Brist på kunskap och erfarenhet leder till osäkerhet och till och med rädsla, relaterat till de professionella socialarbetarnas prestation (Capri m.fl., 2013; Schiller, 2017; Christensen m.fl., 2015; Søftestad och Toverud, 2013; Martin, 2016). Brist på kunskap bidrar även till att socialarbetare uppfattar sig som otillräckliga i arbetet med att få barnen att öppna upp sig. De fann det svårt att tolka barnets signaler och beteenden. En viktig aspekt i samtal med barn är att ställa öppna frågor för att få barnet att berätta med egna ord. Bristande kunskap i barnsamtal och sexuellt våld mot barn kan bidra till en rädsla inför att inte vilja göra fel som i värsta fall kan bidra till att känna en rädsla för att samtala med barn då socialarbetaren inte litar på sin egen kompetens. Enligt socialarbetares erfarenheter är det en utmaning att ha samtal med barn som varit utsatta för sexuellt våld utan att riskera att “lägga ord i munnen på dem”. De upplever även att en bristande kunskap bidrar till en känsla av att aldrig vara nog,och att det alltid finns något de kan göra bättre. Socialarbetare upplever en känsla av maktlöshet i de fall där de inte har alla verktyg för att kunna hjälpa, vilket bidrar till en känsla av inkompetens (Christensen m.fl., 2015; Søftestad och Toverud, 2013).
Kunskap är en viktig faktor som avgör socialarbetarens handlingsutrymme. Att ha kunskap innebär att kunna ta ett välgrundat beslut, men även att ha kompetensen att bedöma om valet är rimligt. Därför behöver socialarbetaren kunskap kring behov hos människor de möter i arbetet, kunskap kring människors levnadsvillkor och livssituationer. De behöver även kunskap om lagstiftning, om samhället, organisering och de behöver kunna göra en bedömning kring resultat och effekter av de insatser de genomför. För att känna sig säker i sin yrkesroll och för att kunna
göra individuella bedömningar krävs kunskap som i sin tur genererar ett handlingsutrymme som socialarbetaren kan navigera inom. Ju mer kunskap socialarbetaren har desto större blir handlingsutrymmet.
En känsla av inkompetens och otillräcklighet minskar socialarbetarens handlingsutrymme. Som Liljegren och Parding (2010) skriver handlar handlingsutrymme till en viss del om omdöme. Det handlingsutrymme som socialarbetaren innehar är nödvändigt eftersom det är en del av den professionella identiteten då socialarbetaren får möjlighet att själv styra en del av sina arbetsuppgifter utifrån den kompetens den innehar. Har socialarbetaren en brist på den kompetens som är nödvändig för en viss arbetsuppgift minskar handlingsutrymmet och socialarbetaren kan inte genomföra de arbetsuppgifter som förväntas av den.
Enligt resultatet i forskningartiklarna brottas socialarbetare med självtvivel och förvirring angående ärenden om sexuellt våld på internet. Socialarbetare blev konfronterade med det faktum att sexuellt våld på internet är ett nytt område för dem som de inte har mycket kunskap eller erfarenhet inom (Martin, 2016). De anser att de saknar vägledning inom området, bland annat har de inga protokoll för traumautvärdering som är specifika för sexuellt våld på internet, vilket bidrar till att de inte ställer några frågor om sexuellt våld på internet. Hälften av socialarbetare i studien hade inte reflekterat över sexuellt våld på internet innan de deltog i studien. Socialarbetare brottas med huruvida de ska ta upp ämnet om sexuellt våld på internet under en bedömning och är oroliga över tanken att möjligtvis utsätta barnet för ytterligare trauma genom att ställa vissa frågor (ibid). Socialarbetare upplever därmed att de inte vet hur de ska applicera deras vanliga behandling på barn som blivit utsatta för sexuellt våld på internet. De upplever inte att deras aktuella traumabehandlingar är applicerbara. Somliga socialarbetare tenderar att vilja undvika ämnet sexuellt våld på internet då det inte finns något specifikt sätt att arbeta med barn som utsatts för sexuellt våld på internet (Martin, 2016).
