Uppbyggandet av förtroende i kriskommunikation : En retorisk analys av Stefan Löfvens och Boris Johnsons tal under Covid-19 pandemin 2020

Uppbyggandet av förtroende

i kriskommunikation

En retorisk analys av Stefan Löfvens & Boris Johnsons tal under Covid-19 pandemin 2020

KURS: Uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap II, 15 hp PROGRAM: Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet FÖRFATTARE: Diana El Horr, Elise Svensson

EXAMINATOR: Fredrik Norén TERMIN: HT/2020

Sammanfattning

Författare: Diana El Horr, Elise Svensson

Uppsatsens titel: Uppbyggandet av förtroende i kriskommunikation

Uppsatsen undertitel: En retorisk analys av Stefan Löfvens och Boris Johnsons tal under Covid-19 pandemin 2020

Antal sidor: 67

Syftet med denna fallstudie är att visa på en ökad förståelse kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende sin kriskommunikation. Uppsatsen undersöker de tal till nationen som hölls av Sveriges statsminister Stefan Löfven och Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vid Covid-19 pandemin under våren och hösten 2020. Uppsatsen utgår från ett retoriskt perspektiv och undersöker talens innehåll utifrån dess transkriberingar. Analysen utgår från uppsatsens teoretiska perspektiv som innefattar retorikens olika delar, appellformer och stilfigurer. Den utgår även från den retoriska situationen. Metoden som används är retorisk analys och utgår från uppsatsens disposition, argumentation, stil och retoriska situation. Den retoriska analysen skapar möjligheten att analysera och tolka talen både i sin helhet men också genom meningar, ord och tecken. Vidare diskuteras resultaten utifrån tidigare forskning och teoretiska perspektiv med ett fokus på politiskt förtroende och kriskommunikation.

Uppsatsen finner resultatet att regeringscheferna använder samtliga retoriska verktyg som undersöks i sina tal. Det framgår även att dessa verktyg används av regeringscheferna i syfte att öka förtroendet för dem som regeringschefer. Utifrån tidigare forskning går det se att både Löfven och Johnson fick ett ökat förtroende en kort tid efter att de första talen genomfördes, vilket indikerar att regeringscheferna kan ha lyckats uppnå ett förtroende genom sin kriskommunikation.

Nyckelord: Stefan Löfven, Boris Johnson, retorik, förtroende, Covid-19, Corona, tal till nationen, politisk kommunikation, kriskommunikation, retorisk analys, retorisk situation.

Abstract

Authors: Diana El Horr, Elise Svensson

Title: The building of trust in crisis communication

Subtitle: A rhetorical analysis of Stefan Löfven's and Boris Johnson's speeches during the Covid-19 pandemic 2020

Pages: 67

The aim of this case study is to gain more understanding of the head of government's ability to create trust in their crisis communication. The essay examines speeches to the nation, given by the Swedish Prime Minister Stefan Löfven and the British Prime Minister Boris Johnson, during the Covid-19 pandemic in the spring and fall of 2020. The essay uses a rhetorical perspective and examines the content of the speeches based on their transcripts. The analysis is based on the theoretical framework of the essay, which includes the rhetorical theory, three modes of persuasion and the figures of speech. It is also based on the rhetorical situation. The rhetorical analysis is the method used in the case study which focuses on the speech's disposition, argumentation, style and rhetorical situation. The rhetorical analysis makes it possible to analyze and interpret language both in its ensemble, but also through sentences, words, and signs. Furthermore, results based on previous research and theoretical perspectives are discussed with a focus on political trust and crisis communication.

The essay concludes that both Löfven and Johnson use all the rhetorical tools that are examined in their speeches. It is also clear that these tools are used by Löfven and Johnson to gain trust as Heads of Government. Based on previous research, it can be seen that both Löfven and Johnson gained increased trust shortly after their speeches were given, which indicates that the heads of government may have succeeded in gaining confidence through their crisis communication.

Keywords: Stefan Löfven, Boris Johnson, rhetoric, trust, Covid-19, Corona, speech to the nation, political communication, crisis communication, rhetorical analysis, rhetorical situation.

Förord

Ett stort tack till alla som har stöttat oss under arbetets gång. Vi vill rikta ett innerligt tack till Jens Sjöberg som varit vår handledare och som gett givande kommentarer kring uppsatsen. Din handledning gav oss verktyg för att vidareutveckla uppsatsen för att kunna föra en intressant diskussion.

Vidare vill vi även tacka varandra. En skrivpartner ska ta åt sig av idéer för att få idéerna att blomstra vidare. Tillsammans har vi lyckats fånga in dessa idéer för att få en slutproduktion som blir denna uppsats.

Innehållsförteckning

5.2 Urval & Material 16 5.3 Tillvägagångssätt 17 5.4 Metoddiskussion 18 5.4.1 Annat metodval 19 5.5 Forskningsetiska överväganden 19 6. Analys 21 6.1 Stefan Löfven: Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 mars 2020 21 6.1.1 Disposition 21 6.1.2 Argumentation 22 6.1.3 Stil 23 6.1.4 Den retoriska situationen 25 6.2 Stefan Löfven: Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 november 2020 26 6.2.1 Disposition 26 6.2.2 Argumentation 27 6.2.3 Stil 28 6.2.4 Den retoriska situationen 30 6.3 Boris Johnson: Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 23 March 2020 31 6.3.1 Disposition 31 6.3.2 Argumentation 32 6.3.3 Stil 33 6.3.4 Den retoriska situationen 35 6.4 Boris Johnson: Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 22 September 2020 36 6.4.1 Disposition 36 6.4.2 Argumentation 37 6.4.3 Stil 38 6.4.4 Den retoriska situationen 40 7. Slutdiskussion 41

8. Slutsats & framtida forskning 44 8.1 Slutsats 44 8.2 Framtida forskning 44 Referenslista 45 Bilagor 52 Bilaga 1 – Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 mars 2020 52 Bilaga 2 – Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 november 2020 55 Bilaga 3 – Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 23 March 2020 60 Bilaga 4 – Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 22 September 2020 64

Begreppslista

Nedan beskrivs de troper och ornament som ligger till grund för uppsatsen.

Trop Definition

Besjälning Besjälning används för att ge objekt

mänskliga egenskaper, något som förvandlar det abstrakta till verklighet (Lagerholm, 2008, s. 159). Effekten blir att publiken kan visualisera sig detta, vilket vädjar till publikens känslor (Lindqvist, 2008, s. 291).

Eufemism Eufemism innebär att man förskönar uttryck

som annars är negativa. Dessa kan användas av politiker då de vill måla upp en bättre värld. Genom eufemism går det vägleda publiken till ett förhållningssätt för stunden, eftersom eufemismer är tillfälliga känslor (Lagerholm, 2008, s. 95).

Hyperbol Hyperbol innebär en överdrift och effekten

av stilfiguren blir att ordets innebörd förstärks (Lindqvist, 2008, s. 289). Stilfiguren kan används i syfte att överdriva ett ord så mycket att ordet förminskas (Sigrell, 2001, s. 206).

Metafor Metafor används för att skapa ett bildligt

uttryck, vilket är ofta förekommande inom politiken (Lagerholm, 2008, s. 157).

Metaforen kan göra enkla beskrivningar av

svåra uttryck men även tvärtom (Lindqvist, 2008, s. 281), varpå effekten skapar en

reaktion hos publiken (Quintilianus, 2002, s. 101).

Metonymi Metonymi innebär en del i helheten eller

helheten i delen, då dessa har en relation (Lindgren & Svensson, 2015, s. 45). Det står för ett byte av namn och innebär en närhet (Haraldsson, 2019, s. 115).

Ett exempel är "Ge mig flaskan" som kännetecknar vinet i kontexten. På detta sätt skapar talaren ett intresse för talet då publiken kan greppa tanken, eftersom annars brukar politiska tal vara abstrakta (Lagerholm, 2008, s. 161).

Ornament Definition

Alliteration Alliteration innebär en följd av ord som står i

närhet till varandra, det kan exempelvis vara genom samma vokal eller konsonant (Lagerholm, 2008, s. 81). Stilfiguren kan även användas i syfte att styra publikens fokus till denna del av talet (Lagerholm, 2008, s. 80) för att få publiken att minnas talet (Mral et al., 2016, s. 64).

