Dubrovnik

Detta kapitel redogör för ICTY:s rättsfall kring staden Dubrovnik och domarna mot Pavle Strugar,

generallöjtnant i Jugoslaviska folkarmén, JNA,

¹⁵³

och Miodag Jokid, kommendörkapten i samma

armé.

¹⁵⁴

Strugar åtalades för brott begångna i och omkring staden Dubrovnik i Kroatien mellan den 6

149

Judgement Kordid & Čerkez, Trial chamber 2001, s.296f, 299

150

Appeals Judgement, Kordid & Čerkez 2004, s.26-28

151

Ibid, s.126, 269-270, 289

152

Ibid, s.245f, 295

153

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.1

154

37

och 31 december 1991. Strugar åtalades på sex punkter enligt ICTY:s statut, alla som brott mot

krigets lagar och sedvanor. Åtalspunkterna gällde:

- mord

- grym behandling

- attack av civila

- förstörelse icke rättfärdigad av militär nödvändighet

- attack på civila objekt

- förstörelse eller godtycklig skada på institutioner ägnade åt religion och välgörenhet, konst

och vetenskap, historiska monument och konstnärliga och vetenskapliga verk.

¹⁵⁵

Jokid åtalades på 16 punkter. Efter förhandlingar erkände han sig skyldig (till skillnad från Strugar) till

6 av åtalspunkterna. De andra åtalspunkterna släpptes då. Åtalet gäller samma åtalspunkter som

Strugar.

¹⁵⁶

Eftersom Jokid erkände sig skyldig var rättsprocessen kring hans fall mycket kortare och

mindre omfattande än Strugars. På grund av detta kommer Strugars dom att dominera detta kapitel.

Jokid dom behandlas sist.

Denna uppsats kommer endast behandla sistnämnda åtalspunkt. Strugar åtalades både för

individuellt och överordnat ansvar. Domen är uppdelad i nio kapitel. Första till fjärde handlar om

kontexten kring attacken av Dubrovnik och om vad som hände under själva attacken den 6

december. Femte kapitlet handlar om domstolens

¹⁵⁷

jurisdiktion och sjätte redogör för

åtalspunkterna och utslaget av dessa. Sjunde och åttonde kapitlet redogör för frågan kring kumulativ

dom och nivå av ansvar. Sista kapitlet fastställer den fällande domen.I domen påpekas att domstolen

mött svårigheter i bevisningen från både åklagarsidan och försvaret genom att det har varit ett

omfattande material som karaktäriserats genom motsägelser och inkonsekvens, överdrifter och

underdrifter. Den långa tidsperiod som gick mellan händelserna och rättegången har i många fall

påverkat vittnenas minnesbilder. Strugar själv vittnade aldrig.

¹⁵⁸

Dubrovnik är en ca 120 km lång kommun längs kusten i södra delen av Kroatien, en smal landremsa

som gränsar till Bosnien-Hercegovina och Montenegro. Staden Dubrovnik ligger alldeles vid kusten

och omsluts av adriatiska havet och branta sluttningar från berget Srđ. År 1991 uppskattades

befolkningen till 7-8 000 personer. Den del av Dubrovnik som benämns Gamla Staden

¹⁵⁹

är ett ca

155

Third amended indictment, Strugar 2008

156

Sentencing Judgement Jokid, Trial chamber 2004, s.2

157

Syftar hädanefter om inget annat anges på domstolen i första instans, Trial Chamber II of the Tribunal

158

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.1-10

159

38

13,38 ha stort område omringat av en medeltida ringmur. Gamla Stadens arkitektur inbegriper

palats, kyrkor och offentliga byggnader. De äldsta byggnaderna härstammar från tiden kring

1200-talet då staden utvecklades till handelsstad.

Stadens fortifikationer härstammar från

1100-talet, men utvecklades fram till mitten

av 1600-talet. För att godkännas som

världsarv krävde Unesco att staden skulle

avrustas, något som skedde innan

världsarvsutnämningen 1979.