Socialarbetare menar att det är svårt för barn att finna ett avslut på övergrepp på internet och att de därför kan behöva en annan typ av behandling eftersom de anser att det finns en risk för barnet att utsättas för ytterligare trauma varje gång bilden på internet visas (Martin, 2016). Socialarbetare upplever att det är svårt att arbeta med dessa barn eftersom de brukar hjälpa klienter som blivit utsatta för sexuellt våld genom att identifiera en början och ett slut på övergreppet för att hjälpa dem finna ett avslut. Denna metod är dock inte applicerbar om det finns bilder på övergreppet som cirkulerar online då det finns en oro hos barnet för vem som skulle komma att se dessa bilder. En bild på internet är väldigt svår att radera vilket bidrar till ett pågående övergrepp för den som utsatts för det sexuella våldet. Denna problematik, att det kan finnas bilder på övergreppet som cirkulerar på internet, bidrar även till att det blir svårt för socialarbetaren att skapa trygghet i nuet när det är framtiden som barnet är orolig för. Socialarbetare menar att det kan bli en barriär mot läkning från traumat då vetskapen om att det finns bilder på övergreppet som vem som helst kan se skapar en oro och otrygghet hos barnet. Enligt socialarbetare är trygghet en förutsättning för att barnet ska kunna återhämta sig från traumat (ibid). Socialarbetare har känslor av att göra mer skada än nytta när det kommet till sexuellt våld online då de känner att de inte kan greppa konsekvenserna för offret. De oroar sig för att känna sig överväldigade och stressade då de inte vet hur de ska hjälpa barnet att känna sig tryggt. De känner sig maktlösa och uttrycker rädsla för
att kunna identifiera sig med barnets känsla av hjälplöshet beträffande deras oförmåga att radera eller kontrollera bilden online (Martin, 2016).
Som beskrivits ovan har socialarbetare ingen tillgång till material i form av vägledning och behandlingsmallar som är specifika för barn och unga som utsätts för sexuellt våld på internet. Detta kan antas bidra till ett större handlingsutrymme då det inte finns färdiga mallar eller program för behandling. Den enskilde socialarbetaren får då använda sin kunskap och kompetens fritt för att kunna ge den hjälp barnet behöver. Problematiken blir, som även tidigare nämnts, den kunskapsbrist många socialarbetare anser sig ha kring sexuellt våld på internet. Då de inte vet hur de ska bemöta eller behandla denna problematik vänder de sig till de mallar som finns för behandling men finner inte de heller applicerbara. Detta bidrar till ett begränsat handlingsutrymme för socialarbetare då de inte vet hur de ska gå tillväga för att ge den hjälp och det stöd barnet behöver i situationen.
Tidigare forskning hävdar att sexuellt våld på internet är ett relativt nytt fenomen. Som även diskuterat i kunskapsläge är sexuellt våld på internet något som socialarbetare saknar erfarenhet kring, detta trots att tillgång till internet har funnits i ca 20 år. Enligt en rapport från Lunds universitet som tagits upp i tidigare forskning, har en femtedel av elever erfarenhet av sexuella övergrepp på internet (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018). Detta indikerar att det borde finnas ett större intresse för en kunskapsförhöjning inom området.
I tidigare forskning framgår det att socialarbetare argumenterar för att sexuellt våld på internet inte skiljer sig från sexuellt våld som sker offline och därför borde hanteras på samma sätt. Det går dock att konstatera att begreppen kring sexuellt våld på internet och hur det ska bemötas förvirrar professionella. Socialarbetares aktuella trauma-behandlingar om sexuellt våld är inte lika applicerbara om våldet skett online då faktorn om att det är ett pågående övergrepp då det kan finnas bilder eller video på övergreppet försvårar för socialarbetaren och blir en faktor de anser vara svår att bemöta och att behandla (Nilsson, m.fl. 2020). Dock är risken med att behandlarna inte har rätt utbildning och förståelse för komplexiteten och variationen om sexuellt våld, att de sexuella övergrepp som faller utanför normen missas helt. Vidare medför avsaknaden av adekvat utbildad personal att övergrepp inte anmäls när de borde och att frågor kring misstanken om övergrepp inte ställs (Dahlgren och Koroknai Palmgren, 2018).