Anafor Anafor innebär att man i ett led av minst två

meningar, inleder med samma ord.

Genom upprepningen av orden, skapas effekten att publikens fokus hamnar särskilt på detta ord, vilket gör att publiken minns det bättre (Lagerholm, 2008, s. 63).

Antites Antites är en stilfigur där man i en mening

motsatsord (Haraldsson, 2019, s. 115).

Antitesen skapar en kontrast och betonar

skillnaden mellan talarens ståndpunkt och dess motargument (Kjeldsen, 2008, s. 219).

Antitesen förstärker talarens ståndpunkt

(Sigrell, 2001, s. 202).

Epifor Epifor har samma effekt som anaforer, men

innebär att man istället avslutar ett led med samma ord (Lindqvist, 2008, s. 300).

När epiforer och anaforer används tillsammans, skapas ett mer slagkraftigt uttryck (Mral et al., 2016, s. 65).

Hopning Hopning nämner samma ord eller uttryck vid

ett led av ord (Mral et al., 2016, s. 65). Dessa kan även ta form som synonymer (Lindqvist, 2008, s. 303).

Effekten av hopning är att uttrycket blir mer slagkraftigt (Mral et al., 2016, s.65).

1

1. Inledning och bakgrund

Detta avsnitt beskriver bakgrunden till ämnet som uppsatsen ämnar undersöka.

1.1 Inledning

2020 skakades hela världen av en pandemi, den så kallade Coronapandemin och Covid-19 pandemin (European Centre for Disease Prevention and Control [ECDC], 2020). Världshälsoorganisationen (WHO) fick information om Coronaviruset den 31 december 2019, då flera personer började insjukna i staden Wuhan i Kina (WHO, 2020a). I slutet av mars 2020 var alla EU-länder påverkade av Coronaviruset (ECDC, 2020). Enligt WHO:s statistik minskade antalet smittade och avlidna i Coronaviruset under sommarmånaderna, men började gradvis att öka igen under hösten (WHO, 2020b). Dessa två perioder där smittan ökade som mest delas in i två olika faser; den första och andra vågen (Lockerd Maragakis, 2020). Den 4 november 2020 hade totalt 47 362 304 personer smittats runt om i världen och 1 211 986 personer hade avlidit i viruset enligt WHO (2020b).

Uppsatsen undersöker hur kriskommunikationen sköttes av Sveriges statsminister Stefan Löfven och Storbritanniens premiärminister Boris Johnson under denna aktuella kris. Regeringschefernas tal till nationen under mars 2020 jämförs med vardera regeringschefs tal från september (Storbritannien) och november (Sverige) 2020. Genom en retorisk analys kommer uppsatsen undersöka hur olika retoriska medel används i talets uppbyggnad för att bygga upp ett förtroende hos publiken, samt hur den retoriska situationen kan ha påverkat talet.

1.2 Sveriges och Storbritanniens beslutsfattning

Stefan Löfven blev 2014 vald till Sveriges statsminister efter sina två år som partiledare för Socialdemokraterna (Riksdagen, 2014). Regeringen är Sveriges beslutsfattande organ men är beroende av riksdagen (Regeringen, 2019). I särskilda frågor kan regeringen ge myndigheter rätt att fatta särskilda beslut (Folkhälsomyndigheten [FOHM], 2020c) och detta går att se i regeringens arbete under Coronapandemin då FOHM fått ett stort inflytande över vilka restriktioner som införts i syfte att sprida information och stödja folkhälsan (FOHM, 2020a). 2019 valdes Boris Johnson

2

till Storbritanniens premiärminister, efter att det konservativa partiet vann majoriteten av platser i

Underhuset – ett organ som likställs med den svenska Riksdagen (Karlsson, 2020). Under

Coronapandemin har Underhusets beslut fattats utifrån förslag och rekommendationer från bland annat National Health Services (NHS) som står för landets offentliga sjukvård (National Health Services, [NHS] 2019).

I takt med pandemins utveckling tog länder till olika strategier i syfte att minska smittspridningen. Storbritannien satte nationen i obligatorisk karantän där endast nödvändiga besök var tillåtna (GOV.UK, 2020a). I Sverige var rekommendationerna många, men inte lagförda som i Storbritannien (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap [MSB], 2020).

1.3 Förtroende

Ett lågt förtroende för medmänniskor och beslutshavare kan innebära att medborgare inte lyssnar på makthavare. Det kan även bidra till att befolkningen blir mer motvilliga att agera utifrån det bästa för kollektivet då man inte litar på att makthavarna kommer agera utifrån detta synsätt. Denna effekt menar Rothstein går att identifiera i länders skattestatistik då en befolkning med ett lågt förtroende till makthavare blir mer motvilliga att betala skatt då befolkningen inte litar på att dessa pengar används utifrån vad som är bäst för samhället (Rothstein, 2000, s.478). Ett svenskt forskningsprojekt inom kriser och förtroende visar att kriser mellan 1986 och 2017 inte har påverkat den svenska allmänhetens förtroende till beslutshavare och staten så pass mycket att läget kunnat ses som instabilt (Segerberg, 2020), och därav har den svenska kulturen länge präglats av ett starkt förtroende till andra människor (Holmberg & Rothstein, 2017). Det generella förtroendet för andra människor har länge varit lågt i Storbritannien, och 2009 höll 29,96 procent av befolkningen med i påståendet att "Most people can be trusted" (World Values Survey [WVS], 2014). När samma fråga ställdes till den svenska befolkningen höll 68,02 procent med i påståendet (WVS, 2014).

I studier av Novus har man under en längre tid mätt svenskarnas förtroende till statsministern Stefan Löfven. Innan Löfvens första tal till nationen, uppgav 26 procent att de ansåg att de hade ett högt förtroende till Löfven under februari 2020 (Novus, 2020a). Samma rapport visar hur Löfvens förtroende ökade till 44 procent i slutet av mars 2020 (Novus, 2020a). När

3

undersökningen sedan gjordes återigen i september uppgav 35 procent att de hade ett högt förtroende för Löfven (Novus, 2020b) och när undersökningen gjordes i december igen, hade 37 procent ett högt förtroende för honom (Färlin, 2020).

Forskningsdatagruppen YouGov har under en längre tid ställt den brittiska befolkningen frågan huruvida de har ett högt eller lågt förtroende till premiärministern Boris Johnson. I en mätning från februari 2020 svarade 21 procent att de hade förtroende för Johnson (Yougov, u.å). Efter hans första tal i mars, gjordes ytterligare en mätning i april 2020, som visade på en ökning till 35 procent (Yougov, u.å). I undersökningen från augusti samma år, uppgav 26 procent att de hade ett högt förtroende för Johnson. När samma mätning gjordes i oktober, efter det andra talet hade genomförts, hade förtroendet till Johnson minskat med 2 procentenheter. 24 procent hade då ett förtroende till Johnson (Yougov, u.å).

1.4 Tal till nationen

I Sverige har få tal rubricerats som tal till nationen. Tidigare har tal till nationen genomförts av bland annat dåvarande statsministern Göran Persson med anledning av mordet på utrikesminister Anna Lindt år 2003, samt år 1992 när dåvarande statsminister Carl Bildt höll ett tal med anledning av Lasermannen som sköt elva personer (Knutson, 2020). Med anledning av Coronapandemin har tre nya tal till nationen tillkommit i Sverige, och dessa har genomförts av statsminister Stefan Löfven och Kung Carl XVI Gustaf (Kungahuset, 2020). Det finns ännu ingen svensk definition av ett tal till nationen. Enligt Mats Knutson (2020) har dessa tal enbart genomförts av regeringschefer och monarkin i syfte att tala till hela nationen om en stor händelse eller kris. I Storbritannien kallas denna form av tal för Statements: Address to the nation och är en mer vanlig företeelse. Dessa tal hålls på 10 Downing Street i London och genomförs vanligen av premiärministern (GOV.UK, u.å). Uppsatsen benämner dessa tal som tal till nationen då definitionen av brittiska Statements:

4

2. Problemformulering, syfte & frågeställning

I detta kapitel presenteras syftet med uppsatsen samt den problemformulering och frågeställning som ligger till grund för uppsatsen.

