stå enade och samarbeta för att bemöta den farliga pandemin, samtidigt som han visar på förståelse för den förändring som publiken står inför. Talet återfinns i transkriberad form under bilaga 1.
6.1.1 Disposition
"Ikväll vill jag vända mig direkt till er, det svenska folket. Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor.". Han argumenterar för sin inventio som är explicit (Lindqvist, 2008, s. 96), genom att benämna problemet som finns i samhället: Coronaviruset. Hans ståndpunkt för talet blir just att minska smittspridningen. Denna ståndpunkt blir även talets
propositio. På detta sätt, inkluderar han sin breda målgrupp, som består av olika åldrar och
bakgrunder. Detta blir talets exordium eftersom talet börjar med att väcka ett intresse hos folket (Mral et al., 2016, s. 45–47) eftersom Löfven tilltalar målgruppen om en händelse som är aktuell i samhället. För att övertyga publiken, skapar han även en välvilja hos publiken genom att nämna
"Enda sättet att klara av detta är att vi möter krisen som ett samhälle där alla tar ansvar för sig själv, för varandra och för vårt land.". Genom att beskriva hur samhället måste vara förenat, skapas effekten att Löfven uppfattas som en del av folket och att nationen kan bli starkare genom en samhörighet. Dessa tre meningar, samt meningen "Vi har en allmän smittspridning i Sverige", blir talets narratio. Detta eftersom han talar om bakgrunden till talet (Mral et al., 2016, s. 46), genom att benämna Coronaviruset och dess smittspridning. Eftersom Coronapandemin är så pass aktuell och har påverkat hela världen, behöver han inte utveckla sin narratio. Löfven fortsätter att argumentera för sin ståndpunkt genom talet som sedan avslutas med conclusio genom att Löfven sammanfattar talet med en indirekt uppmaning då han säger "Jag är säker på att alla i Sverige
22
kommer ta just sitt ansvar göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa/…/". På detta sätt skapar han ett minnesvärt tal eftersom han vädjar till publikens känslor (Lindqvist, 2008, s. 248).
6.1.2 Argumentation
I sin argumentation bygger Löfven upp en bild av sig själv som en sympatisk ledare genom eunoia då han förstärker att han känner medlidande och empati för de motgångar publiken upplever under pandemin. Detta bekräftar att han vet att många är oroliga och ger exempel på olika orosmoment som publiken känner. Genom att belysa att han inte är medveten om hur länge restriktionerna kommer fortgå och att han inte har ett svar på hur länge krisen väntas pågå, förblir Löfven ärlig vilket gör att hans arete stärks. Vidare stärks hans arete då Löfven presenterar en lösning på pandemin, vilket är att minska smittspridningen av Covid-19. Löfven förklarar hur befolkningen ska agera vilket gör att han framställs som handlingskraftig (Lindqvist, 2008, s. 177). Han visar även på god moral då han förtydligar hur restriktionerna också gäller honom, vilket förstärker hans
eunoia genom att framställas som "en av folket". Genom att belysa sina goda intentioner och transparens i arbetet att motverka smittspridningen stärker Löfven sin arete och eunoia. Ytterligare, stärker Löfven sin eunoia genom att bygga upp en gemenskap i sin argumentation (Mral, et al. 2016, s. 37–38) då han ofta använder begrepp som "vårt land", "vi" och "vårt samhälle". Fronesis framkommer då han säger "jag som statsminister, den regering jag leder". Genom att betona sin roll som statsminister upplever publiken honom som kunnig och att han tar sitt ansvar. Vidare förblir Löfven relativt blygsam genom talet då han istället belyser den styrka som det svenska systemet har snarare än att belysa sin egen styrka som statsminister, vilket gör att hans arete stärks ytterligare. Arete stärks när Löfven gång på gång använder argument för att påvisa att han ser vad publiken går igenom och när han uppvisar en stolthet då han exemplifierar hur befolkningen har hjälpt till under pandemin, vilket uppfattas som en god moralisk egenskap (Lindqvist, 2008, s. 177–178).
