BROTT MOT KULTURARVET

I freden vid Versailles 1919 efter första världskriget, bestämdes det att Tyskland skulle ge tillbaka

bl.a. sex sidopaneler från katedralen St Bravo i Ghent, som hade köpts av kungliga museet i Berlin

1821. Rättegångarna vid Nürnberg efter andra världskriget var de första som väckte åtal för brott

mot kulturarvet, enligt 1907 års Haagkonvention. Totalt sett var Tyskland anklagad för att ha förstört

sex miljoner byggnader, inkluderat stadsbebyggelse. Förintelsen av judarna upptog en stor del av

rättegångarna, och förstörelsen av synagogor togs upp i detta sammanhang, men man gjorde ingen

direkt koppling mellan folkmordet och förstörelsen av dess kulturarv.

⁹⁹

Det dröjde ända till 1990-talet

och krigen i forna Jugoslavien innan någon återigen skulle anklagas för brott mot kulturarvet framför

en internationell domstol.

¹⁰⁰

4.1 Krigen i forna Jugoslavien

4.1.1 Bakgrund till krigen

Jugoslavien var, när det

splittrades, en union bestående

av sex delrepubliker; Serbien,

Kroatien, Slovenien, Bosnien–

Hercegovina, Montenegro och

Makedonien med sex

statsgrundande folk och ett

flertal minoriteter. Inom landet

fanns sex större språk, med två

olika alfabet. Det fanns också tre

olika religioner.

¹⁰¹

Serberna är

grekisk-ortodoxa, kroaterna och

slovenerna romerska katoliker

och bosniakerna, albanerna

samt makedonerna är muslimer.

De olika folken har mycket olika historia. Serbien, Montenegro, Makedonien samt Bosnien och

Hercegovina hörde till det Ottomanska riket under flera hundra år medan Kroatien tillhörde Ungern

99 Bevan 2006, s.205f 100 Ibid, s.206 101

Nationalencyklopedin 2009, sökord: Jugoslavien

25

och Slovenien tillhörde Österrike.

¹⁰²

Serberna blev självständiga från det Ottomanska riket år 1878.

Bosnien-Hercegovina ockuperades samtidigt av Österrike-Ungern. Efter första världskriget bildades

Serbers, kroaters och sloveners kungarike, som efter en statskupp 1929 ändrade namn till

Jugoslavien. Under andra världskriget ockuperades Jugoslavien av Tyskland, Italien, Bulgarien och

Ungern. Kroatien blev en tysk-italiensk lydstat. En kommuniststödd motståndsrörelse under ledning

av Josip Broz Tito segrade med stöd av de allierade och upprättade en kommunistisk förbundsstat

med de sex delrepublikerna.

¹⁰³

De två provinserna Vojvodina och Kosovo knöts till Serbien. Ingen av

republikerna eller provinserna, med undantag av Slovenien, hade en homogen etnisk befolkning.

T.ex. fanns det serber utspridda över hela Jugoslavien.

¹⁰⁴

En ekonomisk kris, Titos död och en nationalistisk våg under 1980-talet ledde till statens upplösning.

Serbiska kommunistpartiets partiledare Slobodan Miloševid skapade sig stor makt och i slutet av

1980-talet avskaffades provinsen Kosovos tidigare självstyre med hjälp av brutala metoder. Detta

tillsammans med serbernas (med ledning av Miloševid) försök att stärka Serbiens ställning skapade

slitningar inom landet.

¹⁰⁵

I linje med förändringarna i Europa kom i början av år 1990 krav på politiska

reformer och lösare federation mellan republikerna i Jugoslavien. Efter stora meningsskiljaktigheter

utropade Slovenien och Kroatien sin självständighet i juni 1991.

¹⁰⁶

Den serbiskdominerande

jugoslaviska folkarmén, JNA, gick då till attack i både Slovenien och Kroatien. Styrkorna i Slovenien

drogs tillbaka i oktober 1991 efter ett eldupphör, och efter Makedoniens självständighetsförklaring i

november 1991 drog sig JNA ut utan strider. Striderna i Kroatien fortsatte dock.

Medlingsdelegationer från EG (nuvarande EU) som fanns i området åstadkom endast kortvariga

vapenvilor. Efter förhandlingar i december 1991 skickade FN en fredsbevarande styrka till Kroatien.

Miloševid uppmanade serberna i alla republiker att förklara sig självständiga, något som stöddes av

JNA. När striderna i Kroatien avslutades i januari 1992 hade landet förlorat en tredjedel av sitt

territorium till serbiska grupper. Motsvarande skedde i Bosnien-Hercegovina, som efter en

folkomröstning hade utropat sin självständighet i mars 1992. Där tog serberna kontroll över två

tredjedelar av territoriet. Även kroatiska styrkor kämpade om territorium i Bosnien-Hercegovina.

¹⁰⁷

Striderna i Bosnien-Hercegovina avslutades i och med Daytonavtalet som arbetades fram på

flygbasen Wright-Patterson i Dayton i USA, i november 1995 och skrevs under i Paris samma år.

¹⁰⁸

I

102

Nationalencyklopedin sökord: Jugoslavien, enkel

103

Palme 2000, s.5ff

104

Nationalencyklopedin, sökord: Jugoslavien, lång

105

Palme 2000, s.5ff

106

Nationalencyklopedin, sökord: Jugoslavien, lång

107

Ibid

108

26

dag är alla de tidigare delrepublikerna samt Kosovo självständiga stater. Montenegro och Serbien

ingår i en statsunion.

