktionerna och vädjar till att folket ska tänka på varandra. Talet återfinns i transkriberad form under bilaga 2.
6.2.1 Disposition
"I kväll vill jag säga några ord som jag vill att ni bär med er när vi nu går in i vintermörkret." är talets inledande mening. Exordium kan ta form på olika sätt men dess huvuduppgift är att fånga publikens uppmärksamhet och detta lyckas Löfven med genom att kasta publiken rakt in i händelsens centrum. Dessutom adresserar han publiken eftersom han säger "er", vilket syftar på den svenska befolkningen. Den implicita adresseringen blir underförstådd då talet fått namnet tal till nationen och eftersom liknande tal på grund av Covid-19 pandemin genomfördes under mars 2020 förstår publiken vilka Löfven vänder sig till. Talets narratio beskrivs direkt i talet då han talar om hur de senaste månaderna varit påfrestande då alla varit tvungna att "göra uppoffringar".
Genom att förklara bakgrundsinformationen, förstår publiken vad talet kommer att handla om (Mral et al., 2016, s. 46) samt bekräftar vem mottagaren är genom att beskriva dessa uppoffringar som alla fått göra gemensamt. Genom dessa beskrivningar skapar Löfven välvilja och läraktighet hos publiken, då han talar om ett "vi" - vilket bekräftar att han och publiken gått igenom en gemensam kamp. Talets propositio, och inventio, presenteras inte förens genomgången av bakgrunden, och då talar han om för befolkningen att "...i kväll, sent i november år 2020, är det tydligt att det kommer att dröja innan vi kan återgå till det normala. Därför kommer jag ännu en gång be er om något mycket svårt men helt nödvändigt.". Efter att ha talat om gamla minnen, som vädjar till publikens känslor, skapar han även en rädsla för framtiden. Detta blir talets ståndpunkt, vilket innebär att minska smittspridningen i Sverige genom att fortsätta leva efter restriktioner. Löfven sammanfattar talet med en indirekt uppmaning att samhället gemensamt måste ta ansvar när han säger "Men då måste vi här och nu visa vår sammanhållning och vårt ansvarstagande."
27
uppmaningar vädjar till publikens känslor då den får publiken att känna sig skyldiga till något vilket också gör talet minnesvärt (Lindqvist, 2008, s. 248).
6.2.2 Argumentation
Löfven bygger upp sitt etos genom sin egen karaktär och trovärdighet. I argumentationen belyser Löfven sitt medlidande för befolkningen genom att bekräfta att han är medveten om de uppoffringar publiken har tvingats göra. Detta görs genom eunoia eftersom Löfven belyser sina sympatiska egenskaper (Lindqvist, 2008, s. 93). Löfvens argumentation baseras ytterligare på
eunoia då han bygger upp en gemenskap när han beskriver tidigare och framtida uppoffringar som
ett gemensamt problem genom att använda pronomen "vi". Gemenskapen som skapas gör att Löfven framställs som en man av folket, vilket också belyser Löfvens blygsamhet i rollen som statsminister. Genom att undvika en distansering från publiken stärks även hans arete (Lindqvist, 2008, s. 177). I argumentationen belyser Löfven även den tro han har på publiken genom att förklara hur han är medveten om att fler har börjat agera utifrån restriktionerna allt mer igen. Med dessa argument framställs Löfven som en sympatisk ledare som ser sitt folk. Med eunoia och arete avslutar han även talet genom att säga "Nu gör vi det här. Tillsammans. För Sverige". Löfven uppvisar både goda moraliska egenskaper (arete) och framställs som trovärdig och kunnig (fronesis) (Lindqvist, 2008, s. 179) eftersom han beskriver att restriktionerna har införts i syfte att rädda liv och folkhälsan. I flera argument distanserar han sig själv från publiken och slutar använda pronomen "vi" i syfte att betona sin roll som statsminister. Genom att belysa sin höga maktposition framställs Löfven som kunnig, vilket stärks ytterligare då han presenterar hur publiken bör förhålla sig till pandemin och hur de bör agera. Han ger även publiken en känsla av hopp och en känsla av ett samlat kollektiv när han refererar tillbaka till den första vågen av pandemin. “Vi tog ansvar och vi gav personalen i sjukvården och omsorgen en chans att klara den akuta krisen.”. Han menar att alla i Sverige tog ett ansvar tillsammans och hjälpte till och bör därför göra det under andra vågen också. Löfven stärker även sitt förtroende genom att belysa att regeringen, myndigheterna och sjukvården fortfarande har resurser nog att hantera pandemin. Samhällets styrka som beskrivs speglar Löfvens roll som ledare, vilket gör att hans fronesis stärks. Löfven framställs samtidigt som blygsam genom att lägg fokus på nationens institutioner och makthavare snarare än att lägga fokus på sin egen roll vilket också gör att hans arete stärks ytterligare. I sin argumentation förblir Löfven ärlig genom etos tre grundpelare.
