Lašvadalen

Detta kapitel redogör för ICTY:s dom till Dario Kordid och Mario Čerkez för brott begångna i

Lašvadalen i Bosnien-Hercegovina 1992-1993. Kordid var en av de mest betydande bosnienkroatiska

politikerna, och bosnienkoraten Čerkez var befälhavare över ”Vitezkabrigaden”

¹³¹

i Kroatiska

försvarsrådet, HVO. Rättegången började i april 1999 och avslutades i slutet av år 2000. Totalt 241

vittnesmål avlades och 4665 bevis framfördes. Domstolen

¹³²

menar att det har lagts fram för många

bevis, och att alla därför inte diskuteras i domen. Åtalet gällde 44 punkter fördelade på båda de

anklagade och gällde både överträdelser av Genevékonventionen, överträdelser av krigets lagar och

sedvanor och brott mot mänskligheten.

¹³³

Domen är mycket omfattande och den dominerande delen

129

Meron 2005, s.45-56

130

Second amended indictment, Prosecutor v. Prlid, Stojid, Praljak, Petkovid, Dorid, Pušic 2008

131

Syftar inte till en brigad såsom det menas i andra militära sammanhang, utan snarare en styrka från en viss ort, se

Judgement Prosecutor v. Kordid & Čerkez 2001 s.196

132

Syftar hädanefter om inget annat anges på domstolen i första instans, Trial Chamber III of the Tribunal

133

32

behandlar brott mot mänskligheten. Domen är indelad i fyra delar. Den första är en introduktion till

fallet. Del två hanterar de krav som ställs för att en viss artikel skall kunna appliceras på handlingen

och definitioner på åtalspunkterna samt frågan om individuellt ansvar. Tredje delen lägger fram fakta

kring händelserna medan del fyra innehåller slutsats och domslut.

¹³⁴

Bakgrunden till brotten är att Kroatien utropade sin självständighet 1991 följt av

Bosnien-Hercegovina 1992. Det största bosnienkroatiska politiska partiet var det nationalistiska Croatian

Democratic Union of Bosnian and Herzegovina, HDZ-BiH, vars mål var självbestämmande för det

kroatiska folket. Partiet formade i slutet av 1991 ett kulturell och ekonomiskt separat territorie för de

bosniska kroaterna i Bosnien-Hercegovina. Inom detta territorium skapades HVO som blev det

starkaste försvaret inom området. I augusti 1993 utropades det kroatiska området som Croatian

Republic of Herceg Bosna med Kordid som vice-president. Han blev senare partiledare för HDZ-BiH.

Kordid innehade ett flertal politiska och militära positioner som ledare för de kroatiska bosnierna i

centrala Bosnien vid tiden för brotten. Han kallades ”överste Kordid”, trots att detta inte var hans

officiella rang.

¹³⁵

Den kroatiska republikens territorie var ett i

många stycken odefinierat område i

centrala Bosnien, ca 3 mil nordväst om

Sarajevo och öster om Mostar och

Hercegovina. Området hade ca 470 000

invånare. Av dessa var ca 48 % muslimer,

32 % kroater och 10 % serber. Området är

mycket bergigt och flera av landets största

och viktigaste vägar går genom området.

¹³⁶

Åtalet framställer att personer från bl.a.

HDZ-BiH och HVO planerade och utförde

förföljelse och etnisk utrensning av den

bosniakiska, d.v.s. muslimska befolkningen i

det kroatiska området, i detta fall

Lašvadalen, ett område främst runt floden

Lašva i centrala Bosnien. Åtalspunkterna kan delas upp i fem grupper, nämligen:

134

Judgement Kordid & Čerkez, Trial chamber 2001

135

Ibid, s.2, 4, 162, 177

136

Ibid, s.4

33

- Förföljelse på politiska, rasmässiga eller religiösa grunder (brott mot mänskligheten)

- Attack av civila och civil egendom, godtycklig förstörelse icke rättfärdigad av militär

nödvändighet (brott mot krigets lagar och sedvanor)

- Mord och omänsklig behandling av bosniaker (brott mot mänskligheten)

- Frihetsberövande, gisslantagning och användning av personer som mänskliga sköldar (brott

mot mänskligheten, brott mot krigets lagar och sedvanor)

- Förstörelse och plundring av bosniakers egendom och förstörelse av institutioner ägnade åt

religion eller utbildning (brott mot krigets lagar och sedvanor)

¹³⁷

Denna uppsats behandlar endast den sista gruppen, som innehåller åtalspunkt 43 och 44 som

hanterar ”destruction or wilful damage of Bosnian Muslim institutions dedicated to religion or

education”. Punkt 43 nämner sex olika orter i Bosnien-Hercegovina där Kordid begick dessa brott, och

fastställer att han anklagas i enlighet med bl.a. artikel 3(d) i statuten. Punkt 44 nämner tre orter där

Čerkez ska ha begått samma brott.