2.1 Problemformulering

Under Coronapandemin har politiska ledare verkat för att minska den smittspridning som rått i syfte att minska pandemins effekter på samhället och människor (Sjölander-Lindqvist et al., 2020, s. 2). Det finns ett flertal studier som undersöker mediebevakningen under kriser, men få har undersökt hur politiska ledare kommunicerar och jämför olika länders kriskommunikation1. Det finns även få studier där man undersökt detta under Coronapandemin. Problemet som uppsatsen bygger på är att det saknas studier som jämför Sveriges och Storbritanniens kriskommunikation under Coronapandemin utifrån ett retoriskt perspektiv. Därav väcktes ett intresse för att undersöka hur dessa politiska ledare kommunicerar under den största pandemin sedan 1900-talet (FHM, 2020b). Vi fann dessutom ett särskilt intresse för att undersöka Sveriges och Storbritanniens regeringschefers retorik, då förtroendet för medmänniskor och makthavare skiljer sig åt i dessa länder. Med denna uppsats hoppas vi kunna bidra med en fördjupad förståelse för regeringschefers kriskommunikation och på så sätt utveckla regeringschefers framtida tal vid liknande kriser. 2.2 Syfte & frågeställning

Uppsatsens syfte är att generera ökad förståelse kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende i sin kriskommunikation. Uppsatsen kommer därför att jämföra Sveriges och Storbritanniens regeringschefers tal under våren 2020 med de tal som hölls under hösten 2020 för att se om regeringscheferna använder sig av olika retoriska verktyg och om deras retorik har förändrats med tiden på grund av den retoriska situationen.

1 _{Ett exempel på kommunikationen under Corona: Annelie Sjölander-Lindqvist et al.,"Communicating About}

COVID-19 in Four European Countries: Similarities and Differences in National Discourses in Germany, Italy, Spain, and Sweden", Frontiers in Communication, Vol 5, 2002, s. 1–12

5 Uppsatsen ämnar besvara forskningsfrågan:

- Hur används retoriska figurer och verktyg för att skapa förtroende under Coronapandemin

i den svenska respektive brittiska regeringschefens tal till nationen?

2.3 Avgränsningar

För att uppsatsen ska bli innehållsrik, har den avgränsats till att undersöka fyra tal. Retorikens delar har avgränsats till att enbart undersöka talens; inventio, dispositio och elocutio, i syfte att undersöka talen i transkriberad form och inte dess visuella uttryck.

6

3. Forskningsöversikt

Under detta avsnitt kommer relevant forskning och forskningsluckan att presenteras. Krisen är fortfarande aktuell, därav är den tidigare forskningen om kommunikationen under Covid-19 begränsad.

3.1 Politisk förtroende

Förtroendet är fundamentalt för ett välfungerande samhälle, skriver filosofen Sissela Bok i artikeln

Lying: Moral Choice in Public and Private Life (1999). Har en befolkning lågt förtroende för

politiker och myndigheter finns det en risk att befolkningen inte tar varningar och information från dessa på allvar. Under en kris är det viktigt för politiker att stärka och bibehålla sitt förtroende (Boin et al., 2009). Ervasti et al. (2019, s. 1211–1213) menar att ett politiskt förtroende kan uppnås genom att befolkningen upplever att dess makthavare arbetar utifrån demokratiska värdegrunderna, alltså det som definieras som lagstiftning, rättsliga processer, egna värderingar med mera. Enligt Förenta Nationerna (FN) finns det tio fundament som en regim måste utföra för att kunna klassas som en demokrati. Makthavares kommunikation och arbete har bland annat krav på öppenhet, och insyn i dess arbete, samt att dessa visar respekt för mänskliga rättigheter (United Nations [UN], u.å.).

3.2 Politisk kriskommunikation

För att kriskommunikationen ska lyckas, måste ledare ha förmågan att använda dess ledarskap på ett korrekt sätt i den kris som sker (Liu et al., 2020, s. 128). Detta kallas för kommunikativt ledarskap och innebär att en ledare engagerar och för dialoger på ett kommunikativt och öppet sätt (Johansson et al., 2014, s. 155). Kriskommunikation kan ses som en del av den politiska kriskommunikationen då politiker har som roll att vara en ledare i kriser (Liu et al., 2020, s. 128). Modern forskning visar bland annat hur kriskommunikationen tar form via sociala medier (Rasmussen & Øyvind, 2017).

I artikeln Crisis exploitation: political and policy impacts of framing contests undersöker författarna Boin et al. (2009) huruvida en kris kan komma att påverka publikens inställning till

7

politiska makthavare. Studien undersöker den kommunikation politiker har använt sig av i krissituationer. Artikeln kommer fram till att en kris både kan stjälpa och hjälpa ett parti, dels beroende på hur yttre faktorer påverkar dess ställning men också huruvida de hanterar krisen kommunikativt (Boin et al., 2009). Artikeln kommer fram till att det finns tre olika metoder som är förekommande att politiker använder sig av. Gemensamt är att politiker arbetar för att få bort fokus från sitt eget ansvar och egen handling. En vanligt förekommande metod vid politisk kriskommunikation är att politiker fokuserar på det tidigare samhälle de byggt upp och deras tidigare goda arbete. Det är även vanligt förekommande att politiker förklarar krisen som en oförutsedd olyckshändelse, eller också skuldbelägger tidigare policys eller personer. Den sistnämnda metoden använde den före detta presidenten George W. Bush i sin kriskommunikation efter elfte september-dåden (Boin et al., 2009). Före Coronapandemin, var dådet en av de största kriserna i amerikansk historia. Kort efter attentatet lyckades Bush bland annat med sin retorik uppnå ett ökat förtroende då 90 procent av befolkningen godkände honom som president och den politik han arbetade för. I de tal Bush genomförde använde han sig av flera retoriska verktyg. Talen genomsyrades av flera stilfigurer, ett framstående etos och en retorik som appellerade till starka känslor hos publiken. Han byggde upp en ilska mot terrorismen och en stolthet för det amerikanska folket. Han använde de retoriska medlen i syfte att stilla befolkningens oro. Men också för att bygga upp ett förtroende för landets makthavare (Kuś, 2020).

3.3 Andra regeringschefers kommunikation under Coronapandemin

I artikeln Communicating About COVID-19 in Four European Countries: Similarities and

Differences in National Discourses in Germany, Italy, Spain, and Sweden undersöker författarna

hur dessa länders regeringschefer kommunicerade om Coronavirusets problem och lösning, under pandemins första våg (Sjölander-Lindqvist et al., 2020, s. 2). Uppsatsen bygger på en poststrukturalistisk analys vars resultat visar på att alla regeringschefer belyser vikten av att man gemensamt ska klara av krisen som ett kollektiv genom att bland annat belysa vårdpersonal. Samtidigt belyser dem ett självständigt ansvar genom att exempelvis uppmana till social distansering och jobb hemifrån, detta för allmänhetens bästa (Sjölander-Lindqvist et al., 2020, s. 10). Trots likheter, skiljer sig länderna åt. Exempelvis talar Italien och Spanien om landet som en

8

stolthet, något Sverige och Tyskland inte lägger ett värde i. Författarna menar att detta kan förstås utifrån ländernas historiska bakgrund (Sjölander-Lindqvist et al., 2020, s. 11).

3.4 Forskningens koppling till uppsatsen och forskningslucka

Det politiska förtroendet är av relevans då befolkningens tillit till politiker och myndigheter påverkar befolkningens handlingar (Bok, 1999). Detta är viktigt att ha i åtanke, då det påverkar den retoriska situationen. Forskning om politisk kriskommunikation är av relevans då de tal som undersöks i denna uppsats, som genomförts av politiska ledare, hålls under en global kris. Dessutom avslöjar forskningen att dagens politiska kommunikation ställer krav på ett kommunikativt ledarskap, vilket blir av relevans i denna uppsatsen när talen ska diskuteras. Studien av Boin et al. (2009) är intressant i vår uppsats då vi genom den retoriska analysen kan undersöka hur Löfven och Johnson förhåller sig till de metoder som politiker ofta använder sig av vid kriskommunikation. Det är dessutom av betydelse att undersöka ifall regeringscheferna använder en retorik likt Bush (Kuś, 2020) för att senare diskutera sannolikheten att dess förtroende också ökat i samband med dess kriskommunikation. För att sedan undersöka om regeringscheferna följer den likhet i talen som Sjölander-Lindqvist et al. (2020) menar att andra europeiska länder gör, eller om uppsatsens resultat kommer skilja sig åt.

