”Vi ska inte vara containrar men man får ändå räkna med att hantera lite grann, men vi ska inte ta någon skit. Man kan härbärgera det till en viss gräns men det får inte bli hot eller liknande. Det handlar ju om att bekräfta, ofta räcker det med det så lugnar personen ner sig, det värsta är ju att bli ignorerad.”
(Linda)
Linda beskriver vikten av att kunna hantera klienter som uppträder med dålig attityd. Gränsen måste dras någonstans och Linda beskriver ett tillfälle då hon blev anklagad för en klients dödsfall. Hon beskriver situationen som tuff och svårhanterlig men hon kände sig samtidigt tvingad att agera och därmed dra en gräns. Linda berättar hur hon försökte bekräfta den anhörige i sorgen över den närståendes död och hur hon noggrant poängterade att hon inte var skuld till händelsen. Linda menar att det är viktigt att dra gränser. Fredrik berör också ämnet och menar att ledordet är uppriktighet. För honom är det självklart att direkt ta upp känslan av att vara illa bemött av klienten.
”Jag förbehåller mig rätten att säga att det inte finns någon anledning för dig att vara oförskämd mot mig än mindre än att jag varit oförskämd mot dig /…/ de flesta förstår det.” (Fredrik)
För att uppnå en relation präglad av tillit och förtroende krävs att det finns en öppenhet mellan socialarbetare och klient. Eide & Eide (2006) menar att det kan få förödande konsekvenser för relationen om socialarbetaren inte vågar ta upp missförstånd, problem och oenigheter med klienten. De menar vidare att det är just en förmåga att öppet tala om situationer som senare lägger grund för tillit (Eide & Eide, 2006). Vi upplever att Fredrik lägger grund för en god relation när han rakt och uppriktigt vågar konfrontera klienten om sådant de inte är överrens om, exempelvis att Fredrik känner sig illa bemött av klienten. Lisa beskriver samma handlande och använder ordet ärlighet återkommande. Hon beskriver ett tillvägagångssätt präglat av tydlighet och menar att det krävs att socialarbetaren är explicit i vad som är att anses som ett bra eller dåligt bemötande från klienten. Det är väsentligt att lyfta upp saker och ting till ytan, inte låta det vara dolt eller osagt.
”Lägg skiten på bordet, titta på det, vad kan vi göra åt detta, så här hög är den, hur ska vi kunna fixa detta?” (Lisa)
Professionalitet kräver en förmåga att kunna kontrollera de känslor och impulser som kan uppkomma i ett möte. Vi har alla ett bagage av erfarenheter med oss, dessa ska vi dra nytta av men aldrig låta ta överhand i ett möte (Holm, 2001). Det informanterna beskriver är en balansgång som säkert kan påverka den
professionella hållningen. När går vi över gränsen? Låter vi egna känslor styra när vi säger ifrån? Lindas beskrivning av att fungera som en container men att
samtidigt ha en tydlig gräns är talande för detta resonemang. Det är en ständig balans att inte låta sig bli trampad på som socialarbetare och att samtidigt säga ifrån på ett sätt som förhoppningsvis gynnar relationen. Denna balans tänker vi grundar sig i förmågan att inta den andres perspektiv, dels genom att förstå var gränsen bör dras och även redan innan behovet finns förstå klienten och vad som eventuellt kan trigga denne. Detta indikerar på att Linda gör ett rollövertagande och antar den generaliserade andres attityd. Genom att inta den andres perspektiv tänker vi att det skapas förutsättningar för bra kommunikation mellan
socialarbetare och klient. Inte att förglömma att kommunikation kräver en
ömsesidig relation i form av rollövertagande från båda parter (Engdahl & Larsson, 2006). Vi kan se att Linda tar för givet och använder sina förväntningar om den andre för att skapa goda förutsättningar för kommunikation. Detta skapar grund för den interaktion som senare följer.
Det verkar råda enighet bland informanterna att uppriktighet och tydlighet är att föredra, även i de fall då situationen är svårhanterlig. Linda beskriver tillfällen då hon kan känna sig påverkad av det som sker i rummet, hon beskriver det följande.
”Jag tror att man måste känna sig själv ganska bra. Jag måste veta, jag kan gå igång på vissa saker för det gör ju alla
människor, men jag måste veta vad det är. /…/ att känna sina egna triggers och att känna andras.” (Linda)
Även Maja talar om det komplexa i att låta sina egna känslor ta plats. Hon menar att hon ofta får hålla tillbaka det spontana, för att inte kasta ur sig vad hon tycker och tänker i stunden. Det är viktigt att istället försöka möta det med ett lugn för att sedan finna tid till eftertanke, så som - vad hände och varför. Majas förklaring speglar Meads (1976) funktion av ”I” and ”Me”, människans jag. Vi kan se hur Majas reflektion över sitt agerande förmodligen är spunnet ur tidigare
erfarenheter, alltså finns lagrat i hennes ”Me”. Kanske har Maja tidigare agerat på den spontana känslan att rakt ut säga sin åsikt, ett resultat av hennes ”I”. Maja har sedan reflekterat över händelsen och möjligen funnit att konsekvenserna av handlandet blivit större än förväntat. Denna reflektion är då Majas ”Me” och här tilläggs hennes erfarenheter till historien. Hon lär sig således av sina handlingar och dess konsekvenser. Maja nämner även det faktum att hon tar lärdom genom att observera sina kollegor. Hon har själv inte hunnit få så mycket egen erfarenhet på grund av sin ringa ålder och låter sig därför präglas av andras erfarenheter och tycken. Vi menar att detta kan vara en stor del av Majas ”Me” då hon följer de rådande attityderna i det samhälle och den grupp hon befinner sig i. Vi kan även se hur hon antar den generaliserade andres attityd som är en del i skapandet av jaget, hur hon i interaktion med kollegor samlar kunskap.
Det Maja talar om beskriver vad professionalitet bygger på. Hon låter inte sina emotioner ta för stor plats i rummet utan håller tillbaka dessa. Hennes jag är, som ovan beskrivet, grunden till detta.
Vi upplever en distinktion mellan informanternas beskrivning av sina erfarenheter och hur de använder dessa. Vi upplever oss se att de informanter som innehar en högre ålder och som varit verksamma längre tydligare kan beskriva sitt arbetssätt med en självsäkerhet. De vågar gå mer utanför ramarna och kan i större
utsträckning luta sig tillbaka på sina erfarenheter och vara mer trygga i sin roll som socialarbetare. De med mindre erfarenhet upplever vi mer sökande efter denna självsäkerhet genom att bland annat söka kunskap hos kollegor. Den symboliska interaktionismen beskriver hur människan skapar sitt jag i interaktion med andra människor. Vi föds alla som oskrivna blad där vi under vår livstid kommer att präglas av allt vi möter (Johansson, 2004). Det kan därför förhålla sig så att de informanter som uppbär en yngre ålder inte har kommit lika långt i utvecklingen av jaget som de med längre erfarenhet.