¹⁶⁰

Strugar var vid tillfället för brotten

befälhavare över den andra stridsklara

gruppen, 2 OG. Det var den tredje bataljen

av 472:a motoriserade brigaden, 3/472

mtbr, under ledning av kapten Vladimir

Kovačevid som utförde bombningarna av

Dubrovnik 6 december 1991. Han var i sin tur direkt underställd nionde militära marina sektorn, 9

VPS, ledd av Miodrag Jokid. 9 VPS var en del av 2 OG, så Strugar var Jokid överordnade. En stor del av

JNA-styrkorna utgjordes av reserver och volontärer utan fullständig militär utbildning, eftersom det

stora antalet kroater som lämnade JNA medförde en hastig mobilisering av soldater. Kroatiens

militär, ZNG, skapades utifrån polisen i mars 1991. ZNG:s 116:e brigad, senare 163:e brigaden, var

stationerad i Dubrovnik. Även paramilitära grupper fanns i staden. På grund av spänningarna i

Kroatien och Bosnien-Hercegovina hade EG fått placera sin European Community Monitoring

Mission, ECMM, i området.

¹⁶¹

I slutet av september 1991 infördes en blockad av Dubrovnik. Enligt Jokid vittnesmål syftade

blockaden till att förhindra en upprustning av de kroatiska styrkorna i Dubrovnik. Enligt andra vittnen

kunde inte förnödenheter nå staden. Den första oktober 1991 började JNA attackera närområden till

Dubrovnik och under dessa attackerades även delar av staden. Större delen av befolkningen var civila

och många av dessa sökte skydd hos stadens hotell och kyrkor i Gamla Staden, som inte besköts.

Beskjutningarna medförde att staden blev utan både el och vatten fram till början av december.

¹⁶²

160

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.8f

161

Ibid, s.1, 7, 9f

162

Ibid, s.11, 13-16, 77

39

Gamla Staden i Dubrovnik skadades av JNA:s artillerield första gången 23-24 oktober 1991. Innan

detta hade många av invånarna i staden trott att de skulle vara säkra i den Gamla Staden eftersom

denna var världsarv. Under hela tiden medan striderna genomfördes pågick förhandlingar mellan de

stridande parterna med hjälp av internationella medlare och man fick till stånd korta

vapenstillestånd. Internationella representanter uttryckte sin oro över beskjutningarna av Gamla

Staden och JNA försäkrade vid ett flertal tillfällen att Gamla Staden inte skulle beskjutas då JNA redan

hade uppnått sina mål i området. Fram till november 1991 hade också flera order givits inom JNA

som förhindrade attacker på Gamla Staden i Dubrovnik. Bl.a. fanns en order från 14 oktober 1991

från generalstaben för JNA som förbjöd attacker på kulturegendom. Strugar själv hade gett order i

både oktober och november som förbjöd attacker mot staden. Även Jokid hade utfärdat order som

uttryckligen förbjöd beskjutningar mot Gamla Staden. Trots detta besköts staden igen den 9-12

november 1991. Gamla Staden började beskjutas den 10:e. Hur detta kunde ske, trots de ordrar som

utförts, framkommer inte tydligt i domen. Bevisen pekade på att både JNA:s krigsfartyg, flygvapen

och artilleri attackerade Dubrovnik och att JNA:s styrkor var mycket starkare och större än de

kroatiska. ZNG hade t.ex. inga krigsfartyg och inget flygvapen.

