Socialarbetare upplever att de får hjälp av kollegor och ledning, och att arbetet skulle varit svårt att utföra utan stöd eftersom stödet bidrar till att socialarbetare tar hand om sin emotionella hälsa. Socialarbetare upplever att det stödet de får är viktigt bland annat för att förebygga utbrändhet samt isolation, eftersom stödet möjliggör att de kan prata om svåra saker med någon. Saker som är svåra att prata om med sin omgivning eftersom omgivningen inte förstår deras arbete, eller inte vill höra om det då det kan upplevas som ett obehagligt ämne. Ytterligare fördelar med att arbeta tillsammans med kollegor är att det finns möjlighet att bolla idéer och få stöttning av varandra. Samt att de, genom att arbeta tillsammans, kan undvika stress eftersom de hjälps åt (Capri m.fl., 2013; Søftestad och Toverud, 2013). Även vänner och familj upplevs som ett stöd för socialarbetare. Det är dock viktigt för socialarbetare att deras familj och vänner fortfarande kan känna att de kan vända sig till dem trots att de har ett hektiskt jobb (Capri m.fl., 2013).
Socialarbetare upplever att det finns ett behov av emotionellt och professionellt stöd i arbetet (Søftestad och Toverud, 2013). De föredrar emotionellt stöd under
praktiskt arbete och interventioner. Sådant arbete kan exempelvis röra sig om konversationer med en förälder som är misstänkt för att utsätta sitt barn för sexuellt våld. Det professionella stödet innefattar bland annat en bedömning av en specifik misstanke, diskussion kring fortsatta inventioner och ett beslut kring om fallet ska refereras till specialutbildade professionella. Socialarbetare upplever att sådant stöd erbjuds ibland i diskussioner med ledaren och i samtal med kollegor men att stödet påverkas, bland annat, av den höga ärendemängden. På grund av den höga ärendemängden finns det inte alltid tid att diskutera komplicerade fall, att samarbeta med kollegor eller att få handledning. Socialarbetare upplever att de inte alltid har tillgång till en stödjande ledning eller stödjande kollegor, på grund av att arbetskollegor slutar, är på föräldraledighet, har långa ledigheter samt på grund av att det finns många korttidsanställda (ibid).
Svårigheterna kring att erbjuda stöd beror bland annat på att ledningen, i de fall där de är delaktiga, är upptagna med andra administrativa uppgifter. Därav missar ledningen den övergripande förståelsen av fallen och måste ständigt informeras om nya uppgifter som tillkommer, vilket är tidskrävande för socialarbetare som redan är tidspressade (Søftestad och Toverud, 2013).
Socialarbetare i Norge upplever att de får mycket hjälp och stöd från det multidisciplinära teamet som är specialiserade i området sexuellt våld mot barn. Det multidisciplinära teamet hjälper till bland annat i samtal med barn, för att få dem att öppna upp kring det sexuella våldet. Socialarbetare upplever att deras kunskap utvecklas när de samarbetar med det multidisciplinära teamet. Socialarbetare är dock även kritiska till stödet. De menar att stödet är för kortvarigt, och att det multidisciplinära teamet gör en alldeles för hastig bedömning baserat på endast ett samtal med barnet. Medan de själva har en långvarig kontakt med familjen och när situationen förändras är inte längre de råd och stöd de tidigare fått från det multidisciplinära teamet användbart (Søftestad och Toverud, 2013).
Att inte få tillräckligt stöd och handledning är problematiskt bland annat för att det finns en risk för socialarbetare att utveckla sekundärtrauma om de inte får den stöttning de behöver. Sekundärtraumatisering är möjligt att förebygga genom exempelvis handledning. Att prioritera sig själv och sin egenvård är något som bland annat psykoterapeuten Kerstin Palmer trycker på. Professionella som hjälper andra och inte själv prioriterar egenvård, eller ständigt erbjuder hjälp till andra utan att känna sig tillräckligt stöttad kan uppleva en minskad energi och optimism. Med tiden kan detta leda till skadliga effekter som påverkar det professionella arbetet. Så småningom kan det leda till ilska mot familj, vänner, kollegor och klienter. Det är viktigt som professionell att känna igen symtom på sekundärtraumatisering och för att förstå vad som sker, och varför. När någon drabbas av sekundärtrauma är det en indikation till arbetsgivare, kollegor och den professionelle att det är dags att reducera belastningen och ta hand om socialarbetaren. Görs inte detta kan det leda till sjukdom och att den professionelle inte längre kan ge den hjälp som behövs. Att missa att ge stöd och/eller handledning till socialarbetaren har även en påverkan på dennes handlingsutrymme. En viktig aspekt för handlingsutrymmet är i själva verket handledning. Handledning påverkar socialiseringen, hur socialarbetaren socialiseras in i de normer och värderingar som råder på arbetsplatsen. Handledning stärker även socialarbetarens personliga och kollektiva yrkesidentitet och hjälper socialarbetaren att reflektera och öva färdigheten i komplicerade situationer och
ställningstagande. Desto säkrare socialarbetaren känner sig i sin yrkesroll, desto större handlingsutrymme kan denne använda sig av. Handledningen är därför central för att stärka socialarbetaren som i sin tur ökar handlingsutrymmet.
Tidigare forskning har visat att hur pass utsatt socialarbetaren är, och vilka följder denne upplever på grund av sitt arbete kan bero bland annat på vilken arbetsledarstil och vilket psykosocialt klimat som finns på arbetsplatsen. Samarbetet mellan kollegor samt andra professionella aktörer har en inverkan på vilka konsekvenser socialarbetaren kan uppleva i sitt arbete (Brunnberg, 2001). Det går därmed att konstatera att handledning och stöd till socialarbetaren är av största vikt för att förebygga psykisk ohälsa på arbetsplatser.
Överlag kan konstateras av socialarbetares erfarenheter att handledning och stöd är en viktig aspekt, bland annat för att det ökar handlingsutrymmet och stärker socialarbetarens professionella identitet. Stöd och hjälp från ledning och kollegor förebygger den stress de exponeras för. Socialarbetare upplever att det kan vara problematiskt att få tillgång till stöd och handledning bland annat på grund av tidsbrist.