Civilsamhället som demokratiskola

Ett närliggande resonemang handlar om huruvida civilsamhällets organisationer också fungerar som en viktig demokratiskola. I korthet kan denna funktion beskrivas som att medborgare genom deltagande i demokratiskt uppbyggda organisationer får praktisk erfarenhet och träning i demokratiskt beslutsfattande, samman-trädesteknik och respekt för olika uppfattningar. En följd av civil-samhället som demokratiskola är att det också kan vara ett sätt att matcha fram personer till de politiska partierna och den represen-tativa demokratin i beslutande församlingar (se t.ex. En uthållig demokrati. Politik för folkstyrelse på 2000-talet, SOU 2000:1; Öberg P-O & Svensson T, 2011, ”Civila samhället och den upplysta välfärdsstaten” i Statsvetenskaplig tidskrift 2011, årg 113 nr 1;

Trägårdh L m.fl., 2013, Den svala svenska tilliten. Förutsättningar och utmaningar och Wijkström F, 2015, i Medborgarnas Europa – civilsamhällets utmaningar). Idrotten är ett exempel på en del av civilsamhället där föreningslivets förmåga att socialisera medlemmar till goda samhällsmedborgare har lyfts fram, såväl historiskt som i nu-tid (se t.ex. Norberg J.R. samt Bjereld U i Hvenmark J [red], 2012, Är idrott nyttigt? En antologi om idrott och samhällsnytta).

Civilsamhällets funktion att matcha fram kandidater till den re-presentativa demokratin har också belysts av forskarna Martin Lundin, Oskar Nordström-Skans och Pär Zetterberg som i en studie testar hypotesen om förtroendeuppdrag inom civilsamhället ökar sannolikheten för att samma person senare ska kandidera i allmänna val. Studien visar på stöd för hypotesen – studenter som väljs in i studentkårsfullmäktige har ungefär 34 procents högre sannolikhet att senare kandidera i allmänna val jämfört med stu-denter som kandiderade men inte blev invalda i kårfullmäktige¹. Forskarnas slutsats är att ledarskapserfarenhet från arenor utanför den representativa demokratins institutioner underlättar steget till en kandidatur i allmänna val, samtidigt som deltagande i olika organisationers aktiviteter ökar individens politiska deltagande (Lundin M m.fl., 2015, ”Leadership Experiences Within Civil Organizations and Candidacy in Public Elections: Causal Evidence from a Quasi-Experimental Approach” i Political Behavior, nät-publicerad 2015-09-29).

Demokratipool i stället för demokratiskola?

Det finns kritik mot uppfattningen om civilsamhället som demo-kratiskola. Enligt kritiken finns en selektering till organisationerna, som innebär att personer som har förtroende för och hög tillit till samhällets institutioner, också söker sig till civilsamhällets organi-sationer. Organisationerna skulle därmed snarare vara demokrati-pooler som samlar resursstarka individer, i stället för brett rekryte-rande demokratiskolor som fostrar fram tillit och förtroende (se t.ex. von Essen J & Wallman Lundåsen S, 2015, Medborgerligt enga-gemang – klassresa eller klassklyfta?, Trägårdh m.fl. 2013, Öberg P-O & Svensson T, 2011, ”Civila samhället och den upplysta väl-färdsstaten” i Statsvetenskaplig tidskrift 2011, årg 113 nr 1 och Amnå E, 2008, Jourhavande medborgare).

Oavsett om civilsamhället fostrar eller samlar personer med redan hög tillit, så innebär deltagandet i organisationernas interna,

1 Studentkårer är organisationer som räknas till det civila samhället. Studien utgår från tre studentkårer: Lunds studentkår, Stockholms universitets studentkår och Uppsala student-kår. Studien baseras på data över samtliga kandidater till kårfullmäktige i de tre kårerna under perioden 1982−2005.

demokratiska processer enligt utredningen också en praktisk skol-ning i demokratiskt beslutsfattande. Ersta Sköndal högskolas be-folkningsstudie visar att drygt 40 procent av de som utför ideella insatser, gör det som företroendevalda i en styrelse. Denna höga andel medför att en stor del av de som är engagerade i civilsam-hället har eller får en erfarenhet av praktiskt beslutsfattande i en organisation (von Essen J m.fl., 2015, Folk i rörelse – medborgerligt engagemang 1992−2014. Ersta Sköndal högskola Arbetsrapport-serie 85).