¹⁶³

Förhandlingar hölls mellan de stridande parterna och ECMM från mitten av november till början av

december. Vid flera av dessa var Jokid den ledande representanten från JNA. Den 5 december

började förhandlingarna om ett nytt vapenstillestånd. Jokid menade i sitt vittnesmål i Strugars

rättegång att förhandlingarna utvecklades positivt, och att det endast fanns några få frågor kvar när

man beslutade att förhandlingarna skulle återupptas nästkommande dag. Jokid menar att han

rapporterade till Strugar som befann sig i Trebinje, och som skulle ha gett order om att alla styrkor

skulle respektera det väntade vapenstilleståndet vid kl.12 nästkommande dag, något som försvaret

nekade till. Det inte finns någon dokumentation kring dessa kontakter. Domstolen menar dock att

det är troligt att Jokid rapporterade till Strugar utan att det dokumenterades.

¹⁶⁴

På kvällen den 5 december höll JNA ett möte där de planerade vidare avancemang.

Omständigheterna kring detta möte, besluten som togs och vilka som närvarade är oklart. Olika

vittnesmål talar emot varandra och det finns ingen fullstädig dokumentation kring mötet. Jokid nekar

till att han skulle varit närvarande. Domstolen påpekar dock att de som man kunnat fastställa var

närvarande var under Jokid direkta befäl, och under Strugars indirekta befäl. Domstolen ansåg att det

stod klart att man vid detta möte bestämde att JNA nästkommande dag, den 6 december med hjälp

163

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.16-18, 20-24

164

40

av artilleri skulle inta berget Srđ, som var den dominerande punkten i terrängen samt kroaternas

enda kvarvarande stridsställning. På berget fanns ett 1700-talsfort samt ett kommunikationstorn.

¹⁶⁵

Srđ började beskjutas tidigt på morgonen den 6 december. JNA hade räknat med ett snabbt

avancerande, men misslyckades med att inta Srđ. Kroaterna öppnade försvarseld från Dubrovnik,

varpå JNA besvarade elden och började beskjuta även staden. Efter ungefär två timmar kom fokus

för beskjutningarna att flyttas från berget till Dubrovnik, där också Gamla Staden kom att beskjutas.

Beskjutningarna höll på i över tio och en halv timme. Vittnesmål talar emot varandra i frågan om det

utgick några order från Strugar eller Jokid om att Gamla Staden inte skulle beskjutas. En soldat från

JNA, vittnade om att soldaterna som hanterade Maljutkas-missilerna själva fick bestämma mål att

skjuta på. Andra vittnen motsade dessa utsagor, och menade att man endast sköt på kroatiska

styrkor. Det är dock tydligt att JNA var medvetna om att Gamla Staden träffades.

166

Åklagaren

framförde flera videoupptagningar som bevis. På videorna kan man tydligt se flaggor och skyltar med

1945 års Haagkonventions blå-vita sköld. En av videorna visar skador på byggnader i inne i Gamla

Staden. Videorna är på kroatiska/serbiska.

¹⁶⁷

I domen framkommer att det är mycket troligt att JNA ville inta berget Srđ eftersom det skulle vara

ett effektivt sätt att försvaga de kroatiska styrkorna och en strategisk seger. Ordern innebar att

attackera berget, men man räknade också med att behöva beskjuta staden.

168

Både Strugar och Jokid beordrades till Belgrad den 6 december eftersom huvudkvarteret i Belgrad

blivit kontaktade av representanter från EU som uttryckte sin oro för världsarvet. Jokid fick i uppdrag

att göra en utredning och reda ut situationen. När de kom tillbaka gav Jokid garantier till

representanter från Dubrovnik och ECMM att han skulle genomföra en utredning. Han krävde in

rapporter från några av sina underordnade och rapporterade sedan till Belgrad i en generell rapport

som domstolen ansåg syftade till att ge en mer positiv bild av JNA:s handlingar. Inga av de ansvariga

för beskjutningarna av Gamla Staden straffades med disciplinära eller administrativa åtgärder. JNA:s

officiella förklaring till kroaterna var att en kapten Kovačevid handlat ensam och i strid mot gällande

order, något som domstolen menar inte stämmer. Rapporterna som JNA framställde var vinklade och

missvisande.

