Alla är vi människor - Om bemötande och föreställningar i missbruks- och beroendevård

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

ALLA ÄR VI MÄNNISKOR

- OM BEMÖTANDE OCH FÖRESTÄLLNINGAR I

MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD

ELLINOR INNALA NILSSON

SANNA SVENSSON

ALLA ÄR VI MÄNNISKOR

- OM BEMÖTANDE OCH FÖRESTÄLLNINGAR I

MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD

ELLINOR INNALA NILSSON

SANNA SVENSSON

Innala Nilsson, E & Svensson S

Alla är vi människor - Om bemötande och föreställningar i missbruks- och beroendevård.

Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten

för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2014.

Syftet med denna studie är att undersöka hur socialarbetare som arbetar med missbruk och beroende ser på deras eget samt andra socialarbetares bemötande. Vi undrar över vad deras erfarenheter av möten med människor med missbruks- och beroendeproblematik givit dem. Vi undrar även vilka komponenter som är viktiga att ta hänsyn till för att skapa ett gott möte. Syftet är även att undersöka socialarbetarens erfarenheter och tankar kring föreställningar om klienter med missbruks- och beroendeproblematik. Vi har valt att använda en kvalitativ ansats för att nå vårt resultat och använt oss av intervjuer som verktyg. Symbolisk interaktionism och stämplingsteorin är de två huvudteorier vi använt för att analysera vårt material. Vi har kommit till den slutsatsen att samtliga informanter ser bemötandet som något viktigt och vitalt för att kunna medverka till förändring för klienten och för att kunna bygga en relation. Vi har vidare insett att det

förekommer lika många åsikter i ämnet som det finns personer och i detta fall socialarbetare. Alla informanter diskuterar viktiga komponenter för ett gott bemötande och är överrens om att en förlust av sådana komponenter kan skada relationen. Vid frågor rörande föreställningar och fördomar skiljer sig

informanternas åsikter åt. Återigen kan vi se skillnad i personlig erfarenhet och moral och möjligen spelar ålder och arbetslivserfarenhet roll för detta.

Nyckelord: Bemötande, föreställningar, förväntningar, makt, missbruk- och

beroendeproblematik, professionalitet, respekt, stämpling, symbolisk interaktionism.

WE ARE ALL HUMAN BEINGS

- ABOUT TREATMENT AND PERCEPTION IN

CARE OF CLIENTS WITH ABUSE AND

ADDICTION

ELLINOR INNALA NILSSON

SANNA SVENSSON

Innala Nilsson, E & Svensson, S

We are all human beings – About treatment and perception in care of clients with abuse and addiction.

Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of

health and society, Department of social work, 2013.

The purpose of this essay is to examine how social workers, working with abuse and addiction, look at their, as well as others, responding and treatment to clients with this sort of problems. We wonder what their own experiences of meetings with this particular client has given them and which components that need to take place in order to make this meeting a good one. The purpose is also to examine the social workers experiences and thoughts on the perceptions of client’s with abuse or addiction problems. We have chosen to use a qualitative approach to reach our results and utilize interviews as a tool for this approach. Symbolic interactions and labeling theory are the two main theories used for analyzing the results. We have come to the conclusion that all of our informants for this essay see the meeting between themselves and their clients as the most important aspect to be able to make a different for the client and to build a relationship. We have furthermore realized that it exists as many different opinions as there are people, and in this case social workers. All of the informants does discusses imperative components to create a good meeting and do overall agree that ignorance of such can be fatal for the client and the relationship that are to be build. When asking about perception and prejudice the results poles apart between the informants. Again we can see that the difference is in personal experiences and moral, and perhaps in age and work experience.

Keywords: Abuse and addiction problems, attitude, beliefs, expectations, power,

Förord

Vi vill ge ett särskilt tack till våra informanter som gjort det möjligt för oss att genomföra denna studie. Ni har visat på en öppenhet och ett engagemang inför vårt arbete. Ni har även givit oss möjlighet att med relativt kort varsel genomföra intervjuerna. Utan er hade studien inte nått sitt mål. Vi vill även tacka vår

handledare Lars G Eriksson som genom hela arbetet funnits som en stöttepelare och varit lugnet vi behövt när stressen blivit för stor.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.1.4 Metod och etik 6

1.1.5 Resultat och analys 7

1.1.6 Slutdiskussion 7 2. PROBLEMFORMULERING 7 2.1 Syfte 8 2.2 Frågeställning 9 2.3 Avgränsning 9 2.4 Begreppsförklaring 9 2.4.1 Föreställning 9 2.4.2 Bemötande 9

2.4.3 Missbruks- och beroendeproblematik 9

3. TIDIGARE FORSKNING 9

3.1 Interaktion och konstruktion 9

3.2 Makt – en dold aspekt i bemötandet 10

3.3 Att vara professionell 11

3.4 Förväntningens effekt 12

3.5 Att präglas av samhällets föreställningar 12

4. TEORI 13

4.1 Symbolisk interaktionism 13

4.1.1 Starten – från filosofi till sociologi 13

4.1.2 Mead – fundamentet 13

4.1.3 Cooley – spegeljaget 15

4.1.4 Goffman – ett dramaturgiskt perspektiv 15

4.2 Stämplingsteori 16

5. METOD OCH ETIK 17

5.1 Metodologisk och vetenskapsfilosofisk ansats 17

5.2 Urval 18 5.3 Datainsamling 19 5.3.1 Verifiering av data 20 5.4 Dataanalys 22 5.5 Arbetsprocess 22 5.6 Forskarrollen 23 5.7 Forskningsetik 23 5.8 Källkritik 23

6. RESULTAT OCH ANALYS 24

6.1 Beskrivning av informanterna 24

6.1.1 Veronica 24

6.1.2 Linda 24

6.1.4 Lisa 24

6.1.5 Fredrik 24

6.1.6 Karin 25

6.2 Allt börjar vid bemötandet 25

6.3 Vi möts i kontexten 27

6.4 Att sitta på höga hästar – ett dåligt bemötande 28 6.5 Container eller inte? Att som socialarbetare bli illa bemött 30 6.6 Att låta personen ta plats i rollen som socialarbetare 32

6.7 Att bära maktens ansikte 33

6.8 Att präglas av föreställningar 35

6.8.1 Männen på parkbänken – samhällets syn på missbruk 35 och beroende ur socialarbetarens perspektiv

6.8.2 Den generelle socialarbetaren finns inte 38 6.8.3 Att vara mänsklig – socialarbetarens egna 40 föreställningar

6.9 Medvetenhet, öppenhet och acceptans – att inte fastna 42 i föreställningar 7. SLUTDISKUSSION 44 7.1 Metoddiskussion 44 7.2 Resultatdiskussion 46 8. REFERENSER 49 Bilaga 1 51 Bilaga 2 52 Bilaga 3 53

1. INLEDNING

Bemötande är något vi tänker att alla människor kan relatera till. Vi har alla erfarenheter av hur ett bemötande påverkat oss. Vi kan lämna ett möte med en positiv känsla där mötet medfört något värdefullt för mig som individ och samtidigt givit den andre något. Eventuellt kan många av oss även relatera till möten som haft motsatt effekt, där känslan präglats av oförståelse, där vi lämnat mötet med ett nedstämt sinne. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som skapat denna positiva eller negativa känsla. Vi tror att det i grund och botten handlar om bemötandet från den andre. Vi som författare till denna uppsats är fascinerade över vilken kraft vi människor besitter i vårt bemötande och hur det kan få konsekvenser för andra människor.

Vi tänker att det som socialarbetare är viktigt att aldrig glömma vilken makt som ligger gömd i bemötande och i det förhållningssätt som utövas. Vi anser att bemötande kan ha en avgörande roll för interaktionen mellan socialarbetare och klient. Ett område där bemötande spelar stor roll är inom missbruks- och

beroendevård, då vi anser att det är en utsatt grupp där samhällets föreställningar om denna lätt kan prägla oss alla. Vi menar att alla mer eller mindre bär på fördomar vilket även gäller yrkesverksamma inom socialt arbete. Det är förmodligen ofrånkomligt att helt och hållet vara fördomsfri i mötet med den andre. Vi tänker dock att det inte är fördomarna eller föreställningarna i sig som är ett problem utan snarare hur vi väljer att förhålla oss till dessa. Vilken betydelse har då bemötande och föreställningar för socialarbetaren i sin profession? En fråga vi som studenter undrar över och som lett fram till denna uppsats.

1.1 Disposition

Nedan följer en övergripande förklaring över hur vi valt att disponera uppsatsens innehåll i de olika kapitlen.

1.1.1 Problemformulering

Under detta kapitel redogör vi för den problembild som ligger till grund för uppsatsen. Vidare följer en precision av syfte samt frågeställningar spunna ur problemformuleringen. Vi redogör även för de avgränsningar som gjorts samt återkommande begrepp som fordrar ytterligare förklaring.