Med hänsyn till krisens aktualitet, finns det få studier inom området. Att undersöka hur politiker förhåller sig till denna stora kris, mitt i sin spridningsfas, gör uppsatsen högst relevant. Forskningsluckan som uppsatsen ämnar fylla är att föra diskussion kring regeringschefers kriskommunikation ur ett retoriskt perspektiv, vilket är av intresse för att förbättra kommunikationen inför framtida kriser.

9

4. Teoretiska perspektiv

I detta kapitel redogörs vetenskapliga teorier som studien utgår från, samt viktiga begrepp som appliceras på analysen för att göra tolkningar av materialet.

4.1 Retorisk teori

Retoriken kom till under antikens Grekland och Rom, grunden låg i hur man håller ett bra tal som övertygar publiken (Kjørup, 2009, s. 188). Kjeldsen (2008, s. 23–24) menar att det finns tre sätt att övertyga en publik genom retorik:

1) Genom att skapa en reaktion hos publiken för att på så sätt få publiken att inse att en förändring måste ske. Detta kan talaren göra genom att skapa en känsla av oro inför framtiden.

2) Genom talarens egen karaktär och trovärdighet för att på så sätt få publiken att förstå att argumenten är av god avsikt. Detta kan talaren göra genom att belysa att hen tagit politiska beslut i syfte att rädda liv.

3) Genom att utforma argument som tar hänsyn till publikens egna personlighetsdrag och ståndpunkter. Detta kan ta form genom att talaren talar utifrån en särskild grupp eller känsla, exempelvis genom att belysa ett problem utifrån en pensionärs perspektiv.

Modern retorik definieras alltså som konsten att tala och övertyga (Gripsrud, 2011, s. 200). Enligt filosofen Aristoteles (2012, s. 50) finns det tre verktyg inom retoriken som kan användas för att övertyga publiken: etos, logos och patos.

4.1.1 Appelformer

Etos innebär att talaren måste framstå som trovärdig och tillförlitlig (Olmsted, 2006, s. 9). En

grundläggande princip inom etos är att argumenten alltid bör upplevas vara ärliga för att väcka förtroende (Lindqvist, 2008, s. 83–84). Etos bygger på tre grundpelare; Arete, eunoia och fronesis (Braet, 1992, s. 311). Arete bygger på att publiken upplever att talaren har goda etiska och moraliska egenskaper genom att vara rättvis. Detta kan talaren göra genom att visa på initiativtagande, problemlösning och god etik i sitt tal. Kultur kan också vara en påverkande faktor,

10

exempelvis är blygsamhet ett sätt att uppnå arete inom svensk kultur (Lindqvist, 2008, s. 177– 178). Eunoia bygger på att publiken upplever att talaren vill dem väl. Sympati och förståelse kan här vara viktiga egenskaper (Lindqvist, 2008, s. 180). Talaren kan även stärka sin eunoia genom att belysa en gemenskap och skapa "vi-känsla" genom att referera till exempelvis en upplevelse publiken och talaren delat gemensamt (Mral et al., 2016, s. 37–38), något som är vanligt förekommande i modern retorik (Lindqvist, 2008, s. 180). Fronesis belyser talarens expertis och om hen upplevs förnuftig eller inte. För att publiken ska uppleva talaren som trovärdig behöver de känna att talaren har kunskap inom området, detta kan uppnås genom att exempelvis belysa utbildning eller tidigare erfarenheter inom området (Lindqvist, 2008, s. 179).

Logos är ett förnuftsargument som baseras på fakta och är objektivt (Klarfelt, 2010, s.48). Talare

kan använda detta genom att exempelvis tala om händelser som skett tidigare eller via statistik (Mral et al., 2016, s. 55).

Patos är ett verktyg inom retoriken som används för att övertyga publiken genom att vädja till

publikens känslor (Johannesson, 1998, s. 283), och inte alltför sällan används motsatta känslor för att övertyga inom politiken (Mral et al., 2016, s. 39–40). Patos är en kortvarig känsla som har en avgörande roll för att övertyga publiken då känslor kan styra publiken till att tycka på ett särskilt sätt (Lindhardt, 2005, s. 97–98). Detta kan ske genom att de vädjar till publikens hopp, rädslor, längtan eller en annan känsla genom ett målande språk (Mral et al., 2016, s. 39). Genom patos kan talaren exempelvis påvisa de skyldigheter befolkningen har i en särskild händelse (Mral et al., 2016, s. 57). När avsändaren använder ord som "vi" och "jag", skapas en personlig interaktion med publiken (Lagerholm, 2016, s. 112–113).

4.2 Retorikens delar

Ett tal delas traditionellt sett upp i fem retoriska delar2_{, denna uppsats avser endast undersöka;}

Inventio, dispositio och elocutio (Lindqvist, 2008). Nedan beskrivs de tre retoriska delarna som

kommer undersökas.

2

Uppsatsen har avsikten att undersöka talens innehåll, därav är det inte av intresse att analysera hur talarna använder sig av de två retoriska delarna; actio och memoria (Mral et al., 2016, s. 13).

11 4.2.1 Inventio

Inventio innebär den ståndpunkt talet argumenterar för. Ståndpunkten kan vara explicit eller implicit, i syfte till att påverka publiken (Lindqvist, 2008, s. 96).

4.2.2 Dispositio

Dispositio kännetecknar talets disposition. Dispositio brukar bestå av fem huvuddelar för att bygga

upp ett tal, men kan variera beroende på tal och situation (Mral et al., 2016, s. 45). Syftet med att analysera dispositio är att se hur textens struktur kan påverka och övertyga (Johannesson, 1998, s. 65). De fem huvuddelarna definieras nedan.

1. Exordium

Detta är intresseväckande inledning kopplad till en förändring via händelser eller något personligt som berör talaren. Exordium är viktigt då man fångar upp publikens uppmärksamhet, något som är nödvändigt för att övertyga publiken (Mral et al., 2016, s. 45). Detta kan göras genom att anpassa sig efter situationen, exempelvis genom att adressera publiken eller genom att kasta in publiken i ett sammanhang (Mral et al., 2016., s. 45–47). Här ska talaren visa välvilja och läraktighet genom etos (Lindqvist, 2008, s. 240–242), för att publiken ska vara öppna för förändring (Johannesson, 1998, s. 65).

2. Narratio

Den del av talet ger publiken bakgrundsinformation inom det ämne som talet berör.

Narration utformas i syfte för att publiken ska förstå innehållet i talet, samt talarens

argumentation och ståndpunkt genom att anpassa narrationen efter publiken, det vill säga har publiken tidigare kunskaper inom ämnet behöver denna del av talet inte vara lika omfattande (Mral et al., 2016, s. 46).

12

Detta är ståndpunkten talaren baserar sin argumentation på (Mral et al., s. 46). Denna ståndpunkt kan, men behöver inte, nämnas explicit beroende på situation (Lindqvist, 2008, s. 246).

4. Argumentatio

För att en text ska vara övertygande, är argumentationen nödvändig. Argumentationen kan se olika ut beroende på text och kan tolkas olika (Mral et al., 2016, s. 47). Argumentationens huvudsakliga uppgift är att backa upp propositio, detta oftast genom appellformerna (Lindqvist, 2008, s. 246–247).

5. Conclusio

Innebär den delen av talet där talaren avrundar talet genom att exempelvis upprepa talens argument och genom att uppmana folket till något (Mral et al., 2016, s. 46).

Conclusios uppgift är att göra talet minnesvärt samt vädja till publikens känslor

(Lindqvist, 2008, s. 248).

