• No results found

Centrala teman i säkerhetsarbetet

I detta avsnitt beskrivs och analyseras de tre temana; individens ansvar, linjechefens roll och produktion vs. säkerhet. Analysen sker utifrån temanas påverkan på säkerhetsarbetet.

5.2.1 Individens ansvar – på gott och ont

Majoriteten av de intervjuade svarade att individen själv är ansvarig för sin omedelbara säkerhet, men att vd är ytterst ansvarig. Att individen ansvarar för sin omedelbara säkerhet innebär till exempel att följa föreskrifter och använda skyddsutrustning. Anledningen till att exempelvis fallskydd inte används kan bero på obetänksamhet, att någon ”ska bara”. Linjechefer kan få höra från personalen att det är besvärligt att använda skyddsutrustningen och därför väljer de att inte använda den. De som inte svarade att individen är ansvarig var huvudskyddsombuden som svarade att det alltid är arbetsgivaren som är ansvarig för säkerheten, men att alla har ansvar att engagera sig i att få en bättre arbetsmiljö på sin arbetsplats.

Kommenterar till att individen är ansvarig för säkerheten var att individer tror att de tar ansvar, men att de gör det bristfälligt och att det många gånger ges sken av att cheferna är ansvariga. Det finns personer som följer föreskrifterna när de riskerar att bli upptäckta och genar när de kan. Samtidigt finns det individer som arbetar säkert för att de är rädda om sin och andras hälsa. Mycket handlar om mentaliteten att det är ”någon annans ansvar”. Juridiskt är vd ytterst ansvarig för säkerheten, men om fokus är på det juridiska ansvaret så kommer ingen attitydförändring som är målet med Säkerheten först. Personaldirektören vid LKAB är förvånad över hur många det är som sitter och väntar på att någon annan ska göra något, även chefer som har gått utbildningen i Säkerheten först. Det är lättare att säga att ”det behövs något system” eller ”min chef har inte” eller ”utrustningen finns inte” än att göra någonting själv.

Säkerheten först fokuserar på individens beteende och att säga att olyckor beror på beteende

innebär i förlängningen att ansvaret läggs på individen. Om individer tar ansvar för sin och andras säkerhet kan det medföra att de inte väntar på att någon annan ska åtgärda problemen utan gör det själva. Det förväntade ansvarstagandet kan även leda till att individer skaffar kunskap på egen hand för att arbeta säkert. Fara med att lägga över ansvaret för säkerhet på individerna är att det kan sända ut signaler att ledning och chefer frånsäger sig ansvaret. Antingen kommer individer att ta ett personligt ansvar för säkerheten och olycksfallen minskar eller så kan det bli tvärtom. Om individer känner att det är helt upp till dem så kan de ju lika gärna göra arbetet efter eget tycke och inte tänka på säkerheten.

Individens ansvar innebär i och med Säkerheten först även att bry sig om andra och deras säkerhet genom att åtgärda eller rapportera om det som ligger utanför det egna området. Detta kan leda till en konflikt med mentaliteten som finns att ”det är inte mitt, det är någon annans”. Resultatet av detta kan bli att förändring i attityder uteblir. Ytterligare en faktor som kan leda till att individen fortsätter ta risker är att människor tenderar att bedöma risker för egen del som mindre än för ”folk i allmänhet”. Att individen tar ansvar för sina egna handlingar rår inte på de systeminbyggda riskerna vilket kan innebära att det inte finns möjlighet att utföra arbetet helt säkert.

Att de fackligt förtroendevalda huvudskyddsombuden svarade att arbetsgivaren alltid är ansvarig för säkerheten är inte oväntat. Men kan detta påverka säkerhetsarbetet och satsningen

Säkerheten först? Det skulle kunna leda till att individer påverkas i riktning att säkerhet är

arbetsgivarens ansvar. Troligare är dock att det inte har någon negativ inverkan på säkerhetsarbetet eftersom en av huvudskyddsombudens uppgifter är att kontrollera att arbetsgivaren tar sitt ansvar och denna bild strider inte mot att individer engageras att ta ansvar för sin säkerhet.