1.1.2 Tidigare forskning

I detta kapitel har vi samlat den forskning som tidigare gjorts på området bemötande inom socialt arbete, samt kring makt och förväntningar.

1.1.3 Teori

Under detta avsnitt redogör vi för den teoretiska ansats vi valt. Fokus läggs vid symbolisk interaktionism men vi berör även stämplingsteorin. Teorierna utgör grund för den analys vi gjort på den insamlade empirin.

1.1.4 Metod och Etik

Under detta kapitel har vi noggrant beskrivit den arbetsprocess och den

metodologiska ansats vi valt. Vi redogör även för hur vi förhållit oss till de etiska principerna genom studien.

1.1.5 Resultat och Analys

I detta avsnitt redovisar vi det resultat som funnits relevant för studiens syfte och frågeställning. Parallellt redogör vi även för den analys som grundas på den tidigare forskning och teori som redovisats i uppsatsen.

1.1.6 Slutdiskussion

I detta kapitel diskuterar vi de slutsatser vi kommit fram till. Det förs även en diskussion kring för- och nackdelar om valet av metod.

2. PROBLEMFORMULERING

Att mötas, något vitalt och samtidigt så givet oss människor emellan. Vi möts dagligen där den interaktion som utspelas skapar grund för utveckling hos den individuella människan. Sällan reflekterar vi kanske över de möten vi interagerar i. Plötsligt är vi bara där. Möten och dess innehåll är inte att betrakta som så plötsliga som de till synes verkar. Ibland kan vi inse att vi befinner oss i ett möte präglat av otrygghet och den känslan kan i sin tur upplevas omtumlande. Vi är sällan förberedda på de oväntade situationer som kan uppstå i samspelet med den andre (Hansson-Pourtaheri, 2001).

När vi talar om mötet syftar vi på situationer och händelser medan det som utspelas i själva mötet, hur vi väljer att förhålla oss till den andre, skildrar bemötandet. Det är i bemötandet som attityder speglas och det är också där som våra emotioner får ta plats (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).

Bemötande är inte bara centralt i vardagliga möten utan kan spela en avgörande roll i mötet mellan socialarbetare och klient. Mötet präglas av redan tydliga roller där socialarbetare och klient svarar för olika kategorier (Svensson et. al, 2008). I relationen mellan professionell och hjälpsökande föreligger en asymmetrisk fördelning av makt. Detta maktförhållande ställer stora krav på bemötande av den professionelle då klienten står i beroendeställning. Att bemöta en klient illa är inte synonymt med att ge avslag på en ansökan utan handlar snarare om att som professionell avstå från att motivera och förklara sina handlingar. Genom att föra en dialog med klienten och ständigt se till att denne förstår den professionelles tankar och intentioner öppnar denne upp för möjligheten till relationsskapande och ett gott bemötande (Hydén, 2001).

”Det som socialarbetare sysslar med styrs av förväntningar som finns i samhället. Det är framför allt på det viset att människor utifrån sina krav och förväntningar konstruerar det sociala arbetet i den kontext som sociala instanser utgör. Därför påverkas och förändras hela socialtjänsten av de erfarenheter som

socialarbetarna får utifrån mötet med människor.” (Payne, 2008:23)

I mötet mellan socialarbetare och klient föreligger, som ovan citat pekar på, en hel del förväntningar. De kan vara av både rationell och irrationell karaktär och bärs av samtliga deltagare i mötet. Förväntningarna kan i sin tur prägla bemötandet och hur mötet tenderar att utvecklas. Socialarbetarens förväntningar formas av viljan att hjälpa, dels på en nivå som anses ändamålsenlig men även på en mer

orealistisk nivå. Utsikter om att kunna skapa ett nytt liv för klienten, att medverka till förtrollande förändringar är en del av de omedvetna förhoppningar som

socialarbetaren bär på. Liknande gäller för klienten, en förväntan om hjälp som kan liknas vid magiska krafter, att alla världens problem försvinner. Samtidigt kan förväntningarna vara oerhört låga hos klienten, att både på en rationell och

irrationell nivå anta sig bli avvisad och utan hjälpinsats. Samtliga förväntningar ligger inbäddade i ens tidigare erfarenheter, dels som yrkesverksam och dels som hjälpsökande. Att kunna hantera detta är en utmaning som ligger socialarbetaren nära. Mötets utgång och känslan av vilket bemötande klienten får grundar sig i hur väl socialarbetaren kan ta hand om de känslor, emotioner och de förväntningar som ligger i luften. Kunskap i alla ära, men att som medmänniska värna om den andres intresse och bemöta med respekt och värme har större betydelse när det handlar om ett gott möte (Holm, 2001).

Förväntningar kan spela en avgörande roll redan innan mötet äger rum, före bemötandets gestaltning. Så som vi ser andra och den bild vi förmedlar att vi har om dem kan ha en väsentlig betydelse när det kommer till socialt arbete (Repstad, 2004). Vi kan tala om ett ”taget för givet” som i hög grad präglar vår person. I rummet med klienten menar vi att det är omöjligt att stänga av sin person, med den förklaringen att vi inte kan gå in i en roll och helt lämna vår egen person utanför. Frågan vi ställer oss är inte huruvida en socialarbetare har fördomar eller föreställningar, utan snarare dess betydelse för bemötandet och mötet.

Så som vi tror att andra ser oss är fundamentet till den självbild vi befäster. Ordspråket ”att vara i någon annans skor” speglar denna tankebild förhållandevis bra. När vi förstår hur andra tänker om oss och när vi faktiskt kan träda ur oss själva, bildligt talat, för att på avstånd se hur vi betraktas, har vi lagt grunden för vår självbild. Därmed är det tydligt att vi alla är skapare till varandras självbild och att vad vi förväntar oss av andra ofta speglar just det vi sedan får (Repstad, 2004).

Är det möjligt att likställa förväntningar med bemötande? Är det rätt att hävda att vår bild av andra påverkar hur mötet kommer att se ut och hur den andre kommer att känna sig? Vi som studenter vill tro att både bemötande, föreställningar och förväntningar är vitala variabler för att få till stånd ett gott möte. Vi tänker att samspelet mellan socialarbetare och klient kan ha en avgörande betydelse. Vad händer när vi väljer att se på människor på ett visst sätt? Vilken makt besitter vi i skapandet av andras självbilder?

2.1 Syfte

Syftet med vår studie är att undersöka hur socialarbetaren inom missbruks- och beroendevård ser på bemötande samt hur de tror att klienten och mötet påverkas av detta. I bemötande ryms flera faktorer såsom makt, förväntningar,

professionalitet och föreställningar. Vi vill ta reda på hur socialarbetaren ser på dessa komponenter samt vad som ryms i ett gott respektive dåligt bemötande. Vi undrar även över socialarbetarens egna upplevelser och erfarenheter kring föreställningar om den andre utifrån tre perspektiv; samhälle, socialarbetare och individuellt. Vidare undrar vi hur socialarbetaren tänker att dessa föreställningar påverkar klienten och vidare även bemötandet.

2.2 Frågeställningar

De frågor vi valt att använda oss av för att besvara studiens syfte är följande: - Vilken roll spelar socialarbetarens bemötande i arbetet med klienter med

missbruks- och beroendeproblematik?

- Vad är socialarbetarens tankar kring bemötande och de komponenter som inryms i detta?

- Vad är socialarbetarens tankar om föreställningar och dess konsekvenser?

2.3 Avgränsning

Vi har valt att avgränsa studien till att enbart söka svar på våra frågeställningar inom missbruks- och beroendevård i socialtjänstens regi.

2.4 Begreppsförklaring

2.4.1 Föreställning

Med detta begrepp menar vi det vi tar för givet, de fördomar vi har, eller de bilder av en person och ett samhälle som vi präglas av.

2.4.2 Bemötande

Med detta begrepp menar vi det förhållningssätt och det sätt att vara i ett möte med en annan, alltså, hur man möter en annan person.

2.4.3 Missbruks- och beroendeproblematik

Med detta begrepp syftar vi till människor som har problem med missbruk och beroende. Det finns flera områden som kan placeras under detta begrepp, exempelvis alkohol, narkotika, spel, mat etc. Informanterna talar främst om alkohol- och drogmissbruk. När vi talar om begreppet missbruk och beroende avser det därför företrädesvis det som informanterna syftar till. Vi ska dock inte glömma att det finns andra sorters missbruk och beroende.

3. TIDIGARE FORSKNING

I detta avsnitt redogör vi för den tidigare forskning vi funnit relevant kring bemötande och föreställningar inom socialt arbete och vidare inom missbruks- och beroendevård. Vi kommer att beröra områden som interaktion, makt och förväntningar då vi anser de vara av vikt för att förstå på vilket sätt tidigare forskning är av betydelse. Vi vill dock understryka att vi i denna uppsats inte specifikt definierar begreppen som sådana då vi saknar utrymme för det. Vi talar om de som viktiga komponenter i förståelsen av bemötande och föreställningar.