¹³⁸

Även om dessa brott bedömdes med bakgrund av artikel 3(d) i

statuten fastställer domstolen i en diskussion kring vilka handlingar som faller inom definitionen av

förföljelse att förstörelse av ett folks religiösa byggnader kan vara en handling som döms som

förföljelse. Domstolen fastställde att:

“This act, when perpetrated with the requisite discriminatory intent, amounts to an attack on the very religious identity of a people. As such, it manifests a nearly pure expression of the notion of “crimes against humanity”, for all of humanity is indeed injured by the destruction of a unique religious culture and its concomitant cultural objects. The Trial Chamber therefore finds that the destruction and wilful damage of institutions dedicated to Muslim religion or education, coupled with the requisite discriminatory intent, may amount to an act of persecution.”¹³⁹

De brott som åtalet framställer i punkt 43 och 44 är endast förstörelse av institutioner ägnade åt

religion och utbildning, och inte konst, konstverk, vetenskap och historiska monument som också

omfattas av artikel 3(d). I diskussionen kring huruvida dessa överträdelser är brott inom

internationell lag eller inte gör domstolen hänvisningar till 1907 års Haagkonvention artikel 27 som

fastställer, som nämnts, att alla nödvändiga åtgärder ska tas för att skydda kulturbyggnader vid

väpnade konflikter. De hänvisar också till Genévekonventionens första protokoll artikel 56 som

fastställer att det är förbjudet att rikta fientlig handling mot kulturbyggnader eller att använda dessa

för militära ändamål eller utsätta en sådan byggnad för repressalier. Domstolen hänvisar också till

1954 års Haagkonvention som Jugoslavien hade varit en fördragsansluten part till sedan år 1956, och

137

Judgement Kordid & Čerkez, Trial chamber 2001, s.3f

138

Amended indictment, Prosecutor v. Dario Kordid & Mario Cerkez 1998

139

34

konstaterar att även Kroatien och Bosnien-Hercegovina var anslutna till konventionen sedan deras

självständighetsförklaringar.

Institutioner för utbildning ges inte uttryckligen ett skydd i 1954 års Haagkonvention, men domstolen

hävdade att institutioner för utbildning kvalificerades som ”immovable property” enligt

konventionens artikel 1(a) och att ”educational institutions are undoubtedly immovable property of

great importance to the cultural heritage of peoples in that they are without exception centres of

learning, arts, and sciences, with their valuable collections of books and works of arts and science".

¹⁴⁰

Domstolen hänvisar till Roerich-pakten där institutioner för utbildning ges ett uttryckligt skydd, för

att på så sätt visa att det existerar ett kontinuerligt skydd under internationell lag.

¹⁴¹

I bevisningen av kulturarvsbrotten framförde åklagaren vittnesmål från personer som sett soldater

sätta moskéer i brand. Domen redogör inte för dessa vittnesmål i detalj. Åklagaren framförde också

en video från 1996 som filmats från en helikopter. Domen förklarar hur videon visar förstörelsen i

Lašvadalen och dess närområden. Videon visade hur de flesta taken på husen i flera byar har

försvunnit. I Kiseljak är moskéns minaret borta. I andra byar var de muslimska husen förstörda

medan de kroatiska husen var oskadda. Flera byar och städer var helt jämnade med marken, i andra

byar var moskén totalförstörd.

¹⁴²

När man tittar på videon i ICTY:s databas håller den en ganska dålig

kvalité, den är suddig och det är svårt att se allt det som domslutet framställer ska synas. Dock är det

tydligt att i ett flertal orter är merparten av husen förstörda och står utan tak. I flera av de orter där

en textremsa berättar att man kan se en moské är det otydligt vilken av de förstörda byggnader som

är moskén. I Ahmidi syns det dock mycket tydligt att den övre moskén är totalförstörd, det står bara

ett utbränt skelett kvar. Denna moské ligger uppe på en kulle en bit från staden. Inne i staden ligger

den andra moskén. Där hade minareten hade fallit in i byggnadskroppen. I videon framgår också att

den filmats av nederländsk militär på uppdrag av åklagarkontoret.

¹⁴³

Det faktum att videon är filmad

tre år efter det att handlingarna skulle begåtts är inte en fråga som diskuteras i domslutet.

Förstörelse av institutioner ägnade åt religion behandlas kontinuerligt genom hela domen, men i

kapitel sju görs en sammanställning ort efter ort. I sammanställningen inkluderar domstolen attack

av civila objekt, i de flesta fall bostäder och plundring av civila objekt. I i stort sett alla byar som

140

Judgement Kordid & Čerkez, Trial chamber 2001, s.101

141 Ibid, s.100-102 142 Ibid, s.283 143 Videotape exhibit 2799

35

domen behandlar plundrades bostäder och sattes i brand. Angående institutioner ägnade åt religion

påstås i domslutet att HVO utförde följande handlingar

¹⁴⁴

:

- Kiseljak: Moskén plundrades efter januari 1993.

- Svinjarevo: Moskén brändes till grunden.

- Han Ploča: Moskén sattes i brand.