5.2.2 Linjechef – en nyckelroll i säkerhetsarbetet

Produktionschefer/linjechefer är första linjens chefer och de har det operativa ansvaret. Mellan avdelningarna i gruvan finns det stora skillnader i arbetsinnehåll och det finns även skillnader i hur de arbetar med arbetsmiljö och använder rutiner. Produktionschefernas arbete innefattar bland annat att tillhandahålla lämplig skyddsutrustning och bygga bort de risker som går. Vid raslastningen i Malmberget är produktionschefens arbetsuppgifter koncentrerade till personal- och arbetsmiljöfrågor (mjuka sidor) och han har till sin hjälp skiftgående produktionssamordnare som styr och samordnar den dagliga produktionen. På fjärrlastningen är säkerhetsfrågor i det dagliga arbetet bundet till skrivna instruktioner och rutiner. Produktionschefen för underhåll av fasta anläggningar i Malmberget beskriver att arbetsuppgifterna är att ha hand om personalen och se till att det finns resurser för att klara av den dagliga verksamheten. Arbetet innebär även att prata om säkerhet och se till att personalen får nödvändig utbildning. På gruv- och vägbyggnad i Malmberget var de tidigare fyra personer som gjorde det arbete som en person gör idag. Att antalet chefer i organisationen minskat har medfört mer administrativa uppgifter för produktionschefer, vilket ger en ökad arbetsbelastning. En produktionschef uttryckte detta som att han idag får ta produktionen i första hand och personalen i andra hand. På de avdelningar där produktionschefen har avlastning för produktionsfrågor genom en beredare eller produktionssamordnare, har chefen mer tid för personalfrågor och att vara ute i verksamheten. Det administrativa arbetet gör anspråk på stor del av produktionschefernas tid och kommentarer till detta är att de inte alltid hinner med allt och det de hinner med får inte alltid den kvalitet de vill. Att delta vid möten och utbildningar som är obligatoriska men inte känns relevanta upplevs störande för arbetet. Förhoppningsvis leder tidsstudierna av chefer till att produktionscheferna får lättare att prioritera i sitt arbete.

Linjechefen är i många avseenden en nyckelperson i LKAB:s arbetsmiljö och säkerhetsarbete. Inställningen till säkerhet hos cheferna bestämmer säkerhetsklimatet på avdelningen och chefens engagemang är avgörande för hur flitiga avdelningar är på att rapportera tillbud och risker. En motivering till varför vissa avdelningar rapporterar få tillbud är att de har höjt sin tröskel för vad som är tillbud. Att tolka något som en risk eller fara är en förutsättning för att vilja vidta säkerhetsåtgärder. Det är troligt att produktionscheferna själva blir hemmablinda eftersom de arbetat lång tid i denna miljö. Majoriteten av produktionscheferna rekryteras internt från produktionen och det kan vara svårt att byta till arbetsgivarsidan och förespråka ett säkert arbetssätt om de själva varit risktagare. Därför är det av stor vikt att cheferna är medvetna om betydelsen av sitt eget handlande och att det är han eller hon som lägger ribban för vad som accepteras. Det gäller att agera som ett föredöme och till exempel rapportera tillbud, använda hakremmen på hjälmen och respektera hastighetsgränserna. Genom att snabbt åtgärda risker och tillbud kan en chef sända ut signaler om att säkerhet och personalens synpunkter är viktiga. Många produktionschefer pratar om säkerhet med sina medarbetare dagligen som en del av arbetet, trots detta kan vissa chefer få kommentarer från sina medarbetare som ”kan du inte åka nu så vi kan börja jobba”.