3.1 Interaktion och konstruktion

Det sociala arbetet sker i det direkta mötet mellan individer. Socialarbetare och klient utövar inflytande på varandra vilket lägger stor vikt vid god förståelse kring den interaktion och kontext de befinner sig i. Något som är centralt i mötet är den kommunikation som förs mellan socialarbetare och klient. Kommunikationen bygger på en sammanbindning av begreppen möte, relation och samspel och sker i utbyte med den andre. Det är även i detta utbyte som uppfattningen om oss själva och det samhälle vi befinner oss i skapas. Det är sammanhanget som är grunden i de handlingar vi som socialarbetare väljer att utföra gentemot den klient vi möter.

Tanken och meningen med handlandet spelar då en viktig roll (Svensson et. al, 2008). Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) återspeglar sociologen och filosofen George Herbert Meads beskrivning av kommunikationens betydelse. Författarna menar att för att den sociala verkligheten ska upprätthållas och fungera är kommunikation det fundamentala, då vi förstår individen genom den interaktion vi finner oss i (Svensson et. al, 2008).

Tom Eide, koordinator & Hilde Eide, lektor i psykologi och kommunikation (2006) menar att det är av stor vikt att utforska relationen mellan socialarbetare och klient. Förtroende och tillit är grunden i det arbete och den process som ska genomföras mellan dessa två parter. Detta skapas genom ett öppet klimat som består i en icke rädsla för att möta eventuella hinder som kan uppstå i mötet och relationen. Det viktiga är att våga tala om det, att lyfta upp sådant som oenigheter och missförstånd. Socialarbetaren bör kunna ställa frågan om varför klienten till exempel blir frustrerad på socialarbetaren. Med denna öppenhet bäddar man således för tillit och relationsskapande (Eide & Eide, 2006).

Ingrid Sahlin, professor i socialt arbete, diskuterar sociala problem och hur vi möter dessa beroende av hur vi ser på dess existens. Vi kan se på sociala problem som något som konstrueras, något vi alla är delaktiga i att skapa. Hur

socialarbetare ser på olika sociala problem, så som missbruk och beroende, är en viktig markör i hur individen ser på sig själv. Sahlin (2002) menar vidare att i interaktionen mellan socialarbetare och klient sker en debatt i hur svårigheten som fört klienten till socialarbetaren ska benämnas och tacklas. Det är på

socialkontoret som vi konstruerar, som vi skapar och benämner sociala problem, där klienten får hjälp helt beroende på hur vi väljer att se på problemet. Ofta fungerar det sociala arbetet efter en mall, en färdig form där ett socialt problem stöps och omformas till att passa den lösning man i just den professionen kan erbjuda. Detta redan färdiga koncept präglar klienten. Beroende på det synsätt som anläggs på det sociala problem som ska angripas blir även bemötandet olika. Klientens bemötande kan bli ett försök till tillfredsställelse, därför är definitionen av det sociala problem klienten söker för avgörande för vilken hjälp som ges (Sahlin, 2002).

3.2 Makt – en dold aspekt i bemötandet

Makt är en aspekt som hela tiden är närvarande och gör sig påmind i samspelet mellan klient och socialarbetare. Det föreligger en tendens att redan vid talandet om socialt arbete dölja, kanske till och med att negligera, den makt som ständigt existerar. Bara genom att benämna socialt arbete som en hjälpapparat har vi konstruerat en falsk bild av hur makten spelar roll i förhållandet mellan

socialarbetare och klient. Det finns en tydlig rollfördelning mellan sökande och hjälpare. Den sökande är redan i ett direkt underläge. Sällan kan krav ställas och den sökande, klienten, måste försöka anpassa sig efter den som hjälper, alltså socialarbetaren. Socialarbetaren i sin tur är oberoende av klienten, dennes roll kräver inte anpassning i den bemärkelsen. Det blir således tydligt att oavsett intention från socialarbetaren, även om den är bra och på alla sätt välmenad, kommer alltid makten vara en aspekt som vi måste ta hänsyn till. Det är därför mycket centralt att som socialarbetare vara medveten om maktens betydelse och existens. Vid avsaknad av denna förståelse kan missförstånd mellan klient och socialarbetare bli alarmerande stora. Då klienten är medveten om sin position som den sökande, och därför står i underläge till socialarbetaren, kommer denne således att agera därefter. Problemen som kan uppstå är att socialarbetaren inte

förstår att maktaspekten är den underliggande förklaringen och därför istället tillskriver klienten dess agerande som ett personlighetsdrag. I slutändan är den föreställningen om klienten rådande och vidare en del i stämplingen som klienten kanske redan befinner sig i (Skau, 2007).

Denna ojämna fördelning av makt kan benämnas som asymmetrisk. Den finns inbyggd i relationen mellan socialarbetare och klient och är redan given efter den roll du besitter. Oavsett intention bakom mötet kan det inte blundas för att

socialarbetaren befinner sig på en arena med mycket stöd bakom sig.

Socialarbetaren kan luta sig tillbaka på sin kunskap, sin kompetens och sin roll. Klienten har sällan denna kompetens och befinner sig i en roll som är

underlägsen. Det viktiga är att förstå att detta asymmetriska maktförhållande inte vilar på socialarbetarens humanistiska syn utan snarare på rollen som

socialarbetare. Därmed är det i stort sett omöjligt att bortse från maktaspekten i mötet. Den finns där oavsett och bör finnas till viss del då relationen förutsätter två roller, en hjälpare och en hjälpsökande (Eide & Eide, 2006).

Makt kan även uttryckas i definitioner av saker och ting. Den person som har tolkningsföreträde har även en betydande maktaspekt att ta hänsyn till. Att socialarbetaren är, som ovan nämnt, kompetent och besitter kunskap kan genom språket uttryckas ännu tydligare. När socialarbetaren väljer att tala med en väldigt akademisk ton och använda ord som för vissa klienter kan upplevas svåra blir makten väldigt talande. Klientens underläge kan bli betydligt större och det som klienten uttrycker får mindre plats i rummet. Det är därför centralt att som socialarbetare ta hänsyn till språket och vara medveten om dess effekt (Jensen & Ulleberg, 2013).

3.3 Att vara professionell

Ulla Holm, fil. Dr samt legitimerad psykolog och psykoterapeut, skriver om bemötande genom begreppet professionell hållning. Begreppet professionell hållning syftar till att visa respekt, intresse och empati inför den du möter. Forskaren beskriver hur hon ofta uppfattat att individer drar likhetstecken mellan professionell hållning och att vara opersonlig. Hon hävdar å sin sida att det är omöjligt att vara professionell och samtidigt opersonlig. Det är av stort värde att inneha ett personligt bemötande genom att visa närvaro och respekt gentemot den du möter, samt att ha kontroll över de egna känslorna. Vi bär alla på erfarenheter och emotioner och vi ska använda dessa för att förstå den andre. Dock måste vi kunna kontrollera våra impulser och tillåta klinten att vara i fokus. Det kräver en inre kompetens, där självkännedom och självdisciplin tillsammans med empati och kunskap utgör de viktigaste grundstenarna (Holm, 2001).

Vidare menar Holm (2009) att rollen som professionell kan liknas vid att vara förälder. Som professionell måste de egna behoven förbises. Klientens behov behöver få vara i första rummet givet att behoven inte är orimliga. Att visa respekt är ännu en vital del i ett sådant möte. Respekt bygger på att erkänna den andres lika människovärde, något som kanske låter självklart men inte alltid är tillräckligt tydligt för klienten. Genom att visa denna respekt menar Holm (2009) att vi tillsammans bidrar till att stärka klientens självbild. I likhet med den symboliska interaktionismen menar författaren att denna självbild skapas i interaktionen. Först när vi känner oss stabila och balanserade i vår självbild kan vi gå utanför oss själva och uppmärksamt lyssna och se den andre. Vi blir mindre självcentrerade och mer angelägna att lägga fokus på den andre. En klient som söker hjälp för ett

missbruk eller liknande är i underläge från start. Maktaspekten är tydlig och det som kan skapa någon form av jämlikhet i rummet är just respekt. På så vis kan vi lyfta upp klienten, erkänna dennes värde och i bästa fall bidra till en förstärkt självbild (Holm, 2009).

3.4 Förväntningens effekt

De förväntningar vi har på klienten motsvarar ofta det resultat vi får. Denna förväntning från socialarbetaren grundar sig ofta i vilken människosyn denne präglas av. Vi kan välja att se på klienter med missbruks- och beroendeproblem som unika eller som schabloner. Detta kan vara avgörande för hur vi möter klientens problem och vad vi sedan förväntar oss av denne. Att se klienten som unik innebär en tro om att var person har unika förmågor och egenskaper, medan en tanke om människor som schabloner betyder att alla ska passa in i samma mall, att vi alla är stöpta i samma form. Vi kan även anta ett förhållningssätt utifrån en syn på klienten som ansvarstagande eller ansvarslös. Vi kan se på personer som vuxna, med förmåga att ta ansvar och kunna reda sin situation, eller att se på personer som bristande i ansvar, i behov av andras kontroll och med en oförmåga att själv klara av att till exempel ta sig ur ett missbruk eller genomgå ett

behandlingsprogram. Detta är även det en grund i vilken människosyn vi väljer att anta (Holm, 2009).

