Collaborative governance

Emerson, Nabatchi och Balogh har tagit fram en teori kopplat till samverkan. Syftet med deras forskning var att utveckla en ram för samarbetssyrning, som går att testa i praktiken. Deras forskning skulle kunna förbättra, förstå och utveckla samarbetssyrning. Forskningen är ett omfattande arbete som tillämpande många olika områden. Författarna ville belysa sammarbetsstyrning om hur de olika resultaten kunde belysa drivkrafterna, engagemangprocesser, motiverade attribut och gemensam kapacitet som möjliggör delad beslutsfattning. Tidigare modeller för att titta på om samverkan kunde etableras i specifika fall var antingen för specifika eller saknade flera viktiga aspekter. Därför testades forskning på om det gick att se på ett fåtal dimensioner där komponenterna är placerade för att arbeta tillsammans på ett icke-linjärt interaktivt sätt, som skulle leda till resultatet (åtgärder och effekter) men även anpassning.

Detta ledde till att en ram skapades. Tre framtagna dimensioner som representerar det allmänna

systemkontexten och CGR (Collaborative Governance regime). Systemkontexten är värden för politiska, juridiska, socioekonomiska, miljömässiga och andra processer som påverkar CGR.

Systemkontext genererar möjligheter och begränsningar, samt påverkar dynamiken i samarbetet från början och över tiden. Denna Systemkontext lyfter fram drivkrafter, inklusive ledarskap, följdincitament, ömsesidigt beroende och osäkerhet, som hjälper till att initiera och sätta riktningen för en CGR

Regime innefattar systemet för offentligt beslutsfattande där gränsöverskridande samarbete representerar det rådande beteendemönstret och aktiviteter. Samarbetsdynamikens tre komponenter är:

Principiellt engagemang, Shared Motivation och kapacitet för Joint action.

Emersons teori består av ett fåtal dimensioner som bör beaktas och samspela för att kunna samverka. De olika dimensionerna finns för att teorin inte ska bli så diffus. Och lättare kunna etableras i praktiken och på verkliga scenarion. Emerson påpekar också att teorin behöver provas och etableras för att kunna utvärderas.²²

22 Emerson et al. An Integrative Framework for Collaborative Governance. 2015 S4-6

9

23

2.1.1 Systemkontext

Detta är den grundläggande förutsättningen för samverkan, vilket är kontexten för hur samverkan

inryms. Olika förutsättningar kan leda till att systemkontexten är stark eller svag, och om något påverkar den kan hela samverkansprocessen bli i obalans. Lagändringar, politiska beslut och globala kriser är flera faktorer som kan påverka systemkontexten och i och med det så är den ständigt i förändring.

Första rutan till vänster under Systemkontext står det drivers, drivers betyder att det är olika initiativ som påverkar samverkan och driver den framåt. Exempel på driver är ledarskap, ömsesidigt beroende och osäkerhet. ²⁴ Systemkontexten kommer utifrån och genomsyrar hela Collaborative governance.

Collaboration Dynamics består av tre olika komponenter som är interaktiva med varandra. Dessa är principled engagement, shared motivation, samt capacity for joint action. Enligt Emerson så samarbetar dessa tre komponenter i en cyklisk process och bildar Collaborative Actions.

23 Emerson et al. 2015 S 5

24 Emerson et al. 2015 S 8

10 2.1.2Principeld Engagement

Detta handlar om engagemang och att en av de viktigaste faktorerna inom samverkan är att olika aktörer arbetar för samma mål. Öppen kommunikation mellan olika aktörer är a och o för samverkan. Aktörer och individer som engagerar sig kan ha helt olika förutsättningar och ta med sig helt egna intressen, kulturer och resurser. Men här finns utrymme för alla som arbetar mot gemensamma mål, det kan vara allt från två deltagare till flera hundra. Inom Principeld Engagement finns det fyra underkategorier:

upptäcka, definition, övervägande och fastställande. Alla dessa tillsammans leder till engagemang.