5.2.3 Produktion vs säkerhet

I och med Säkerheten först markerar ledningen tydligt att säkerheten ska komma först. Men kommer säkerheten före produktionen? Det råder ett högt produktionstryck och från olika nivåer i organisationen kommer signaler om att produktionen kommer före säkerheten. Exempel på detta var när en produktionschef sa; ”Vars går gränsen mellan produktion och säkerhetstänkande? Martin Ivert säger ju att säkerheten ska vara först, men det tror jag inte på. För jag tror att produktionen går först och sen kommer säkerhetstänkandet. Så har det varit förr.” Gruvchefen vid LKAB som har ansvar för brytningen i Kiruna och Malmberget uttryckte sig så här; ”Det är produktionen som vi lever av och den kommer alltid att vara högst prioriterad tillsammans med arbetsmiljö också, men den kommer aldrig att tappa fokus. Jag tror att för att komma vidare i arbetsmiljöfrågan så måste vi betrakta den på samma sätt som produktionsfrågan. Systematisera den på samma sätt som vi har gjort med produktion. Vi följer ju upp allt med produktion, medan vi är betydligt sämre på att följa upp vad vi gör inom arbetsmiljöområdet, trots att vi hela tiden jobbar inom arbetsmiljöområdet så är vi dåliga på att följa upp det och dokumentera det på samma sätt som vi gör med produktion. Alla har säkerhet med i tankarna, men inte det systematiserade arbetssättet som de har för produktion. Att driva på frågorna som vi gör i samma utsträckning som produktionsfrågorna, dit har vi inte kommit på LKAB än.”

Verksamhetschefen för förädlingen vid LKAB menar att säkerhet är det viktigaste de har och att säkerhetsfrågor är en attitydfråga som är en del av produktionen. Det gäller att diskutera och kontinuerligt påminna om risker. Han reflekterar vidare om sitt symbolvärde och att hans beteende avspeglas i den egna organisationen. En arbetsmiljöutvecklare poängterade att produktionen måste kunna ställas en kortare stund för att kunna utföra någonting på ett säkert sätt och att de inte har den acceptansen överallt än, men att de är på god väg.

Det mycket höga produktionstryck som råder gör att produktionen ”inte får” stå still. Vid oväntade stopp samlas en grupp som ska få igång produktionen och de ska få igång produktionen snabbt. I ivern att få igång produktionen händer det att säkerheten åsidosätts, inte medvetet men det händer. Det gäller att inte mässa för personalen att säkerheten kommer först och sen göra någonting annat när det gäller att få igång produktionen. Detta sänder signaler till medarbetarna att säkerheten inte kommer först. Problemet med detta är att dubbla budskap kan medföra att personalen inte tar åt sig av säkerhetsbudskapen. För att få med säkerheten i alla lägen har det sagts att det framöver ska finnas en arbetsmiljöutvecklare med vid mötena för att få igång produktionen. I produktionen i Malmberget var tidigare 80 procent av lastmaskinerna eldrivna, men idag är samtliga dieseldriva vilket försämrar den totala miljön under jord. Motiveringen till att använda dieseldrivna lastmaskiner är att de är mer flexibla och detta innebär att produktion går före miljön eftersom det finns ett fullgott alternativ till diesellastare.

Frågan är inte om LKAB struntar i säkerheten utan frågan är om säkerheten eller produktionen kommer först när det verkligen gäller. Det går att dra denna problematik till sin ytterlighet genom att säga att utan produktionen finns det ingen säkerhet att jobba med och att om allt ska utföras med maximal säkerhet så går det inte att bedriva gruvdrift. Genom att aktivt diskutera och vara medveten om att det finns en relation mellan produktion och säkerhet kan situationen hanteras.

6 Diskussion

I detta avslutande kapitel kommer arbetsmiljö att diskuteras i förhållande till trenderna i samhället och mina synpunkter för hur LKAB ska lyckas med satsningen Säkerheten först presenteras. Några av de delar som kommer att belysas är genusperspektivet, relationen mellan LKAB och samhället, om syftet med projektet uppnåtts samt förslag på vidare arbete.

Related documents