Förväntar vi oss att en person med missbruk inte klarar av att bli nykter eller drogfri. Tror vi att denna person har en oförmåga att ta ansvar motsvarar detta ofta det som faktisk sker. Personen kommer inte klara av att ta sig ur missbruket, därför att ingen förväntar sig det. Det är av stor vikt att ständigt uppmärksamma de små framsteg som klienten gör. Vi bör inte förvänta oss att klientens

förändringsprocess sker över en natt, eller att processen följer en

färdigkonstruerad mall. Förväntningarnas effekt är därför av mycket stor

betydelse och gör sig särskilt gällande för socialarbetaren. Denna effekt kallas för Pygmalioneffekten och innebär som ovan beskrivet, att förställningen man har om en annan individ ofta besannas. Även kallat självuppfyllande profetia (Jenner, 2004). Håkan Jenner, professor i pedagogik, talar om denna Pygmalioneffekt och refererar till en studie gjord av Vaillant (1983) titulerad The Natural history of

alcoholism. I studien beskriver författaren fyra viktiga komponenter som utgör

grunden för en bra behandling; förmedlande av hopp, kontinuitet, socialt stöd och positiva förebilder. Genom att använda samtliga fyra komponenter bidrar

socialarbetaren till en positiv förväntning om klienten. Pygmalioneffekten kan då uppvisa goda resultat (Jenner, 2004).

3.5 Att präglas av samhällets föreställningar

Det råder föreställningar i samhället som beskriver hur personer med missbruks- och beroendeproblematik är. Genom att benämna individen som ”missbrukare” tillskrivs denne egenskaper utifrån missbruket, och inte utifrån den person individen är. Klassiska föreställningar som florerar, som i dagligt tal blir till egenskaper, är att ”missbrukaren” är svag, normlös och flyktbenägen etc. Att klassificera individer utifrån egenskaper som är förgivet tagna och baserade på föreställningar om en hel grupp, säger mer om en människas moraliska

värderingar. Socialarbetare genomgår utbildning som bidrar till kunskap som vidare ger en bredare förståelse om bakomliggande faktorer kring missbruks- och beroendeproblematik. Kunskap och förståelse ger en mångfacetterad bild men vi kan samtidigt inte utesluta påverkan från den personliga moralen och samhällets föreställningar (Svensson, 2009).

4. TEORI

I detta avsnitt redogör vi för de teorier vi valt att analysera vår empiri mot. Vi kommer att utgå från den symboliska interaktionismen som härstammar från tidigt 1900-tal och lägger fokus på samspelet mellan människor och dess betydelse för skapandet av vår självbild. Flertalet personer har lämnat avtryck i denna till synes djupgående teori och vi har därför valt att redogöra för flera av dem då de alla spelar en väsentlig roll. Vi kommer även att redogöra för stämplingsteorin som kommer ifrån en mer modern tid men till viss del härstammar från den symboliska interaktionismen.

4.1 Symbolisk Interaktionism

4.1.1 Starten – från filosofi till sociologi

Vad den symboliska interaktionismen egentligen står för råder det delade meningar om. Teorin eller perspektivet, hur vi nu väljer att beskriva detta ämne, har flera förespråkare och kommer ursprungligen från filosofins värld (Ritzer, 2009).

Interaktionismen är från början spunnen ur George Herbert Meads filosofiska och socialpsykologiska tankar och utvecklades senare till ett sociologiskt perspektiv kallad symbolisk interaktionism. Den amerikanska sociologen Herbert Blumer gav namn åt detta perspektiv år 1937. Tankarna föddes ur en kritik mot

naturvetenskapen och dess determinism. Blumer menar att socialt samspel och dess handlingar inte kan förklaras genom biologiska parametrar utan präglas av tolkningar som vi människor gör (Månsson, 2002).

4.1.2 Mead - fundamentet

Grundvalen i teorin är det som skapar distinktion till behaviorismen.

Behaviorismen lägger fokus på stimuli och respons utan någon vidare reflektion över de processer som sker däremellan. Symbolisk interaktionism lägger tonvikt vid distinktionen mellan människan och djuren. Det som främst skiljer oss åt är responsen på vår omgivning. Djur reagerar på omgivningen, vi människor anpassar oss till omgivningen. Människan har en förmåga att tänka. ”We do not simply respond to stimuli but act back on ourselves: discussing, evaluating, holding back, and commanding action. What better evidence is there that human beings are social beings?” (Charon, 2004:93). Möjligheten att kunna tänka skapas i interaktion med andra och i detta samspel bygger vi grund för vad vi finner meningsfullt. Med hjälp av denna mening och de symboler (sociala objekt) som används i interaktionen skapas handlandet. Vidare tolkar vi dessa handlingar och människan kan välja att förändra den innebörd vi ser i handlingen. Vi är då förmögna att interagera med oss själva och där resonera oss fram till handlingen. Ur människans handling och det sociala samspelet skapas även samhället och dess grupper (Ritzer, 2009).

Teorin bottnar i en förståelse om interaktionen med andra människor. All mening och alla symboler vi använder oss av frambringas tillsammans med andra, i samspel. Symboler är sådana saker som vi benämner och ger innebörd åt. Vi företräder flera olika sociala objekt som vi gemensamt kommer fram till. En symbol kan vara ett pekande finger men det kan även vara ordet förälder. Det är med hjälp av symboler som världen blir förståelig för människan (Ritzer, 2009).

Dessa symboler är grunden till våra förväntningar och antaganden om andra. Vi tar hela tiden för givet saker i vår omgivning och kommunicerar med andra genom dessa förväntningar. På så vis utelämnar vi många saker i våra vardagliga samtal, då vi antar att den andre förstår, vilket den oftast gör. Det är först vid de tillfällen då dessa förväntningar, även kallat bakgrundsförväntningar, inte

införlivas som vi brister i kommunikationen. Vi kan lätt bli förvirrade och osäkra i situationer som inte utspelar sig så som vi tänkt, så som vi tagit för givet. Detta skapar ett haveri i interaktionen och föder ofta frustation hos den vars

förväntningar inte införlivades. Det som bör kommas ihåg är att vi alla är med i skapandet av dessa föreställningar och ”tagna för givet”. Ändå tycks förvåningen ligga nära till hands var gång detta haveri inträffar. Vi har då glömt att vi själva tagit för givet. Det är kommunikation och tolkning som utgör fundamentet i samspelet. Det är så vi förstår varandra, vi använder våra symboler när vi kommunicerar, vi tolkar dessa för att förstå vad den andre menar och den

tolkningen sker utifrån våra ”taget för givet”. En kvinna hytter med näven i luften, jag antar att hon är arg över något. Detta kan vara en korrekt tolkning, men det kan också vara så att kvinnan befinner sig på ett dansgolv och det spelas technomusik, hennes hand utgör plötsligt en annan symbol. Här krävs ett annat antagande eller bakgrundsförväntning för att kunna förstå den kommunikationen (Engdahl & Larsson, 2006).

Thomas Johansson, psykolog, psykoterapeut och professor i socialpsykologi beskriver Meads teorier om människan. Människan är en komplex varelse som genom sitt själv, eller även kallat jag, är i ständig förändring. Det är förmågan till denna förändring och utveckling som är grundläggande för människan. Jaget konstrueras hela tiden i förhållande med andra och lämnas aldrig i ett stagnerat tillstånd. Som barn föds vi till världen utan ett jag (Johansson, 2004). Detta synsätt kallas tabula rasa och betyder att vi alla föds som oskrivna blad, helt tomma och blanka för att sedan formas och präglas av omgivningen (Widel-Brendt, 2008). Jaget skapas under ens livsprocess i interaktion med andra och långsamt internaliserar man denna bild av sig själv. Det är själva processen i sig som bidrar till ens jag (Johansson, 2004).

För att nå en full utveckling av jaget krävs att individen antar attityder som görs gällande för det samhälle eller den sociala grupp denne befinner sig i. Mead (1976) beskriver hur jaget är i beroendeställning till andra. Jagets existens blir riktigt först i förhållande till andras jag. Vi måste således ingå i en grupp, i ett organiserat samhälle. Detta är vad Mead (1976) menar med ”den generaliserade andre”, vilket bygger på de attityder i samhället som människan väljer att följa och bli en del av. Att anta dessa attityder är fundamentalt för människans tänkande (Mead, 1976). Rollövertagande är ytterligare en benämning och berör den del i processen då vi kommunicerar och tolkar symboler. Konkret handlar ”den generaliserade andre” om att kliva ur sig själv, sätta sig i den andres roll för att blicka tillbaka mot sig själv och använda samma attityd som den andre gör. Att se sig själv från den andres perspektiv (Engdahl & Larsson, 2006).