28
Patos genomsyrar stora delar av Löfvens argumentation, då de appellerar till publikens känslor.
En av effekterna som skapas genom patos är känslan av hopplöshet då Löfven påminner publiken om den dystra och svåra tid publiken befann sig i under Coronapandemins första våg. I argumentationen ställs känslan av hopp i relation till dess motsats: hopplöshet, vilket skapar en känslomässig reaktion hos publiken. Detta görs genom att Löfven påminner publiken om sommaren som betecknar en tid då pandemin inte var lika uppenbar och inte heller lika påfrestande, för att sedan beskriva hur denna tid är över och att en ännu svårare tid väntas. Känslan av att en svårare tid väntas stärks genom argument där han beskriver hur julfirandet är hotat. Detta gör han bland annat i argumentet "Vilka som fortfarande kommer att vara med oss i jul". Löfven skapar en
känsla av oro och fruktan (patos) då Löfven beskriver hur publikens handlingar avgör vilka personer de kommer kunna fira jul med. Genom patos vädjar Löfven också till publikens eget samvete, då han betonar allvaret i situationen och trycker på publikens skyldigheter (Mral et al., 2016, s. 57) att följa restriktionerna. Detta gör han genom att direkt tilltala den del av publiken som inte tar restriktionerna och pandemin på allvar. Mot slutet av argumentationen återkommer Löfven till känslan av hopp när han ber publiken minnas hur de gemensamt lyckades hålla nere smittspridningen under pandemins första våg. Löfven lämnar därmed publiken med en känsla av hopp om att de gemensamt kan bekämpa viruset. Förtroendet för Löfven stärks ytterligare av logos då han backar upp sin argumentation med kunskap och fakta från pandemins första våg. Detta gör han exempelvis genom att beskriva hur många som avlidit i viruset, vilket gör att trovärdigheten i argumenten stärks.
6.2.3 Stil
Löfven uttrycker ett okomplicerat och enkelt språk genom att säga "några ord". Han uppnår klarhet då han använder sig av ett tydligt uttryck (Lindqvist, 2008, s. 274). På ett kort och koncist sätt får hans publik en ökad förståelse, något som passar den publik han talar inför. Han upplevs kompetent då han vädjar till publikens känslor när han talar om hur samhället påverkades under våren 2020, på så sätt använder han ett korrekt språk genom korrekthet (Lindqvist, 2008, s. 269–271).
Talet använder sig av ett konstfullt språk genom troper och ornament (stilfigurer). Dessa tar uttryck genom att han flera gånger använder sig av metonymier. Exempelvis säger Löfven att han vill säga
29
"några ord" vilket bär på innebörden att ny information ska presenteras. Detta gör det lättare för läsaren att förstå vad han vill få sagt, vilket skapar ett intresse för talet. Han använder flera
metonymier för att förstärka läsarens intresse senare i talet, exempelvis säger han "Det vi gör nu påverkar hur luciafirandet kommer att se ut. Hur julfirandet kommer att se ut." Där orden
"luciafirandet" och "julfirandet" representerar framtiden, vilket kan tolkas som en metonymi. I detta fall blir även dessa två ord synonymer, vilket skapar ornamentet hopning. Hopningar förekommer flera gånger i talet vilket skapar rytm (Lindqvist, 2008, s. 269), vilket gör det mer slagkraftigt och minnesvärt. Hopning används även i argumentet "Det kan låta hårt. Det kan låta brutalt" varpå orden "hårt" och "brutalt" blir synonymer, Vilket leder till att uttalandet blir mer effektivt (Lindqvist, 2008, s. 303). Meningarna kan också uppfattas som en anafor då meningarna börjar på samma sätt. En anafor innebär att man i ett led av minst två meningar, inleder med samma ord (Lagerholm, 2008, s. 63). Genom att använda anafor och hopning i en mening blir därför uttrycket övertygande då publikens fokus läggs på detta uttryck. Anaforer förekommer flera gånger under talets gång, exempelvis i början när han säger "Allt fler smittas. Allt fler intensivvårdsplatser används för att vårda svårt covidsjuka patienter. Allt fler dör.". Han vädjar till publikens känslor ännu en gång då han sätter en tyngdpunkt vid den rädsla som skapas av meningen som kopplas till sjukdom och döden. Löfven använder sig även av epiforer när han säger "Sjukvården och omsorgen fungerar, trots allt. Hus