¹⁶⁹

165

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.30-37, 44

166

Ibid, s.37-45, 53-57, 69

167

Video recording, exhibit P66 & CD rom, exhibit P145

168

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.70-72

169

41

Domstolen fastställer att all den skadegörelse som vållades Gamla Staden berodde på JNA:s

beskjutningar. I domen fastställs att Gamla Staden inte användes för militära ändamål den 6

december, att inga tunga vapen avfyrades från Gamla Staden eller dess murar, något som skulle ha

stridit mot reglerna kring världsarvsskyddet. Det fanns ett flertal oberoende vittnen som kunde

bekräfta detta, bl.a. ECMM, representanter från FN och vittnet Colin Kaiser, rådgivare från Unesco. I

domen framkommer också att om JNA handlade enligt föreställningen att det fanns vapen i Gamla

Staden, så var ändå attackerna från JNA oproportionerligt stora och offensiva.

¹⁷⁰

Tredje kapitlet i domen redogör som nämnts för ICTY:s jurisdiktion i det föreliggande fallet. Alla de

brott Strugar anklagades för åtalades i enlighet med artikel 3 i ICTY:s statut. För att kunna luta sig

mot artikel 3 måste domstolen uppfylla fyra olika kriterier som fastställts i ett tidigare rättsfall. De två

första kriterierna är att brottet måste ses som en överträdelse inom internationell humanitär rätt,

och att det måste ses som en överträdelse inom sedvanerätten eller inom ett traktat. För att uppfylla

första och andra kriteriet fastställer domstolen att artikel 3(d) i ICTY:s statut är baserad på artikel 23 i

Haagkonventionen från 1907 och att denna är del av internationell sedvanerätt.

¹⁷¹

Denna är en

relativt omfattande artikel som hanterar förbud i åtta olika punkter. Kulturarvet berörs närmast av

punkt (g) som säger att det är förbjudet “To destroy or seize the enemy's property, unless such

destruction or seizure be imperatively demanded by the necessities of war”.

¹⁷²

Artikel 3(d) i statuten

baseras på artikel 27 i Haagkonventionen som är den artikel som säger att alla åtgärder måste vidtas

för att skydda det byggda kulturarvet samt att detta ska utmärkas av speciella symboler. Domstolen

nämner i fotnoter i domen utvecklingen av Haagkonventionen 1907 för att på detta sätt fastställa

skyddets kontinuitet och rättmätiga plats i sedvanerätten. Bl.a. nämns både Lieber Code och

Brysseldeklarationen.

¹⁷³

De två sista kriterierna är att överträdelsen måste vara allvarlig och innebära stora konsekvenser för

offret, samt att överträdelsen måste innebära, i sedvanerätt eller folkrätt, individuellt ansvar. För att

uppfylla dessa kriterier hänvisar domstolen till Haagkonventionen från 1954 som i sin första artikel

menar att kulturarvet är av angelägenhet för hela mänskligheten och att detta speciellt gäller en

skyddad plats som Gamla Staden. Även det sista kriteriet uppfylls med hjälp av Haagkonventionen

från 1954 artikel 27 som fastställer att de som begår brott mot kulturarvet ska föras inför rätta.

¹⁷⁴

170

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.78-80, 86f, 138

171

Ibid, s. 100, 104

172

Convention (IV) respecting the Laws and Customs of War on Land and its annex: Regulations concerning the Laws and

Customs of War on Land, 1907

173

Judgement Strugar, Trial chamber 2005,s .100, 105

174

42

Sista kapitlet i domen redogör för lagen kring de brott som Strugar anklagas för. I Strugars dom

dominerar bombningen av Gamla Staden i Dubrovnik hela fallet, och det framkommer också att alla

brott relaterar till denna bombning. Strugar åtalades som nämnts även för mord, grym behandling,

attack av civila och civila objekt. Även om jag inte ska gå in på dessa åtalspunkter, är det intressant

att nämna att domstolen noga poängterar att det var i Gamla Staden, och inte någon annan del av

Dubrovnik, som dessa brott begicks, och att alla brott alltså har en koppling kulturarvsbrottet.