Mead (1976) gestaltar två beståndsdelar i människans jag som han benämner vid namn ”I” and ”Me”. ”I” syftar till att beskriva en individs oförutsägbara reaktion, det spontana uttrycket. Reaktionen å sin sida bidrar till en medvetenhet som vidare genererar erfarenhet om denna reaktion och uttryck. Det är först när individen gjorts medveten om händelsen som erfarenhet uppstår. För att

volymen som vi blir medvetna om vad vi faktiskt sagt, på vilket vis vi uttryckt det, att grannen möjligen tog illa vid sig. ”I” är den beståndsdel som bidrar till personlig utveckling, som är mer unik för det moderna samhället och människans progression. ”Me” står i kontrast till ”I” samtidigt som de förutsätter varandra. I individens ”Me” existerar den känsla av ordning som är skapad av samhället. ”Me” är den del som är kontrollerad och präglad av samhälleliga attityder, där vår erfarenhet och historia ligger inbäddad. Vi behöver både ett ”I” och ett ”Me” för att hela vårt jag ska fungera, men vi kan ha mer eller mindre av båda delar. Hela tiden är det som sker i realtid ett uttryck av vårt ”I”, och då vi möter detta uttryck med reflektion blir det ett ”Me”. Vi lär oss av vårt handlande, förstår vad det genererade och tillägger det i vår erfarenhet. Vårt ”Me” är en självreflekterande skugga som ständigt närvarar och mer eller mindre talar om för oss vad

handlandet skapade (Mead, 1976).

Mead skapade en uppdelning mellan olika beteenden. Han talade om ett öppet och ett dolt beteende. De symboliska interaktionisterna har tagit fasta på Meads tankar kring det dolda beteendet. De menar att detta är något vi alla har i samspel med andra och att det här tydligt existerar symboler och mening. I det öppna beteendet ryms sådant som är synligt för andra individer, exempelvis vanor, impulser samt handlingar som utförs utan vidare baktanke. De dolda beteendena rymmer fler aspekter. När vi interagerar med andra utför vi inte bara en handling utan en social handling. Allt som är att anses som socialt är socialt därför att det sker i relation till andra, som man i folkmun säger ”it takes two to tango”. Det som de

symboliska interaktionisterna intresserar sig av i det dolda beteendet är de facto att vi som individer i en social handling funderar över vad denna handling kan betyda för mottagaren. I korta ordalag handlar det om att kunna inta den andres perspektiv (Ritzer, 2009).

4.1.3 Cooley - spegeljaget

En annan mycket framgångsrik sociolog, även förknippad med symbolisk interaktionism, som myntade begreppet ”spegeljaget” under tidigt 1900-tal var Charles Horton Cooley. Dahlgren & Starrin (2004) redogör för Cooleys

(1902/1922) idéer och menar att han med detta begrepp försökte definiera hur vi bildar uppfattningen om oss själva och att det görs i interaktion med andra. Cooley menade vidare att vi alla har en föreställning om hur vi framstår för den andre och att det i sin tur skapar en bild av vad vi tror att den andre tycker om det. Resultatet blir den självkänsla som utvinns ur denna förespegling. De främsta aktörerna som spelar roll för vårt bildande av ett spegeljag är familjen och ens jämnåriga. Det är dock inte så enkelt som att jämföra detta fenomen med en spegel så som begreppet antyder. Det är något mer komplex än så. Det som faktiskt påverkar oss är inte bilden av oss, utan vad vi tror att den andre anser om den bilden. Vi vill gärna framstå som något i andras närvaro. Då den bilden inte överrensstämmer kan vi känna oss dåliga på olika vis. Vi upplever oss såldes mycket beroende av andras syn på oss själva (Dahlgren & Starrin 2004).

4.1.4 Goffman - ett dramaturgiskt perspektiv

En annan sociolog, mer känd för sina tolkningar av jaget genom dramaturgin, är Erving Goffman. Även hans arbete florerar i den symboliska interaktionismen och mycket av hans tankar är framsprungna ur Meads teoretiska resonemang om jaget. Ritzer (2009) beskriver Goffman (1959/2004) och detta dramaturgiska perspektiv som framställer jaget och människan som en aktör i en teateruppsättning. När vi som aktörer agerar befinner vi oss på en scen. Publiken är de människor vi

försöker delge ”rätt” föreställning om oss själva till. Återigen speglas

interaktionen som något väsentligt och vitalt. På scenen är vi i skapandet av jaget, det pågår en kamp i att upprätthålla denna ”akt” för att ingen i publiken ska kunna avbryta eller protestera, och således avslöja om vårt framställande av jaget inte överrensstämmer med det riktiga. Lyckas vi upprätthålla detta teaterspel är jaget att anse som stabilt. Vi vill åstadkomma en viss kontroll på scenen. Vi vill framstå för andra så som vi önskar att de ska se oss (Ritzer, 2009).

Johansson (2004) redogör för Goffmans (1956/1994) begrepp frontstage och backstage som en del i hans teori om jaget och dess framträdande på scenen. Han menade att vi som aktörer väljer att presentera olika delar av oss själva avhängigt var på scenen vi befinner oss. Långt fram på scenen, frontstage, där vi är ytterst synliga för publiken tenderar vi att visa en mindre nyanserad bild av oss själva. Vi uppträder på ett sätt som vi tror är förväntat. Backstage å andra sidan skapar rum för större frihet. Här finner vi oss mer osynliga för den stora publiken men transparenta inför dem vi vågar släppa kontrollen inför. Backstage kan upplevas som den ärliga och spontana bilden av oss, medan frontstage är mer påklistrad och genomtänkt. Det tycks verka vitalt för oss hur vi framträder och inte desto mindre väsentligt att få släppa på kontrollen när vi känner oss trygga (Johansson, 2004). Steget är inte långt att ta för att göra oss bekanta med det begrepp som Goffman satt en prägel på, begreppet stigma. Ritzer (2009) beskriver Goffmans

(1963/2001) tankar om att känna sig stigmatiserad och menar att det grundar sig i den egna upplevelsen. När individens skenbara sociala identitet, så som denne bör vara, inte går ihop med dennes faktiska sociala identitet, individens riktiga jag. När vi upplever en skillnad mellan den vi är och den vi bör vara är vi

stigmatiserade, vi avviker från normen (Ritzer, 2009). Exempelvis kan stigma upplevas av en person med missbruk. Denna sociala identitet är individens riktiga jag men går inte ihop med bilden av hur denne upplever sig böra vara. Du anses som avvikare eftersom du har ett missbruk. Goffman beskriver två sätt att uppleva stigma. Antingen genom att individens faktiska sociala identitet är transparent, då det omgivande samhället ser det denne upplever som ett stigma, även kallat misskrediterat stigma. Eller genom att lyckas dölja det som upplevs som stigma och upprätthålla den fasaden som krävs för att ingen ska få veta hur individens faktiska sociala identitet ser ut, kallat misskreditabelt stigma (Ritzer, 2009). Goffman (2011) kategoriserar stigma i tre former. I den första grundar sig stigmat på kroppsliga funktionsnedsättningar, i den andra kategorin handlar det om personlighetsdrag som inte är tilltalande för den stora gruppen, exempelvis en person med missbruk eller kriminalitet. Den tredje och sista kategorin grundar sig på etnicitet, nationalitet och religion. Stigmat behöver inte vara bundet till en enskild person utan kan föras vidare till andra i familjen. En person som bär ett stigma har även egenskaper som inte är stigmatiserade. Människor runt omkring tenderar ändå att bortse från dessa ”goda” egenskaper och väljer att ge personen rollen som avvikare. De förväntningar vi ställer på andra människor bör följas för att undvika att dessa blir intvingade i en avvikarroll av de som Goffman (2011) benämner som de normala, alltså de som lever upp till förväntningarna som råder (Goffman, 2011).

4.2 Stämplingsteori

Det finns flera viktiga huvudpersoner inom den symboliska interaktionismen som haft stor betydelse för stämplingsteorin. Cooley och hans teorier om spegeljaget

sägs vara grunden till det som kom att kallas stämplingsteorin (Goldberg, 2010). Även Goffman har haft en betydande roll i teorins uppbyggnad och uppkomst (Hilte, 1996). Det var dock på 1960-talet som sociologen Howard Becker, i likhet med Goffman, frångick den positivistiska naturvetenskapen och skapade den moderna teorin om stämpling (Månsson, 2002). Stämplingsteorin lägger fokus vid att förklara hur avvikande beteende uppstår i interaktion mellan människan och samhället. Människan är inte en avvikare i sig själv utan formas till avvikare då denne utsätts för påtryckningar från omgivningen. Stämpling uppstår i relationer. Det är inte ett fenomen som kan förklaras genom personlighetsstörningar eller liknande utan uppkommer ur den andres syn på ens handlingar. När en

normbrytande handling begås har vi en förmåga att tillskriva personen negativa egenskaper, vi likställer handlingen med personen istället för att se det som två skilda delar i ett normbrott. Att stjäla är en dålig handling men det betyder egentligen inte per automatik att personen som utför handling är dålig. Ändå tenderar vi att binda ihop handling och person vilket medför att stämpling då blir ett faktum (Repstad, 2004).