och vägar byggs, trots allt. Våra barn får utbildning och lust att lära, trots allt." Epiforer innebär att man avslutar ett led med samma ord (Lindqvist, 2008, s. 300) och har samma effekt som anaforen, varpå det får publiken att minnas talet. Skillnaden här är att Löfven försöker belysa något positivt med epiforen då han bemöter det med antiteser. Antitesen skapar en kontrast i jämförelse med resterande delar av talet (Haraldsson, 2019, s. 115), där han förstärker sin ståndpunkt (Sigrell, 2001, s. 202). "Det vi som land gör fel nu får vi lida för senare. Det vi gör rätt nu får vi glädje av senare.". Här blir orden "lida" och "glädje" antiteser och då det är motsatta känslor i orden, stärks talarens ståndpunkt. Antitesen kan resultera i att Löfven appellerar till publikens känslor och skapar en positiv inställning till att en förändring måste ske. Den ovannämnda meningen är också en metafor eftersom meningen skapar ett bildligt uttryck, vilket i detta fall förmedlar att de misstag som görs i pandemin kommer skapa konsekvenser, och de rätta valen som fattas kommer underlätta för framtiden. Det bildliga uttrycket förekommer flera gånger under talets gång eftersom den skapar en reaktion hos publiken. Metaforer används i det syftet, vilket också är retorikens kärna: att övertyga publiken om sin ståndpunkt (Kjørup, 2009, s.
30
188). Vidare förskönar han uttryck för att skapa en mildare bild av krisen genom att använda en
eufemism då han säger "Människors hälsa och liv är fortfarande i fara". Eufemismen förskönar uttryck och vägleder publiken till att känna på ett visst sätt (Lagerholm, 2008, s. 95), i detta fall bär ordet "fara" på en känsla av obehag och rädsla. Däremot får den en mildare betoning för att Löfven inte använder sig av ordet "döden" som är kopplat till enbart negativa känslor. Tropen besjälning används också i talet för att ge viruset mänskliga egenskaper (Lagerholm, 2008, s. 159).
I argumentet "Och att det är starkare än det virus vi ska besegra" skapas en besjälning och en känslomässig reaktion hos publiken (Lagerholm, 2008, s. 291) då han likställer smittspridningen som vid en kamp. Genom besjälningen skapar Löfven en gemenskap i att alla kämpar för samma mål, att besegra Coronapandemin.
Talet anpassas genom sin klarhet, korrekthet och sitt konstfulla språk för att uppnå decorum. Detta görs genom att Löfven anpassar sitt språk efter den publiken han står framför; en publik som levt med pandemin de senaste månaderna. Detta gör han även genom att beskriva bakgrundsinformationen och därav uppnår han klarhet, men även då han är korrekt i sitt språk genom sitt rytmiska språkbruk (Lindqvist, 2008, s. 269–271). Genom att använda ett konstfullt språk skapar han intresse för talets innehåll. Effekten av decorum är att han kan påverka publikens attityd.
6.2.4 Den retoriska situationen
Det påträngande problemet i situationen är att Coronavirusets spridning har börjat öka igen och därav krävs en förändring för att minska smittspridningen. Löfven belyser att han vet att den svenska befolkningen fått anpassa sig under våren men att de återigen behöver anpassa sig efter restriktionerna - vilket gör att samhället arbetar emot en positiv förändring (Bitzer, 1968, s. 7). Den retoriska publiken är hela svenska befolkningen vilket förtydligas när Löfven nämner olika typer av människor; från förälder till att nämna personer som tror att restriktionerna och talet inte gäller dem. De begränsande omständigheterna består av en svensk publik vars förtroende för statsministern Stefan Löfven ligger på 35 procent i september (Novus, 2020b). Denna icke
konstmässiga möjlighet kan vara till Löfvens förtjänst, då han redan vet att vissa i publiken har ett
förtroende för honom som statsminister, vilket kan påverka hur han formulerar sig, samtidigt som han ska bygga upp ett förtroende för de som inte har förtroende för honom. Han använder sig av
31
de konstmässiga villkoren när han använder etos, logos och patos för att påverka hur publiken uppfattar honom för att öka publikens förtroende för att bemöta det påträngande problemet och dess positiva förändring.
6.3 Boris Johnson: Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 23 March