Upptäcka går ut på att alla aktörer har olika förutsättningar. För att kunna möta varandra och samverka krävs det att dessa upptäcks och diskuteras. Till att börja med så är det bra om aktörerna som vill samverka upptäcker gemensamma nämnare som för dem samman, men det är lika viktigt att hitta olikheter sinns emellan. Definition handlar mer om att gemensamma mål, syften ska dras så aktörerna arbetar i samma riktning. Övervägande är mer kopplad till en tvåvägskommunikation, kommunikationen är oerhört viktig i samverkan och är lika beroende av den ena som den andra. Samt att ett öppet och ömsesidigt klimat ska kunna finnas. Fastställande är arbetet mot frågor som vem tar ledning och vem gör vad? ²⁵

2.1.3 Shared Motivation

Emerson har influerats av Colman Putman som skapade teorin om socialt kapital. Delad motivation influeras delvis av principiellt engagemang. Ett mellanliggande resultat, när den väl inletts förstärker eller accelererar delad motivation också den principiella engagemangsprocessen. Shared motivation drivs av fyra byggstenar för att fungera, ömsesidigt beroende, förståelse, intern legitimitet och åtagande.

Dessa behöver samspela för att Shared motivation ska kunna etableras.

25 Emerson et al. 2015 S 10-11

11 Ömsesidigt beroende är uppbyggda relationer som vilar på ett djupt förtroende sinns emellan. Detta skapas när två eller flera aktörer arbetar mot gemensamma mål och stärker varandra. Detta leder till att en förståelse skapas mellan deltagarna. Förståelsen leder till att olikheter aktörerna emellan inte blir ett hinder, utan förknippas med acceptans. När acceptans och förståelse är kopplat till aktörerna så skapas en intern legitimitet, som i sin tur skapar förtroende sinns emellan. Att arbeta mot något gemensamt och ha förståelse för varandra skapar legitimitet. Detta leder till att samverkan kan ske med

organisationsöverskridande arbetssätt som skapar åtaganden aktörerna emellan. ²⁶

2.1.4 Capacity for Joint action

Syftet med samverkan är oftast att uppnå resultat som en aktör inte hade kunnat på egen hand. Emerson beskriver att samverkan genererar aktiviteter som förbättrar förmågan hos båda parter, och skapar något gemensamt. Och detta leder till något mellan två aktörer som de inte hade kunnat göra på egen hand och som inte fanns innan.

Inom Capacity for Joint action återkommer några kategorier, denna metod är en länk mellan strategier och agerande. Processuella och institutionella strukturer, ledarskap, kunskap och resurser.

Processuella och institutionella strukturer betyder att en rad styrande dokument och organisatoriska strukturer som är nödvändiga för samverkan över tid. Tydliga och väldefinierade strukturer behöver vara framarbetade, både internt och externt hos aktörerna. Internt, för att de ska agera i sina nätverksgrupper.

Och externt, hur olika aktörer som står utanför bör veta hur dem påverkas.

Ledarskap är en aspekt som är allmänt bekräftad inom samverkan och bör därför tas i beaktning. Det kan vara en extern drivkraft som är en viktig förutsättning för samverkan. Olika roller behövs och kan leda till varierande resultat. Vissa roller är speciellt viktiga under en viss tid och andra under hela

samverkansprocessen.

26 Emerson et al. 2015 S13-14

12 Kunskap är en bred definition i det här sammanhanget. Kunskap om samverkansprojektet, men även om de olika aktörerna. Kunskap om styrkor och svagheter, och om möjligheterna till att tillsammans skapa nytt.

Resurser är den sista kategorin, och möjligheterna för att dela resurser med varandra i samverkan. Är tillgångarna ojämnt fördelade så är utbyte med varandra av behov. Resurser kan bestå av teknik,

finansiering, administrativ och organisatoriskt stöd, kompetens, expertis och makt etc. I de flesta fall så finns det skillnader i resurser, frågan är i en samverkansprocess vem som är villig att dela med sig av sina. Hur skillnaderna hanteras får direkt påverkan på faktiska och den upplevda rättvisan, legitimitet och effektiviteten av samverkan. Det kan vara här det visar sig om aktörerna verkligen är villiga att inleda samverkan. ²⁷