Det som gör stämpling något mer komplex är att människor som finner sig stämplade har benägenhet att internalisera den bild samhället tillskriver de (Repstad, 2004). Berg (2007) beskriver Howard Beckers tankar om stämpling som: ”Definiera en människa som avvikare och han blir det” (Berg, 2007:173). Denna företeelse benämns som självuppfyllande profetia. När en person tillskrivs egenskaper efter handling, exempelvis att personen är oärlig, korkad, elak etc. finns risk att personen i fråga själv börjar se dessa egenskaper och internaliserar dem för att bättre passa in i bilden som samhället givit en (Repstad, 2004). Lilly, Cullen & Ball (2011) beskriver Mertons (1968) antaganden om den

självuppfyllande profetian som en falsk förklaring av en situation. Genom denna förklaring lockas ett nytt beteende fram vilket gör den falska förklaringen sann. Profetian skapas således av samhället och den stämplade personen uppfyller den. Den falska förklaringen är inte enbart en del i ett socialt fördömande utan även en förminskning och förnedring av den moraliska karaktären på dem vi anser som avvikande. Återigen särskiljs inte person och handling (Lilly et. al, 2011).

5. METOD OCH ETIK

I följande avsnitt beskriver vi den metod vi valt för att kunna besvara syfte och frågeställningar. Vi gör även reflektioner kring etikens betydelse i forskning samt hur vår roll som forskare inverkar på studien.

5.1 Metodologisk och vetenskapsfilosofisk ansats

Kvalitativa studier bygger på en forskningsstrategi där tonvikten läggs på ord istället för på siffror, som annars är regel i kvantitativ forskningsstrategi. Något som ofta är vanligt i kvalitativ forskning, som även vi i denna studie utgår från, är induktivt angreppssätt. Här bygger teorin på resultatet medan i ett deduktivt angreppssätt byggs resultat på teori och utgår snarare från en hypotes. Kvalitativ forskning utgår bland annat från en kunskapsteoretisk ståndpunkt. Denna

ståndpunkt, vad som är kunskap, varierar efter ställningstagande. Den kan vara tolkningsinriktad vilket betyder att vi som forskare förstår den sociala

verkligheten utifrån informantens tolkning. Den kan även anta en mer naturvetenskaplig karaktär i form av positivistisk hållning (Bryman, 2011).

Vi har valt att genom studien utgå från ett tolkande perspektiv. Olikt från

positivismen, är det tolkande perspektivet mer anpassat till samhällsvetenskapen. Synsättet söker efter det subjektiva och vi som forskare tolkar genom

studieobjektet, där förståelsen av det som utspelas är av större vikt än frågan om varför det utspelas (Bryman, 2011). Det är just den förståelsen vi vill uppnå i denna studie. Vilka anledningar som spelar roll för det bemötande socialarbetaren ger är inga svar som kan anses relevanta för oss. Vi vill istället förstå betydelsen i bemötandet och dess viktiga komponenter. Således är ett tolkande perspektiv givet för oss.

I studien har vi antagit ett synsätt där vi ser på sociala problem som något som ständigt konstrueras och rekonstrueras av oss individer. Vi har låtit detta synsätt prägla hur vi ser på det insamlade materialet, därför kan vi även se ett tydligt samband till den teori vi valt att analysera empirin mot. Den symboliska

interaktionismen, den teori vi huvudsakligen utgår från, redogör för människans jag genom dess komponenter ”I” and ”Me”. Dessa komponenter har närmare beskrivits under teoriavsnittet men tål att nämnas igen. Vårt ”I” är den spontana delen av oss, hur vi agerar och handlar medan vårt ”Me” är den historiska delen, där vi samlar vår erfarenhet efter reflektion av vad vårt ”I” åstadkommit (Mead, 1976). Vi menar att vi människor hela tiden rekonstruerar oss själva, hur vi väljer att agera och handla gentemot andra, därför att vi lär oss av det vi gör. Då vi hela tiden lär oss, intar nya ställningstaganden och använder vår erfarenhet

rekonstrueras vi ständigt. Alla människor konstruerar tillsammans den sociala verklighet som vi också interagerar i. Vi vill mena att även socialarbetare är med och påverkar den egna föreställningen om klienten som i sin tur kan påverka dennes bemötande gentemot klienten. Vi tror därför att socialarbetaren delaktigt, om än omedvetet, präglar mötet och genom sina föreställningar skapar det aktuella bemötandet. Det sker en ständig konstruktion och rekonstruktion. Att se på sociala problem genom sådana glasögon tror vi ger oss en bredare bild av socialarbetarens betydelse samt tillskriver denne en personlig innebörd i rollen som socialarbetare. Vi ser inte oss människor som stagnerade utan snarare i ständig förändring.

5.2 Urval

Bryman (2011) beskriver målstyrda urval som en urvalsmetod där forskaren väljer ut deltagare på ett strategiskt sätt. Deltagarna har relevans för de forskningsfrågor som formulerats (Bryman, 2011). Vi har tidigt i studien haft en tanke kring vilken profession vi behöver vända oss till för besvarandet av syfte och frågeställningar. Uppgiftens karaktär har varit tidsbegränsande varför vi funnit att vi av tidsskäl känt oss tvungna att vända oss till närliggande kommuner sett till var vi själva bor. Till viss del är urvalet att kallas för godtyckligt då vi valt ut informanter efter ett geografiskt område samt efter en bestämd yrkeskategori (Larsen, 2009). Kravet som varit avgörande för vilka informanter vi kontaktat är att de är socialarbetare och arbetar med människor med missbruk- och beroendeproblematik. Vidare har vi sammanställt ett informations- och samtyckesbrev (se bilaga 1) som vi därefter mejlat till de enheter vid socialtjänsten som kommit att bli relevanta. Larsen (2009) benämner detta som ett urval enligt självselektion, då informanterna själva ges möjlighet att besluta om medverkan i studien. Vi har alltså inte direkt vänt oss till informanterna utan istället låtit enhetscheferna lyfta frågan i arbetsgruppen. Studien bygger även på ett icke-sannolikhetsurval och kan därför inte anses vara generaliserbar. Ett sådant urval grundar sig på att forskaren har större intresse i att

finna kunskap än att kunna generalisera resultatet mot en hel population, både ett godtyckligt urval samt ett urval enligt självselektion hamnar under denna kategori (Larsen, 2009).

Vi har haft en klar bild av vilken profession som varit relevant och därför medvetet vänt oss dit när vi sökt informanter. Genom kommunernas hemsidor hittade vi kontaktuppgifter som vi sedan använde för att skicka ut förfrågan om deltagande i studien. I första hand mejlade vi till den enhetschef som var relevant och i andra hand försökte vi kontakta via telefon. Vi blev positivt överraskade över den snabba respons vi fick. Således hade vi inom loppet av två veckor genomfört sammanlagt sex intervjuer.

Vi har valt att medvetet inte inta ett genusperspektiv, varvid vi inte haft önskemål om informantens könstillhörighet. Det kan därför tyckas att könsfördelningen är ojämn i resultatdelen. Vi anser detta irrelevant då vi inte är intresserade av ett genusperspektiv i denna studie. Vi har inte heller haft som krav att informanten ska inneha en socionomexamen utan enbart sökt efter socialarbetare som arbetar inom missbruks- och beroendevård. Detta har resulterat i en spridning i utbildning bland informanterna, vilket möjligen kan ge en något mer mångfacetterad bild.

5.3 Datainsamling

Den metod vi valt samt de verktyg som hjälpt oss genom studien är

semistrukturerade intervjuer. Valet av denna teknik baseras på ett antagande om att vi bättre kan besvara syfte och frågeställningar med hjälp av intervjuer, snarare än med hjälp av enkäter eller observationer. Vid semistrukturerad intervjuform används en intervjuguide som kort kan beskrivas som en minneslista över de frågor som är av relevans för att kunna besvara studiens syfte och frågeställning. En intervjuguide (se bilaga 2) utformas innan intervjutillfället och innehåller en uppsättning teman med tillhörande frågor som ska tas upp under intervjun (Bryman, 2011). Vi har valt att utföra sammantaget sex intervjuer, vi har båda närvarat vid samtliga, spelat in på en diktafon för att sedan transkribera. Vi har haft som riktlinje att hålla intervjun på max 60 minuter. Detta har fungerat väl i fem av sex fall. I snitt har intervjuerna varat i 60 minuter och i ett fall 100 minuter.

