Brukarens delaktighet i relation till POs arbete

För att vidare utröna om PO utgår från empowermentteorin i sitt arbete så undrade vi om syftet med deras arbete är att uppnå empowerment. I Socialstyrelsens rapport 2000-2004 om

personliga ombud beskrivs empowerment i relation till de personliga ombudens verksamhet. Ett av de främsta målen för de personliga ombuden är att stödja människor med psykiska funktionshinder så att deras kontroll över sin vardag och livssituation ökar (Hydén, 2005). Järkestig-Berggren (2006) anser att empowerment bygger på att klienten ska vara delaktig i förändringsarbetet. Med det menas att socialarbetaren ska hjälpa klienten att få en personlig makt och hjälp till att mobilisera sina egna resurser. Vi började därav med att fråga brukarna om de ansåg att de fått vara med i beslutsprocessen och om detta lett till att de fått mer egenmakt över sin situation.

Brukarna själva anser att de får vara delaktiga i besluten och kan påverka vad det är de vill ha hjälp och stöttning med.

”Jajamen! De lyssnar på en. Det vore ju värre om de inte lyssnade på en. Och satt bara där. Och det var ju därför. Jag har ju fått förtidspension. Det var ju också i det här att jag skulle få ett ALU-jobb. Men för att kunna få den här förtidspensionen så var det ju läkaren plus de här två från PO och sen han som skulle ha hand om det här jobbet, och sen var det en från psykiatrin som var med. Och så nu kände ju jag alla de här personerna. Så det kändes fruktansvärt bra. ” (Brukare 1)

När vi frågade de anhöriga om även de anser att brukaren fått en ökad förmåga att klara sin situation på egen hand så verkade det som att brukaren lätt lämnar över till PO att sköta deras ärenden eftersom de märker att det går mycket lättare att få den hjälp de önskar då. Även PO önskar att brukarna kunde vara mer delaktiga i arbetet.

”Jag skulle önska att klienterna kunde vara mer delaktiga. Det är svårt alltså det här med telefoner och möten, och det är upptaget. Och de kan inte sköta det här själva. Så som jag skulle önska. Även om man tränar liksom på att ringa till en myndighet så är det så pass omständligt att nå fram till nån. Många av klienterna har ju bara mobil och då kan det ju bli väldigt dyrt att ringa från denna. Och då är det ändå inte möjligt för klienten att ta kontakt med myndigheter fast denne skulle kunna hantera det själv.” (PO 2)

Detta citat visar på att brukaren skulle kunna ha förmåga att sköta kontakten med myndigheter själv men att visa omständigheter begränsar en utveckling av dennes förmåga. PO menar att det skulle kunna ha tid att öva med klienten men att det kan vara svårt för klienten att själv komma i kontakt med berörda parter. Detta anser de beror på begränsade telefontider eller att klienten har en begränsad ekonomi som gör att den ofta har en mobiltelefon och därav inte har

möjlighet att stå i telefonkö. Även anhöriga ser att brukarna skulle behöva mer tid på sig för att ta till sig och vara mer delaktig i det arbete som PO påbörjat och ser det därför som en lättnad när PO kan lämna över till utomstående som kan ta sig mer tid med detta. De anhöriga tycker att PO på detta sätt gör sitt bästa för att brukaren ska få en ökad förmåga att sköta sin situation på egen hand.

”För alla de här kontakterna med räkningar och det nu, alla de har ju PO skött nu. Så han har ju inte behövt gjort det. Men det kan ju va så nu då, att den här gode mannen kan få honom till det. Han har ju mer tid och bor närmre, och han kanske kan få honom, att sitta bredvid och han kan ringa. PO har väl kanske inte haft den tiden. Eftersom hon åker så långt då va. Jag vet inte om det är så” (Anhörig 2)

Vi ser här att de anhöriga värdesätter att PO lämnar över till andra medarbetare inom kommunens regi för att bygga vidare på det arbete som PO har påbörjat, då detta behövs byggas vidare på för att klienten ska kunna bli mer delaktig och bli bättre på att sköta ekonomi och andra vardagssysslor mer på egen hand. Även om meningen med POs arbete är att få brukaren delaktig så visar detta ovanstående citat också på att det inte alltid är möjligt att få till inom POs verksamhet. Då anser PO att det är bättre att använda sig av alternativa lösningar än att låta sig begränsas av klientens problem som gör att de har svårt att vara mer delaktig i det arbete som PO utför. PO anser att det är bättre att använda sig av de sociala resurser som finns i klientens omgivning och som visar sig leda till en lösning. Detta visar även tydligt på att om inte PO kan ge verktyg till klienten för att uppnå empowerment är de beredda att överlämna till andra sociala instanser för att klienten ska kunna uppnå empowerment på lång sikt. Likt Hydén (2005) verkar PO här anse att de kan öka känslan av empowerment hos klienten genom att se till att klienten får ett fortsatt socialt stöd från andra sociala instanser när PO inte längre kan tillgodose klientens behov på egen hand.