Socialstyrelsens vägledning och riktlinjer är något som styr socialtjänstens arbete. Idag finns det stöd och handledning för barn som utsatts för sexuellt våld och även i vuxnas relationer. Dock finns det inga riktlinjer eller handledningar från Socialstyrelsen vad gäller unga och sexuellt våld. Det vill säga i de fall där det är ett barn som har utsatt ett annat barn (Nilsson m.fl., 2020). Det har även framkommit i vårt resultat är det många socialarbetare som inte är medvetna om problemet kring sexuellt våld bland unga. De är inte heller medvetna om det sexuella våldet som sker mellan unga på internet. Liksom tagits upp i avsnittet unga förövare i kunskapsläget finns det också en stor brist på insatser och stöd för unga förövare. Det poängteras även att tidigare insatser och stöd som exempelvis utbildning för barn och unga kring samtycke är av stor vikt för att kunna förebygga sexuellt våld. Detta eftersom det sexuella våldet normaliseras bland unga, dels på grund av deras unga ålder, att de befinner sig i en socialiseringsprocess, dels på grund av lättillgängheten av porr på internet.
I resultatet framkom att socialarbetare upplever att det finns en bristande kompetens hos professionella inom andra fält som de samarbetar med. Det finns en saknad av kulturell kompetens hos professioner i domstolen då det ibland kan ställas frågor till barn som inte är genomtänkta och som är svåra för barnen att förstå på grund av deras kultur. Ett exempel på detta är ett fall där advokaten ville att barnet skulle säga namnet på den person som utsatt barnet, trots att barnets kultur inte tillät detta då det sågs som en förolämpning, och var något som kunde skada barnet senare (Christensen m.fl., 2015). Handlingsutrymmet blir begränsat i arbete med andra professioner.
Socialarbetare upplever att de behöver kompromissa med deras professionella övertygelser när de interagerar med föräldrar (Søftestad och Toverud, 2013). De fall de beskriver är ärenden där ena föräldern var misstänkt för att ha utsatt barnet för sexuellt våld samt där det fanns en konflikt mellan föräldrarna. Svårigheterna i sådana fall innebar att socialarbetaren fick uppleva två vitt skilda perspektiv. Att tro på en av föräldrarna medförde att den andra föräldern sågs som en stor risk för barnet. Socialarbetare beskrev att de fann det svårt att veta vad som faktiskt var sant. Socialarbetare upplevde att föräldrar endast fokuserade på konflikten dem emellan, och inte fallet i sig, vilket försvårade arbetet. Att bedöma om föräldern sågs som en risk för barnet var även något socialarbetarna i studien upplevde som svårt. Dessa bedömningar var byggda på konversationer och observationer av barnets och förälderns relation (ibid).
Tidigare forskning visar att barnet går igenom en läkningsprocess där det sociala nätverket är av stor betydelse efter ett sexuellt övergrepp. Konflikten föräldrarna emellan kan därmed försvåra läkningsprocessen för barnet om det innebär att barnet inte har något stöd. Som nämnts i kunskapsläget blir socialarbetarens roll och kompetens ännu viktigare i sådana fall. Det kan dock bli problematiskt ifall all fokus läggs på konflikten mellan föräldrarna, om det innebär att det inte finns något utrymme kvar för barnet (Dahlgren och Koroknai Palmgren. 2018).
I artikel 39 i barnkonventionen står det “Barn som har utsatts för vanvård, utnyttjande, övergrepp, tortyr eller väpnade konflikter har rätt till rehabilitering och social återanpassning” (raddabarnen.se, hämtad 2020-04-27). Rehabiliteringens syfte är att kunna återfå ett normalt liv och en bra hälsa. Det är dock svårt för barnet att uppnå en bra hälsa om denne kommer tillbaka till samma förhållande som tidigare, och blir utsatt igen.
Flertalet av forskningsartiklarna som studerats i uppsatsen diskuterar socialarbetares upplevelser av bristande kunskap (Schiller 2017; Christensen m.fl., 2015; Søftestad och Toverud, 2013; Martin, 2016). Ämnen inom det professionella sociala arbetet som är av stor vikt, som familjevåld, sexuellt våld och kulturella skillnader saknas eller nämns väldigt lite i socionomutbildningen vilket bidrar till att socialarbetare inte känner sig redo för sitt arbete när de tar examen. Den kunskapen socialarbetare behöver i sitt dagliga arbete har de till största delen fått från erfarenhet från arbetslivet (Søftestad och Toverud, 2013).
Överlag kan konstateras av socialarbetares erfarenheter att de upplever att de inte har kompetens för att möta barnen som blivit utsatta för sexuellt våld. Särskilt kunskap kring sexuellt våld på internet saknades. Socialarbetare upplever även att kompetens om området sexuellt våld saknas i organisationer de samarbetar med.