Vår intervjuguide innehåller tre teman och sammanlagt 23 frågor. De teman vi utgått ifrån är; allmänt, bemötande och föreställningar. Vi upplever att en

semistrukturerad intervju ger utrymme för flexibilitet, det öppnar upp för adekvata följdfrågor och samtidigt vidmakthålls en röd tråd genom intervjun. Det som eventuellt skulle kunna utgöra risk vid semistrukturerad intervjuform är att intervjuaren låser sig vid sina frågor. Det är då upp till oss som intervjuare att öppna upp och tillåta informanten att gå utanför ramen, i den mån det har relevans för studien och upplevs gynnsamt för resultatet. Informanterna har inte fått ta del av frågorna innan intervjun ägt rum. I första hand därför att de inte haft önskemål om det. I andra hand därför att vi tror att det hade givit oss mer tillrättalagda svar. Utan förberedelse från informanten tänker vi att vi istället fått öppna och spontana svar.

Utöver intervjuer har vi även formulerat en kort vinjett (se bilaga 3) på knappt en A4-sida. Bryman (2011) beskriver en vinjett som ett tillvägagångssätt för att närma sig normer och värderingar hos informanten. En vinjett bygger på en specifik situation eller ett scenario till följd av ledande frågor där informantens

svar kan hjälpa intervjuaren att se attityder, beteenden och åsikter (Bryman, 2011). I den vinjett vi utformat redogör vi för ett fiktivt fall som beskriver en klient med missbruks- och beroendeproblematik. Samtliga informanter har fått vinjetten med tillhörande frågor översänd i god tid innan intervjutillfället. Vi tänker att de bättre kunnat sätta sig in i fallet och i förväg fundera kring medföljande frågor. De har således fått en liten bild av hur övriga frågor, vår intervjuguide, ser ut utan att de facto tagit del av dem. Vi tänker att en liten förberedelse, från informanternas sida, har gett oss större möjlighet att hålla tidsschemat under intervjuerna.

Vi har vid intervjutillfället utgått från intervjuguiden och i slutet av intervjun pratat kring vinjetten. Vi anser att detta på ett bra sätt ”knutit ihop säcken” i intervjun. Vinjetten har gett oss god information och förståelse om skillnader i hur informanterna tänker och reflekterar kring samma fall. Vi har därför kunnat göra en god jämförelse mellan de olika intervjuerna. Vi vill även understryka att vi i resultatdelen ej specifikt redogör för vinjetten utan den, tillsammans med de genomförda intervjuerna, ligger som grund för det resultat vi senare redovisar. Anledningen till detta beror på att intervjufrågor och vinjett berör samma ämnesområde men på olika vis. Vinjetten har gett möjlighet att för informanten levandegöra en person i en kontext. Vi upplever att detta resulterat i att

informanten mer avslappnat kunnat tala om bemötande och föreställningar. Det sker därför en sammanvävning av vinjett och övriga intervjufrågor i resultatdelen. Samtliga intervjuer har utförts på socialarbetarens arena. Vi upplever detta

positivt och tänker att det kan ha skapat trygghet för informanten att befinna sig på en plats som denne känner till. Fem av intervjuerna har utförts på respektive informants kontor och en intervju har utförts i ett samtalsrum. Vi har fått ta del av miljöer som ter sig väldigt olika beroende på kommun och verksamhet. Vi

upplever att det varit nyttigt att få en bred bild över på vilka olika platser klienten kan möta socialarbetaren. Vi lägger inga värderingar i vad som till synes verkar bra eller dåligt i detta. Vi finner inte rum för den diskussionen eller de

frågeställningarna i denna studie. Vi vill ändå nämna det för att ge läsaren en bild av intervjuprocessen.

5.3.1 Verifiering av data

Det finns en viktig distinktion mellan kvantitativ och kvalitativ forskning då det handlar om att ge en bild av själva kvaliteten i studien. De begrepp som ofta berörs i forskning är direkt anpassade till den kvantitativa ansatsen och kan inte överföras i kvalitativ forskning utan att omformas. Reliabilitet och validitet är de begrepp som används för att styrka en kvantitativ undersöknings kvalitet.

Begreppen syftar till studier där mätning är centralt, så som i kvantitativa studier. I kvalitativ forskning får vi istället tala om tillförlitlighet och äkthet. Dessa

begrepp härstammar från reliabilitet och validitet men har omarbetats för att passa den kvalitativa forskningen (Bryman, 2011).

Begreppet tillförlitlighet rymmer fyra delkomponenter som alla är viktiga att som forskare ta hänsyn till för att tillföra tyngd till studien. I första hand talar vi om trovärdighet som i stort handlar om att kunna redogöra för att de gällande

forskningsreglerna beaktats och framförts, samt att på ett trovärdigt sätt beskriva det som studerats för läsaren. Flera studier kan studera samma fenomen men visa på olika resultat. Den studie som bär högst trovärdighet i tillvägagångssätt och resultat blir såldes den mest betrodda (Bryman, 2011). Genom att i metodavsnittet

utförligt redovisa hur studien genomförts samt hur vi beaktat de etiska forskningsprinciperna tror vi oss kunna garantera en trovärdighet.

Den andra komponenten i tillförlitlighet benämns överförbarhet. Den kvalitativa forskningen handlar mer om att finna djup snarare än bredd, som förespråkas inom den kvantitativa forskningen. Den kvalitativa ansatsen söker det unika i det specifika sammanhang som studeras och bygger mycket på den kontext som fenomenet befinner sig i. Överförbarhet blir således en viktig komponent att ta hänsyn till då det som studeras bör kunna appliceras i andra miljöer (Bryman, 2011). Vi anser vår studie vara mycket kontextbunden då vi använt ett urval som grundats på icke-sannolikhet samt på målstyrdhet har överförbarheten varit svår att uppnå. Vi kan inte hävda att studien svarar för hela populationen, inte heller att den svarar för samtliga socialarbetare inom missbruk- och beroendevård. Varje informant har svarat utifrån sin roll som socialarbetare och utifrån sin person. Vi tror oss dock kunna se likheter och till viss mån se detaljer som varje informant berört.

Den tredje delen i tillförlitlighet benämns pålitlighet. Begreppet grundar sig i forskarens förmåga att tydligt redogöra för alla delar i studien samt att inta ett granskande förhållningssätt. Det är viktigt att se en kvalitet genom studien och således blir den även pålitlig (Bryman, 2011). Vi anser att vi i detta metodavsnitt grundligt beskrivit studiens tillvägagångssätt, samt att vi besvarat en del av vår egen kritik mot studien i hopp om att inte låta något vara dolt under ytan. Vi har eftersträvat en transparens som forskare.

Den fjärde och sista komponenten benämns möjlighet att styrka och konfirmera. Då vi alla är sociala subjekt kan vi aldrig vara helt objektiva i rollen som forskare. Dock är det centralt att som forskare sträva efter en viss mån av objektivitet genom att i så liten utsträckning som möjligt låta egna värderingar spegla studien eller påverka dess resultat och slutsats (Bryman, 2011). Vi har medvetet försökt att inte prägla informanterna, varken innan eller under intervjun. Vi har i största mån använt oss av öppna frågor samt försökt ställa följdfrågor som inte upplevts värdeladdade. Det har varit viktigt för oss att inte ”lägga orden i munnen” på informanterna, detta för att få en så rättvis bild som möjligt. Vi kan dock se att vissa informanter kanske svarat på en del frågor med mer försiktighet än vid andra frågor. Detta kan bero på att vi som forskare ställt frågor som direkt berör deras person och roll i arbetet. Vi har ändå ansett det viktigt att ställa frågor som informanten får ta ställning till. Samtliga informanter har efter intervjutillfället känt sig väl till mods och upplevt intervjun vara bra.

Ett annat begrepp som används inom kvalitativ forskning är äkthet. Begreppet syftar till att beskriva värdet av att studien ska verka gynnsamt gentemot dess deltagare. Resultatet ska berika deltagarna med en högre förståelse kring det som studerats, samt med en möjlighet att förändra sin situation. Det ska även kunna bidra till en bättre bild av hur andra individer i samma miljö uppfattar det som studerats (Bryman, 2011). Vi tror att denna studie kan bidra till en bredare kunskap kring socialarbetarens yrkesroll, både för oss blivande och för redan verksamma inom området. Vi hoppas att studien kan delge en större förståelse för vikten av bemötande och dess konsekvenser. Vi hoppas även att studien väcker tankar och reflektion hos läsaren, oavsett om denne är verksam socialarbetare eller ej.