¹⁷⁵

I domstolens redogörelse för lagen kring kulturarvsbrott hänvisar de till Haagkonventionen från 1907

och 1954 samt till Genevékonventionens protokoll I och II. Med hjälp av dessa instrument fastställs

att ICTY har jurisdiktion om handlingen har:

“(i) it has caused damage or destruction to property which constitutes the cultural or spiritual heritage of peoples;

(ii) the damaged or destroyed property was not used for military purposes at the time when the acts of hostility directed against these objects took place; and

(iii) the act was carried out with the intent to damage or destroy the property in question.”¹⁷⁶

Strugars åtalades för skada på 116 byggnader i Gamla Staden den 6 december 1991. Sex av dessa ska

ha blivit totalt förstörda p.g.a. brand förorsakad av JNA:s bomber. Av de 116 byggnaderna kunde

domstolen bevisa att 52 byggnader förstörts just den dagen. Graden av skada på dessa byggnader

varierade kraftigt. Bland detta byggnadsbestånd fanns kyrkor, kloster, palats och en moské.

Domstolen stödjer sina åsikter på vittnesmål, rapporter från ECMM, samt videoupptagningar från 6

december 1991.

¹⁷⁷

Domstolen poängterar att Gamla Staden uppfördes på Unesco:s världsarvslista 1979 efter

nominering från dåvarande Jugoslavien, samt att ”protective Unesco emblems” var uppsatta på flera

byggnader, synliga för JNA:s styrkor.

¹⁷⁸

I Jokid dom framkommer att det bör gälla de blå-vita

sköldarna.

¹⁷⁹

Detta syns som nämnts också på videoupptagningar.

¹⁸⁰

Domstolen förtydligar att ingen

av de 52 byggnaderna användes för militära ändamål den 6 december och att det därför inte fanns

någon militär nödvändighet att beskjuta dem.

181

Fjärde kapitlet i domen hanterar frågan om Strugar hade individuellt ansvar för de händelser som

skedde. Här fastställs att Strugar måste ha insett att attacken mot berget Srđ skulle medföra kroatisk

175

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.99, 109f, 116,

176 Ibid, s.135 177 Ibid, s.135-137 178 Ibid, s.139f 179

Sentencing Judgement Jokid, Trial chamber s.5

180

Video recording, exhibit P66

181

43

förvarseld från staden, som JNA skulle behöva besvara. Vad som kom att hända var att JNA inte bara

besköt den kroatiska militären, som fanns utanför Gamla Staden, utan också själva Gamla Staden.

Domstolen kommer fram till att de inte går att bevisa om Strugar gav order om en attack av staden,

eller om styrkorna handlade på eget bevåg. Vad man kommer fram till är att Strugar gav order om en

attack av berget Srđ och att den ordern inte inkluderade en attack av staden. Men Strugar var på

morgonen den 6:e medveten om att styrkorna under hans befäl riskerade att begå brott mot

kulturarvet och han var också medveten om att beskjutningarna faktiskt ägde rum. Domstolen

fastställer vidare att Strugar hade fullmakt att stoppa beskjutningarna av Gamla Staden eftersom han

hade kontroll över och kunde utfärda order till alla de styrkor som utförde attackerna mot berget Srđ

och staden Dubrovnik inklusive Gamla Staden i egenskap av högsta befäl. Det fastställs vidare att

Strugar inte försökte få fram tillförlitlig information om händelserna samt orsakerna till dem. Trots

sin förmåga att förhindra eller stoppa attacken av Gamla Staden, vidtog han inte tillräckliga åtgärder

för att avbryta handlingarna. Det fastställs också att Strugar inte vidtog några disciplinära åtgärder

eller andra former av straff för de som utförde bombningarna. Denna bevisning ledde till att

domstolen kunde luta sig mot artikel 7(3)och anklaga Strugar för överordnat ansvar.