¹⁰⁹

Robert Bevan menar att målsättningen i kriget i Jugoslavien var territoriella och politiska, men att det

kom att använda sig av etnisk rensning som metod. Folkmord, utdrivning, våldtäkt och mord på

bosniska muslimer var ett sätt för serber och kroater att skapa ett etniskt rent land, något som de

ansåg vara historiskt rättfärdiga att göra. De bosniska muslimerna förvägrades en framtid likaledes

en historia i landet, något som låg i linje med serbernas nationalistiska tankegångar.

¹¹⁰

4.1.2 Kulturarvets roll i krigen

Robert Bevan menar att Slobodan Miloševids nationalistiska planer för ett stor-Serbien hade stor del i

krigens utbrott. Miloševid talade om historiska myter om ottomanernas seger över serberna och

erövring av balkan. Dessa historier användes under 1900-talet, av både Tito och Miloševid, för att

frammana uppfattningar om att de ortodoxa serberna förtryckts under historien. Man valde att

framföra vissa delar av historien framför andra för sina egna syften.

¹¹¹

Miloševid började sin kampanj

för ett stor-Serbien när han blev kommunistisk partiledare 1986. Han framhävde bl.a. hur serber inte

fått upprättelse efter förtrycket under andra världskriget. År 1989 firades 600-års jubileum för slaget

om Kosovo, där serberna förlorade Kosovo till ottomanerna. Innan jubileet höll Miloševid ett starkt

nationalistiskt tal utanför Kosovos huvudstad Priština, ett tal där han framhävde hur stor rätt

serberna hade till hela balkanområdet. Det icke-serbiska kulturarvet i Kosovo, Bosnien och Kroatien

blev tvunget att utraderas tillsammans med dess folk. Bevan anser att man på detta sätt skulle

uppfylla drömmen om ett stor-Serbien. När så Slovenien och senare även Kroatien bröt sig ur

unionen blev detta startskottet för en offensiv av JNA som dominerades av serber. I detta tidiga

skede av kriget rapporterade västerländska medier om belägringen av barockstaden Vukovar i

Slovenien och bombningarna av den medeltida världsarvsstaden Dubrovnik i Kroatien. Snabbt

började kulturarvet utgöra måltavlor för båda sidor i striderna. De religiösa institutionerna var

speciellt utsatta även om de låg långt från frontlinjerna. Den kroatiska regeringen hävdade att 63

katolska kyrkor blivit förstörda och 500 skadade fram till juni 1994. Serberna hävdade att 243

ortodoxa byggnader förstörts. Huruvida dessa siffror stämmer kan naturligtvis diskuteras, men

faktum kvarstår att båda sidors kulturarv angreps.

¹¹²

109

Nationalencyklopedin sökord: Jugoslavien, lång

110 Bevan 2006, s.32 111 Ibid, s.33 112 Ibid, s.34f

27

Bevan menar att när krig bröt ut i Bosnien 1992, var förstörelsen av kulturarvet och dödandet av

folket systematiskt och eskalerade snabbt. På flera platser i Bosnien förstördes kulturhistoriskt

värdefulla byggnader medan omgivande bebyggelse inte skadades alls i lika stor grad. I områden som

dominerades av serber eller kroater var skadegörelsen på kulturarvet större, eftersom man där

använde sig av dynamit istället för att beskjuta på avstånd. Bevan skriver om en rapport från 1995

som handlade om Bosniens muslimska, katolska och serbisk-ortodoxa sakrala byggnader samt

profana kulturarv. Det är dock oklart vem som framställt rapporten, som presenterade att 3226

byggnader som var officiellt listade som kulturhistoriskt värdefulla hade förstörts i kriget. Större

delen av dessa hörde till de muslimska bosniernas kulturarv. Hur många byggnader som totalt

förstördes i alla krig i hela forna Jugoslavien under 1990-talet är svårt att fastställa, men det talas

t.ex. om siffror kring 3000 muslimska byggnader.

¹¹³

Det är svårt att fastställa hur planerade attackerna mot kulturarvet i krigen i Bosnien, Kroatien och

Kosovo var. Bevan framställer att det trots detta är tydligt att det var systematiskt genomfört och att

skadegörelsen av kulturarvet följde med de aktioner som syftade till etnisk rensning av de olika

folkgrupperna. Bevan menar att metoderna riktade in sig på det kollektiva minnet, den delade

historien och tillhörigheten till platsen. Han menar att skadegörelsen av historiska monument och

gravplatser var ett sätt att utföra den etniska rensningen retroaktivt. I Bosnien finns flera exempel på

hur muslimska massgravar fylldes igen med massorna från moskéer.

¹¹⁴

Dessa tankar kan i vissa

aspekter bekräftas av materialet från rättegångarna vid ICTY, medan det i vissa fall kan behöva

nyanseras. Detta diskuteras vidare i nästa kapitel samt under Slutsatser & Diskussion.

113

Bevan 2006, s.36f, 40, 42, 46

114

28

5. INTERNATIONAL CRIMINAL TRIBUNAL FOR THE

In document Kulturarvets skydd i väpnade konflikter (Page 31-35)