5.4 Dataanalys

För att göra resultat- och analysavsnittet levande och intressant har vi valt att ge informanterna fiktiva namn. Med hänsyn till att texten ska vara intressant och förhållandevis lättläst har vi även korrigerat språk och grammatik i de citat som redovisas i resultat- och analysavsnittet. Vi har strävat efter att inte ändra citatets innehåll. Vi har därför inte bytt ut ord som förändrat citatets innebörd utan enbart uppmärksammat slangord, dialekt och grammatiska fel. Valet är problematiskt eftersom risken för förändrat innehåll är överhängande men att bibehålla talspråk tror vi kan leda till att den intervjuade framstår i en sämre dager.

För att analysera den insamlade empirin har vi valt att använda oss av

innehållsanalys. Innehållsanalys innebär att den insamlade empirin omvandlas till text som sedan kodas och tematiseras eller kategoriseras. I detta skede letar forskaren efter sådant innehåll som kan besvarar studiens frågeställning och syfte för att sedan analysera mot teori och tidigare forskning (Larsen, 2009). Vi har efter transkribering av samtliga intervjuer tillsammans funnit flertalet koder på varje intervju. Koderna är sådant som informanten pekat extra mycket på under intervjun, sådant som lyst igenom tydligt och skapat relevans för studiens syfte. Genom denna kodning har vi kunnat utläsa likheter och skillnader mellan

informanterna och funnit gemensamma nämnare. Detta har sedan omvandlats till de teman som sammanfattar och komprimerar det stora flödet av data. Vi har hela tiden haft studiens syfte med oss under dataanalysen för att bevara en röd tråd. Som läsare kan man tydligt följa temana då dessa motsvarar underrubrikerna i resultat- och analysavsnittet.

5.5 Arbetsprocess

Vi började tidigt fundera över val av ämne inför denna uppsats. Vi tyckte båda att det stod klart för oss att missbruks- och beroendevården är ett intressant område och valde således det. Det har talats en del om socialarbetarens profession under vår studietid och icke desto mindre har det ofta påtalats om vikten av ett gott bemötande. Efter en del tankeverksamhet oss emellan valde vi därför att fokusera uppsatsen till detta område. Det tog dock tid för oss att förstå på vilket sätt vi skulle ta oss an ämnet och vilken vinkel vi ville spegla. Efter feedback från dels Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola, samt från vår handledare Lars G Eriksson, blev vi mer klara över hur syftet skulle utformas. Vi var båda överrens om hur arbetsprocessen skulle se ut och har sedan tidigare en redan klar bild över att lika ansvar under studiens gång är att föredra. Därför har vi valt att arbeta ihop, sammanställt all text gemensamt och hela tiden fungerat som varandras bollplank. Även under samtliga intervjuer har vi båda deltagit aktivt då vi tror att detta gynnar oss i arbetet, särkilt under resultat- och analysavsnittet. Genom detta arbetssätt tror vi oss ha undvikit en

osammanhängande text och kommit närmre ämnet då vi fått ta del av samma information samtidigt. Vi valde att strukturera arbetsprocessen för att ha kontroll på tiden som vi funnit knapp, samt för att finna en regelbundenhet i arbetet. Vi har därför arbetat med studien aktivt ca 35 timmar i veckan gemensamt och en viss tid har även förlagts på bibliotekssök och liknande enskilt. Vi har funnit det

värdefullt att vara disciplinerade i arbetet, dels för att hinna med så mycket som möjligt men även för att inte förlora kraft till att orka. Studien har varit en ständig process som inte stängts av då vi valt att avsluta för dagen. Vi tror att vi har kunnat se mer klart på arbetet den faktiska tid vi arbetat då vi valt att organisera det.

5.6 Forskarrollen

Vi som studenter och författare till denna uppsats bär, precis som alla människor, på fördomar och föreställningar och präglas således även av dessa. Vi har försökt att genom studien ständigt reflektera och medvetengöra de tankar vi bär på. Vi har funderat över risken att låta våra egna föreställningar spegla valet av syfte och frågeställningar. Vi har därför vänt och vridigt på frågorna och ifrågasatt oss själva och våra avsikter. Vi finner det viktigt att inte gå in i studien med en allt för subjektiv inställning. Även om vi aldrig kan förhålla oss helt objektiva har vi ändå haft som målsättning att sträva efter en neutralitet som forskare.

I rollen som intervjuare har vi under uppsatsens gång upptäckt att det råder stor skillnad i vårt agerande beroende på informantens svar. Det vi uppmärksammat är att i de fall vi upplevt informanten som mer försiktig och sparsam i sina svar, har vi tenderat att ställa mer ledande följdfrågor. Informanten har visserligen bejakat dessa men vi ställer oss frågande till om vårt agerande ändå påverkat svaret.

5.7 Forskningsetik

Som forskare är det centralt att vara väl medveten om vikten av att ta hänsyn till de etiska principerna. I svensk forskning är fyra principer grundläggande. Nedan följer en kort redogörelse.

Informationskravet – forskaren behöver informera de deltagande kring studiens

syfte, frivillighet och tillvägagångssätt (Bryman, 2011)

Samtyckeskravet – deltagandet baseras på frivillighet, det är därför viktigt att som

forskare aldrig tvinga sig på en deltagare samt att vara lyhörd inför eventuella tveksamheter. Ett samtycke är grundläggande för att studien ska kunna genomföras (Bryman, 2011)

Konfidentialitetskravet – forskaren ska med största aktsamhet och försiktighet

förvara uppgifter om enskilda personer som deltar i undersökningen frånkomligt från obehöriga (Bryman, 2011).

Nyttjandekravet – de data som samlas in under studien rörande enskilda personer

får enbart användas i just den studiens syfte och aldrig användas till andra ändamål (Bryman, 2011).

Inledningsvis har vi skickat ut ett informationsbrev (se bilaga 3) till

informanterna. Där har vi noga redogjort för studiens syfte och beskrivit de etiska principerna för att göra deltagarna medvetna om deras rättigheter och våra

skyldigheter. Vi anser att det är av vikt att behandla informanterna med respekt samt att låta de etiska principerna genomsyra studien. Vi har tydligt förklarat att informanterna när som helst får avbryta sin medverkan, samt att de själva och information som kan röja deras identitet är anonymiserad. Informanten har lämnat samtycke till att delta samt till det faktum att vi önskat spela in intervjun på en diktafon. Vid varje intervju har vi försökt att lämna rum till informanten för eventuella frågor, både innan intervjuns start samt strax innan den avslutats.

5.8 Källkritik

Vi har genom hela studien tagit stor hänsyn till vilken litteratur vi valt att använda oss av. Vi har enbart använt oss av litteratur där vi kan härleda författaren till en vetenskaplig profession. I största mån har vi försökt använda oss av

förstahandskällor då vi tänker att studien ges en mer sanningsenlig bild. Undantagsvis har det emellertid varit svårt att finna originalkällan till den litteratur som är författad tidigt 1900-tal, och då speciellt vetenskapsmän som är grundare till de teorier vi valt att använda som analysinstrument.

Vi har även medvetet valt att i så lite utsträckning som möjligt använda oss av internet. Vi upplever det svårt att härleda källan till författare och har varit noga med att enbart använda material som är hämtat från platser som anses vara tillförlitliga, som exempelvis publiceringar gjorda av Socialstyrelsen.

6. RESULTAT OCH ANALYS

Under detta avsnitt redogör vi för det resultat vi framtagit genom den insamlade empirin. Det empiriska materialet består av intervjuer gjorda med sex informanter som alla arbetar med missbruks- och beroendeproblematik i socialtjänstens regi. Inledningsvis kommer vi kort att presentera informanterna för att sedan redogöra för resultatet. Vi kommer använda oss av teori och tidigare forskning för att analysera det empiriska materialet.

6.1 Beskrivning av informanterna

Nedan följer en kort presentation av samtliga informanter som deltagit i denna studie.

6.1.1 Veronica

Veronica är i 50 årsåldern och utbildad socialpedagog. Utöver sin yrkesexamen har hon även en treårig familjeterapeututbildning samt en del mindre

interutbildningar. Veronica arbetar inom behandling för personer med missbruks- och beroendeproblematik där de även tar emot anhöriga.

6.1.2 Linda

Linda är i 30 årsåldern och utbildad socialpedagog. Linda har vidareutbildat sig och kompletterat sin utbildning med juridik samt pedagogik för att den ska kunna likställas vid en socionomutbildning. För närvarande arbetar Linda med utredning av personer med missbruks- och beroendeproblematik.

6.1.3 Maja

Maja är i 20 årsåldern och utbildad socionom. Maja arbetar både med behandling och utredning med människor med missbruks- och beroendeproblematik.

6.1.4 Lisa

Lisa är i 60 årsåldern. Hon är utbildad beteendevetare och har arbetat flertalet år med missbruks- och beroendeproblematik. Lisa arbetar för närvarande med utredning.

6.1.5 Fredrik

Fredrik är i 50 årsåldern och utbildad socionom samt vidareutbildad till terapeut i transaktionsanalys. Han har arbetat flertalet år inom missbruks- och

beroendeområdet, och arbetar främst med behandling idag men även med en del utredningsarbete.