Folkbildningens roll i demokratin

En del av civilsamhället som spelar, och historiskt har spelat, en konkret och viktig roll som demokratiskola är folkbildningen.

Målet för den statliga folkbildningspolitiken är att folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället (prop. 2013/14:172, bet. 2013/14:KrU8, rskr. 2013/14:379). Statens stöd till folkbildningen (folkbildningsanslaget) har vidare fyra syften, där ett är att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin. Därmed utgör folkbildningen också en viktig del av civilsamhällets demokratiska bidrag till samhället.

Forskarna Lars Svedberg och Johan von Essen har på uppdrag av Folkbildningsrådet inom ramen för Ersta Sköndal högskolas be-folkningsstudie under 2014 genomfört en särskild undersökning av dels befolkningens engagemang i folkbildningen, dels det medbor-gerliga engagemanget hos folkbildningens deltagare (studiecirkel-deltagare och folkhögskolans (studiecirkel-deltagare). Studiens resultat visar bl.a.

på ett tydligt samband mellan att delta i studiecirklar och att arbeta ideellt. Studien visar också att folkhögskoledeltagarnas medborger-liga engagemang är omfattande, i och med att folkhögskoledel-tagarna gör frivilliga insatser oftare än befolkningen i stort och lägger ner fler timmar på dessa insatser. Det handlar om ett enga-gemang i traditionella folkrörelser men även politiskt arbete och kampanjaktiviteter t.ex. via internet eller i form av namn-insamlingar, upprop eller uppmaningar till bojkottåtgärder etc.

(Folkbildningsrådet, 2015, Mer engagemang – folkbildningen i det svenska civilsamhället).

Trossamfundens roll i demokratin

Även trossamfunden spelar en viktig roll i demokratin. Regeringen har motiverat det statliga stödet till trossamfunden med att trossam-funden generellt sett är samhällsnyttiga organisationer som medverkar i en ständigt pågående normbildningsprocess, en process som i sig är nödvändig för att upprätthålla och stärka de grundläggande värde-ringar som samhället vilar på. Ett aktivt förenings- och samfundsliv stärker på många sätt det demokratiska systemet. Att olika ideologier och trosriktningar, som verkar för att det demokratiska statsskicket upprätthålls, stärks och utvecklas, också får goda möjligheter att göra sig gällande är därför av stor betydelse för vitaliteten i den svenska demokratin (prop. 1998/99:124 Staten och trossamfunden – stöd, med-verkan inom totalförsvaret, m.m.). Sammantaget visar regeringens motiv på trossamfundens demokratiska roll i samhället.

Nämnden för statligt stöd för trossamfund (SST) har fått i upp-drag av regeringen att utvidga dialogen med trossamfunden i syfte att stimulera arbetet med demokrati och demokratiska värderingar. SST har i det sammanhanget tagit fram ett diskussionsmaterial. Där fram-går bl.a. att trossamfunden har en roll som röstbärare och opinions-bildare, i och med att man ofta ger röst åt olika gruppers behov, värderingar och intressen. Trossamfunden kan också utöva påtryck-ning och kritisera den offentliga maktutövpåtryck-ningen samtidigt som samfunden har en viktig roll för att öka kunskapen och medveten-heten hos medlemmarna om demokrati och rättigheter (Nämnden för statligt stöd för trossamfund, 2013, Demokratin behöver oss. Ett mate-rial för arbete med demokrati och mänskliga rättigheter i trossamfunden).