4.2.3 Elocutio

Elocutio har ett fokus på språket, hur det påverkar ord och meningarnas betydelse. Elocutio baseras

på fyra dygder; Klarhet innebär att talet har ett språk som passar den publik talet hålls inför. Talaren bör därför använda ett språk som publiken begriper (Lindqvist, 2008, s. 274). Korrekthet avser att talaren bör ha ett korrekt språk, för att publiken ska uppleva talaren som kunnig inom området (Quintilianus, 95, refererad i Lindqvist, 2008, s. 267). Genom ett korrekt, varierande och rytmiskt språk, kan talaren vädja till publikens känslor (Lindqvist, 2008, s. 269–271). Konstfull innebär att talaren använder ett utsmyckat språk för att skapa effekt och göra talet mer intressant (Johannesson, 1998, s. 146). Inom denna dygd är det vanligt att talaren tar till olika stilfigurer (Lindhardt, 2005, s. 83–87). I denna uppsats kommer stilfigurerna att delas in i troper och ornament, vars definition och effekt beskrivs nedan och i begreppslistan. Konsten att anpassa talet till situationen, publiken och talarens egen personlighet och känslotillstånd genom just klarhet,

korrekthet och konstfullhet kallas för Decorum (Lindqvist, 2008, s. 311). Decorum används för att

13

Stilfigurer beskrivs inom elocution som ett konstfullt språk (Lindqvist, 2008, s. 277). Stilfigurer

delas upp i två olika kategorier; Troper och Ornament. Ordet trop definieras som en vridning av uttryckets betydelse. Troper används för att byta ut uttryck mot andra (Quintilianus, 2002, s.

101),då det hjälper publiken måla upp en bild av det man talar om samt koppla samman

associationer (Mral et al., 2016, s. 59–60). Ornament innebär att uttryck inte byts ut men att de används i syfte att skapa ett mönster i talet genom exempelvis ljud (Mral et al., 2016, s. 60). Troperna och ornamenten beskrivs i begreppslistan.

4.3 Den retoriska situationen

1968 skrev Llyod F. Bitzer en artikel där han myntade begreppet den retoriska situationen. Den retoriska situationen kan definieras som "Rhetorical discourse is called into existence by situation"

(Bitzer, 1968, s. 9). Bitzer syftar på att retorik skapas av situationer och att alla situationer påverkar en talares retorik. Han menar att den retoriska diskurs som sker beror på sammanhanget. Den retoriska situationen delas upp i tre delar.

1. Det påträngande problemet 2. Den retoriska publiken

3. De begränsade omständigheterna

Det påträngande problemet innebär ett problem som kräver förändring, och som kan förändras

genom retorik (Bitzer, 1968, s. 6). Ett retoriskt påträngande problem är alltså inte vilket problem som helst, utan det är ett problem som kräver en positiv förändring. Vinter och naturkatastrofer är exempel på problem som inte identifieras som retoriskt påträngande problem - eftersom de inte går att förändra med retorik (Bitzer, 1968, s. 6). Ett retoriskt påträngande problem adresseras genom retoriken för att skapa en förändring kring människors handlingar (Bitzer, 1968, s. 7).

Den retoriska publiken syftar på att situationen kräver en publik som vill lyssna på budskapet och

som är öppna för förändring. Bitzer (1968, s. 8) förklarar att skillnaden mellan en vetenskaplig publik och den retoriska publiken, är att den vetenskapliga publiken bildar uppfattning kring kunskap medan den retoriska publiken kan påverka situationen som råder.

14

De begränsade omständigheterna påverkar hur talet uttrycks då talet påverkas av yttre faktorer

och den situationen som råder, alltså av situationens möjligheter och begränsningar (Bitzer, 1968, s. 8). Dessa omständigheter delas upp i två olika kategorier; de konstmässiga - och icke

konstmässiga villkoren (Bitzer, 1968, s.8). De konstmässiga kan talaren påverka genom hur hen

bygger upp sitt tal och karaktär genom etos, logos och patos (Kjeldsen, 2008, s. 92). De icke

konstmässiga är omständigheter som redan existerar och som talaren inte kan påverka, som

exempelvis tidigare händelser och regler samt den relation talaren har med publiken och publikens redan uppfattade mening om talaren (Kjeldsen, 2008, s. 92). Huvudsaken med att upptäcka dessa omständigheter och begränsningar, är för att kunna utnyttja det för att påverka den retoriska publiken för att lösa det påträngande problemet (Kjeldsen, 2008, s. 93).

Däremot har Bitzers teori bemött kritik och en av dessa kritiker är Richard Vatz som tycker att situationer skapas av retoriken, inte tvärtom (Benoit, 1994). Vatz ger exemplet att krisen under 1970-talet i Cienfuegos med ryska ubåtar, inte kopplades till en kris då USA:s dåvarande president Richard Nixon inte betonade det som en kris medan John F. Kennedy betonade Kubakrisen (1962) som en kris och därav blev det en kris (Benoit, 1994, s. 348).

Mral et al. menar att "Idag har forskningen landat i uppfattningen att den retoriska situationen innebär en växelverkan mellan de två sidorna, mellan situationens inverkan på talaren och vice versa" (2016, s. 30). Diskussionen kring den retoriska situationen är essentiell och viktig att beakta i uppsatsen då den formar analysen och vår förståelse. Denna uppsats utgår från Bitzers teori då talen som analyserats har skapats av en situation, av Coronapandemin.

15

5. Metod

I detta avsnitt kommer uppsatsens forskningsdesign, metodval och tillvägagångssätt att presenteras.

5.1 Forskningsdesign & metodval

Uppsatsens syfte är att öka förståelsen kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende i sin kriskommunikation. Uppsatsen bygger på en retorisk analys och är av den kvalitativa inriktningen, vilket skapar möjligheten att analysera och tolka talen både ur sin helhet men också genom meningar, ord och tecken (Larsen, 2009, s. 22–23). Detta skapar förståelse för talet både som objekt och utifrån dess sammanhang (Mral et al., 2016, s. 26). Retorisk analys bygger på tolkningar, utifrån författarens egen kulturella, sociala och historiska kunskap för att skapa förståelse för vilket budskap som förmedlas. Detta för att se vilka övertalningstekniker som används och hur dessa fungerar i särskilda situationer (Mral et al., 2016, s. 16). Den undersöker även texters uppenbara samt underliggande budskap för att förstå till vilket syfte dessa görs (Mral et al., 2016, s. 13–17).

Lindqvist menar att det inte finns en förutbestämd analysform som är möjlig att applicera på allt retoriskt material (2008, s.16). Jämförelser, definitioner och begrepp menar Mral et al. (2016, s. 15) kan ligga till grund för vilka tolkningar som görs samt vilka resultat dessa tolkningar når fram till. I denna uppsats undersöks Löfvens och Johnsons tal till nationen utifrån dispositionen,

argumentationen, stilen och den retoriska situationen.

Genom att undersöka dispositionen går det att tolka hur talets struktur verkar för att övertala och övertyga publiken (Johannesson, 1998, s. 65). Dispositionen tolkas genom att identifiera retorikens

inventio samt dispositios fem delar; exordium, narratio, propositio, argumentatio och conclusio,

för att sedan undersöka dess effekt på talet och publiken. Argumentationen undersöks utifrån de retoriska appellformerna; etos, logos och patos. Detta analyseras i syfte att skapa förståelse för vilka argument regeringscheferna använder för att övertyga om sin rättssak (Mral, et al., 2016, s. 35). Detta kan göras genom att exempelvis undersöka om talet innehåller känsloargument för att undersöka vilka känslor talet appellerar till och vad detta gör med publiken. Genom att undersöka

16

stilen går det se hur talet är uppbyggt för att väcka intresse hos publiken, samt vad detta gör med innehållet (Gripsrud, 2011, s. 220–222). Stilen tolkas utifrån elocutios fyra dygder; klarhet,

korrekthet, konstfull och decorum. Stilen kan undersökas genom att identifiera om talet innehåller

stilfigurer för att sedan analysera vad dess effekt blir utifrån talets språk.

