Lagen betonar att byggande och boendeformer ska främja ”jämlika och goda sociala levnadsförhållanden”. Även här kan noteras att lagstiftning- en ställer krav på ett byggande som inte är värdeneutralt eller ska värderas i ekonomisk vinning. Det betyder också att byggande inte bara ska hand- la om boendeformer utan ska ses som en fundamental del i människors livsmiljö och förutsättningar för att leva ett gott liv.
Hur främjas då en positiv social hållbar stadsutveckling? När det gäller frågan om boende framhålls fem faktorer i en forskningsöversikt, genom- förd av Boverket på uppdrag av regeringen (2010):
• Helhetssyn: Åtgärder måste omfatta hela staden, inte områdesspecifika. Denna helhetssyn innebär att byggande och boendeformer i exempel-
vis en stadsdel får konskevenser för andra delar av staden. Helhetssy- nen handlar också om att samordna och integrera sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter som tillsammans kan främja hållbar stadsut- veckling. Dessutom betonas vikten av att den politiska förankringen och styrningen. Som framgått i det inledande kapitlet om historiska perspektiv på fallet Norrby så har byggnation av nya områden och rörelser i boendemönster i staden i hög grad påverkat förutsättningar för den sociala mixen bland de boende i området. Norrby som område har i ganska stor utsträckning fungerat som den första anhalten i staden. • Variation: Separeringen av de tre dominerande boendeformerna (ägan-
derätt, bostadsrätt och hyresrätt) bidrar till homogena bostadsområ- den och motverkar en social hållbar utveckling av staden. I Norrby utgörs enbart 1 procent egna hem, 19 procent av bostadrätter medan 80 procent är hyresrätter. Betoningen av variation – även kallad för blandstaden – innebär dels en reaktion mot idén om den funktions-
uppdelade staden med bostäder och verksamheter var för sig, dels en strävan mot det ideal som präglade stadsbyggandet i början av förra seklet. Genom att ha arbetsplatser, bostäder, affärer, tillgång till fri- tidsaktiviteter etcetera i närområdet ökas rörligheten och därmed ock- så ökad trygghet. Som framgått av kapitel 1 var Norrby på 1940-talet i hög grad en stad i staden med ett 50-tal olika typer av affärer och rik företagssamhet. Idag är situationen drastiskt förändrad även om viss småföretagssamhet fortfarande finns kvar och fyller en viktig funktion för många boende. På senare år har exempelvis såväl Konsumbutiken som banken försvunnit från Norrby.
• Samband: Miljonprogrammen i storstäderna som innebar satsning på höghus i ytterområdena har nu lett till mer eller mindre framgångsrika försök att skapa en större social mix. En utmaning i detta sammanhang har varit att länka samman perifera delar med de centrala delarna. Inte bara det geografiska avståndet är ett problem utan också trafikleder, järnvägar, vattendrag etcetera kan utgöra barriärer mellan centrum och periferi, såsom exempelvis är fallet med Norrby. Det området ligger förhållandevis nära centrum (jämfört med miljonprogrammen i storstäder), men området avgränsas från centrum genom nämnda barriärer.
• Identitet: Var och hur man bor kan ses som en identitetsmarkör. Att bo i ett svagt socio-ekonomiskt område behöver dock inte alltid innebära en svag identitetskänsla. Norrby tycks vara ett område som präglas av en stark inre identitet men också av en svag yttre identitet. Många av de boende uttrycker trivsel och stolthet att bo i området medan det tycks ha låg status för många boråsare boende utanför området och främst karaktäriseras som ett problemområde. Att stärka den kollekti- va känslan i socio-ekonomiskt svaga bostadsområden samt förstärka områdets status i andras ögon en framgångsfaktor.
• Inflytande och samverkan: Inflytande och samverkan kan stärka både personlig och kollektiva självkänsla och därmed identiteten. Det är en demokratifråga men också en fråga om visa boende respekt och tilltro. Det föder tilltro och ökat eget ansvarstagande. Boverket konstaterar:
Det kan därför vara något av en nyckelfråga att medvetet försöka bryta denna stig- matiserande spiral – hitta vägar för de boende att ”ta makten över sin egen berät- telse” och ge sin version av hur det är att bo i stadsdelen i fråga. (2010, s. 60)
I följande kapitel 3 och 4 redovisas ett exempel på hur man i Borås, via idén och metoden ”Cultural Planning” har arbetat med att skapa delaktighet och inflytande i Norrby för att stärka de boendes självkänsla och samhörighet.
Utifrån ovan nämnda faktorer kan konstateras att förutsättningarna för social hållbar utveckling är nära knuten till en rad villkor och förut- sättningar när det gäller byggande och boende. När frågor om social håll- bar utveckling diskuteras eller beforskas är det dock i allmänhet främst fokus på hälsa och livsmiljö. Den så kallade Malmökommission i Malmö är ett sådant exempel, vars syfte varit att utarbeta förslag till strategier för att minska skillnader i hälsa och förbättra livsvillkoren bland Malmöbor- na (Kommission för ett socialt hållbart Malmö 2013). En utgångspunkt och inspirationskälla i det arbetet under perioden 2010–2013 har varit WHO:s rapport, Closing the gap in a generation (2008). I Malmörappor- ten konstateras bland annat att medellivslängden i vissa delar av staden är sju år längre än i andra delar. Liknande resultat framkommer i en senare studie i Göteborg, Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg (Göteborgs stad 2014).