Löfven övertygar publiken med patosargument genom att appellera till deras känslor (Johannesson, 1998, s. 283). Argumentationen byggs upp genom att ställa en känsla av rädsla och hopplöshet i relation till känslor av gemenskap och hoppfullhet. Detta gör Löfven genom att beskriva hur fler kommer att dö i pandemin och att han ännu inte vet hur länge krisen kommer pågå, för att sedan presentera lösningen: att han och publiken arbetar tillsammans för att ta ett
23
gemensamt ansvar för dess handlingar. Löfven baserar även argumentationen på patos då han betonar allvaret i de skyldigheter som publiken har (Mral et al., 2016, s. 57). Genom patos skapar Löfven en reaktion hos publiken, vilket leder till en positiv inställning till att en förändring måste ske (Kjeldsen, 2008, s. 23–24). I detta tal blir förändringen att restriktionerna och rekommendationerna måste efterlevas av publiken. Det finns vissa spår av logos i argumentationen när Löfven belyser åldersgrupper med att säga "Det gäller även dig som är 70 + eller tillhör en annan riskgrupp." Genom att specificera en ålder, och genom att säga "tillhöra en annan riskgrupp"
använder sig Löfven av fakta, då personer som är över 70 år har konstaterats vara en del av de som drabbas svårt av viruset. På detta sätt talar Löfven till publikens förnuft genom ett rationellt argument via statistik (Mral et al., 2016, s. 55).
6.1.3 Stil
Löfven använder ett enkelt språk utan avancerade begrepp vilket resulterar i att fler i den breda publiken kommer förstå Löfvens budskap och uppfatta klarheten i Löfvens tal (Lindqvist, 2008, s. 274). Han använder korta och tydliga uttryck som exempelvis "Jag vet att många är oroliga.". Talet har även en korrekthet och han använder sig av en rytm i sitt tal (Lindqvist, 2008, s. 270) eftersom han upprepar ord genom stilfigurer. I uttrycket vädjar Löfven till publikens känslor, vilket får publiken att minnas syftet med talet. Korrektheten visas även i talets språk, då Löfven använder sig av rätt ord vid rätt tillfälle – vilket stärker intrycket av kunnighet (Lindqvist, 2008, s. 269).
Talet använder sig av ett konstfullt språk genom troper och ornament (stilfigurer). Dessa tar uttryck genom att han flera gånger använder sig av hopning. Exempelvis säger han "Jag vet att många är oroliga." varpå han använder samma ord för att skapa en slagkraftig effekt kring ordet "vår". Genom att använda ordet "vår" skapar han en gemenskap (Mral et al., 2016, s. 37–38). Hopning återkommer flera gånger i talet, exempelvis använder han hopning när han säger ”Oroliga för hur vårt samhälle ska klara av det. Orolig för dig själv, för någon du älskar som tillhör en riskgrupp, eller för att ditt jobb ska försvinna." /…". För att få publiken att minnas denna del av talet särskilt mycket, använder Löfven sig av hopning när han inleder varje sats (Mral et al., 2016, s. 65) med ordet "som". Dessutom använder han sig av anaforer, varpå han börjar meningar med samma uttryck, vilket gör att publiken minns talet bättre (Lagerholm, 2008, s. 63). Detta skapar en känslomässig reaktion hos publiken, eftersom Löfven visar på förståelse för publiken. Detta gör
24
Löfven bland annat när han upprepar orden “Jag vet” och ordet ”Men” i varannan mening i stycket när han säger ”Jag vet att kraven som ställs är stora. Men det är enbart /…/” för att belysa att han är medveten om publikens uppoffringar. Anaforerna appliceras för att Löfven ska visa på förståelse, vilket bygger upp hans trovärdighet. För att skapa en kontrast i dessa meningar, använder han sig även av en antites när han inleder varannan mening med ordet "men". Kontrasten visar på ett bemötande av talarens ståndpunkt gentemot motargumenten (Kjeldsen, 2008, s. 219).
Antitesen stärker talarens ståndpunkt (Sigrell, 2001, s. 202), speciellt då ornamentet används
tillsammans med anaforen som får publiken att minnas talet. Löfven använder sig även av antiteser när han ska vädja till publikens känslor när han säger "Ung, gammal, rik eller fattig" då han nämner kontraster i klasstillhörigheten och åldrarna. På detta sätt skapar han en gemenskap och stärker sin ståndpunkt (Sigrell, 2001, s. 202) eftersom han inkluderar alla grupper i samhället, oavsett ålder eller ekonomiska förutsättningar, för att arbeta mot ett gemensamt mål.