Den retoriska situationen menar Mral et al. (2016, s. 30–32) kan skapa förståelse för hur talare bemöter problem och vilken betydelse det får för publiken. Genom att undersöka den retoriska

situationen går det även att tolka hur talaren förhåller sig till skrivna och oskrivna regler (Mral et

al., 2016, s. 32). Den retoriska situationen tolkas utifrån det påträngande problemet, den retoriska

publiken och de begränsade omständigheterna.

5.2 Urval & Material

Uppsatsens material innefattar två tal av Stefan Löfven och två tal av Boris Johnson. Regeringscheferna har under pandemin genomfört fler tal, men många gånger har talen varit i anslutning till presskonferenser med myndigheter. I denna uppsats undersöker vi den form av tal som benämns som tal till nationen. Löfven har genomfört två sådana under pandemin och därför görs inget urval av statsministerns tal. Johnson har genomfört fyra tal av denna form, i denna uppsats kommer de tal som genomförts i anslutning till den första (GOV.UK, 2020b) och andra vågen av pandemin (GOV.UK, 2020d) att undersökas. De tal som inte undersöks genomfördes 10 maj 2020 (GOV.UK, 2020c) och 4 januari 2021 (GOV.UK, 2021).

Genom att välja regeringschefer som använder ett språk som författarna av uppsatsen begriper, undviker man att föra in ytterligare tolkningar i resultatet. Mral et al. (2016, s. 16) menar att en översättning av ett främmande språk innebär att författaren gör en tolkning av vad som sägs, då en direkt översättning kan göra att budskapet förloras. Problematiken av tolkningar diskuteras vidare i metoddiskussionen. Enlig Rienecker och Stray Jørgensen (2012, s. 240) kan forskaren själv bestämma vad som ska undersökas utifrån ett intresse för materialet, men att urvalet beror på vad uppsatsen är ute efter att ge för uttryck. Talen som valts är av intresse då de skapar möjligheter att öka förståelse kring regeringschefers förmåga att skapa förtroende i dess kriskommunikation. Materialet gör det möjligt att undersöka huruvida dess kriskommunikation har förändrats under pandemins utveckling. Valet av tal har även tagits med hänsyn till dess liknande form, för att på

17

så sätt kunna undersöka om det finns skillnader mellan regeringschefernas retorik. Transkriberingarna har hämtats från den svenska och den brittiska regeringens hemsida. För att undvika eventuella felkällor som kan ha blivit när talen har transkriberats (Larsen, 2009, s. 108– 110) har vi även lyssnat på talen i ljudform och bekräftat att det stämmer överens med regeringarnas transkriberingar. Talen som helhet finns i transkriberad form i bilaga 1, 2, 3 och 4.

Stefan Löfvens tal genomfördes den 22 mars 2020 och den 22 november samma år. Talen har titlarna "Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 mars 2020"3 och "Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 november 2020"4. Det första talet består av 682 ord, medan talet från november består av 808 ord. Boris Johnsons tal som genomfördes den 23 mars 2020 går under namnet "Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 23 March 2020"5 och består av 898 ord. Johnsons andra tal genomfördes den 22 september 2020 har titeln "Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 22 September 2020"6 och består av 1134 ord.

5.3 Tillvägagångssätt

Materialet analyseras utifrån en retorisk analys vars tillvägagångssätt har tagits fram med inspiration från författarna Mral et al. (2016, s. 71–79). Uppsatsen utgår från en kvalitativ metod vilket innebär att materialet är omfattande och därför är det viktigt att kategorisera materialet för att kunna göra tolkningar på den kvalitativa datan. Denna uppsats har kategoriserat materialet i teman, för att göra tolkningarna tydligare. Dessa teman gör det även möjligt att tolka talen både ur sitt sammanhang och i mindre delar (Mral et al., 2016, s. 13–14). Uppsatsen kommer därför dela upp tolkningarna av materialet utifrån fyra teman; disposition, argumentation, stil och den

retoriska situationen. Dessa teman fördjupar förståelsen av regeringschefernas retorik (Mral et al,

2016, s. 70). Dessa teman kommer att tolkas med utgångspunkt i retoriska begrepp, som

3

Statsministerns tal till nationen den 22 mars 2020:

https://www.regeringen.se/tal/2020/03/statsministerns-tal-till-nationen-den-22-mars-2020/

4

Statsministerns tal till nationen den 22 november 2020:

https://www.regeringen.se/tal/2020/11/statsminister-stefan-lofvens-tal-till-nationen-den-22-november-2020/

5

Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 23 March 2020:

https://www.gov.uk/government/speeches/pm-address-to-the-nation-on-coronavirus-23-march-2020

6

Prime Minister’s statement on coronavirus (Covid-19): 22 September 2020:

18

presenteras i analysschemat nedan. De retoriska begreppen7 kommer identifieras i materialet för att sedan undersöka dess effekt på talet. Dispositionen undersöks utifrån fyra delar av dispositio medan delen argumentatio kommer beskrivas vidare i ett enskilt tema som kallas för argumentationen.

Tema Undersöks utifrån begreppen

Disposition Inventio, exordium, narratio, propositio,

argumentatio, conclusio.

Argumentation Etos, logos, patos

Stil Elocutio: klarhet, korrekthet, decorum,

konstfull (stilfigurer)

Den retoriska situationen Det påträngande problemet, den retoriska publiken, de begränsade omständigheterna

Tabell 1: Analysschema

5.4 Metoddiskussion

Eftersom retoriken och kommunikationen är dynamiska, är det därför essentiellt att göra interpretation av talet för att sedan argumentera för dess tolkning. En retorisk analys baseras på tolkningar för att avgöra hur talare övertygar en publik genom retoriken. Detta gör att metoden inte kan ses som rent objektiv, då tolkningar bygger på en viss värdering (Mral et al., 2016, s. 17). Däremot menar Tracy (2010) att objektiviteten är en grundläggande faktor vid kvalitativa studier. För att bemöta detta kan tolkningar göras mer objektiva genom att "...värdera utifrån kunskap och rationalitet. /.../ Man ger inte bara ett omdöme utan att förklara omdömet, ge skäl till för bedömningen, och underbygga skälen med information och bevis." (Mral et al, 2016, s. 17). All

7

19

tolkning som görs i analysen kommer därför förklaras utifrån den tidigare forskningen och det teoretiska perspektivet som presenterats i tidigare kapitel, för att göra analysen trovärdig. Detta kommer också att besvaras under kapitlet slutdiskussion. Oavsett hur tolkningar genomförs, kommer den alltid bära på en värdering då författaren lägger en värdering i vad som tolkas. Metoden innehåller inte heller en tydlig mall för vad som skall undersökas, utan det är ett val författaren själv gör utifrån vad som anses vara av intresse att undersöka (Mral et al., 2016, s. 16– 17). Författaren väljer utifrån vilka begrepp och perspektiv materialet ska tolkas utifrån, vilket också medför en viss tolkning då författaren gör ett val (Lindqvist, 2008, s. 264–265). Resultaten utifrån en retorisk analys kommer därför aldrig kunna ses som rent objektiva (Gripsrud, 2011, s. 199). Analysen innehåller även en viss avgränsning då allt material som tolkas inte presenteras. Denna avgränsning har tagits då Larsen (2009, s. 104) menar att materialet som undersöks i en kvalitativ metod kan avgränsas till vad som är intressant för att studien ska uppnå sitt syfte och sin frågeställning. Dessutom finns inga förutbestämda regler kring vad som bör appliceras på en retorisk analys (Mral et al., 2016, s. 24). Exempelvis har endast vissa stilfigurer valts ut eftersom de är av relevans till uppsatsen.

5.4.1 Annat metodval

Den retoriska analysen är av den kvalitativa inriktningen och valdes för att ha möjlighet att analysera och tolka talen både ur sin helhet men också genom meningar, ord och tecken (Larsen, 2009, s. 22–23). Därför blir detta motivationen till varför denna uppsats valt att använda den kvalitativa retoriska analysen som metod, för att nå djupare förståelse för varför vissa ord används i sammanhanget och hur dessa kan tolkas. En kvantitativ analys skulle kunna appliceras på materialet och göra det möjligt att undersöka en större mängd tal från fler regeringschefer. Däremot skulle resultatet från en sådan analys bli mer begränsat och inte lika nyanserat.