Samtidigt som vikten av trossamfundens roll i demokratin understryks vill utredningen peka på statens och myndigheternas ansvar för att värna rätten att fritt utöva sin religion. Av rapporten Främlingsfientliga handlingar mot trossamfund framgår att hot och attacker riktas både mot samfunds lokaler och dess medlemmar, och inte bara mot de synligt praktiserande – t.ex. präster, rabbiner och imamer – utan också mot personer som förmodas tillhöra en viss religiös grupp (Nämnden för statligt stöd för trossamfund, 2014, Främlingsfientliga handlingar mot trossamfund). Ur demokra-tisynpunkt är det särskilt angeläget att stat och myndigheter erbju-der det skydd som är nödvändigt och aktivt arbetar förebyggande mot hot och attacker som riktas mot religionsutövning.

Ungas fritid och organisering

Mot bakgrund av redogörelsen ovan, utgår utredningen från att engagemang i civilsamhället är ett sätt att fostra i praktiska demo-kratiska processer. Därmed framstår barn och unga som en särskilt viktig grupp för civilsamhällets organisationer. Organisationen LSU−Sveriges Ungdomsorganisationer har till utredningen t.ex.

lyft fram svårigheterna för ungdomsorganisationer att få tillträde till skolan som ett problem som de möter.

Skolverket har i en rapport om svenska 14-åringars kunskaper, värderingar och attityder i ett internationellt perspektiv visat att en mycket liten andel av de svenska ungdomarna är aktiva i föreningar och organisationer. Mellan 85 och 95 procent anger i undersök-ningen att man aldrig har deltagit i aktiviteter anordnade av t.ex.

politiska ungdomsförbund, miljöorganisationer eller grupper av unga som driver kampanj för något. Skolverket konstaterar bl.a. att skolan därmed får en proportionellt sett viktigare uppgift vad gäller det medborgarförberedande uppdraget (Skolverket, 2010, Morgon-dagens medborgare. ICCS 2009: svenska 14-åringars kunskaper, vär-deringar och deltagande i internationell belysning, rapport 345).

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har på regeringens uppdrag genomfört en tematisk analys av ungas fritid och organisering, Fokus 14. Ungas fritid och organisering (MUCF 2014). En av analysens fördjupningsstudier, som genom-förts av Ulf Blomdahl m.fl., handlar om ungas föreningsliv och visar hur det har förändrats under de senaste 30 åren. Studien visar ett föreningsliv på tillbakagång. Föreningslivet når en allt mindre andel av barn och unga i åldern 10−19 år. Barn och unga är med i allt färre föreningar och andelen barn och unga med förtroende-uppdrag har minskat under den studerade 30-årsperioden. Vidare framgår att unga, särskilt de på gymnasienivå, sedan 1980-talet har blivit allt sämre på att skilja mellan föreningar, kommersiella verk-samheter och kommunala verkverk-samheter. Förklaringar till det minskade intresset för föreningslivet är enligt Blomdahl m.fl. en ökande individualisering, att det finns allt fler konkurrerande akti-viteter samt en kommersialisering av möjliga fritidsaktiakti-viteter (Blomdahl U m.fl. Fördjupning A ”Segrar föreningslivet? – en studie av svenskt föreningsliv under 30 år bland barn och unga”, i MUCF, 2014, Fokus 14. Ungas fritid och organisering).

MUCF föreslår i rapporten ett antal åtgärder på områden som myndigheten anser behöver förstärkas. Myndigheten föreslår bl.a.

att staten ska genomföra återkommande studier av villkoren för ungas fritids- och föreningsvanor. Ett annat förslag är att genom ett metodmaterial till skolan höja ungas kunskap och stärka deras ingångar till föreningslivet. Metodmaterialet föreslås också vara inriktat på hur skolor och det lokala föreningslivet kan samarbeta i olika aktiviteter. MUCF noterar också att det i regleringen för skolan finns relativt lite som är preciserat kring föreningsliv och föreningskunskap.

4.1.4 Att företräda en grupp – civilsamhället som röstbärare