Gemenskapen stärker Löfven med metaforen "vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka". Effekten i denna mening får innebörden att pandemin kan motverkas om såväl civila som samhällsviktig personal, samarbetar. Metaforen gör att påståendet uppnår gemenskap mellan civila, makthavande och myndighetspersonal. Effekten av att använda metaforer skapar bildliga uttryck (Lindqvist, 2008, s. 281), varpå publiken kan se saker från ett nytt ljus. Metaforen skapar en känslomässig reaktion hos publiken och skapar en känsla av att en förändring måste ske (Kjeldsen, 2008, s. 23–24). Löfven talar även om att pandemin kommer påverka människors ekonomi och att fler riskerar att bli svårt sjuka med påståendet "Liv, hälsa och jobb är hotade". I uttrycket förskönas döden med en eufemism då ordet “liv” ställs i relation till begreppet “hotad”, vilket får innebörden att människor kan komma att dö i pandemin. Med eufemismen lyckas Löfven förmedla informationen utan att sprida panik, då eufemismen har som uppgift att måla upp världen på ett bättre sätt. Genom eufemismen, vägleder han publiken till att känna på ett visst sätt tillfälligt, då eufemismer ofta är tillfälliga känslor (Lagerholm, 2008, s. 95). Han använder sig av eufemism när han säger "fler kommer tvingas säga ett sista farväl till en älskad". Uttrycket kan även ses som en metafor då han målar upp ett bildligt uttryck som får varje person i publiken att föreställa sig att en nära anhörig dör. För att få publiken att föreställa sig pandemin på riktigt, använder sig Löfven av metonymin "Våra myndigheter sliter dag och natt. Personal inom vården, skolan och många, många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land.". Ordet "myndighet"
25
representerar personal inom samhällsviktiga institutioner, alltså gör han ett namnbyte vilket gör att denna del blir en av talets metonymier. På detta sätt kan publiken få en övergripande förståelse för personer som jobbar inom samhällsviktiga institutioner och att befolkningen jobbar gemensamt med vårdpersonalen för att besegra pandemin. Vidare stärks gemenskapen då Löfven skapar en
besjälning av Coronas effekter på samhället och publiken när han säger "Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor". Genom att förmänskliga virusets hot mot samhället, som om det vore en person, skapas en bildlig association (Lagerholm, 2016, s. 157) av en kamp och en känsla av "vi mot dem", där "vi" blir en identifikation som representerar publiken, och "dem" representerar Covid-19:s hot.
Talet anpassas genom sin klarhet, korrekthet och sitt konstfulla språk för att uppnå decorum. Detta görs genom att Löfven anpassar sitt språk efter sin publik; den svenska befolkningen, men även då han är korrekt i sitt språk genom tydliga ord och ett rytmiskt språk . Genom att använda ett
konstfullt språk skapar han en uppmärksamhet kring talet. Effekten av decorum är att han kan
påverka publikens attityd (Lindqvist, 2008, s. 311).
6.1.4 Den retoriska situationen
Det påträngande problemet i situationen är Coronaviruset och dess spridning som kräver en förändring. Detta kan uppnås genom Löfvens tal till nationen, som hålls i syfte att minska smittspridningen genom att folk distanserar sig och stannar hemma, då uppnås en positiv förändring och en förändring i människors handlingar (Bitzer, 1968, s. 7). Alla i Sverige har påverkats av Coronaviruset och därav blir den svenska befolkningen den retoriska publiken eftersom befolkningen är öppna för förändring och vill kunna påverka situationen (Bitzer, 1968, s. 8). Den retoriska publiken förtydligas när Löfven säger "Ung, gammal, rik eller fattig spelar ingen roll - alla behöver göra sin del.". De begränsande omständigheterna består av en svensk publik som sedan tidigare haft generellt högt förtroende för beslutshavare och staten (Rothstein, 2000), men vars förtroende för statsministern Stefan Löfven låg på 26 procent innan det första talet hölls (Novus, 2020a). Denna icke konstmässiga omständigheten påverkar talets utformning och är en möjlighet för Löfven att utnyttja för att öka publikens förtroende för honom som statsminister, då det talar om vilken relation han har med publiken. Han använder sig av de konstmässiga
26
att övertyga publiken samt öka publikens förtroende för att bemöta det påträngande problemet (Kjeldsen, 2008, s. 93).
6.2 Stefan Löfven: Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen 22 november 2020