5.5 Forskningsetiska överväganden

Materialet har tolkats i två separata analyser av författarna, och har sedan sammanställts till en analys. Genom att använda en dubbel hantering av materialet minskar risken för eventuella felkällor och risken för övertolkning (Larsen, 2009, s. 107–110). Detta har gjorts genom att båda författarna till uppsatsen har gjort varsin analys på allt material, som sedan har sammanställts till

20

en slutlig analys. Genom att göra två separata analyser säkerställer författarna att de tolkat materialet på samma sätt.

21

6. Analys

Uppsatsens analys utgår från uppsatsens teoretiska perspektiv tillsammans med begrepp som presenteras i analysschema 1 (Se kapitel 5.3: Tillvägagångssätt). Analysen delas in i fyra teman: Disposition, Argumentation, Stil och Den retoriska situationen.

6.1 Stefan Löfven: Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 mars 2020 Löfven talar om Coronaviruset och dess smittspridning. Löfven argumenterar för hur folket ska stå enade och samarbeta för att bemöta den farliga pandemin, samtidigt som han visar på förståelse för den förändring som publiken står inför. Talet återfinns i transkriberad form under bilaga 1.

6.1.1 Disposition

"Ikväll vill jag vända mig direkt till er, det svenska folket. Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor.". Han argumenterar för sin inventio som är explicit (Lindqvist, 2008, s. 96), genom att benämna problemet som finns i samhället: Coronaviruset. Hans ståndpunkt för talet blir just att minska smittspridningen. Denna ståndpunkt blir även talets

propositio. På detta sätt, inkluderar han sin breda målgrupp, som består av olika åldrar och

bakgrunder. Detta blir talets exordium eftersom talet börjar med att väcka ett intresse hos folket (Mral et al., 2016, s. 45–47) eftersom Löfven tilltalar målgruppen om en händelse som är aktuell i samhället. För att övertyga publiken, skapar han även en välvilja hos publiken genom att nämna

"Enda sättet att klara av detta är att vi möter krisen som ett samhälle där alla tar ansvar för sig själv, för varandra och för vårt land.". Genom att beskriva hur samhället måste vara förenat, skapas effekten att Löfven uppfattas som en del av folket och att nationen kan bli starkare genom en samhörighet. Dessa tre meningar, samt meningen "Vi har en allmän smittspridning i Sverige", blir talets narratio. Detta eftersom han talar om bakgrunden till talet (Mral et al., 2016, s. 46), genom att benämna Coronaviruset och dess smittspridning. Eftersom Coronapandemin är så pass aktuell och har påverkat hela världen, behöver han inte utveckla sin narratio. Löfven fortsätter att argumentera för sin ståndpunkt genom talet som sedan avslutas med conclusio genom att Löfven sammanfattar talet med en indirekt uppmaning då han säger "Jag är säker på att alla i Sverige

22

kommer ta just sitt ansvar göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa/…/". På detta sätt skapar han ett minnesvärt tal eftersom han vädjar till publikens känslor (Lindqvist, 2008, s. 248).

6.1.2 Argumentation

I sin argumentation bygger Löfven upp en bild av sig själv som en sympatisk ledare genom eunoia då han förstärker att han känner medlidande och empati för de motgångar publiken upplever under pandemin. Detta bekräftar att han vet att många är oroliga och ger exempel på olika orosmoment som publiken känner. Genom att belysa att han inte är medveten om hur länge restriktionerna kommer fortgå och att han inte har ett svar på hur länge krisen väntas pågå, förblir Löfven ärlig vilket gör att hans arete stärks. Vidare stärks hans arete då Löfven presenterar en lösning på pandemin, vilket är att minska smittspridningen av Covid-19. Löfven förklarar hur befolkningen ska agera vilket gör att han framställs som handlingskraftig (Lindqvist, 2008, s. 177). Han visar även på god moral då han förtydligar hur restriktionerna också gäller honom, vilket förstärker hans

eunoia genom att framställas som "en av folket". Genom att belysa sina goda intentioner och transparens i arbetet att motverka smittspridningen stärker Löfven sin arete och eunoia. Ytterligare, stärker Löfven sin eunoia genom att bygga upp en gemenskap i sin argumentation (Mral, et al. 2016, s. 37–38) då han ofta använder begrepp som "vårt land", "vi" och "vårt samhälle". Fronesis framkommer då han säger "jag som statsminister, den regering jag leder". Genom att betona sin roll som statsminister upplever publiken honom som kunnig och att han tar sitt ansvar. Vidare förblir Löfven relativt blygsam genom talet då han istället belyser den styrka som det svenska systemet har snarare än att belysa sin egen styrka som statsminister, vilket gör att hans arete stärks ytterligare. Arete stärks när Löfven gång på gång använder argument för att påvisa att han ser vad publiken går igenom och när han uppvisar en stolthet då han exemplifierar hur befolkningen har hjälpt till under pandemin, vilket uppfattas som en god moralisk egenskap (Lindqvist, 2008, s. 177–178).

Löfven övertygar publiken med patosargument genom att appellera till deras känslor (Johannesson, 1998, s. 283). Argumentationen byggs upp genom att ställa en känsla av rädsla och hopplöshet i relation till känslor av gemenskap och hoppfullhet. Detta gör Löfven genom att beskriva hur fler kommer att dö i pandemin och att han ännu inte vet hur länge krisen kommer pågå, för att sedan presentera lösningen: att han och publiken arbetar tillsammans för att ta ett

23

gemensamt ansvar för dess handlingar. Löfven baserar även argumentationen på patos då han betonar allvaret i de skyldigheter som publiken har (Mral et al., 2016, s. 57). Genom patos skapar Löfven en reaktion hos publiken, vilket leder till en positiv inställning till att en förändring måste ske (Kjeldsen, 2008, s. 23–24). I detta tal blir förändringen att restriktionerna och rekommendationerna måste efterlevas av publiken. Det finns vissa spår av logos i argumentationen när Löfven belyser åldersgrupper med att säga "Det gäller även dig som är 70 + eller tillhör en annan riskgrupp." Genom att specificera en ålder, och genom att säga "tillhöra en annan riskgrupp"

använder sig Löfven av fakta, då personer som är över 70 år har konstaterats vara en del av de som drabbas svårt av viruset. På detta sätt talar Löfven till publikens förnuft genom ett rationellt argument via statistik (Mral et al., 2016, s. 55).

6.1.3 Stil

Löfven använder ett enkelt språk utan avancerade begrepp vilket resulterar i att fler i den breda publiken kommer förstå Löfvens budskap och uppfatta klarheten i Löfvens tal (Lindqvist, 2008, s. 274). Han använder korta och tydliga uttryck som exempelvis "Jag vet att många är oroliga.". Talet har även en korrekthet och han använder sig av en rytm i sitt tal (Lindqvist, 2008, s. 270) eftersom han upprepar ord genom stilfigurer. I uttrycket vädjar Löfven till publikens känslor, vilket får publiken att minnas syftet med talet. Korrektheten visas även i talets språk, då Löfven använder sig av rätt ord vid rätt tillfälle – vilket stärker intrycket av kunnighet (Lindqvist, 2008, s. 269).

