Även om metoden initialt och stundtals under arbetets gång har upplevts som svår att förstå, finns det överlag en positiv inställning till Cultural Planning bland de intervjuade deltagarna. Flera positiva aspekter av den- na arbetsmetod har tagits upp under intervjuerna: bland annat att den innehöll en bred och givande insamling av information om Norrby, att den innebar att arbetsgruppens deltagare fick gott om arbetstid och att den möjliggjorde ett samarbete över förvaltningsgränserna. Fler positiva aspekter finns givetvis. Frågan är dock om dessa aspekter kräver att just Cultural Planning används som arbetsmetod, eller om man skulle kunna komma åt dessa även med hjälp av andra metoder. Anledningen till denna ställda fråga är att en grundläggande svårighet med den utförda Cultural Planning-metoden kunde identifieras genom de gjorda intervjuerna: att det i arbetsgruppen saknades en överrensstämmelse om vad som var
metodens primära syfte. Detta innebär inte att metoden inte medförde en rad positiva effekter eller att de olika synpunkterna inte har varit berikan- de. Så har varit fallet, vilket intervjuerna vittnar om. Men det innebär att metoden riskerar att inte ha blivit använd fullt ut. Dessutom finns ett visst missnöje med metodens resultat, ett missnöje som skulle kunna ha und- vikits om det under hela arbetsprocessen hade funnits en tydlighet och överensstämmelse gällande metodens primära syfte. Att bestämma ett sådant syfte är också det första steget i ett genomförande av Cultural Planning enligt Lundberg och Hjorth (2011). När man använder sig av en arbetsmetod, som kan betraktas som ett verktyg för att uppnå något (även om en användning eller utvärdering av verktyget kan vara ett syfte i sig), är det av vikt att det finns en överrensstämmelse om hur och varför detta verktyg ska användas.
Under en av intervjuerna nämndes att arbetsmetoden valdes först och att deltagarna därefter satte sig in i metoden, vilket kan vara en anledning till att det bland arbetsgruppens deltagare fanns delad syn på vad som var arbetsmetodens egentliga syfte. Att välja metod först och att därefter sätta sig in i vad den innebär är inte ett ovanligt förehavandesätt, med vilket det kan finnas fördelar. Samtidigt finns poänger med att först sätta sig in i en metod, för att med stöd i den kännedom som man har om metoden kun- na formulera för- respektive nackdelar med ett val av metoden ifråga. En tänkbar lösning skulle kunna vara att man genom en initial inläsning skul- le komma fram till att det i Norrbys fall hade varit mer fruktbart att plocka valda delar ur Cultural Planning och att kombinera dessa med en annan metod, såsom exempelvis medborgardialogen. Något som en av respon- denterna var inne på,
däremot, om man istället kör medborgardialog med cultural planning-inslag (...), men det är en tanke jag har iallafall, att man skulle kunna ta det bästa från cultural planning-metoden som ger konkret resultat och där ingår det här med intervjurundan som en väldigt viktig del och då hamnar man, då kan man alltså samordna det med medborgardialog, och försöka att arbeta fram någonting med hjälp av de två. (R7)
Att införliva ett Cultural Planning-influerat tankesätt i den kommunala verksamheten har använts i andra kommuner (se Hjorth, 2014). Cultural Planning behöver därmed inte användas i sin helhet, utan kan anpassas inte bara efter det objekt mot vilket metoden riktas utan också efter de personer som använder denna metod och som är involverade i dess process. Men oavsett val måste metodens utförare vara överens om vad som är syftet med metoden och vad man förväntar sig av den.
Sammanfattningsvis handlar denna fråga om Cultural Planning ses som medel eller ett mål i sig. De lärdomar som kan dras innebär att Cultural Planning bör ses som ett verktyg som inrymmer ett förhållningssätt base- rat på delaktighet och flexibilitet snarare än en teknik eller mall för hur förändring och utveckling ska genomföras. Denna text är inte någon utvärdering av Cultural Planning, utan en beskrivning av hur utförarna av Cultural Planning i fallet Norrby upplevde denna metod. Baserat på dessa beskrivningar kan dock sägas att arbetsmetodens första steg, Förberedelser och förankring, kanske borde betraktas som lika centralt som det andra kartläggande steget.
Creative Cities Network (2010). Cultural Planning Toolkit, 2010 Legacies Now and Creative City Network of Canada, British Columbia. Tillgänglig via: http://www.creativecity.ca/database/files/ library/cultural_planning_toolkit.pdf
Hjorth, C. (2014). Fångad av platsens själ. Cultural Planning Laboratory. Ett tre-årigt projekt med elva kommuner i Västra Götaland. Uddevalla: Fyrbodals kommunalförbund.
Lindqvist, L. & Månsson, E. (2008), Cultural Planning – om att se på en plats med nya glasögon. I: S. Beckman & S. Månsson (red.), Kultursverige 2009. Norrköping: SweCult/Linköpings universitet, s. 25-30.
Johannisson, J. (2015). Culture, sustainable development, and innovation: the case of Norrby, Sweden. I: S. Hristova, S. M. Dragicevic & N. Duxbury (eds). Culture and Sustainability in
European Cities: Imagining Euoropolis. London: Routledge, p. 166-177.
Lundberg, K. & Hjorth, C. (2011). Att fånga platsens själ. Handbok i cultural planning Stockholm: SKL Kommentus media.
Mercer, C. (2006). Cultural planning for urban development and creative cities.
Tillgänglig via: http://burgosciudad21.org/adftp/Shanghai_cultural_planning_paper.pdf Stevenson, D. (2005). Cultural planning in Australia: Texts and contexts. Journal of Arts Manage-
ment Law and Society 35(1), 36-48.
KAPITEL 5