- Vitez / Stari Vitez: Fyra moskéer och en muslimsk skolaförstördes i slutet av januari 1993.

Ett vittne berättade ett en av moskéernas minaret besköts för att det var en muslimsk

krypskytt placerad där.

- Ahmići: Översta delen av minareten träffades av granateld i oktober 1993. I april 1993

förstördes resten av moskén.

- Večeriska - Donja Večeriska: En mekteb förstördes i april 1993

¹⁴⁵

Domstolen menar att det kunde urskiljas ett mönster i HVO:s förstörelse av religiösa byggnader,

samt att det inte var av militär nödvändighet att förstöra dessa byggnader. Domstolen menar att

HVO medvetet och avsiktligt besköt moskéer och andra religiösa byggnader. Dessa handlingar var en

del av en större plan i etniskt rena områden. Kordid anklagades för att vara inblandad i attackerna

mot Vitez, Stari Vitez och Ahmidi. Čerkez anklagades för inblandning i attackerna mot Vitez, Stari

Vitez och Večeriska.

¹⁴⁶

Domstolen fastställde att i de fall där Kordid medverkade i HVO:s attacker utförde han medvetet

brottsliga handlingar i rollen som politisk ledare vars uppgifter var att planera, anstifta och utfärda

order om brotten. Kordid ansågs vara individuellt ansvarig enligt statutens artikel 7(1) för förstörelse

av religiösa byggnader i Ahmidi, Stari Vitez och Han Ploča. Då Kordid först och främst var politiker och

inte var överordnad eller innehade någon officiell befälsrang över styrkorna i HVO kunde han inte

anklagas för överordnat ansvar i enlighet med statutens artikel 7(3).

¹⁴⁷

Kordid dömdes till en enda

dom på 25 års fängelse för ett flertal brott. Denna dom inkluderar många men inte alla de brott han

anklagades för, och domstolen menar att alla brott härrör ut ett brott, nämligen etnisk rensning av

den muslimska befolkningen i Lašvadalen och att detta brott är av högsta grav av allvarlighet.

¹⁴⁸

I Čerkez fall konstaterade domstolen att han hade medvetet medverkat till brott i egenskap av

befälhavare över Vitezkabrigaden och att hans ansvar som befäl innebar att han var medbrottslig och

144

Judgement Kordid & Čerkez, Trial chamber 2001, s.283f

145 Ibid, s.283-286 146 Ibid, s.287 147 Ibid, s.295f, 298 148 Ibid, s.300-304

36

kunde anklagas som individuellt ansvarig enligt artikel 7(1) för förstörelse av religiösa byggnader i

Stari Vitez. Med tanke på Čerkez rang som befäl hade han förmågan att stoppa och straffa de

handlingar som utfördes, och han kunde således även anklagas för överordnat ansvar enligt artikel

7(3) i Vitez, Stari Vitez och Večeriska.

¹⁴⁹

Även Čerkez dömdes till en dom för alla brott han begått,

merparten av de han anklagats för. Han dömdes till 15 års fängelse.

Alla parter överklagade domen på ett stort antal punkter. Kordid menade bl.a. att domstolen i första

instans inte hade något stöd i internationell rätt för att institutioner ägnade åt utbildning hade skydd

som en kulturbyggnad. Domstolen i överklagandeinstansen höll med försvaret och fastställde att

t.ex. skolor har skydd enligt Genévekonventionens protokoll artikel 52 som ger ett generellt skydd åt

civila objekt som inte är militära objekt, men menar att institutioner ägnade åt utbildning inte

uppfyller kriterierna som fastställd i artikel 53 som skyddar kulturarv. Dessa institutioner har inte

heller skydd i 1954 års Haagkonvention artikel 1. Sammantaget menar domstolen i

överklagandeinstansen att institutioner för utbildning inte har skydd som kulturarv, men att

förstörelsen av dessa ändå är en överträdelse mot internationell sedvanerätt genom deras status

som civilt objekt vars förstörelse inte är av militär nödvändighet.

¹⁵⁰

Domstolen i överklagandeinstansen går igenom varje ort och de brott som knyts till de olika

platserna. Vad gäller kulturarvsbrott konstaterar överklagandeinstansen att det inte fanns nog starka

bevis för att fastställa att kulturarvsbrott begåtts i Stari Vitez, och Kordid frikändes från denna del av

domen. Däremot fastställer domstolen i överklagandeinstansen att Kordid var individuellt ansvarig

för kulturarvsbrott i Ahmidi och Han-Ploča. Kordid straff ändrades inte.

¹⁵¹

Domstolen i

överklagandeinstansen konstaterar att det inte gick att bevisa att Viteškabrigaden varit inblandade i

kulturarvsbrott i de tre orter Čerkez dömts för, och frikänner honom från dessa brott både från

individuellt och överordnat ansvar. Domstolen i överklagandeinstansen dömde Čerkez till 6 års

fängelse.

¹⁵²

In document Kulturarvets skydd i väpnade konflikter (Page 38-43)