Talet använder sig av ett konstfullt språk genom troper och ornament (stilfigurer). Dessa tar uttryck genom att han flera gånger använder sig av hopning. Exempelvis säger han "Jag vet att många är oroliga." varpå han använder samma ord för att skapa en slagkraftig effekt kring ordet "vår". Genom att använda ordet "vår" skapar han en gemenskap (Mral et al., 2016, s. 37–38). Hopning återkommer flera gånger i talet, exempelvis använder han hopning när han säger ”Oroliga för hur vårt samhälle ska klara av det. Orolig för dig själv, för någon du älskar som tillhör en riskgrupp, eller för att ditt jobb ska försvinna." /…". För att få publiken att minnas denna del av talet särskilt mycket, använder Löfven sig av hopning när han inleder varje sats (Mral et al., 2016, s. 65) med ordet "som". Dessutom använder han sig av anaforer, varpå han börjar meningar med samma uttryck, vilket gör att publiken minns talet bättre (Lagerholm, 2008, s. 63). Detta skapar en känslomässig reaktion hos publiken, eftersom Löfven visar på förståelse för publiken. Detta gör

24

Löfven bland annat när han upprepar orden “Jag vet” och ordet ”Men” i varannan mening i stycket när han säger ”Jag vet att kraven som ställs är stora. Men det är enbart /…/” för att belysa att han är medveten om publikens uppoffringar. Anaforerna appliceras för att Löfven ska visa på förståelse, vilket bygger upp hans trovärdighet. För att skapa en kontrast i dessa meningar, använder han sig även av en antites när han inleder varannan mening med ordet "men". Kontrasten visar på ett bemötande av talarens ståndpunkt gentemot motargumenten (Kjeldsen, 2008, s. 219).

Antitesen stärker talarens ståndpunkt (Sigrell, 2001, s. 202), speciellt då ornamentet används

tillsammans med anaforen som får publiken att minnas talet. Löfven använder sig även av antiteser när han ska vädja till publikens känslor när han säger "Ung, gammal, rik eller fattig" då han nämner kontraster i klasstillhörigheten och åldrarna. På detta sätt skapar han en gemenskap och stärker sin ståndpunkt (Sigrell, 2001, s. 202) eftersom han inkluderar alla grupper i samhället, oavsett ålder eller ekonomiska förutsättningar, för att arbeta mot ett gemensamt mål.

Gemenskapen stärker Löfven med metaforen "vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka". Effekten i denna mening får innebörden att pandemin kan motverkas om såväl civila som samhällsviktig personal, samarbetar. Metaforen gör att påståendet uppnår gemenskap mellan civila, makthavande och myndighetspersonal. Effekten av att använda metaforer skapar bildliga uttryck (Lindqvist, 2008, s. 281), varpå publiken kan se saker från ett nytt ljus. Metaforen skapar en känslomässig reaktion hos publiken och skapar en känsla av att en förändring måste ske (Kjeldsen, 2008, s. 23–24). Löfven talar även om att pandemin kommer påverka människors ekonomi och att fler riskerar att bli svårt sjuka med påståendet "Liv, hälsa och jobb är hotade". I uttrycket förskönas döden med en eufemism då ordet “liv” ställs i relation till begreppet “hotad”, vilket får innebörden att människor kan komma att dö i pandemin. Med eufemismen lyckas Löfven förmedla informationen utan att sprida panik, då eufemismen har som uppgift att måla upp världen på ett bättre sätt. Genom eufemismen, vägleder han publiken till att känna på ett visst sätt tillfälligt, då eufemismer ofta är tillfälliga känslor (Lagerholm, 2008, s. 95). Han använder sig av eufemism när han säger "fler kommer tvingas säga ett sista farväl till en älskad". Uttrycket kan även ses som en metafor då han målar upp ett bildligt uttryck som får varje person i publiken att föreställa sig att en nära anhörig dör. För att få publiken att föreställa sig pandemin på riktigt, använder sig Löfven av metonymin "Våra myndigheter sliter dag och natt. Personal inom vården, skolan och många, många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land.". Ordet "myndighet"

25

representerar personal inom samhällsviktiga institutioner, alltså gör han ett namnbyte vilket gör att denna del blir en av talets metonymier. På detta sätt kan publiken få en övergripande förståelse för personer som jobbar inom samhällsviktiga institutioner och att befolkningen jobbar gemensamt med vårdpersonalen för att besegra pandemin. Vidare stärks gemenskapen då Löfven skapar en

besjälning av Coronas effekter på samhället och publiken när han säger "Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor". Genom att förmänskliga virusets hot mot samhället, som om det vore en person, skapas en bildlig association (Lagerholm, 2016, s. 157) av en kamp och en känsla av "vi mot dem", där "vi" blir en identifikation som representerar publiken, och "dem" representerar Covid-19:s hot.

Talet anpassas genom sin klarhet, korrekthet och sitt konstfulla språk för att uppnå decorum. Detta görs genom att Löfven anpassar sitt språk efter sin publik; den svenska befolkningen, men även då han är korrekt i sitt språk genom tydliga ord och ett rytmiskt språk . Genom att använda ett

konstfullt språk skapar han en uppmärksamhet kring talet. Effekten av decorum är att han kan

påverka publikens attityd (Lindqvist, 2008, s. 311).

6.1.4 Den retoriska situationen

Det påträngande problemet i situationen är Coronaviruset och dess spridning som kräver en förändring. Detta kan uppnås genom Löfvens tal till nationen, som hålls i syfte att minska smittspridningen genom att folk distanserar sig och stannar hemma, då uppnås en positiv förändring och en förändring i människors handlingar (Bitzer, 1968, s. 7). Alla i Sverige har påverkats av Coronaviruset och därav blir den svenska befolkningen den retoriska publiken eftersom befolkningen är öppna för förändring och vill kunna påverka situationen (Bitzer, 1968, s. 8). Den retoriska publiken förtydligas när Löfven säger "Ung, gammal, rik eller fattig spelar ingen roll - alla behöver göra sin del.". De begränsande omständigheterna består av en svensk publik som sedan tidigare haft generellt högt förtroende för beslutshavare och staten (Rothstein, 2000), men vars förtroende för statsministern Stefan Löfven låg på 26 procent innan det första talet hölls (Novus, 2020a). Denna icke konstmässiga omständigheten påverkar talets utformning och är en möjlighet för Löfven att utnyttja för att öka publikens förtroende för honom som statsminister, då det talar om vilken relation han har med publiken. Han använder sig av de konstmässiga

26

att övertyga publiken samt öka publikens förtroende för att bemöta det påträngande problemet (Kjeldsen, 2008, s. 93).

6.2 Stefan Löfven: Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 november 2020 Löfven talar om Coronavirusets effekter under det senaste året samt dess nya spridningsfas. Löfven argumenterar för att minska smittspridningen genom att följa restriktionerna och vädjar till att folket ska tänka på varandra. Talet återfinns i transkriberad form under bilaga 2.

6.2.1 Disposition

"I kväll vill jag säga några ord som jag vill att ni bär med er när vi nu går in i vintermörkret." är talets inledande mening. Exordium kan ta form på olika sätt men dess huvuduppgift är att fånga publikens uppmärksamhet och detta lyckas Löfven med genom att kasta publiken rakt in i händelsens centrum. Dessutom adresserar han publiken eftersom han säger "er", vilket syftar på den svenska befolkningen. Den implicita adresseringen blir underförstådd då talet fått namnet tal till nationen och eftersom liknande tal på grund av Covid-19 pandemin genomfördes under mars 2020 förstår publiken vilka Löfven vänder sig till. Talets narratio beskrivs direkt i talet då han talar om hur de senaste månaderna varit påfrestande då alla varit tvungna att "göra uppoffringar".

Genom att förklara bakgrundsinformationen, förstår publiken vad talet kommer att handla om (Mral et al., 2016, s. 46) samt bekräftar vem mottagaren är genom att beskriva dessa uppoffringar som alla fått göra gemensamt. Genom dessa beskrivningar skapar Löfven välvilja och läraktighet hos publiken, då han talar om ett "vi" - vilket bekräftar att han och publiken gått igenom en gemensam kamp. Talets propositio, och inventio, presenteras inte förens genomgången av bakgrunden, och då talar han om för befolkningen att "...i kväll, sent i november år 2020, är det tydligt att det kommer att dröja innan vi kan återgå till det normala. Därför kommer jag ännu en gång be er om något mycket svårt men helt nödvändigt.". Efter att ha talat om gamla minnen, som vädjar till publikens känslor, skapar han även en rädsla för framtiden. Detta blir talets ståndpunkt, vilket innebär att minska smittspridningen i Sverige genom att fortsätta leva efter restriktioner. Löfven sammanfattar talet med en indirekt uppmaning att samhället gemensamt måste ta ansvar när han säger "Men då måste vi här och nu visa vår sammanhållning och vårt ansvarstagande."