¹⁸²

Strugar befanns vara skyldig till två av de sex åtalspunkterna, nämligen ”attacks on civilians” samt ”

“destruction or wilful damage done to institutions dedicated to religion, charity and education, the

arts and sciences, historic monuments and works or art and science/…/”. Han dömdes till åtta års

fängelse. Domstolen har, förutom bevisningen, tagit hänsyn till Strugars ålder, familjesituation och

hälsa (han var 71 år med begynnande demens och hans hustru började bli blind) samt hans tidigare

rena brottsregister och goda uppförande. Domstolen tog även hänsyn till hur ett liknande brott skulle

ha dömts i forna Jugoslavien.

¹⁸³

I Jokid dom framkommer i stort sett samma fakta kring händelserna i Dubrovnik som senare

framställdes i Strugars rättegång. Det fastställs att styrkor under Jokid befäl besköt Gamla Staden

med hundratals granater, att Jokid var medveten om stadens skyddade status samt att han var

medveten om att det fanns byggnader som var märkta med den blå-vita skölden i enlighet med

Haagkonventionen 1954. Det fastställs att Jokid var medveten om bombningarna, och inte vidtog

nödvändiga åtgärder för att förhindra eller avbryta anfallet. Det gjordes heller ingen regelrätt

undersökning efter händelsen, trots att Jokid i Belgrad fick uppdraget att utföra en utredning och

meddelade de kroatiska styrkorna att han skulle genomföra en undersökning och straffa de

182

Judgement Strugar, Trial chamber 2005, s.145, 148f, 164, 167, 170, 172, 180, 186

183

44

skyldiga.

¹⁸⁴

I redogörelsen för lagrummet kring brott mot kulturarvet relaterar domstolen till samma

konventioner som man senare gör i Strugars fall, och fastställer att

”*T+he shelling attack on the Old Town was an attack not only against the history and heritage of the region, but also against the cultural heritage of humankind /…/ Restoration of buildings of this kind, when possible, can never return the buildings to their state prior to the attack because a certain amount of original, historically authentic, material will have been destroyed, thus affecting the inherent value of the buildings”.¹⁸⁵

I sitt beslut tog domstolen bl.a. hänsyn till det faktum att han var den högsta officeren från JNA som

frivilligt överlämnat sig till ICTY, hans erkännande och goda uppförande samt hans ärliga ångerfullhet.

De tar också hänsyn till hans höga rang inom militären som en ökande faktor på graden av

allvarlighet. Domstolen dömde honom till sju års fängelse.

¹⁸⁶

Jokid överklagade till andra instans, men

denna godkände endast en av överklagandepunkterna, vilken inte förändrade hans straff.

¹⁸⁷

Både Strugar och åklagaren överklagade Strugars dom. Strugar överklagade sin dom på 100 punkter

varav Domstolen i överklagandeinstansen endast godkände en. Åklagarens överklagande godkändes

också på två punkter. Den ena punkten behandlade frågan om Strugar hade skäl att veta om

bombningen av Gamla Staden i Dubrovnik. Domstolen i överklagandeinstansen menade att det

kunde fastställas att Strugar varit medveten om bombningarna av Dubrovnik tidigare på dagen 6

december än vad första instansens domstol fastslog. Detta fick konsekvensen att Strugar kunde ha

förhindrat beskjutningarna av den delen av staden som utgjorde Gamla Staden innan de började,

istället för att stoppa dem. Domstolen i första instans hade dock inte åtskilt skada vållad innan och

efter den tid de bedömde att Strugar blev medveten om bombningarna. Detta ansåg

In document Kulturarvets skydd i väpnade konflikter (Page 43-52)